söndag 29 januari 2023

Grå Nyköpingsvandring

De senaste dagarna har vi minsann fått se lite solsken. Och i och med detta har det även bjudits på några fantastiskt fina soluppgångar. Hur fint det än har varit så har jag ju inte haft kameran redo eller tillräckligt hög sinnesnärvaro för att dokumentera detta. Fredagens gryning och soluppgång avnjöts på bussen upp till Eskilstuna och då är det liksom inte optimala förutsättningar för fotografisk perfektion.

Annat var det söndagen den 22:a januari. Då var jag sinnesnärvarande och med kameran i högsta hugg. Tyvärr var inte vädret på humör. Kallt, dimma och med en viss antydan till frostbildning i landskapets växtlighet. Eftersom huvudet varit under armen under hela arbetsveckan hade jag glömt att jag behövt besöka apoteket för att hämta ut mer av det receptbelagda läkemedlet. Min arbetsplats är endast några hundra meter från åtminstone två olika apotek ...

Söndag förmiddag och en nödvändig tripp in till Nyköping. Framme vid apotekets dörr konstaterade jag att de inte skulle öppna förrän om drygt en halvtimme. Då var det ju bra att jag tagit med mig kameran eftersom jag tänkt ta en promenad längst fjärden och/eller ån. Nu blev det en runda inne i centrala delen av stan i väntan på apoteksöppningen.







Jag hade det lilla pannkaksobjektivet (40 mm) på min 5D Mark IV och har i detta blogginlägg valt att konvertera bilderna till svartvitt. Passande för denna gråtrista januarisöndag, tycker jag i alla fall. Eftersom jag sällan går längst stadens gator upptäckte jag mycket som tillkommit och annat som försvunnit. Mest nytt var det vid kvarteret Åkroken där slutförandet av bostadshusen och parkanläggningen ner mot ån börjar bli klara.




Jag halkade vidare och konstaterade att jag inte bara hade behövt handskar utan även en mössa i det ruggiga vädret. Kanske även broddar under sulorna. Trots att det inte var särskilt inbjudande var det fler än jag som passade på att få frisk luft i lungorna genom att strosa genom stadskärnan.












Det blir inte många blogginlägg i denna blogg nuförtiden men mitt fotograferande har inte avstannat helt. Den tid jag har till förfogande läggs oftast på något sportevenemang vilket inte bara innebär en match att fota utan många timmar med efterföljande bildurval och bildbehandling. Allt får ha sin tid och om jag vill utveckla mitt fotograferande, både kreativt och hur jag förhåller mig till motiv och utsnitt, så är det nog inom det icke sportrelaterade fotograferandet som utvecklingen bäst kan ske.

Over and out for now!

söndag 1 januari 2023

2023 började dimmigt

Vi har ännu en gång lyckats ta klivet över till ett nytt år. Det är inte så svårt egentligen, inte krångligare än att gå från en dag till en annan. Det skiljer en siffra i årtalet och några nya lagar har tillkommit som man behöver hålla sig informerad om. Det är samma dagsljusfattiga och smutsmurriga vinter på vardera sida om årskiftet. Nötskålen innehåller samma mängd nötter och julgranen står kvar i sitt hörn av vardagsrummet och barrar.

Blåmesarna blängde ilsket och efterfrågade påfyllning i fågelmataren

Storhelgerna har passerat, kvar är endast bonushelgen som ingen firar. Trettondagsafton avger inte karisma så att man vibrerar av upphetsning. Jag tog ledigt dagarna före jul och under mellandagarna. Dessutom har jag ledigt måndagen den 2:a januari. Före jul gick dagarna åt till julmatsförberedelser. Inköp och tillagning. I år tändes varningsljusen under torsdagen då vår 19-åring insjuknade. Om det var influensa eller något annat är osäkert, hon tog ett par Covid-tester som var negativa men hostade ju lungspetsarna till munöppningen och led av fluktuerande feber.

Tät dimma under nyårsdagen

Från planerade 12 vid julbordet blev det 5. Bra med massor av mat men som alla vet tröttnar man tämligen snabbt på matrester från julbordet. Hur gott det än må vara initialt. Kvar står en mängd julklappar av överlämna, julklappsspelets paket samlar damm och matlusten försvann från oss övriga i takt med att även vi insjuknade. Jag klappade ihop på Juldagen och hustrun på Annandagen. Längst lyckades vår 17-åring hålla ut eftersom hon fick feber dagen före nyårsafton.

Kabeltrumma på majsåkern

Vår 19-åring kunde ta sig till sitt jobb på mellandagsfredagen. Jag samlade ihop mig tillräckligt mycket för att åka till gymmet på fredagen. Ingen pulshöjande träning men styrketräning funkade ju. Samtliga sjukdagar dessförinnan hade jag skött träningen hemmavid eftersom jag också har mina rehabiliteringsövningar att hantera. Och jag ville verkligen, verkligen få ihop två gym-pass innan året var tillända.

Favoritmotivet på vägen upp mot Prästgården

År 2022 har jag lagt åtskillig tid på träning. Förvisso inte helt frivilligt eftersom sjukgymnasten pekat med hela handen. 156 träningspass på gymmet innehållande pulshöjande träning och några styrkeövningar för bål och ben. Det är tre pass i veckan, exakt, och det lyckades jag få ihop genom att vara disciplinerad och skadefri. Under tre av årets veckor har jag varit förkyld och inte kunnat maxa pulsen och då har jag fokuserat på rehab-övningarna hemma. Men detta har jag tagit ifatt genom fler besök i veckan under semesterperioden.

Grävmaskiner vid Skillra

Och här är samma grävmaskiner när jag rundat Skillras ladugård

De 156 passen på Gymmet i Stigtomta har kompletterats med lika många pass hemma då jag gjort rehabiliteringsövningarna för höfterna. I början för den opererade sidan men efterhand har fokusen förskjutits till den ännu inte opererade artroshöften. Löftet från fysioterapeuten om en vilodag per vecka har jag välkomnat men oftast sett till att fylla med en promenad eller annan aktivitet (såsom trädgårdsarbete).

Träd i dimman nedanför Prästgården

Mycket tid har detta tagit och utöver arbetet har träningen haft första prio. Det har naturligtvis inneburit mindre med tid åt fotografering och andra fritidssysselsättningar. Ett val som trots allt varit lätt för mig att göra men för alla idrottsföreningar som velat se mig med kameran bredvid planerna har det kanske inte varit lika begripligt. En sak som jag hade hoppats få som bonus efter ett års träning var några kilos viktnedgång. Det står nu klart för mig att 57-åriga gubbar behöver mer än bara pulshöjande träning och styrketräning för att öka förbränningen och minska midjeomfånget. Jag har inte lagt om kosten och är självklart medveten om att jag inte ägnat mig åt förbränningsträning vilket för mig före artros-tiden innebar löpträning under åtminstone en timme per pass. Crosstrainer och en stillastående motionscykel på gymmet är inte samma sak som en löptur i motionsspåret, tyvärr, och min hjärna skulle ruttna om jag tillbringade längre pass på dessa redskap. Pulshöjande träning får duga så länge min kropp håller ihop någorlunda.

Häst vid Skillra

När jag tittar tillbaka på 2022 är det just det idoga tränandet som dominerar. Jag har kunnat jobba fullt ut under hela året vilket inneburit någonstans mellan 110-115% av en heltidstjänst. Tack vare det lättade pandemi-restriktionsläget har det efter våren blivit en arbetsdag i veckan uppe i Eskilstuna vilket jag har uppskattat. Jodå, man kan faktiskt uthärda att åka Eskilstunavägen så ofta utan att få spunk. Bussresandet har lärt mig att slumra sittande vilket är en bra kunskap att ta med sig in i ålderdomen ...

Stolpar över majsåkern och vidare in i dimman

För den som till äventyrs har läst mina få blogginlägg det gångna året har det mestadels skrivit som den förbaskade träningen. Så spännande är det inte och jag ber om ursäkt för andefattigt och navelskådande innehåll. Det är där jag är i livet just nu.

Mangårdsbyggnaden vid Åsby

Alla lediga dagar runt jul och nyår hade bäst använts till aktiv återhämtning inför det jag vet kommer att bli ett ytterst krävande första kvartal i arbetet 2023. Nu har det inte blivit så och jag får trösta mig med att jag i alla fall inte fått stresspåslag i soffan framför teven när jag hostande tagit del av Harry Potter, Sagan om ringen och allt vad som flimrat förbi på den stora skärmen. Det har även blivit ett antal timmar med spelet Gran Turismo 7 som inhandlades tillsammans med spelkonsolen Playstation 5 innan jul. Av alla spel så är det just bilracingspelet Gran Turismo som fastnat hos mig.

Hästar framför allén upp mot Åsby

Oerhört nyfiken kom hästen mot mig för att hälsa och undersöka

Söndagen den 1:a januari förärades i alla fall med en kort promenad i hemtrakterna. Dimman lockade mig att ta med kameran, i övrigt är landskapet förfärligt trist just nu. Utan att ha den minsta gnutta vinterentusiasm är det ändå så att snö förvandlar landskapet och berikar det med fin variation från höstens och den tidiga vårens lealösa uppenbarelse.

Gott nytt år!

lördag 10 december 2022

Julmarknad vid museet

Nu är vi mitt i den hysteriska tiden. Den där tiden när alla har siktat in sig på ett och samma mål. Folk och fä, krämare och krängare. Vissa av oss saknar helt spärrar och julpyntar med gran och allt innan november är till ända. Andra håller hårdare på traditionerna. Jag är själv av åsikten att julgranen ska in tidigast den 23/12, vem firar midsommar redan i maj eller öppnar sina födelsedagspresenter några veckor innan födelsedagen liksom?






Även om snön föll redan i november och faktiskt i så stor mängde att den överlevde någon vecka med mildväder och ihållande regn så hade den till sist gett vika inför julmarknaden den 3-4 december. Utanför Sörmlands museum och bort mot Tovastugan arrangerades en liten julmarknad detta år. Vi var där i någon timme och passade även på att ta ett varv inne på museet för att kolla in både nya och permanenta utställningar.




Visst hade det varit mer stämningsfullt med snö på marken, solsken och blå himmel. Men det var i alla fall uppehållsväder och tämligen kallt. Alltid något. Kanske är det dumt att ge sig ut i folksamlingar även detta år eftersom vi den senaste veckan påmints om att spridningen av smittor rasslar på i rasande takt. Ännu är inte Corona-pandemin över och uppe på detta sprids influensa- och RS-virus i en rasande fart.





Och för den som har viss impulskontroll är det faktiskt så att julen dansas ut på tjugondag Knut. Inte på juldagen för att man är urless på sitt julpynt!

lördag 19 november 2022

Väderhattande

Inom loppet av en vecka har vi sett allt från sensommarvärme till vinter. I skrivande stund, lördagen den 19:e november, är snön det dominerande inslaget utanför hemmets varma och trygga vrå. Annat var det förra helgen då lördagen bjöd på sommarvärme medan söndagen präglades av fallande temperaturer, vindstilla och därmed den obligatoriska höstdimman. Det är med det sistnämnda jag fyller dagens blogginlägg. Dimma som är ett så tacksamt inslag i fotografier.

Vägen ner till Bärstabadet och Bärstakärret





Jag sökte mig till nedre spetsen av Yngaren där vi återfinner en badplats och ett naturreservat. Bärsta ligger endast några minuter bort med bil från vårt hus i Stigtomta. Faktum är att både badplatsen och kärret är värda besök året om. Man måste ju inte bada året runt, liksom, det kan vara fint att bara titta på naturen. Det skriver jag till de där ivriga vinterbadarna som inte är oroliga för brustna blodkärl i hjärnan ...






Förra årets julkort togs på Bärstabadets strand vid den här tiden i november. Nu slapp jag frysa benen av mig eftersom jag inte stolpade runt i morgonrock vid mitt besök. Blöt om fötterna blev jag ändå eftersom mina skor inte riktigt höll vattnet ute från den fuktiga marken när jag gick från stranden till kärret.














Kanske är höstdimman ett minne blott för denna gång. Kanske har nu vintern satt sina kyliga klor i oss för några månader framåt. Kanske dyker det upp vita vinterlandskap i bloggen framöver. Om jag inte tvingas skotta mig trött, svettig och ledbruten. Vi får se.