torsdag 11 augusti 2022

På äventyr norrut del 3; Livsäterån

Med vetskapen att min vandringskapacitet är begränsad valde jag ändå att åka till fjälls för att till fots se mig omkring. Dumt? Kanske, men de lättare och kortare vandringsalternativen finns vilket var min räddningsplanka. Jag vet att jag efter ca 3 km får ont i min ännu ej opererade höft p.g.a. artrosen. Jag vet också att jag vid 6-7 km får ont i min höft där protesen sitter. Detta beror sannolikt på överansträngning och snedbelastning. Den opererade höften saknar kanske 10% till maxkapacitet och den kanske aldrig blir helt återställd. (De skar ju trots allt upp musklerna utanpå höftleden fem gånger.) Och snedbelastningen beror ju på att den andra höftleden inte funkar som den ska.

Nåväl, gubben vill vandra och det klart att gubben ska få göra det. Efter bästa förmåga.


Tisdagen den 2:a augusti vaknade vi upp till tjock dimma efter en mycket kall gryning. Men när dimman skingrats framträdde den blå och soliga himlen vilket gjorde oss ännu mera pepp på att komma iväg till vårt första vandringsmål. Via Funäsfjällens eminenta hemsida hade urval gjorts utifrån ledernas längd och vi styrde bilen från Funäsdalen mot Tänndalen i västlig riktning. När väggen pekat uppåt ett tag och var på sin högsta nivå var vi framme vid parkeringsplatsen där bl.a. vandringen till Livsäterån har sin start.

Startpunkten för vandringen till Livsäterån



Det blev en perfekt start på några dagars vandringar. Denna led skulle vara totalt 5 km vilket innebar att man gick uppåt och framåt i 2,5 km innan man vände och gick tillbaka samma väg. Stigningen genom fjällbjörkarnas territorium till kalfjället gav exempel på floran som trivs bra i delvis kalkrika marker. Något macro-objektiv fanns inte med på resan denna gång så jag försökte fota detaljbilder med mitt normalobjektiv (24-70 mm).




Anita fick roa sig med att titta på när jag låg på marken och fotade blommor



Stigen var bra och där det riskerade att vara något blötare så fanns spänger som på denna led var i gott skick. Visst, såg man inte upp fanns stenar och rötter att snubbla på men jag kunde hålla mig torrskodd ända fram till Livsäterån där det var desto blötare i slänten ner mot vattenflödet.

Ledens märkning var utmärkt tydlig




Fjällbjörkarnas läderartade och tjocka löv liknar inte våra sydländska björkar

Där borta tornar Funäsdalsberget upp sig med byn invid sina fötter

Vi var långt ifrån ensamma längst stigen denna tisdag. Vi var inte tidiga iväg denna morgon men den stora anstormningen av vandrare anlände efter oss. Faktum är att det inte störde oss med så många andra längst vägen. Kul att se hur otroligt många hundar som var i sällskap av de vandrande. Vi stötte på ett par urgulliga frallor som enligt deras matte var hejare på att jaga upp lämlar i ljungen bredvid spängerna. (Jodå, alla hundar var kopplade som sig bör.) Vi såg tyvärr inte en enda lämmel ...








Ravinen som ån rinner genom är påtaglig. Man kommer ner mot vattnet och plötsligt är det lä från allt vad vind heter. En perfekt plats för att leta upp en slät sten att sätta sig på och därefter packa upp fikat. Det är så naturskönt och annorlunda mot det jag är van vid som sörmlänning att jag inte kan få nog av att ta in alla vyer och allt vad fjäll-naturen har att erbjuda.





När vi vandrat tillbaka till bilen insåg vi att denna 5 km-strapats inte summerade en heldag. Med respekt för gubbhöfterna så improviserade vi ihop ett litet program för eftermiddagen vilket jag berättar om i nästa inlägg.

onsdag 10 augusti 2022

På äventyr norrut del 2; Funäsdalen

Måndagen den 1:a augusti var det dags att ge sig i kast med asfalten på landsvägarna mellan Västerås och Funäsdalen i härliga Härjedalen. Vi behövde lämna Västmanland och ta oss genom hela Dalarna för att nå vårt mål vilket skulle ta ungefär 6 timmars körtid. Ett kortare stopp för en macka i Älvdalen och en bensträckare på den slingrande vägen mellan Särna och Tännäs gjorde att resan blev ytterligare en halvtimme längre.

Väg 311 är trots allt en favoritväg

Vår tappra springare

Hotell Funäsdalen

Redan efter Särna fick vi se resans första renar och det blev många innan vi under fredagen åkte söderut igen. Vi valde att åka den slingrande 311:an men för den som hellre vill se barrskog i all eländig oändlighet kan man välja att åka via Sveg istället. Nu passerade vi landets högst belägna by Högvålen och det är ju något att skryta med ...





Vi checkade in på Hotell Funäsdalen och installerade oss i vårt rum som vi skulle ha mellan måndagen och fredagen. Jag hade bokat halvpension vilket innebar att vi både kunde avnjuta hotellfrukost och en tvårätters middag. När vi ställt in väskorna på rummet behövde vi proviantera på närliggande Ica-affären. Efter den utsökta middagen tog vi en välbehövlig kvällspromenad i det vackra kvällsljuset som lyste upp dalen med Funäsdalssjön i botten, Funäsdalsbergets dramatiska brant i sidan samt fjällen Lillskarven och Storskarven i bortre blickfånget.

Rallarrosorna (mjölkörten) blommade för fullt i fjällvärlden


Lillskarven och Storskarven har fått varsin molnmössa på kvällskvisten







Den soliga måndagskvällen skulle till vår förvåning följas av fler soliga tillfällen under vår fjällvistelse. Väderprognoserna jag tagit del av dagarna innan avfärd var allt annat än lovande och regnet skulle ackompanjeras av 10-11 graders "värme". Ett väder som tydligen drabbat området de senaste veckorna. Men vi fick det betydligt bättre och kan verkligen inte klaga på vädret under denna resa.

Nästkommande inlägg kommer att berätta om vår första vandring som vi gjorde till Livsäterån.

tisdag 9 augusti 2022

På äventyr norrut del 1; Steam Hotel

Var och en tillbringar sin semester efter egna val och idéer. I sociala medier blir tyvärr även semestern någon slags tävling och underlag för jämförelser med andra. Jag är inte ett dugg bättre när jag under den senaste veckan har lagt ut bilder på Instagram och Facebook på vad som hänt. Det ska dock sägas att mina tre första semesterveckor var utomordentligt lugna och händelselösa. Eftersom Anitas semester med nöd och näppe överlappar min semester detta år så tillbringade jag mina "ensamveckor" med att laga lunch åt den yngsta dottern, peta i trädgården, besöka det förbaskade gymmet och en och annan gång hittade jag även till hängmattan med en bok. Odramatiskt.

Ett par veckor innan vecka 31 gjorde jag upp planer för en gemensam semesterresa. Det utkristalliserades att det endast skulle bli Anita och jag som skulle dra iväg på en roadtrip norrut. Därför bokade jag hotell på tre olika platser. Dyrt men överkomligt så länge man "bara" är två personer.

Vi började vårt äventyr söndagen den 31/7 då vi åkte till Västerås. Är det verkligen norrut? Ja, allt beror naturligtvis på vad man har för utgångspunkt men som Stigtomta-hillbillies så har vi knappt två timmars bilresa norrut för att landa i Västerås. Jag hade gjort en bokning över natten på omtalade Steam Hotel.

Steam Hotel i Västerås

Steam Hotel är inhyst i en över 100 år gammal byggnad som uppfördes för att fungera som ångkraftverk. Omvandlingen till hotell är skickligt gjord där man stilmässigt bibehållit det industriella konceptet. Med drygt 260 rum är det en koloss vid Mälarens strand och en vistelse på hotellet är en upplevelse. De paketerar gärna hotellrummet med middagsbokning och någon slags pool club-lösning. De två huvudrestaurangerna är endast tillgängliga för den som bokat bord i förväg men det finns även en pastarestaurang på hotellet för drop in-gäster.









Eftersom vår övernattning på hotellet inte var semesterveckans huvudnummer så hade jag "bara" bokat ett rum. Jag såg vistelsen som en rekognosering inför framtida besök och vet att jag ändå inte kommer att vara lockad att besöka något poolområde för att visa upp min blekfeta uppenbarelse. Vi var mäkta imponerade över hotellet men min känsla efteråt är att de sannolikt vänder sig till gäster som är mer hippa än vad jag är och i målgruppen 30-45 år. Och sådana som tycker det är rimligt att betala 168 kronor för något de kallar "drink".

Allt runt hotellet var ju inte tipptopp om man så säger 


Vi var helnöjda med hotellbesöket (med undantag för frukosten som jag uppfattade som under standardnivå för hotell). Lite kul att det pågick en bröllopsfest under kvällen vilket höjde stämningen ytterligare en smula.

Anita i hotellets bar allra högst upp i byggnaden

Måndagen den 1/8 vaknade vi upp till en dag i bilen då vi skulle betydligt längre norrut. Mer om det i kommande blogginlägg.