tisdag 21 januari 2020

Stadsfjärdsskymning

Om du har en förkärlek för solnedgångsbilder kan detta blogginlägg vara precis rätt. Förvisso utan de vackra underbelysta moln som förekommit flitigt i mitt sociala mediaflöde den senaste månaden. Söndagen tillbringades på Rovalla och när eftermiddagen gled över till kväll såg jag till att ge mig ut på ytterligare en promenad. Denna gång satte jag mitt 28 mm-objektiv på kameran.

Vasskant där strandlinjen vid fjärden normalt brukar vara




Vilken färgpalett som jag erbjöds när jag riktade kameran mot den djupblå himlen och den gultonade horisontlinjen. Mitt val av objektiv gav mig ett lagom vidvinkligt omfång och genom att fotografera med ungefär bländare f/8 fick jag krispig skärpa. Några enstaka bilder togs på maxbländaren f/2.8 när jag ville ha kortare skärpedjup.

Belysningsslinga på överliggaren vid gångbron

Vy från gångbron in mot den lilla hamnbassängen för småbåtar

Jag har en viss svaghet för de vinterkala trädens grenverk under vinterhalvåret. Motivet är självklart väldigt organiskt och med solnedgångens färgprakt i bakgrunden förstärks mystiken med stammarna, grenarna och de tunna kvistarna.







Nere vid vattnet och längst strandpromenaden letade jag andra detaljer som skulle kunna utgöra huvudmotiv eller förgrund. Jag höll fast vid mid vidvinkelobjektiv men självklart hade jag kunnat skifta till t.ex. mitt 135 mm-objektiv för omväxling i bilderna. Nu tyckte jag att 28 mm funkade bra och då fanns det ingen anledning att ställa om bildseendet till tele-mode.

Nypon i förgrunden och en guldfärgad vattenspegel som viktig ingrediens
Kaveldun och brygga
Coola vilstolar har placerats längst strandpromenaden

Jag kom slutligen fram till Vattensportens Hus. Där blev det uppenbart hur högt vattenståndet är för närvarande. Och jag fick ett par bilder med en fullkomligt motsatt färgskala än om jag tagit dem mot solnedgången. Vänd bort från solnedgången framkom färgerna som präglar den "blå timmen" som alltså är timmen innan soluppgång eller efter solnedgången. Även dessa nyanser blev tämligen ljuva att fånga på bild.

Flaggstängerna vid Vattensportens Hus
Björk, brygga, blålila


Om det var värt en andra vända från Rosvalla till stadsfjärden under söndagen? Det tycker i alla fall jag. Hoppas du håller med mig!

måndag 20 januari 2020

Stadsfjärdseftermiddag

I ett par blogginlägg kommer jag att visa bilder som jag tog söndagen den 19:e januari när jag tillbringade en hel del tid på Rosvalla i Nyköping. Oftast när jag är där har jag ett hektiskt och välfyllt schema men denna gång bestod mycket av min tid av väntan. Och vad gör man då? Passivt stillasittande med halvöppen mun eller ut och gå i solskenet med en kamera i händerna? Jag valde det sistnämnda.

Ett av höghusen vid Rosvalla

Jag hade med mig min lilla kameraryggsäck och i den hade jag packat min Canon 1DX samt objektiven 14 mm, 28 mm samt 135 mm. Tanken var inte att fota sport utan annat som kunde förefalla intressant.



Mina två promenadrundor tog mig till den närliggande stadsfjärden där Brandholmen möter Östersjön. Under den tidiga eftermiddagsrundan valde jag att skruva på mitt ultravidvinkelobjektiv och det är onekligen en prövning att få till något vettigt med 14 mm brännvidd på en fullformatskamera. Utan att det bara är blå himmel i bilden.

Vattensjukt och översvämmat i kanten av stadsfjärden
Blå himmel och färggranna hus

Detta är inte den vinter som hittills uppvisat några som helst vintriga egenskaper annat än uteblivna soltimmar. Marken är mjuk av mycket regn och obefintlig tjäle. Det som lockar ut oss är dock när solen behagar lysa, något som inte har hört till vanligheterna på några månader.

Gräsänder. Bokstavligen.


Promenaden från Rosvalla ner till vattnet är inte lång. Man får däremot passera genom ett kvarter med nybyggnation, det växer upp huskroppar som svampar på Brandholmen. Det går naturligtvis att utsträcka promenaden längst vattnet i flera nivåer men denna tidiga eftermiddag företog jag den kortast möjliga rundan.





I nästa blogginlägg ska du få följa med mig på en skymningspromenad i samma område. Då blir det stor skillnad i bilderna, utan tvekan.

söndag 19 januari 2020

Fotointensiv vecka

Det har varit en uppdragstät vecka i fotografins tecken. Under måndagen tog jag några bilder som ska användas till min arbetsgivares kommande rekryteringsannonser. En utmaning med kollegor som inte direkt är bekväma framför en systemkamera. Det underlättade inte att det stod en studioblixt och flashade för att indikera att nu togs det en bild. Väldigt speciella omständigheter men kanske blev det bra i slutänden, det är inte jag som är bäst lämpad att bedöma det.

Tisdagskvällen ägnades åt något som jag med tiden blivit mer van vid. Då var jag uppe i Vagnhärad där ett fotbollslag bedrev inomhusträning. De hade bett mig om spelarporträtt och när jag ändå var i Lånestahallen så kanske jag kunde ta några bilder när de tränade också ...? Ännu en gång riggad studioblixt och mycket grejor att släpa på.

Under fredagskvällen roade jag mig med en mer avslappnad fotografering då jag såg till att besöka Rosvalla. Innebandymatch i herrarnas division 2 med många välkända profiler ute på planen.

Solnedgångsfärger med 14 mm-objektivet fotograferat mellan nyår och trettonhelgen
Toppen av utomhusgranen med solnedgången i bakgrunden

Att addera någon form av blixtljus i bilderna tar bort det spontana vid fotograferingstillfället. Det spelar ju ingen roll om jag använder studioblixt eller om jag skulle ha en monterad kamerablixt. När bilden är tagen är den fotograferade extremt medveten om att en bild har tagits. Min fotograferingsmeny består ju till 99% av spontanbilder, antingen ute på promenader eller vid ett idrottsevenemang.

Promenad föregående helg utanför Stigtomta

Det är bara att erkänna att jag är dålig på det planerade och eftertänksamma fotograferandet. Det spelar ingen större roll om det handlar om ett rekognoserat landskap i perfekt ljus eller en riggad studiobelysning med en förberedd porträttkandidat. Det händer att jag söker upp en landskapsmiljö som jag tidigare sett genom bilfönstret när ljuset är "rätt", det händer att jag ställer människor framför den stativmonterade kameran. Men det är väldigt sällan och definitivt satt på undantag.

Något beskuren bild tagen med mitt 135 mm-objektiv

För ett par veckor sedan kom en uppdatering av Mac-OS och jag brukar alltid trycka in uppdateringarna så fort de kommer. Sedan dess fungerar inte Canons EOS Utility-program vid USB-koppling av kamerorna mot datorerna som jag har. Detta "fenomen" har hänt vid ett tidigare tillfälle och det är besvärande. Nu vet jag inte om det ska skyllas på Apple eller Canon, det har förekommit olika bud när jag googlat fram diverse forum där problemet diskuterats.

Söndagspromenad

Jag blev tvungen att uppsöka en handlare för att i halvpanik köpa en kortläsare. Mina kameror har gudskelov Flash-minneskort som huvudlagringssystem men i datorerna kan jag som bäst hitta en liten lucka för SD-kort. Jag gillar verkligen inte SD-kort, erfarenheterna av dessa är enbart negativ då jag varit med om flertalet trasiga och strulande enheter. Hur som helst inhandlades kortläsaren där jag kan sätta mina Flash-minneskort och flytta över bildfilerna tillsvidare. Så fort Canon/Apple fått ordning på USB-anslutningen kommer jag självklart att återgå till att via sladd föra över bildfilerna. Det känns svajigt att hålla på och trycka ur och i minneskorten och risken finns att man skadar dem till sist om man fipplar med dem för mycket.

Höstsådden frodas denna vinter (Åsby gård i bakgrunden)

Minneskort och deras olika hastigheter och förmågor är en djungel. Det kommer nya innovationer ideligen men med den bas av kamerahus som jag har är de flesta kompatibla med varandra vilket gör att jag kan flytta över minneskort mellan kamerorna om så krävs. Likadant är det med batterier, jag har två typer av kameror och två typer av batterier vilket ger redundans. Det är såna här saker som är en del av kamerasystemen, inte helt oviktigt även om man mest tänker på vilka objektiv som passar.

Solnedgång ner mot Jönåker

Någon gång, inte osannolikt i relativ närtid, kommer jag väl också att hoppa på det spegellösa kameraalternativet. Då lär det bli ett teknikskutt som innebär en hel del i förhållande till vad som just nu finns på hyllorna här hemma. Sannolikt förblir jag Canon-ägare och då kan det viktigaste bli att via adaptrar få fortsatt nytta av mina objektiv. Annars blir det jobbigt, och dyrt, att byta system helt och hållet.

torsdag 9 januari 2020

Vidvinkligt vid löparbanan

Onsdagskvällen avslutades med att jag skjutsade fyra fotbollstjejer från Stigtomta till deras träning på Rosvalla. De tillhör numera IK Tuns damtrupp och denna vecka har den tunga och intensiva försäsongsträningen dragit igång. Det innebär träning måndag till torsdag kväll, samtliga träningar i någon av lokalerna som finns vid Rosvalla.

Huvudentrén vid Rosvalla
En vy där man skymtar den nyaste sporthallen samt ett av höghusen vid Rosvalla

Onsdagskvällen var vikt för löpträning på banorna inne i Multihallen. Som de längtat ... Och vilket härligt sätt att tillbringa timmen mellan 20.30 och 21.30. För att jag inte skulle dö sotdöden tog jag med mig kameran och mitt ultravidvinkelobjektiv. Tanken var egentligen att jag skulle gå runt på Rosvalla, både inne och ute, och hitta intressanta vinklar och ljus. Den planen sket sig, Multihallen är som Fort Knox och antingen är man kvar utanför eller stannar på insidan av entrédörren. Det är ganska rejält opraktiskt och innebär att man inte fritt kan komma och gå som man vill. (Nej, om dörren ställs på glänt går ett högljutt larm.)

IK Tuns damer började träningen med att springa de utlovade milen från Musikhjälpen-aktiviteten




Jag blev således ståendes inne i Multihallen under träningen och där var det sannerligen inte optimalt med en fullformatskamera med ett 14 mm-objektiv monterat. Efter några bilder vid ena kortsidan med låg fotoposition började jag experimentera med långa slutartider. Därefter flyttade jag mig till andra kortsidan och försökte ta lite tajtare bilder liggande på mage. Hur tajt det nu kan bli med brännvidden 14 mm. Bilderna här nedanför har beskurits tämligen hårt för att man åtminstone ska se vem som fastnat på minneskortet.







Avslutningsvis tänkte jag att jag kunde testa länga slutartider utan att panorera. Det blev verkligen inte som jag tänkt mig. Jag lät kameran stå på golvet för att undvika skakningsoskärpa, inga problem med det. Om jag tog för långa slutartider så syntes inte tjejerna när de passerade kameran ... Lagom är bäst men det blev långt ifrån bra. Typ.




Om man inte är nyfiken och testar ger man inte sig själv möjligheten att utvecklas. Vem vet, slumpen kanske ger en och annan dräglig bild längst den resan. Om inte annat har man fått nytta av hårddiskens lagringsutrymme.

onsdag 8 januari 2020

Handbollsspelare som modeller

I höstas blev jag ombedd att hjälpa IFK Nyköpings handbollsherrar med bilder. De behövde en lagbild samt spelarporträtt till sin hemsida och till sina matchprogram. IFK Nyköping köper detta från ett etablerat företag men de fotograferar då föreningens samtliga lag vid ett tillfälle och det skulle dröja till långt efter seriepremiären av division 1-serien där laget huserar.

Som vanligt är lagbilderna som tas innan alla är på plats och i ordning bäst!

Den största nackdelen för mig när jag ska fota denna typ av bilder inomhus är allt släpande. Rackarns vad mycket grejer som ska bäras in och ur bilen, över hela Rosvallaområdet och riggas på lämplig plats. Studioblixtar, ljusformare, stativ, kamerastativ, elgrejor och kameraryggsäck.



Jag började med lagbilden för att sedan ta de individuella bilderna framför en gråsvart vägg. Efter att dessa bilder tagits blev en knapp handfull spelare utsedda av lagledningen att ställa upp på lite bilder som skulle användas till matchprogram, hemsida m.m. Nu i efterhand funderar jag på om de faktiskt använt bilderna, jag har inte hunnit fotografera någon av lagets seriematcher denna säsong och därmed inte kunnat kontrollera detta.

Jag tänkte att IFK Nyköping skulle vända sig till en tidigare använd reklambyrå med framtagning av marknadsföringsmaterial där bilderna skulle användas. Häromkvällen kom jag på att jag kunde roa mig med att redigera några av bilderna och se vad man skulle kunna göra med dem. Lite friläggning och montage på tidigare tagna bilder från handbollsarenan där de spelar sina matcher.





Undantaget allt släpande på studiogrejor är det kul att fota på detta sätt. Men jag är långt ifrån duktig på det och behöver träna i lugn och ro för att behärska ljussättning och bli bättre på det. Men ännu roligare är att fota en handbollsmatch så det får jag se till att göra så snart som möjligt!

Heja IFK!