måndag 25 maj 2020

Bärstagryning del 2

De blandade känslorna av att stiga upp i gryningen (aj) men att få ta del av naturens uppvaknande (wow) satt i hela söndagen. Utflykten till Bärsta varade ungefär mellan klockan 03.45 och 05.15. Under de 90 minuterna hann jag ta ungefär 90 bilder och hälla i mig en termos med svart kaffe.

Sju tranor hade vaknat till liv och förflyttade sig i gryningsljuset


Vad vore naturupplevelser utan fågelkvitter? Torftigt, tyst och öde. Denna morgon bröts deras allehanda läten av en råbock som "skällde" i närheten. Mycket annat hördes inte och det är väldigt befriande att komma bort från mänskligt åstadkomna ljud emellanåt.



Jag vände mina steg bort från stranden där jag slagit läger. Jag gick upp längst grusvägen som leder ner till stranden och spanade in de första solstrålarna denna vackra majdag.





Denna gång fick inte all fotoutrustning plats i kameraryggsäcken. Jag hade med mig två kamerahus, mitt 400 mm-objektiv, trebensstativet med gimbalhuvud, ultravidvinkelobjektivet och mitt 70-200 mm-objektiv plus lite annat smått och gott. Och ett sittunderlag eftersom det regnat under lördagen.

Bärstabadets strand
Ute på Yngaren hade gässen fått ungar som de vallade runt


En av kamerahusen sattes på teleobjektivet och sedan fick denna kombo vara monterad på stativet när jag tog den andra kameran i händerna och gick runt till det närliggande naturreservatet eller upp längst grusvägen. Med tanke på tiden på dygnet var det ingen större rörelse bland badgäster eller kameratjuvar så jag vågade lämna grejorna utan uppsikt. Förvisso var jag nog inom hyfsat höravstånd hela tiden, större är inte området nere vid stranden.




På hemvägen stannade jag ännu en gång till vid rapsfältet bredvid Hallavägen. Nu hittade solstrålarna ner på delar av rapsplantorna och det blev en annan lyster i fältet än när jag passerade en och en halv timme tidigare. Den första av bilderna här nedanför har jag redan publicerat (i kvadratisk form) men nu har jag lagt lite tid på bildbehandlingen så att det är mer stuns i bilden.




Sista stoppet kom när jag precis kört upp på Jönåkersvägen. På ditresan stod det 6 stycken vildsvin och bökade i åkern och konstigt nog hade två av dem inte stuckit när jag åkte hemåt. Nu var de inte direkt nära vägen och på passagerarstolen hade jag en kamera med 70-200 mm-objektivet. Min allra första bild på vildsvin är alltså inte mer än en bild med två mörkbruna prickar i centrum av bildytan.

Vildsvin+Stigtomta=Sant

På återhörande!

söndag 24 maj 2020

Bärstagryning del 1

Väckningslarmet gick igång klockan 03.15 denna söndagsmorgon. En sådan okristlig tid är inget man snoozar bort, man går upp direkt. Försöker förstå vem man är, var man är och hur man är.

Jag gjorde detta för dig så att du slapp.




När kaffebryggaren puttrat färdigt fyllde jag en termos och packade diverse fotopryttlar i bilen. Jag skulle åka bil i 3-4 minuter så någon längre utflykt handlade det inte om. Innan jag kom fram till Bärsta badet stannade jag till direkt efter att jag svängt in på Hallvägen. Gryningsljuset, dimman och rapsodlingen kallade.





Vi har en månad kvar till midsommar och och nätterna är ljusa. En halvtimme före soluppgången är det uppiggande ljust men ett högt ISO-tal och ljusstarka objektiv är ändå nödvändigt om man vill undvika stativ.





Stunden före soluppgång och efter solnedgång kallas blå timmen. Den kallare färgtonen är sin charm och sätter stämning i bilderna, precis som det varmare ljuset gör precis efter solens uppgång eller innan solens nedgång.

Här hade jag riggat min teleglugg
Bärstabadets sandstrand

Jag var givetvis medveten om att solen INTE skulle gå upp framför mig över sjöns spegelblanka yta. Lite koll på väderstrecken har jag i hemtrakterna. Nu var jag inte ute efter att fota solskivan precis när den tittar upp över horisontlinjen.



Ljuset är naturligtvis speciellt så här dags på dagen. Men upplevelsen ute i naturen blir så mycket mäktigare av all fågelsång. Och de sjunger som om varje minut var den sista när dagen bräcks. Snåren vid Bärstakärret är fyllda av allehanda skönsångare, mig undantaget.






I nästa blogginlägg fortsätter jag att visa bilder från denna arla söndagsmorgon. Ett och annat djur blir det även om det inte blev så mycket av den varan som jag hade hoppats.

torsdag 21 maj 2020

Bärsta gav mjukstart på ledig dag

Kristi Himmelsfärdsdagen är en dag som jag kan uppskatta eftersom det är en arbetsbefriad dag. I övrigt har jag inte förnuft att att se vitsen med helgdagen eller dess ursprung. Att den alltid inträffar på torsdagar innebär för många att den efterföljande fredagen lockar till uttag av ledighet. Klämdagar har ju en viss lockelse.

Bärstabadet

I år tar jag inte ledigt denna klämfredag. Men det förhindrade mig inte att njuta av den lediga torsdagens sommarvärme. Att det råkade vara vindstilla under förmiddagen var både välkommet och överraskande. Ständig blåst och synnerligen kylslaget väder har annars präglat denna vår.



Efter att jag skjutsat yngsta dottern till hennes matchsamling (jo, fotbollsserierna för barn- och ungdomslagen har precis dragit igång som ett välkommet undantag från alla Corona-restriktioner) så fick jag den goda idén att åka iväg till Bärstabadet strax utanför Stigtomta. Någon fotboll för min egen del var inte aktuell eftersom det inte tillåts någon publik på ungdomsmatcherna.




Klockan var ungefär 09.30 när jag tittade ut över Yngarens stilla vattenyta. Jag satte mig tillrätta på strandkanten vid Bärstabadet, njöt av värmen och stillheten. I de spirande ljusgröna snåren sjöng fåglarna för full hals. En närmast religiös upplevelse, och kanske knöt jag ändå an till Kristi Himmelsfärdsdagen som man borde göra?

Guldskimrande trollslända vid Bärstakärret


Vid Bästa har det renoverats och fixats. Nytt dass, ett par grillplatser, iordninggjord gångväg mellan badstranden och delvis nya spänger vid kärret. Kul och värdefullt att både badplats och naturreservat underhålls.




På min kamera satte jag mitt 300 mm-objektiv. Tanken var kanske att kunna fota en eller annan fågel som inte var allt för skygg. Eller insekter på lagom behörigt avstånd. Jag tänkte faktiskt inte så väldigt mycket när jag valde optik, vad som helst hade kunnat funka i denna varierande omgivning.


Jag skrämde upp den gäckande hägern

Någon eller några gånger om året brukar jag få för mig att besöka Bärstakärret. Det är ett intressant och speciellt område och de kommande månaderna kommer en och annan växt att dyka upp som är värd att kröka rygg för att fota. Spängerna är dock absolut nödvändiga och nu stod mycket av marken under ett tunt lager vatten.

Sädesärlan spatserade stolt på spången med en trollslända i näbben


När mitt besök vid Bärsta var avklarat åkte jag hem och drog igång gräsklipparen. Den magra, torra och nästan döda gräsmattan har i alla fall några strån här och där som har börjat växa.




Nu förbereder jag dagens middag och min födelsedagspresent kommer till nytta för första gången. Den gotländska ryggbiffen med kappa tillagas i sous vide och det har varit ett förskräckligt pyssel att förstå hur allt funkar och hur det ska göras. Om det går att äta är av underordnad betydelse ... Vi har ju en pizzeria i Stigtomta!




Jag påminner mig själv att åka till Bärsta med mitt långa teleobjektiv någon tidig sommarmorgon. Det borde finnas en eller annan fågel att sikta på. Det är alltid bra att ha några idéer på lut för framtida fotoutflykter.

söndag 17 maj 2020

Jag ångrade mig fort

Efter en dags stugsittande under lördagen ansåg jag mig vara i stort behov av en söndagspromenad. Lördagens födelsedagsfirande med tårta och kakor behövde lufsas bort helt enkelt. Det växlande vädret kryddades med väldigt hårda vindbyar.

Gräslöken blommar hemmavid
Lönn-skottet vecklar ut sig
Statusen för många, många arrangemang detta gudsförgätna år

När jag gått ca 2,5-3 kilometer på vägen runt Salinge kom jag på varför jag inte gått den rundan på över ett år. Mina artroshöfter tillåter liksom inte att jag promenerar längre än i ungefär en halvtimme. Jag var delvis medveten om att Salingerundans 7 kilometer skulle bli en onödig belastning men jag var nyfiken att se hur det såg ut bortanför Stora Ramshult, Salinge och Tallstugan.

Torp vid kyrkbyn
Stigtomtas fina skolbyggnad
Byggnader vid Stora Ramshult
Salinge
Rejält naggad vimpel vid Salinge
Tallstugan

Dagen till ära tog jag min Canon 1D X och mitt sällan använda 100-400 mm-objektiv. Det är onödigt tung utrustning att släpa på under en långpromenad men zoom-objektivet ger en slagkraftig flexibilitet. Till de öppna fälten som kantar Salingerundan passar en något längre glugg.

Vid Tallstugan
I bakgrunden syns ekonomibyggnaderna som tillhör Starrlösa
Beteshagen vid Varväng

Den sista halvtimmen av promenaden avverkades under en molnig himmel utan några solglimtar. Det kanske var lika bra med tanke på att jag då kommit in i samhället igen och inte hade samma palett av lantliga och mer avlägsna motiv att välja bland.


Kavlinge är den fastighet som markerar gränsen mellan landsbygd och Stigtomta

En ny arbetsvecka närmar sig och några av dagarna tillbringas vid hemmakontorets skrivbord. Det blir nog bra, tror jag.