Tre veckor, tre tunga och långsamma veckor. Corona-isolering på hemmaplan och ett konstaterande att jag gärna slipper Covid-19 i framtiden. En gång räcker alldeles utmärkt. Vid ett par flyktiga tillfällen fick jag hjärtat i halsgropen då jag tyckte mig känna av virusets lung-påverkan. Men i övrigt har jag klarat mig bra utifrån hur illa det varit för många andra smittade.
En inledande vecka med huvudvärk men då jag kunde jobba (hemifrån förstås) men sedan knappt två veckor då jag varit sjukskriven. I bakvattnet av Covid-19 lider jag fortfarande av hamsterlungor och trötthet. Under dessa tre veckor har den längsta utflykten varit till postlådan, en promenad på ca 20 meter, och till husets övervåning. Människorna jag har sett under dessa veckor har varit de tre som jag delar hushåll med. Även de sjuka i Covid-19.
I ett år har vi i familjen varit noggranna, hörsammat alla råd och rekommendationer samt försökt agera så klokt och försiktigt som möjligt. De hemmaboende döttrarna har till och från pluggat på distans, jag har i allt större utsträckning jobbat hemifrån. När smittan väl kom in i hushållet var det omöjligt att värja sig för oss övriga. Och smittotillfället var så osannolikt att regionens smittskyddsläkare angav "smittkälla okänd". En överlämnad födelsedagsblomma i dörröppningen till en person som dagen efter insjuknade. En tröst är att vi i alla fall inte bidragit till att sprida smittan vidare till andra.
Lappsjukan blev till sist brutal. Intrycken har bestått av TV-program, inte mycket till social stimulans. Och alldeles för många timmar då jag scrollat igenom Instagram- och Twitterflödet. Jag jobbade i fredags, vilade under lördagen men tyckte att jag kunde komma ut och se något annat än hemmets väggar på söndagen. Jag gjorde något som inte är okej enligt Region Sörmlands smittskyddsrestriktioner, jag genomförde en icke nödvändig resa.
I två timmar var jag ute och åkte i en av våra bilar. Först hamnade jag i Kvarsebo, därefter stannade jag till vid den flugfiskesjö som jag en gång var med om att starta upp men där jag inte längre är medlem. Sammanlagt såg jag 5-6 personer på 50 meters avstånd vilket ändå borde vara okej ur ett smittskyddsperspektiv.
Om jag inte däckar totalt efter kommande arbetsvecka hoppas jag kunna få en mer intrycks-rik kommande helg. Kanske hitta någon fotbollsmatch att bli ackrediterad till för att återuppta sportfotograferingen. Nu har ju bandyn och ishockeyn som jag bevakat denna Corona-vinter kommit till vägs ände denna säsong.
Håll i och håll ut, detta pandemiska maratonlopp är långtifrån över!
