Stendörrenbesök med två kryckor

Måndagen den 27:e september bjöd på strålande solsken och hyfsad temperatur. En aning blåsigt men det blev jag inte medveten om förrän jag kom fram till mitt utflyktsmål. Med lilla kameraryggsäcken på ryggen, en fylld vattenflaska samt en kryckkäpp i vardera handen påbörjade jag min vandring från Stendörrens bilparkering mot gården Aspnäset, Naturum och det närliggande båthuset där Östersjön möter fastlandet.

Där och då fick jag lära mig att kraftig blåst gör en kryckkäpp till en flöjt när vinden hittar in i hålen som reglerar kryckans höjd.

Samtliga bilder i detta inlägg är tagna med min Canon R6. Den behöver fortfarande testas och utforskas trots att jag nu tagit 2500 bilder med kameran. Det stora antalet exponeringar på kort tid beror huvudsakligen på att jag fotat fotboll och rugby de senaste helgerna. Bilderna här ovanför är tagna med det nya 35 mm-objektivet men här nedanför följer några bilder som tagits med mitt 100-400 mm-objektiv.

Mitt mål med den staplande promenaden var det smala gattet vid Stendörren. De sista 100 meterna var rejält prövande för att nå rastplatsen på toppen. Sedan åtskilliga veckor tillbaka har jag klarat mig "utmärkt" med bara en krycka som stöd när jag promenerar utomhus. Det har dock skett till priset att jag fått artros-smärtor i min högra höft, den sida som inte är opererad. Sjukgymnasten har tipsat mig om att använda båda kryckorna då och då för att avlasta. Jag gjorde således ett försök att gå med båda kryckorna denna gång och det slutade med att jag blev irriterad på hur mycket det begränsade min rörelsefrihet. Ont fick jag ändå ...

I onsdags tog jag de sista tabletterna av min 3-månaderskur av antibiotika. Om några dagar får jag svaret om infektionen i kroppen är borta. Tyvärr släpar biverkningarna från antibiotikakurerna efter och jag har kvar alla problem dessa mediciner bjudit på. Magen, tröttheten och huvudvärken. Jag gissar att det tar ett tag men att det får vara värt det om läkemedlen gjort nytta.

De avslutande bilderna här nedanför är tagna med mitt Sigma 14 mm-objektiv. I och med det objektiv-bytet hade jag för en gångs skull använt all utrustning jag släpat på i min ryggsäck. Och vattnet drack jag av också!

På torsdag kommer jag att lämna blodprover och därefter sätta mig hos en av läkarna på Ortopedmottagningen. Då får jag hoppas att provsvaren är bra. Min nuvarande sjukskrivning mynnar ut samma dag och det återstår att se om jag kan börja jobba 100% fredagen den 1/10. Jag låter detta vara oskrivet i nuläget. Som tur är har jag ett sitta-på-rumpan-jobb och kan antagligen jobba hemifrån ännu ett tag. Det finns två anledningar till varför detta blir viktigt för mig; jag är ganska orörlig fortfarande och behöver mer träning och mer tid för att återhämta mig. Dessutom är jag ofrivilligt ovaccinerad. Min ursprungliga höftoperation planerades in precis när jag som 56-åring kunde boka en vaccinationstid. Tre veckor före och efter en operation ska man inte ta vaccinsprutan. Och därefter hamnade jag på sjukhus för att sedan äta antibiotika p.g.a. infektionen i min kropp vilket ledde till att läkarna avrådde mig från att utsätta mitt immunförsvar för ytterligare prövningar. Om infektionen är borta torde jag kunna ta min första vaccinspruta inom kort och då är jag äntligen skyddad på samma sätt som majoriteten av alla vuxna i landet.

Nu har måndagens finväder övergått till grått och mulet. Jag passade verkligen på att komma ut i den vackra verkligheten under rätt dag.

Kolonilott och sport när testerna fortsätter

Mina tester med min nya Canon R6 samt tillhörande 35 mm-objektiv fortsätter. Syftet så här initialt är att vänja mig att hantera kameran. Och naturligtvis att behärska brännvidden 35 mm då det objektivet sitter på kameran.

I helgen blev det ännu ett besök vid Ängstugans koloniområde och under några korta minuter tittade faktiskt solen fram. Det hjälpte inte mycket eftersom det var isande kalla vindar. Vid kolonibesöket var det 35 mm-gluggen som användes. En fördel att den även har macro-funktion, det underlättar då detaljbilder ska tas.

Vid det här laget har jag hunnit notera några saker kring R6:an. Lite plus och lite minus. Det är alldeles för tidigt för mig att lämna ett omdöme om kameran, kanske gör jag fel i vissa situationer eller tillskriver kameran förmågor som den egentligen inte har (men som jag gärna vill tro för att försvara inköpet).

Kameran har även varit med mig vid tre fotbollsmatcher sedan helgen den 11-12/9. Vid de två första matcherna hade jag den som "andrakamera" med mitt 70-200 mm-teleobjektiv monterat. Men vid den tredje matchen fick den äran att axla mitt 300 mm-objektiv som förstakamera.

Det är som sportkamera det är extra spännande att utvärdera R6:an och den spegelfria tekniken. Andras omdöme om kameran är att den kan ses som en Canon 1D X Mark III i light-version. Vi får se var jag landar när jag kommit längre i mitt testande.

Här kommer länkarna till de tre matchernas bildgallerier för den nyfikne. Observera att de innehåller bilder tagna både med min R6:a och min 1D X.

210911 F14 Grupp 2: Nyköpings BIS - Järna SK

210911 Herr Div 7 Södra: Sjösa IF - Hargs BK U

210918 Herr Div 5: Råby/Rönö IF - Gillberga-Lista IF

På sätt och vis är jag ivrig att testa kameran under någon inomhusmatch (t.ex. bandy, innebandy eller ishockey). Men hur kul är det egentligen att fota i elbelysning på svinhöga ISO-tal när man kan fota utomhus i naturligt ljus? Det kommer en lång och mörk vinter då det inte finns något annat val men innan dess ger jag mig gärna till tåls med inomhustesterna.

Nonsensbilder som resultat av testande

Så har det äntligen blivit dags att ännu en gång ta sig igenom en testfas med både nytt kamerahus och ett nytt objektiv. Gubben Jansson har blivit spegellös. Och utöver detta har jag för första gången blivit innehavare av ett objektiv med brännvidden 35 mm.

Så här mycket höst har det egentligen inte blivit men denna kvist tycker nog det

Rogsmo i kvällsljus

Utblommad rallarros vid TGOJ-banan

Ett djupt tag i plånbokens nedersta hörn och månader av sparsamhet gav utrymme för Canons R6 samt deras RF 35 mm/1,8 med macrofunktion. Utöver detta köpte jag en RF/EF-adapter för att kunna använda alla mina EF-objektiv på det nya kamerahuset.

Bortom majsfältet syns Skillra

Jag är inte helt imponerad av detta försök att få till stjärnformen i solstrålarna

Mycket är välbekant i kamerans inställningar och knapphantering. Canon håller på sin linje vilket är helt okej för mig. Men som med alla nya kameror behöver man ställa in de inställningar man är van vid samt lära sig det som är nytt. Nu har jag dessutom en vikbar bakre display med touchfunktion som ger möjligheter jag inte haft tidigare men som också kräver tillvänjning.

Ett nytt objektiv kräver också en hel del test-skott innan man är trygg med hur det funkar. Var det levererar bäst och vad man bör undvika. Canon har givetvis sina rödrings-försedda 35 mm-objektiv men det är en brännvidd jag aldrig köpt trots viss nyfikenhet. Nu passade detta RF-objektiv min plånbok och jag lockades av både macro-funktionen och objektivets någorlunda rimliga storlek. En spegellös kamera med ett mindre objektiv mellan vidvinkel och normal är utmärkta promenadkompisar, ett viktigt argument för mig.

Extremt nyfikna kossor/kvigor/tjurkalvar

Gubb-selfie i solnedgång

Majsfältet efter solens nedgång

Med dagens mått är ett kamerahus som bara ger 20 Mpixel jätteynkligt. Visst finns Canons R5 med sina 45 Mpixel men den kostar mer än vad jag kan försvara för mina hobbybehov. Jag räknar med att R6 ska kunna användas i sportfotosammanhang och där räcker det alldeles utmärkt med 20 Mpixel. Och jag har valt att hoppa på spegellös-tåget nu när Canon har släppt andra generationen av sina fullformats-hus, de har ju även inbyggd bildstabilisering och ett fokussystem med över 5000 punkter (!) som lockar.

Ovanstående bilder är tagna med olika EF-objektiv för att testa den nya adaptern. Jag tror det kommer att funka finfint. Det finns inte på kartan att jag har råd att köpa de suveräna RF-objektiven som är lanserade inom en nära framtid. Adaptern ger liv i mina övriga objektiv och det får helt enkelt vara en mix i min kamerautrustning under lång tid framöver.

Enzo i tiggar-mode

Ytterligare en följd av inköpet är att Canons programvaror behövt uppdateras i mina olika datorer. Mycket pyssel med andra ord men egentligen ett kärt nöje. Jag kan varva mina rehabiliterings-övningar med att välkomna det nya kamerahuset på bästa sättet.