Helgens trippelnöje

Åh vad fint det är i naturen just nu! Den skira grönskan från träd och buskar ackompanjeras av det allt grönare och frodigare gräset. Dagarna med solsken är fler än dagarna med igenmurad himmel. Vi har sagt farväl till smutsvåren och välkomnat finvåren.

Den passerade helgen bjöd på mer än fint väder och vacker natur. Under lördagen ställde delar av familjen siktet mot Trosa. Där fick vi glädjen att ta del av:

1. Den äldre och vackra bebyggelsen längs Trosaån

2. Familjehäng

3. Trosa Ultra Backyard, ultralöpning med 250 deltagare i seniorklasserna

För mig innebar det att jag kunde göra en sportbevakning och därmed få material till ett blogginlägg i min sportblogg. Det blev även massor av bilder med mitt nya (men begagnade) vidvinkel-zoomobjektiv 16-35 mm. Framförallt blev det ett tillfälle då jag och hustrun i vår roll som förälder kunde sträcka på oss av stolthet över vår näst äldsta dotter Ida som deltog med framgång i ultra-tävlingen.

Om du vill läsa mer om löpartävlingen och se bilder från loppets första två varv så hittar du mitt blogginlägg HÄR >>>

Ida inför tävlingsstarten på lördagsförmiddagen klockan 10.00

Att Ida nådde sitt ambitiösa mål med 24 varv (alltså 24 timmar och 16 mils löpning) var imponerande. Hon lyckades i och med den prestationen att komma tvåa i damklassen och sjua totalt. Hon har sprungit ett par maratonlopp under 2024 men har i övrigt ingen erfarenhet av ultra-maraton.

Vi som inte sprang passade på att äta smörrebröd på det som tidigare gått under namnet Ågården. (Jag tror restaurangen längs ån numera heter Två små svin.) Även om banan var 6,7 km fotade jag enbart på de delar av varvet då löparna sprang på någon av å-sidorna. Det är ju en unik miljö som jag gärna vill ha som fond i sportbilder, åtminstone någon gång i livet.

På lördagsförmiddagen var ljuset inte direkt förlåtande. Stenhårt ljus som kastade knivskarpa kontraster mellan upplysta och skuggade partier i bilderna. Jag experimenterade med långa slutartider ibland, det kan bli effektfullt om man sätter panoreringen. I kameraryggsäcken hade jag packat med två spegelfria kamerahus samt objektiven 16-35 mm, 24-70 mm och 70-200 mm. Det objektiv som bara fick chansen för några få bilder var 24-70 mm-objektivet.

Modernare arkitektur och enda bilden i inlägget med 70-200 mm-objektivet

Med många kilo kamerautrustning på rygg och nacke och lite för många steg hade jag så ont i höfterna och ryggen att jag inte kunde åka upp till Trosa varken på kvällen, natten eller söndagsmorgonen. Å andra sidan hade jag egentligen inte utsatt mig för någonting i jämförelse med vad deltagarna i tävlingen fick utstå ...

Årets blåsippsdos

I två veckor har jag roat mig med en förkylning. Efter tre dagar med feber övergick den i en ständigt närvarande hosta som nu äntligen verkar vara på väg att ge sig. Det är första gången sedan min stamcellstransplantation för 1,5 år sedan som jag åkt på en förkylning och mitt immunförsvar är väl en smula osäkert och förvirrat. Jag har även hunnit med ett läkarbesök, en påfyllning av vacciner och ett tandläkarbesök. Man roar sig kungligt må jag säga.

Förra söndagen packade jag fotoryggsäcken och gav mig in till Rosvalla där jag tänkt fota en fotbollsmatch. Av detta blev det intet, matchen var inställd och jag fick fundera på om jag skulle åka hem eller hitta på något annat. Jag kom på att det var ett tag sedan jag senast besökte naturreservatet vid Linudden och därmed ställde jag in siktet på en blåsipps-exkursion.

Nu hade jag inte riktigt de objektiv med mig som jag hade föredragit men mitt 24-70 mm-objektiv fick duga. Marken var täckt av blåsippor medan vitsipporna var i startgroparna. Efter veckans sommarvärme är det säkert lika vitt som det är blått på marken, snart dominerar de något mer trögstartade vitsipporna. Det är något speciellt med blåsippor och jag kan inte sluta att fascineras av deras skönhet.

Söndagsvädret var lite småtrist och mulet, solsken hade varit att föredra för att locka fram lite mer lyster i de blå vårhälsningarna. Kanske hinner jag besöka Linudden ytterligare någon gång innan säsongen är över men om så inte blir fallet har jag i alla fall fyllt min årliga dos av blåsippor.

Snart är påsken här och ett tu tre är vi inne i sköna maj. April är länken mellan smuts-våren och den prunkande våren, vi kan nu se tidiga buskar slå ut sina gröna blad och gräset börjar så sakteliga växa upp med nya och gröna strån. Jag njuter och tar in vad naturen har att erbjuda, så även stundande pollenutmaningar ...