Höstdetaljer

Nu är det snart helt kalt och tomt på lövträdens kvistar. Fulhösten har knackat på och tyvärr blivit insläppt. Jag går hemma på tomten och blänger på fruktträden där päronträdens löv snart behöver räfsas ihop medan äppleträden håller hårdare i sina löv. Vi har en förskräckligt stor paradisbuske bredvid garaget som släpper ifrån sig galet mycket blad vilka behöver samlas ihop och slängas på komposten. Lite höstpyssel en dag då det varken regnar eller blåser, om det nu är möjligt att uppleva.

En av tomtens björkar för en vecka sedan

En av våra kvarvarande rhododendron (som INTE borde tappa bladen)

Ingrid Marie-äpplena lockar och pockar i trädet!

All min tankeverksamhet går sedan en tid tillbaka åt till det faktum att jag efter 16 månaders sjukskrivning ska börja jobba på måndag. Fram till årsskiftet är det meningen att jag ska jobba 50%. Samtidigt som jag ser fram emot ytterligare ett steg i min normaliseringsprocess genom att komma tillbaka till min jobb så är det måndagsångest de luxe.

Sedan i försomras har jag besökt min arbetsplats några gånger vilket gör tröskeln betydligt mindre. Inte bara för mig själv utan även för mina arbetskamrater. Även om jag antagligen kommer att jobba mycket på distans så är det kontoret och den sociala kontakten där som jag främst längtar till. De första halvdagarna har jag i alla fall tänkt tillbringa på kontoret och som extra infektionskänslig får jag väl hålla i en avståndspurjo som riskminimering.

Gatubild i gamla Stigtomta

Nyare villagata på väg ner mot Tängstaområdet

Surret med ortopedläkaren har påbörjats och jag väntar med spänning på vad som ska hända. En slätröntgen ska göras den 10/11 och de kommer även att boka en tid för provtagning då de sticker in en nål i ljumsken/höften för att försöka få fatt på vävnad som kan odlas och avslöja vilken ev. bakterie som bosatt sig i min opererade höft. Kanske leder detta vidare till att de öppnar upp höften för ytterligare vävnadsprover. Alla cancerrelaterade prover (benmärgsprov och PET-CT-scanning av svalg/matstrupe) har fått grönt ljus och det är ytterst befriande att ha fått dessa positiva besked efter undersökningarna den 7-8/10 i Uppsala.

Från sommaren och den tidiga hösten tar jag med mig ett specifikt minne som kan verka trivialt. Varje gång jag hade varit på gymmet och sedan promenerat hem satte jag mig med en flaska vatten på vår uteplats. Där åt jag även ett äpple, päron eller plommon som jag plockat ner från våra fruktträd. Kände mig levande, nyttig och helt avslappnad. I det lilla ligger det stora!

Höstbesök vid Horsvik

Oktober är en vansklig vädermånad men när den visar sig från sin välvilligaste sidan är solen i kombination med höstfärgerna synnerligen belönande. Tisdagen den 15:e lät jag siktet ställas in på en resa längst kusten upp mot Studsvik. Det normala för mig har hittills varit att svänga höger mot Stendörren men denna gång fortsatte jag till vägs ände där Studsviks brygga ligger. Innan man kommer fram till bryggområdet finns en tämligen nyanlagd parkeringsyta för de som vill besöka naturreservatet Horsvik.

En av flera informationsskyltar vid naturreservatet Horsvik

Jag önskar att någon med koll kan avslöja för mig hur Horsvik ska uttalas. Är det "Hårrsvik" eller kan man verkligen säga "Hors-vik"? Nåväl, platsen är sedan några år tillbaka tillgänglig för allmänheten tack vare kommunens inköp av fastigheten från Studsvik AB. Land möter hav, beteslandskapet glider över i fiske för husbehov.

Kommunen beskriver naturreservatet på sin hemsida som du kommer till HÄR >>>

Gårdshusen vid Horsvik

Båthuset vid Horsvik

För min del blev det ett kortare besök och jag gick runt och utforskade platsen under en dryg timme. Hann även äta ett medtaget äpple under utflykten. Wow, liksom. (Kaffe hade smakat jättegott men därtill var jag uppenbarligen för lat för att ordna innan avresan hemifrån.)

Det blev väldigt många bilder tagna under min runda i området och jag har fixat ett litet bildgalleri med 36 bilder HÄR >>>

Gör gärna ett besök vid Horsvik, jag rekommenderar det och kommer förhoppningsvis att göra fler besök vid naturreservatet.

Bärbohöst

När jag går igenom äldre blogginlägg med bilder från Bärbo inser jag att jag allt som oftast besökt denna plats när hösten gjort sitt intåg. Denna lördag följer således ett invant mönster, nästan en tradition, och markerar att hösten nu står på sin absoluta topp.

Bilrutan avslöjar den envisa nattfukten som präglar hösten

Allén vid Tista slott går inte av för hackor

Det är märkligt men visst är det så att det går att utropa en specifik dag på hösten som den dagen då årstiden peakar? Något sådant kan man knappast säga med samma säkerhet under våren, sommaren och vintern. Lördagen den 12:e oktober måste vara den dagen anno 2024 då hösten nådde sitt all-time-high, hädanefter går det bara utför ...

Nu är det farligt nära att björkarna börjar glesa ur "för mycket". Lönnarna har glidit över i de vackraste av höstfärger. Rönnarna har fått på sig sina djupaste färger, vissa aspar har intagit den orangea färg de kan få medan bokarna inte riktigt kommit in i sin finaste höstfas. Innan man kommer fram till Bärbo finns det en dunge med bokträd som jag brukar åka till för att fota men denna lördag var de fortfarande mestadels gröna och sommarklädda. När de skiftat färg har förmodligen de övriga träden mist sin höstlyster.

Som fotografiskt sällskap denna tidiga lördagsförmiddag hade jag med mig min Canon 5D Mark IV samt objektiven 17-40 mm f/4,0 och 85 mm f/1,2. Den förstnämnda vidvinkelzoomen ligger allt som oftast orörd i min sportfotoryggsäck och det snällaste jag kan säga om detta Canon-objektiv är att det är billigt för att vara ett L-objektiv. 85 mm-gluggen är fint men har sina små egenheter jag behöver lära mig bemästra bättre än vad jag gör idag.

Jag är inte religiöst troende och borde därmed inte vara "kyrklig" men ändå uppskattar jag kyrkor och dess omgivningar. Inom Stigtomta-Vrena församling finns det flera fina kyrkor där de flesta ev dem är relativt små. Jag har besökt kyrkorna i Stigtomta, Vrena, Nykyrka, Halla och Bärbo. Det är bara vid Husby-Oppunda jag hittills inte stannat till. Det finns fortfarande saker att upptäcka med andra ord.

Väderprognosen för söndagen utlovar inte riktigt ett lika muntert väder som under lördagen. Moln och lätt regn hör visserligen hösten till men det bjuder inte på samma färgexplosioner som sol från en klarblå himmel. Det gäller att passa på!

Höstpromenad i motionsspåret

Efter många om och men är det äntligen dags för mig att påbörja vaccinationsprogrammet efter stamcellstransplantationen i mitten av oktober -23. Redan i februari började läkarna på BMT-mottagningen i Uppsala prata om detta men mina återkommande virusinfektioner och sedermera även det virusframkallade lymfomet med efterföljande behandling sköt dessa planer i sank. Måndagen den 30:e september beger jag mig till Mälarsjukhuset för den allra första vaccinsprutan. Vaccinationsprogrammet inleds med lunginflammation och följs därefter av Covid och säsongsinfluensan. Det är tydligt att luftvägsinfektionerna är farligast för mig och ska mottas i grinden först.

Början av motionsspåret vid Friluftsgården utanför Stigtomta

Nästa planerade vårdinsats är undersökningarna jag ska göra på Akademiska sjukhuset den 7-8:e oktober. Årskontrollen efter stamcellstransplantationen innebär bl.a. undersökning av lungfunktionen (spirometri), kontroll hos specialisttandläkaren av slemhinnorna i munhålan och det alltid lika "trevliga" benmärgsprovet. Efter en övernattning på patienthotell och sedvanlig fasta ska jag rullas in i en PET-CT-scanner för kontroll av lymfkörtlarna i halsen och bakterieansamlingen i höften. 

Hackspetten bearbetade en av belysningsstolparna vid motionsspåret

Mina förhoppningar är att jag ska slippa fler bakslag, undersökningarna som rör min behandlade leukemi och lymfomet ska förhoppningsvis ge positiva besked. Värre är det med höften, jag känner att det inte är som det ska vara runt protesen. Den senaste månaden har jag inte behövt använda krycka när jag går men jag haltar och besväras när jag är ute och promenerar. Mentalt förbereder jag mig på det ortopeden målade upp som tänkbart scenario; efter kontroll av PET-CT-scanningen kommer de att boka in mig för att ta en biopsi på vävnaderna runt protesen för att göra en bakterieodling. De kommer tillfälligt att öppna upp och därefter sy ihop mig igen. Bakterieodlingen kommer att ge svar på vilken bakterie som bosatt sig på protesen, ge mig en antibiotikakur och därefter placera mig i ordinarie ortopedkö för ett kommande protesbyte.

I mitten av oktober lär jag veta lite mer om hur tankarna går kring mina höftrelaterade problem. I slutet av oktober mynnar min nuvarande sjukskrivning ut och då är det troligtvis så att jag kommer att börja jobba så smått igen. Det är en massiv tröskel att ta sig över för att komma igång igen på ett produktivt sätt men under hela min sjukskrivning sedan juni -23 har jag hållit mig uppdaterad på vad som händer inom regionen. Jobbdatorn har varit igång regelbundet och min inkorg har jag haft daglig koll på via mobiltelefonen. Den stora nackdelen är väl om jag inom någon månad behöver vara sjukskriven igen p.g.a. protesbytet.

Skrivbordet hemma i vårt lilla kontorsrum har rensats så att jag återigen ska kunna sitta där för att jobba på distans. Pandemin lärde oss att det går utmärkt att jobba hemifrån men nu är det bara jag som behöver tänka "pandemi-avstånd" medan övriga världen har gått tillbaka till normala rutiner. Min infektionskänslighet kommer jag att behöva ta hänsyn till under en längre tid framöver innan vaccinationsprogrammet kommit i mål och det handlar snarare om år än månader.

Undantaget min strulhöft har jag kunnat bygga upp fysiken igen. Sedan i juli har jag tränat på gymmet och det har varit nyttigt och behövligt. Det mest påtagliga som är kvar efter min leukemi- och lymfombehandling är den mentala trötthet som dagligen gör sig påmind. I våras sov jag åtminstone 9 timmar varje natt samt någon timme varje eftermiddag. Nu klarar jag mig med 8 timmar per natt och jag sover sällan på dagarna, dock behöver jag gubbvila en stund under de flesta eftermiddagarna. Gör jag något extra utöver gymmet eller promenader, t.ex. att titta på en fotbollsmatch på någon lokal fotbollsplan, blir jag fortfarande trött i huvudet. "Fatigue" kallas det och jag har lärt mig att förhålla mig till detta i min nuvarande tillvaro.

Bilderna i detta inlägg tog jag i torsdags då jag med bilens hjälp tog mig till motionsspåret vid Friluftsgården som ägs av OK Hällen. Strålande solsken och 100% höst. Härligt! Jag knatade runt i 2 km-slingan med min kamera och mitt makroobjektiv för att hitta så många höstmotiv som möjligt.

Norrskensdebut

Någon gång ska vara den första. När det gäller norrsken har jag tills nyligen bara haft nöjet att betrakta andras bilder på detta himlafenomen. Givetvis är de mest spektakulära iakttagelserna och fotografierna från nordligare trakter än Stigtomta. De senaste åren har det dock blivit allt vanligare att bilcder tagna i södra Sverige kan visas upp. Jag gissar att det först och främst beror på allmänhetens ökade medvetenhet om norrsken, mobilappar finns som stöd för att ha koll och bli aviserad när solaktiviteten ökar. Samma mobiltelefon duger sedan för att dokumentera Aurora Borealis.

Norrsken fotograferat den 12/9 -24 ovanför Stigtomta

Att det dröjt så länge innan jag ens försökt fotografera norrsken har mestadels berott på att jag för mitt liv inte kommit underfund med var jag skulle hitta en lämplig fotoplats. För någon månad sedan var det ett väldigt tydligt norrsken som fotograferades av övriga familjemedlemmar men jag låg lugnt kvar i sängen eftersom klockan var 01 på natten och jag orkade helt enkelt inte masa mig upp.

Den 12/9 började min app avisera ökad aktivitet och goda chanser att se norrskenet redan vid 21-tiden på kvällen. Förutsättningarna var goda men ett molntäcke kan självklart förstöra hela festen. Denna kväll var det inledningsvis en hyfsat klar himmel. För att släppa min låsning med den optimala platsen för norrskensfotografering gick jag sonika ut på vår balkong där jag riggade ett av mina stativ, min Canon 5D Mark IV samt mitt Sigma Art 14 mm.

Jag ställde in kameran på manuellt läge och hittade hyfsat rätt redan från början. ISO på 1600, bländaren på runt f/2 och sedan mellan 5 och 10 sekunders exponeringstid. Att det överhuvudtaget fanns något norrsken på himlen kunde jag inte se med blotta ögat men efter en exponering stod det klart att jag var rätt ute. Inget smaragdgrönt norrsken denna gång utan snarare åt det rödlila hållet.

Tyvärr tog festen slut onödigt tidigt. Efter en kvart hade ett moln glidit in från norr och skymde eventuellt kvarvarande norrsken. Jag lärde mig också att den ultravidvinkliga optiken fick med delar av det överhängade taket vilket gjorde att jag fått beskära bilderna i detta inlägg en del.

Nu har jag i alla fall lärt mig att agera på norrskensappens lockrop och att det inte måste letas en spegelbland sjö som förgrund för att fota norrskenet. Det är också tacksamt om norrskenet visar sig tidigare på kvällen än mitt i natten eller framåt småtimmarna.