På spaning efter lämplig fotoplats

När söndagsförmiddagen inte var allt för långt gången så gav jag mig ut med ett kamerahus och mitt 85 mm-objektiv för att spana in lämpliga fotoplatser. Detta var en förberedelse för en utlovad familjefotografering som jag själv inte är skyldig till men som getts bort av andra där jag var den tilltänkta kameraoperatören. Låt gå för detta uppdrag, när det är närstående till en av döttrarnas pojkvän ställer jag givetvis upp. Kanske blir det kul för alla iblandade parter även om det inte alls är inom min komfortzon.

Jag åkte först till Kisäng norr om Stigtomta där jag på förhand visste vad jag hade att förvänta mig. Ett svep ner till badstranden, kolla in klipphällarna vid vattnet, och därefter upp i skogen längst den ringlande skogsstigen. Perfekt så när som på att solen kommer från "fel håll" under förmiddagen. Det löser sig antagligen, prognosen för fredagen är regn ... Och när en av huvudpersonerna är mellan 1 och 2 år gammal kan vi inte skjuta för länge på fotograferingen för vem vill ha ett trött och ledset barn framför kameran?

Nöjd med vad jag hittat vid Kisängs badplats satte jag mig i bilen och åkte söderut mot Bärstabadet. Detta kanske var en bra reservplats för fotograferingen? Nja, vid närmare eftertanke var det inte lika inspirerande men vid mitt söndagsbesök fick jag åtminstone näring till min egen själ. Fågelsången i buskagen mellan stranden och Bärstakärret var hänförande. Färgerna från det blommande rapsfältet och syrenblommorna var betagande.

Om jag missar att fota fler landskapsbilder med rapsfält innan den gula färgen försvinner denna försommar har jag i alla fall några bilder med detta motiv. Det räcker långt för mig. Tyvärr hann molnen dra ihop sig på himlavalvet och den där riktiga lystern försvann i bilderna.

Nu återstår det för mig att hålla koll på väderprognosen för fredagen. Kamerautrustningen ska packas och jag behöver bestämma mig för vilka objektiv som ska göra ett par av kamerahus i packningen. Dessutom ska jag nog leta fram ett par reflexskärmar som kan användas om solen tittar fram och vi fotar i motljus. Det ordnar sig nog.

Vi kom från öster och väster

Nu har det gått drygt en vecka som jag testat det här med att vara 60. Jag vet inte, det är väl inte direkt ett steg till det bättre så jag funderar på om det finns någon ångervecka och om jag kan kliva tillbaka till 50-talet istället. Å andra sidan kan jag betrakta det från en helt annan vinkel och då är jag istället själaglad och tacksam över möjligheten att faktiskt uppnå åldern 60 år.

Men nä, jag testar ett tag till så får vi se.

Kamera, stativ, gubbe, stuga i Tiveden och lite majsol genom den enorma eken

För den som inte alls trivs med stora festligheter och att stå i centrum för uppmärksamheten är det här med jämna födelsedagar ett otyg. Som 50-åring drog jag iväg med familjen till Visby. Nu när 60-årsdagen närmade sig gjorde jag gemensam sak med min tvillingsyster som också ville undvika allt för mycket ståhej denna gång. Maria bokade en stuga via Airbnb och det blev en höjdare! Med våra respektive tillbringade vi några perfekta dagar i Tiveds-trakten.

Tvillingarna Maria och Lasse, 120 år den 16/5 2025

Maria & Per, Lasse & Anita poserar glatt mellan kamera och stuga

Med den hyrda stugan som utgångspunkt under dagarna den 15-18/5 kunde vi ställa in siktet på ett par olika utflyktsmål. Först och främst gällde det förstås att bekanta sig med närområdet runt stugan. Och då är det extra bra att ha med en hund i sällskapet som vill rastas och lukta in sig på nya dofter.

Hera, den vänaste och följsammaste hunden jag haft förmånen att träffa

Den första heldagen på vår minitripp var också vår gemensamma 60-årsdag. Fredagen den 16:e maj riktade vi vår uppmärksamhet mot närliggande Karlsborg där naturligtvis fästningen var huvudmålet (utöver konditoriet där vi åt bakelser för att fira dagen). Karlsborgs fästning byggdes under nästan hela 1800-talet och ett intressant utflyktsmål på många sätt. Du kan läsa mer om platsen HÄR.

Lördagen den 17:e maj blev vår andra hela dag under resan och då hade jag minsann bestämt att vi skulle dyka in i Tivedens nationalpark. Vi bodde nära vilket betydde att bilnavigeringssystemet ledde oss på ringlande grusvägar till nationalparkens huvudentré. Utöver denna entré finns det ytterligare två "entréer" till området, i själva verket handlar det väl om tillgång till parkeringsplatser och centrala platser att utgår från med skyltning av alla olika leder man kan vandra. Med hänsyn till vår tilltagande ålder och att två i sällskapet går runt med höftproteser så tänkte jag att en kortare led skulle passa perfekt. Tyvärr glömde jag bort vad jag läst på nationalparkens hemsida om den korta gula leden ... Den var krävande, och då menar de verkligen krävande. Nästan kvävande med tanke på att vi klättrade, kasade och hasade fram över stenar, rötter och allt vad naturen kastat ut i ett virrvarr av mayhem.

Summa summarum ett alldeles förträffligt sätt att fira sin 60-årsdag där ståhej och tjo & tjim inte var förstavalet. Och för all del, åk till de två nämnda utflyktsmålen oavsett vilken ålder du uppbär! 

Helgens trippelnöje

Åh vad fint det är i naturen just nu! Den skira grönskan från träd och buskar ackompanjeras av det allt grönare och frodigare gräset. Dagarna med solsken är fler än dagarna med igenmurad himmel. Vi har sagt farväl till smutsvåren och välkomnat finvåren.

Den passerade helgen bjöd på mer än fint väder och vacker natur. Under lördagen ställde delar av familjen siktet mot Trosa. Där fick vi glädjen att ta del av:

1. Den äldre och vackra bebyggelsen längs Trosaån

2. Familjehäng

3. Trosa Ultra Backyard, ultralöpning med 250 deltagare i seniorklasserna

För mig innebar det att jag kunde göra en sportbevakning och därmed få material till ett blogginlägg i min sportblogg. Det blev även massor av bilder med mitt nya (men begagnade) vidvinkel-zoomobjektiv 16-35 mm. Framförallt blev det ett tillfälle då jag och hustrun i vår roll som förälder kunde sträcka på oss av stolthet över vår näst äldsta dotter Ida som deltog med framgång i ultra-tävlingen.

Om du vill läsa mer om löpartävlingen och se bilder från loppets första två varv så hittar du mitt blogginlägg HÄR >>>

Ida inför tävlingsstarten på lördagsförmiddagen klockan 10.00

Att Ida nådde sitt ambitiösa mål med 24 varv (alltså 24 timmar och 16 mils löpning) var imponerande. Hon lyckades i och med den prestationen att komma tvåa i damklassen och sjua totalt. Hon har sprungit ett par maratonlopp under 2024 men har i övrigt ingen erfarenhet av ultra-maraton.

Vi som inte sprang passade på att äta smörrebröd på det som tidigare gått under namnet Ågården. (Jag tror restaurangen längs ån numera heter Två små svin.) Även om banan var 6,7 km fotade jag enbart på de delar av varvet då löparna sprang på någon av å-sidorna. Det är ju en unik miljö som jag gärna vill ha som fond i sportbilder, åtminstone någon gång i livet.

På lördagsförmiddagen var ljuset inte direkt förlåtande. Stenhårt ljus som kastade knivskarpa kontraster mellan upplysta och skuggade partier i bilderna. Jag experimenterade med långa slutartider ibland, det kan bli effektfullt om man sätter panoreringen. I kameraryggsäcken hade jag packat med två spegelfria kamerahus samt objektiven 16-35 mm, 24-70 mm och 70-200 mm. Det objektiv som bara fick chansen för några få bilder var 24-70 mm-objektivet.

Modernare arkitektur och enda bilden i inlägget med 70-200 mm-objektivet

Med många kilo kamerautrustning på rygg och nacke och lite för många steg hade jag så ont i höfterna och ryggen att jag inte kunde åka upp till Trosa varken på kvällen, natten eller söndagsmorgonen. Å andra sidan hade jag egentligen inte utsatt mig för någonting i jämförelse med vad deltagarna i tävlingen fick utstå ...

Årets blåsippsdos

I två veckor har jag roat mig med en förkylning. Efter tre dagar med feber övergick den i en ständigt närvarande hosta som nu äntligen verkar vara på väg att ge sig. Det är första gången sedan min stamcellstransplantation för 1,5 år sedan som jag åkt på en förkylning och mitt immunförsvar är väl en smula osäkert och förvirrat. Jag har även hunnit med ett läkarbesök, en påfyllning av vacciner och ett tandläkarbesök. Man roar sig kungligt må jag säga.

Förra söndagen packade jag fotoryggsäcken och gav mig in till Rosvalla där jag tänkt fota en fotbollsmatch. Av detta blev det intet, matchen var inställd och jag fick fundera på om jag skulle åka hem eller hitta på något annat. Jag kom på att det var ett tag sedan jag senast besökte naturreservatet vid Linudden och därmed ställde jag in siktet på en blåsipps-exkursion.

Nu hade jag inte riktigt de objektiv med mig som jag hade föredragit men mitt 24-70 mm-objektiv fick duga. Marken var täckt av blåsippor medan vitsipporna var i startgroparna. Efter veckans sommarvärme är det säkert lika vitt som det är blått på marken, snart dominerar de något mer trögstartade vitsipporna. Det är något speciellt med blåsippor och jag kan inte sluta att fascineras av deras skönhet.

Söndagsvädret var lite småtrist och mulet, solsken hade varit att föredra för att locka fram lite mer lyster i de blå vårhälsningarna. Kanske hinner jag besöka Linudden ytterligare någon gång innan säsongen är över men om så inte blir fallet har jag i alla fall fyllt min årliga dos av blåsippor.

Snart är påsken här och ett tu tre är vi inne i sköna maj. April är länken mellan smuts-våren och den prunkande våren, vi kan nu se tidiga buskar slå ut sina gröna blad och gräset börjar så sakteliga växa upp med nya och gröna strån. Jag njuter och tar in vad naturen har att erbjuda, så även stundande pollenutmaningar ...