Åh vad fint det är i naturen just nu! Den skira grönskan från träd och buskar ackompanjeras av det allt grönare och frodigare gräset. Dagarna med solsken är fler än dagarna med igenmurad himmel. Vi har sagt farväl till smutsvåren och välkomnat finvåren.
Den passerade helgen bjöd på mer än fint väder och vacker natur. Under lördagen ställde delar av familjen siktet mot Trosa. Där fick vi glädjen att ta del av:
1. Den äldre och vackra bebyggelsen längs Trosaån
2. Familjehäng
3. Trosa Ultra Backyard, ultralöpning med 250 deltagare i seniorklasserna
För mig innebar det att jag kunde göra en sportbevakning och därmed få material till ett blogginlägg i min sportblogg. Det blev även massor av bilder med mitt nya (men begagnade) vidvinkel-zoomobjektiv 16-35 mm. Framförallt blev det ett tillfälle då jag och hustrun i vår roll som förälder kunde sträcka på oss av stolthet över vår näst äldsta dotter Ida som deltog med framgång i ultra-tävlingen.
Om du vill läsa mer om löpartävlingen och se bilder från loppets första två varv så hittar du mitt blogginlägg HÄR >>>
![]() |
Ida inför tävlingsstarten på lördagsförmiddagen klockan 10.00 |
Att Ida nådde sitt ambitiösa mål med 24 varv (alltså 24 timmar och 16 mils löpning) var imponerande. Hon lyckades i och med den prestationen att komma tvåa i damklassen och sjua totalt. Hon har sprungit ett par maratonlopp under 2024 men har i övrigt ingen erfarenhet av ultra-maraton.
Vi som inte sprang passade på att äta smörrebröd på det som tidigare gått under namnet Ågården. (Jag tror restaurangen längs ån numera heter Två små svin.) Även om banan var 6,7 km fotade jag enbart på de delar av varvet då löparna sprang på någon av å-sidorna. Det är ju en unik miljö som jag gärna vill ha som fond i sportbilder, åtminstone någon gång i livet.
På lördagsförmiddagen var ljuset inte direkt förlåtande. Stenhårt ljus som kastade knivskarpa kontraster mellan upplysta och skuggade partier i bilderna. Jag experimenterade med långa slutartider ibland, det kan bli effektfullt om man sätter panoreringen. I kameraryggsäcken hade jag packat med två spegelfria kamerahus samt objektiven 16-35 mm, 24-70 mm och 70-200 mm. Det objektiv som bara fick chansen för några få bilder var 24-70 mm-objektivet.
![]() |
Modernare arkitektur och enda bilden i inlägget med 70-200 mm-objektivet |
Med många kilo kamerautrustning på rygg och nacke och lite för många steg hade jag så ont i höfterna och ryggen att jag inte kunde åka upp till Trosa varken på kvällen, natten eller söndagsmorgonen. Å andra sidan hade jag egentligen inte utsatt mig för någonting i jämförelse med vad deltagarna i tävlingen fick utstå ...