När apostlavingarna är enda alternativet

Under stora delar av vintern har jag tillsammans med några andra Stigtomta-baserade fotbollsföräldrar turats om att skjutsa fotbollstjejer till Rosvalla-träningar några gånger i veckan. Jag har inte alls haft något emot detta, tillvand sedan många år som fotbollsledare. Jag har kunnat gå runt på området och spanat in andra träningar och när det varit kylslaget har jag suttit inomhus och tittat på bl.a. Onyx innebandyherrar när de tränat. Nu är alla inomhusidrotter nedsläckta av pandemin och därmed finns inget som lockar inne i Rosvallas inomhushallar.

Rosvalla en knapp timme efter solnedgången

Inför körningen till tjejernas fotbollsträning under onsdagskvällen packade jag med mig kameran samt mitt 28 mm-objektiv och min 14 mm-ultravidvinkel. Jag var medveten om att jag behövde slå ihjäl ett par timmar på något sätt och då är ju fotografering lockande. I min värld.

Hargs BK:s herrlag tränade med hög intensitet

IK Tuns damtrupp i ett hörn av konstgräsplanen i väntan på sin tur

Kvällsfotografering kan vara kul men jag hade inte några direkta idéer vad jag skulle leta efter för motiv. Med enbart vidvinkliga alternativ i kameraryggsäcken visste jag att jag kunde fota på frihand med ganska långa slutartider (ju längre brännvidder desto kortare slutartider krävs för att undvika skakningsoskärpa).

Stolpar i "buren" för friidrottarnas kastgrenar

Jag traskade runt på Rosvallaområdet innan jag valde att gå ner mot stadsfjärden. Där visste jag att den lilla hamnbassängen kunde ge lite trevliga vattenspeglingar från husens upplysta fönster och utomhusbelysning.

Ett av Nyköpings mer attraktiva bostadsområden

I bakgrunden sticker de två höghusen vid Rosvalla upp och nosar på den mörka kvällshimlen

Mitt varv tog slut alldeles för snabbt och jag satte mig i ett av avbytarbåsen för att kolla när tjejerna tränade. Sånt är också kul, åtminstone en stund. Sedan fick vi åka hem till Stigtomta igen. Så kan en onsdagskväll se ut i en Stigtomtafamiljs liv.

Uppdragsfotografering med spännande slutprodukt

Om det kommer att bli någon fotbollssäsong 2020 vågar jag inte ens spekulera om nu när vi närmar oss slutet av månaden mars. Att landets nationella och regionala serier är skjutna på framtiden vet vi men om de lokala distriktsserierna som vanligt kommer att börja i slutet av april känns osäkert. Corona-pandemin gör att nästan ingenting är som vanligt och ingen av oss har svar på hur det ser ut om en vecka, en månad eller ännu längre framåt.

En av kamerorna riggades för spelarporträtt på Enstaberga IP

Jag borde kanske ge mig ut i naturen nu när våren är här och solljuset hittar ner till våra vinterbleka anleten allt oftare. Naturen bryr sig inte om coronaviruset utan mår snarare bra av en mänsklighet som går ner på lågvarv vilket ger miljön en kort andhämtningspaus. De två senaste helgerna har jag istället fokuserat på att fota fotboll, möjligtvis för att släppa alla andra tankar och "bara vara" i sportzonen så länge det är möjligt.

Jag är involverad i ett riktigt roligt projekt tillsammans med några andra i IK Tun. Grannklubben där numera vår näst yngsta dotter spelar fotboll. Vi håller på med en trycksak inför den stundande (?) fotbollssäsongen. Bland annat så kompletteringsfotograferar jag seniorspelarna i både dam- och herrtruppen.

I stenhårt ljus, mitt på dagen, är det inte lätt att få till snygga bilder. Jag har valt att fota halvkroppsbilder, stående format, och till det använder jag min 5D Mark IV samt mitt 135 mm-objektiv. Stativmonterad utrustning och en färgflagad snöborste till bilen som markör för de som ska avbildas. Vad mer behöver man liksom?

Scenbygge

I mitten av februari bokade jag tre hotellnätter för mig och familjen på Gotland i månadsskiftet april/maj. Tanken var att vi skulle åka över till ön för att njuta av våren, blåsipporna vid Brucebo och gelato från Glassmagasinet. Igår bokade jag av resan (avbokningskostnaden på 1100 kronor får jag tugga i mig). Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att det sannolikt inte är läge att åka iväg någonstans i slutet av april. Gaahhh.

Stigtomta by night

Det är märkliga tider vi upplever just nu. Att de tankar jag sitter med i mitt lilla hörn av världen delas av personer runt hela jordklotet är än märkligare. I en pandemi skiljer det sig säkert mycket vad gäller graden av oro hos enskilda individer, likaså hur mycket information man får och har tillgång till. Coronaviruset Covid-19 är sannolikt något vi måste förhålla oss till under en lång tid framåt.

Stigtomtas gamla branstation

Jag är inte särskilt orolig för egen del eller för familjemedlemmarnas skull. De äldsta släktingarnas utsatta läge är däremot något jag bekymrar mig för men å andra sidan skulle även den årliga influensan vara direkt livshotande för dem. Ja, till och med en förkylning när jag tänker efter.

Stigtomta kyrka en söndagskväll i mars 

Upplyst

Att skriva om en pandemi och samtidigt visa bilder på en kyrka och dess tillhörande kyrkogård är faktiskt en ren slump. Att inte skriva om pandemin just nu känns undflyende, man ska ju inte leva i förnekelse. Efter en totalt händelselös söndag med soffhäng och uselt mulet blåsväder utanför väggarna fick jag nog. Jag gav mig ut på en kvällspromenad och tog med mig kameran. Frisk luft skadar aldrig och promenaden var värd den efterföljande värken i höfterna.

Busshållplatsen vid Tryggs väg i Stigtomta

Jag valde att ta sikte på några uppenbara motiv inne i Stigtomtas upplysta inre. Klockan 20.30 i mitten av mars är inte grusvägarna utanför hemmabyn särskilt inbjudande om man inte väljer en pannlampa istället för kamera som utrustning.

Stigtomta skola

Bollplanen vid Stigtomtas nya och mycket fina skola

Gatorna låg tomma så när som på en hund med tillhörande husse och matte. Den annars så trafikerade Katrineholmsvägen var nästintill tom på fordon. Man kan ana att corona åtminstone på kort sikt ger jordklotet ett välkommet miljö-andrum.

Bil & Traktors gamla lokaler, dekorerade av den uppmärksamhetstörstande begåvningsreserven

Vardagsbestyren fortgår även om de präglas av funderingar och nyhetsbevakning på ett annat sätt än normalt. Att spekulera om utgången och de mer långtgående konsekvenserna av pandemin är svårare än jag klarar av att processa. En dag i taget.

Tag hand om dig själv och varandra. Tvätta händerna.