Kompletteringsfotografering

I måndags var jag ännu en gång på Enstaberga IP för att fotografera spelare åt IK Tun. Det var en uppsamlingsomgång för de damspelare som inte kunde vara med vid vårt första fotograferingstillfälle. Och precis som förra gången gavs också föreningens ungdomslag chansen att vara med på lagbilder.

Ännu en gång fick dotter Lovisa agera modell när jag skulle ställa in kameran

Jag konstaterade att det var ett par riktigt spralliga lag som kom för att lagfotograferas denna gång. De var unga och kanske förklarade det deras begränsade förmåga att koncentrera sig och vara någorlunda stilla. Det där med att titta in i kameran är inte alltid intressant när det händer saker på andra håll runt fotograferingsplatsen ...

Dubbla bänkrader ger möjligheter till flera nivåer och en mer kvadratisk bild

Precis som förra gången passade ledarna på att ta bilder på sitt lag med sina mobiltelefoner

Jag fick vänta en stund mellan fotograferingarna av de två ungdomslagen. Som tur var kunde jag stå och titta på när damlaget tränade. Ett tidsfördriv så gott som något.

Välbesökt damlagsträning på Enstaberga IP

Fotoobjekten försvann som en avlöning så fort vi var klara

Nu tror jag att jag är klar med IK Tun. På önskemål från Hargs BK:s damlag ska jag försöka hitta en tid som passar dem för lagbild och spelarporträtt. Säsongen är i full gång så det gäller att få till ett datum illa kvickt.

Väderrelaterad naturavvikelse

Redan för någon vecka sedan bubblade en riktig snackis upp i Nyköpingsområdet. Styvmorsviolerna på Lindbacke är så rikliga att var och varannan Nyköpingsbo har varit där och fotograferat samt njutit av blomsterprakten. Jag är inte Nyköpingsbo så jag har inte varit där ... Hur som helst så har de senaste dagarna uppvisat ett annat fenomen som hamnat på allas läppar. Bokstavligen.

Asparna ger ifrån sig enorma mängder ludd som landar likt snö på marken

Båda fenomenen förklaras med att fjolåret var knastertorrt och varmt. Jag har under mina 54 år inte varit med om något liknande och nog sjutton är jag bekymrad över torkan som fortsatt även under vintern och våren. Allvarsamt även om det är lite häftigt när naturen uppvisar lite spännande reaktioner som i sig inte är oförklarliga utan har sin självklara och logiska bakgrund.

Asphängen med ladan vid Grindäng i bakgrunden

Asphänge med ludd som snart ska släppa

Torsdagsmorgonens åskregn över Stigtomta gjorde att det vita täcket på marken försvann. Nej, det smälte inte såsom snö men luddet blev väl mindre luddigt, kan jag tro. Och de få millimeter nederbörd som hittills kommit räcker knappt till en rotblöta.

Fotbollsfotografering under onsdagskvällen

Jag riktade min kamera och mitt 300 mm-objektiv mot aspluddet under onsdagskvällen. Jag "slöfotograferade" vår yngsta dotter Alvas match med Stigtomta IF F05-06 mot Oxelösunds IK på Stigtomta IP. Kamerautrustningen är väl inte optimerad för detaljbilder på aspludd men det var vad jag hade med mig när jag kom på att jag borde fota åtminstone ett av vårens fenomen.

Oxelösunds-tjej i bollduell mot Alva (i svartgult matchställ)

Om du vill se fotbollsbilderna så har jag gjort i ordning ett galleri som du kan hitta HÄR >>> Jag lade även in bilderna på lagets hemsida men där visas de i så hysteriskt pluttigt format.

Spelarporträtt och lagfoto

Nu är tiden inne att fotografera lagbilder och spelarporträtt. I alla fall för mig. Och åtminstone vad gäller inom fotbollen. En kär försommartradition. Jag har inte fått frågan från särskilt många lag och föreningar men några återkommande önskemål brukar dyka upp varje vår. IK Tun, Hargs BK:s damlag samt emellanåt Stigtomta IF:s herrlag är de jag kan komma på. Därutöver har det hänt att jag på eget initiativ fotat flicklagen där mina döttrar spelat.

En sabla röra innan allt är riggat och klart

Nyköpings större klubbar hyr in fotofirmor för att fota sina lag inne i Rosvallas stora foajé. Det blir ett koncept som i mångt och mycket liknar den traditionella skolfotograferingen som de flesta barn och ungdomar utsätts för. Jag har troligtvis studioljus så att jag skulle kunna lösa denna typ av bilder men jag saknar någon enorm bakgrund för denna storlek på grupper. Och jag skulle definitivt inte vilja administrera individuella bilder, beställningar, returer m.m.

Dottern Lovisa fick agera provmodell för de individuella bilderna

Jag tycker ju att det är riktigt roligt att hjälpa föreningarna med detta. Och jag gör ju detta helt utan ersättning, förstås. När de individuella bilderna tas är det ett av otroligt få tillfällen då jag använder stativ. Jag behöver ju ha kameran och spelarna på exakt samma position vilket också innebär att jag behöver markera var spelaren ska placera sina fötter. I år var det mitt paraply som fick agera markör.

Så där ja, nu börjar det ta sig

För spelarporträtten använde jag mitt ypperliga 135 mm-objektiv. Det är inte meningen att det ska vara helkroppsbilder eftersom lagets hemsida då kommer att visa ett knappnålsstort huvud på spelaren. Lagbilderna tog jag med mitt 50 mm-objektiv och då skippade jag stativet.

Två av IK Tuns pojklag dök upp för lagfotografering 

Ledarna passade på att fota sina adepter

När den organiserade fotograferingen verkade vara slut väntade jag i redo-läge tills klockan skulle bli 19.00. Tanken var någon slags dropin-verksamhet där fler av föreningens ungdomslag eventuellt kunde dyka upp. Jag roade mig med att fota damlagets trän ing och använde 135 mm-objektivet för detta. Och jag kan konstatera, om någon skulle få för sig det motsatta, att Canon 5D Mark IV definitivt inte är en actionkamera. Den tar för lång tid på sig att sätta skärpan. Punkt.

Jag har nu det dryga arbetet kvar att redigera spelarporträtten. Damlaget hade 36 spelare närvarande samt fem ledare och bilderna levereras i en lite mer högupplöst variant samt en mindre som är anpassad till hemsidan. Blir bra.

Peace out

Problemlösning

Den senaste tidens stora orosmoln har varit mitt 70-200 mm-objektiv. Jag vet att det är ett utomordentligt fjuttigt problem. Ett i-landsproblem. Men det gäller mitt kanske nödvändigaste objektiv, en glugg jag inte klarar mig utan i sportfotosammanhang. En reparation kan lätt dra i väg till stora summor.

Prydnad i trädgården när inte gräsmattan klipps

Jag kanske har ropat att vargen kommer lite för tidigt och någon gång för mycket sedan objektivproblemet visade sig första gången. Efter en delvis förstörd nattsömn i helgen insåg jag att ett av problemen med objektivet pekade på att inte skärpeplanet var korrekt. (Störst problem har jag haft med att gluggen inte hittat skärpan överhuvudtaget i 70 mm-läget på långt håll.)

Päronträdets blomning är i full gång

Jag plockade fram mitt objektiv på söndagseftermiddagen för att undersöka det. Rädd för att ett linselement inne i dess djup skulle ha lossnat. En yttre inspektion i kombination med en förnimmelse om att objektivet glappat lite när det varit monterat på ett kamerahus avslöjade en uppenbar brist.

Äppelträdets vackert färgade blommor är på väg att slå ut

Den nedersta delen av objektivet består av kontakter och en bajonettfattning för fäste mot kamerahuset. Denna ring är fäst med fyra skruvar. Tre av dessa skruvar satt så löst att de nästan trillade bort. Inte konstigt att det glappat när jag använt det. Och med tanke på hur exakta och små toleranser det är för att uppnå skärpa så är det rimligt att anta att felet med objektivet nu äntligen var funnet.

Drygt jobb att hålla ett solur över sitt huvud

Med lite tur har jag löst problemet. Kostnad noll kronor. Jag for ut i trädgården och fotade de testbilder som du ser i detta inlägg. Jag testade att fokusera på olika brännvidder och olika avstånd med framgång. Gött mos, hoppas jag.

Biprodukt vid sportfotografering

Lördagen kanske borde ha varit en återhämtningsdag efter fyra inledande dagar på mitt nya jobb. Men världen snurrar på där utanför och hur mycket bubbla jag än bygger runt mig själv så gör den sig påmind och pockar på uppmärksamhet. Jag avstod trots allt bl.a. en rugbylandskamp i Norrköping, riksmästerskap i ungdomsbasket i Norrköping, stortävling i cheerleading på Rosvalla och en ungdomstävling i baseboll.

Enzo, frallan med så mycket energi

Jag valde att hålla mig inom min egen komfortzon och någorlunda på hemmaplan. Fotboll fick det bli. Det spelades ett flertal intressanta lokala seniormatcher i Nyköpingsområdet på lördagen och de överlappade tyvärr varandra. Jag plockade ut en huvudmatch utifrån hur mina bevakningar sett ut tidigare (vilka lag som tidigare fått uppmärksamhet under inledningen av säsongen) och sedan hittade jag en kompletterande match hemma i Stigtomta. Den sistnämnda matchen hann jag bara att se andra halvlek av men det är bättre än inget. Eller?

På Stigtomta IP var det mycket folk eftersom byns herrlag tog emot Tystberga GIF. Lite av ett derby i herrfemman och sånt drar och lockar åskådare. Bland publiken fanns mina äldsta döttrar och därmed också Emmas franska bulldog.

Enzo och Emma på fotbollsläktaren vid Stigtomta IP

Jag hade bara 40 minuter på mig att få ihop några bilder från herrmatchen men för Enzo finns det alltid lite extratid som kan offras. Han var inte helt samarbetsvillig för någon av oss eftersom han mer än gärna ville ut på planen för att lägga beslag på bollen. Han fattade tydligen inte att gubbarna ville sparka på den för sig själva.

Tyvärr konstaterade jag att det definitivt är så illa att mitt 70-200 mm-objektiv är trasigt. Attans skit eftersom det är grundobjektivet för sportfoto (även om jag kan klara mig bra vid fotbollsplanerna med mitt 300 mm-objektiv). Nu måste jag gräva i huruvida det går att laga zoomobjektivet. Inte alla bra och det riskerar att ta tid.

Söndagen har hittills använts till att redigera fotbollsbilder från gårdagen och därefter har jag vilat. Behovet finns, intrycken är galet många i en ny arbetsmiljö som både är större och mångdubbelt mer komplex än vad jag upplevt på tidigare arbetsplatser.

Nu kör jag vidare!

Fotovariation vid sportfotografering

Det är inte riktigt alla sporthändelser som jag fotograferar som leder till ett blogginlägg i min sportblogg. Det kan finnas olika skäl till detta. I helgen spelade yngsta dottern Lovisa sin andra seriematch i division 3 som senior och jag ville självklart titta på matchen som dessutom var på IK Tuns hemmaplan. Men eftersom jag redan bloggat om dem efter seriepremiären förra helgen så kändes det som att de inte skulle få mer utrymme på bloggen ännu. Det finns fler föreningar och lag som står på tur, jag vill ändå försöka bevaka någorlunda jämnt och utspritt.

Uppvärmning

Den kommande månaderna blir det väldigt mycket fotbollsfotografering. Emellanåt hittar jag andra sporter att bevaka men eftersom det finns hyfsat många lokala fotbollslag att sprida intresset på så jagar jag huvudsakligen fotbollsmatcher. Det kan bli lite tradigt i längden ...

Fjärrstyrd kamera med vidvinkelobjektiv bakom målet

När jag nu ville kolla på dotterns match så tänkte jag att det kunde vara ett bra tillfälle att skruva lite på inställningarna och fota som jag normalt sätt inte brukar fota fotboll. Jag lät t.o.m. favoritgluggen (300 mm f/2.8) ligga kvar hemma. En kamera ställdes bakom ena målet med mitt 17-40 mm-objektiv. Den fjärrstyrde jag och det var ganska länge sedan jag hade de grejorna framme. Min andra kamera hade strulat dagen innan på en rugbymatch så den ville jag funktionstesta tillsammans med mitt 70-200 mm-objektiv som också var inblandad i strulet.

Förbipasserande fotboll

Jag hade min telekonverter mellan objektiv och kamera, vilket inte heller sker nämnvärt ofta. Självklart tog jag en del "vanliga" fotbollsbilder, mestadels för att se att kamera och objektiv satte skärpan som de skulle. Men jag ville ha variationen och experimentera lite mer denna gång. Lång exponeringstid fick det bli.

Line rusar fram längst bortre långsidan av fotbollsplanen

Jag testade lite olika slutartider och kameran hade jag då ställt in manuellt. När jag tog "normala" fotbollsbilder skiftade jag till bländarprioritet. Det blir en hel del hattande och självklart gjorde jag fel ett antal gånger då jag trodde jag hade korta slutartider och halvautomatik medan det i själva verket var manuella inställningar och långa slutartider. Nåväl, det var ju ingen riktig fotbollsbevakning och därmed inte hela världen om många exponeringar fick raderas.

Svartvit bollträff

Att fota med långa slutartider är totalt skitsvårt. Väldigt få bilder blir bra och det går liksom inte riktigt att förutse vad som funkar eller inte. Man får testa sig fram och hoppas att något är användbart när matchen är slut och bilderna kan inspekteras vid datorn. Jag behöver definitivt testa detta fler gånger, om inte annat för att se om jag kan få kläm på det och göra en något stabilare insats bakom kameran.

Att runda av vid Lummelunda

När jag lade upp en vag och skissartad planering inför min Gotlandsresa så visste jag åtminstone vad jag skulle göra under avresedagen. Färjan skulle avgå från Visby klockan 16. Ett utflyktsmål inom någorlunda körbart avstånd från färjeterminalen var önskvärt. Någon större stress för att checka ut från hotellet ville jag inte utsätta mig för.

Valet denna gång blev Lummelunda brukspark.

För två år sedan, i slutet av september, föll valet på Brucebo naturreservat när jag var i en liknande valsituation. Lummelunda är så väldigt mycket mer än bara ett spektakulärt grottsystem. Den lummiga grönskan har förmodligen sin förklaring i det vatten som passerar från öns högre delar ner till havet.

Svalört och vitsippa, sida vid sida

Lummelundaån

Det finns ordentligt uppmärkta stigar genom bruksparken. Skyltar berättar vad som växer och vad man ser vad gäller till exempel dammar. Området är varierande med olika biotoper och här skulle jag kunna tillbringa mycket, mycket tid med kameran. Denna gång stod jag mitt uppe i en omvälvande tid då våren sprintade fram mot en annalkande sommar.

Stigen ledde ner till havet där de unga svanarna positionerade sig

Denna aprillördag var det varmt, väldigt varmt. De svaga vindarna nere vid havet svalkade behagligt och det var lätt att förlora sig själv i tankarna när jag satt på en sten nere vid strandkanten. Jag tittade på svanarna som hade lite stridigheter att ombesörja. En blick inåt land och jag hittade strandängen som lockade.

Den finaste lilla blåsippsruggen som jag sett

Fältsippor förekom rikligt 

Med mitt macro-objektiv på kameran (100 mm brännvidd) var jag inriktad på att ta detaljbilder. Jag har med tiden insett att det även går att ta orienterande landskapsbilder med det objektivet, trots att det egentligen är ett lätt teleobjektiv. Jag hade självklart kunnat byta till ett vidvinkelobjektiv och varierat bildmaterialet. Att skifta objektiv kan dock bli kontraproduktivt. Att se möjligheterna till bilder med den brännvidd man för stunden använder ger mer än att skifta gluggar, zooma som en stolle och aldrig hålla ut med det val man gjort.

Blåsippor i en mindre blå ton

Ute på pallen står en fiskare och hoppas på hugg från en förbipasserande havsöring

Efter mitt besök vid bruksparken åkte jag ner till hamnområdet och såg till att jag fick i mig några kulor gelato från Glassmagasinets galet stora urval. Därefter hem till Stigtomta igen, en resa via Nynäshamn som tar ett antal timmar. Det känns lite trist varje gång jag lämnar Gotland men lika säker är jag att jag vill tillbaka. Det är inte så tokigt att ha en plats i världen att längta tillbaka till.

So long!