Skärtorsdag i Vrenas motionsspår

Ut ur dimman framför bilen dök det plötsligt upp en tofsvipa när jag åkte till jobbet i morse. Naturligtvis skulle jag ha varit ute med kameran i denna stämningsfulla väderlek. Annars borde jag ha tagit en promenad i solskenet som rådde under lunchen. Men nej, så blev det inte heller. Däremot var det gott att sluta två timmar tidigare tack vare den stundande påskhelgen. I toppen på en hög asp fick jag syn på den nyanlända bofinken som satt och sjöng för full hals. Alltid något.

Mårtens Vall i Vrena är en klassisk fotbollplan som tyvärr endast består av mossa just nu 

Jag slängde ihop ett urval av kamerautrustning i en ryggsäck och drog iväg med bilen till Vrena när arbetsdagen var slut. Promenaden började vid Mårtens Vall där elljusspåret passerar. Den gamla fotbollsplanen har varit känd som en av de finaste gräsytorna i regionen men numera har förlorat sin forna glans. Någon seniorverksamhet finns inte sedan några år och endast något enstaka ungdomslag existerar i Vrena IF:s regi.

Hallbosjön låg delvis under is

Iskanten var tydlig ut över Hallbosjöns vattenspegel

Det finurliga med Vrenas elljusspår är att det delvis går längst Hallbosjöns strandlinje. Närheten till vatten är lockande och fotografiskt tacksamt. Min förhoppning om spännande fåglar ute på sjön bidrog till många extrakilon i ryggsäcken men det kom på skam. Stora teleobjektivet och min 7D Mark II kom aldrig till nytta denna skärtorsdag då inte mycket mer än den lilla bofinken valde att avslöja sig.

Isformation på en sten i strandkanten som kastade en kristallklar spegling i det stillastående vattnet

Bitvis var Hallbosjöns is korpsvart. I alla fall såg det ut så när jag gick på motionsspåret och tittade ut i motljuset. Fjolårets vass spretade delvis upp ur den is som i allt snabbare takt är på väg att frätas bort av den annalkande våren. Visst finns det vårtecken varthän vi än vänder blicken men likväl tycker jag det går ovanligt trögt. Min måttstock är hur gräsytorna ser ut (jag får skylla på min fotbollsanknytning) och på marken är det fortfarande ganska sterilt och surt.

Svart is med fjolårets vass som spretar åt alla håll och kanter

Den kommande storhelgen kommer att bidra till en del fritid, dock är dagarna uppbokade på diverse saker. Jag inbillar mig att jag ska hinna bevaka ett par sportaktiviteter men borde kanske ännu hellre beskära fruktträd hemma i trädgården. Fredagens äggjakt i idrottsföreningens regi är ytterligare en sak som är en av få påsktraditioner vår familj lagt oss till med under åren.

En av elljusspårets stolpar

Jag traskade inte själv i Vrenas motionsspår utan hade andra flanörer både före och efter mig i spåret. Om jag fotar aktivt innebär det ofta att jag går ifatt och blir passerad av samma människor flera gånger. Är det pratglada människor hinner vi oftast byta ganska många ord innan utomhusvistelsen är över.

Vid badplatsen rådde ett relativt harmoniskt lugn

På väg tillbaka mot den parkerade bilen på Mårtens Valls parkeringsplats förde motionsspåret mig bort från Hallbosjön. Det blev ingen längre promenad denna skärtorsdag men likväl hann jag få lite frisk luft och rörelse vilket är värt mycket.

Dagens status i enbärens värld

Nu ger vi oss i kast med påskhelgens fröjder och jag önskar dig som läsare en riktigt glad påsk!

Spännande fotodag i 2 akter

Det sägs att man ska passa på att smida så länge järnet är varmt. Så länge mobiltelefonens väderapp envist håller fast vid att det ska snöa på fredag och vara arktisk kyla i helgen så gäller det att passa på. Nu när jag hittat blåsippor. Och skaffat ett nytt objektiv.

Akt 1
En lunchexpedition till blåsippsbacken bakom Stora Berga. Idag med macro-objektiv till skillnad från gårdagens lätta teleobjektiv. Även om det varit torrt och blåsigt den senaste tiden har det inte torkat upp i marken. Med lätt blöta byxknän tog jag mig igenom fotosessionen utan att låta mig nedslås. På vägen till den utrymda gården fick jag ytterligare ett par motiv att lägga till vårsamlingen.

Kaprifolens blad tvekar inte

Vide med små tassar mot den blå himlen

Varje liten blåsippa utgör ett eget och unikt motiv. Jag lär inte ha publicerat den sista blåsippsbilden för året i och med dessa bilder. Givetvis är det praktiskt att ha en samling växandes ute på Skavsta men ambitionen är att titta till något mer ställe till innan trädens lövkronor förmörkar sippornas växtplatser.

Akt 2
Ivrig att komma hem så snabbt som möjligt från jobbet. Med lite vilja skulle jag få ungefär en halvtimme utomhus innan solen gick ned. Det nyinköpta (ja, visserligen begagnade) objektivet skulle få en första riktig luftning av sin nya husse. Något walkaround-objektiv är det knappast, snarare en stor kluns. Objektivet är i första hand tänkt som ett sportobjektiv för mig. Någon fågel kan komma att fastna också men då behöver jag nog skaffa mig en eller annan telekonverter. 300 mm är lite för kort för att fota vilda djur och fåglar med. Allra minst borde Canons 300 mm-objektiv användas till landskapsfoto men det var så jag testade det under tidig tisdagskväll...

Någon slags skarvar i oorganiserad flykt över mitt huvud

Motljus med flares i de översvämmade betesmarkerna vid Hallbosjön

Härliga färger i kvällssolens ljus

Ett par gäss på den översvämmade ängen

Alarna vid Hallbosjön står oftast delvis under vatten

Ett flyktande rådjur efter solnedgången

Att objektivet uppvisar flares och en viss kontrastlöshet i rakt motljus på kvällskvisten är inget jag tycker är konstigt. Mitt 70-200 mm-objektiv är ännu värre i dessa situationer. Den avslutande bilden är en "nödbild" som inte håller tekniskt men när nu rådjuret var där, långt ute på gärdet, så kunde jag inte låta bli att försöka fota trots att jag skruvade upp ISO-talet rejält. Att fota med det tunga objektivet handhållet funkade fint och med hjälp av bildstabiliseringen kunde jag ta skarpa bilder trots relativt långa slutartider. Det finns mycket mer att klura ut vad gäller objektivet och jag ser fram emot varje försök.

Ha en god kväll!

Näset i Vrena

Efter att ha suttit inomhus länge och väl under söndagen tog jag slutligen beslutet att familjen borde ta sig ut en sväng. Inomhusvistelsen kom sig av den fasta övertygelsen att det utlovade och behövliga regnet äntligen skulle komma. I helsicke heller. Mulet och blåsigt, ja, men varken regn eller särskilt svalt.

Jag övertygade hustrun och de två yngsta döttrarna att det var till Vrena vi skulle åka. Vrena? Jo vars, man kan göra tillfälliga strandhugg där. Jag drog i handbromsen när vi kommit till Mårtens vall, idrottsplatsen, och sedan gick vi varvet i det fina motionsspåret. Smultron och blåbär hann ätas innan vi kom fram till Hallbosjöns strandlinje.

Jag plockade upp en tordyvel så att den fick se sig omkring

Barnen accepterade promenaden eftersom de också fick ta med sig badkläderna med ett halvt löfte om att det skulle gå att bada vid badplatsen längst spåret. Och naturligtvis var jag tvungen att infria mitt löfte när vi väl kom fram till platsen som heter Näset.

Omklädningsrum vid Näset, Vrena

En fin badplats med bryggor, badstegar och lagom långgrunt även för de minsta barnen. Jag fegade och tog aldrig med mig badbyxorna vilket jag nästan ångrade när solen för en kort stund bröt fram genom det gråa molntäcket.

Döttrarna använde sina nya baddräkter, köpta med tanke på den stundande medelhavsvistelsen. Dit vi ska har det för övrigt varit svalare än här i Norden, mer regn och åska och väderprognosen ser allmänt svajig ut. Nåja, vädret är en av alla saker vi inte kan rå på hur gärna vi än skulle vilja...

Hopp med synkroniserat näsnyp

Jag fortsätter testa min kameraryggsäck som klarar av kamerahuset med halvstort monterat objektiv samt ett eller ett par ytterligare objektiv. Den övre delen har plats för handduk och badbyxor samt ytterligare en del småkrafs. Funkar riktigt bra och är bekväm att bära. Men som med alla ryggsäckar lär jag bli rejält svettig längst ryggen om temperaturen stiger och ryggsäcken ska bäras en längre sträcka.

Strandblomma vid Näset

Ytterligare en strandblomma vid Näset

När barnen fått bada av sig (typ i en timme) så var det dags att åka den korta biten hem till Stigtomta. Barnen har fått upptäcka ännu en badplats inom hyfsat nära avstånd hemifrån. Nu är det full laddning mot finalen i herrarnas fotbolls-VM! :-)

Sörmländsk kvällshimmel

De följande bilderna kommer att visa söndagskvällens delvis molnprydda himmel sett i ljuset av den nedgående solen. Men jag är inte helt konsekvent så det blir ett par avslutande rutor från måndagsförmiddagen också. Som jag skrev efter fotbollsfotograferandet igår så drabbades vi av en del åska som drog förbi. Märkligt nog regnade det inte alls i Stigtomta på hela dagen men det lär vi ta igen någon annan gång!

Den första bilden innehåller ett par detaljer som bör förklaras. För det första är det i princip förbjudet för alla äldre än tonåringar att bära onepiece. Åtminstone för den som har något litet uns av självaktning. Min 10-åriga dotter kan därmed gå iland med ett sådant projekt utan att behöva förklara sig. Och bilden är egentligen ett fågelfotografi! Jovisst, när jag tittade på bilden i originalstorlek, 100%, kunde jag se att den svarta pricken straxt till vänster och ovanför Lovisas huvud är en häger. Jag har nog ingen annan bild på häger.

Foto längst Hallavägen en söndagskväll. Hägern och onepiece är viktiga detaljer!

Det blev en geocaching-runda med dottern igår kväll och av de tre förutbestämda gömmorna hittades bara två. Nu vet jag hur det känns att inte hitta en gömma. Lite senare på kvällen, när solen var på väg ner under horisontlinjen, tog jag en halvtimmespromenad och kameran fick hänga med då molnen såg intressanta ut i kvällsljuset.

Solnedgång över Åsby

Fälten längst vägen mot Jönåker

Lupin i kvällsljus

Molnformationer över Skillra

Solen har gått ner men lyser fortfarande upp molnen.

När jag i morse gav mig ut för att ta några fler cacher lät jag vidvinkelobjektivet sitta kvar på kameran. Jag skulle röra mig i naturen på några ställen jag inte fotat tidigare och då tycker jag det kan vara trevligt med några överskådliga landskapsbilder. Inte för att jag åkte särskilt långt. Vrena var mitt mål (det där samhället där alla går i reflexvästar) och jag hittade cachen vid Hallbosjöns strand.

Hallbosjön vid kanten av Vrenas motionsspår.

Där, bakom en sten som jag fick lyfta bort, fanns dagens gömma!

Snart behöver jag planera mina turer för geocachingen bättre och bättre då jag har längre och längre till gömmorna. Och sedan måste jag hitta den där rackaren vid Nykyrka som vi gick bet på igår kväll!