Med sällskap av Malik genom Stigtomta

Effekten av stormen Malik var under söndagsförmiddagen tämligen lindrig i Stigtomta. På sociala medier stormade det nog mer bland vissa inom svännevännekretsen som blivit kränkta över namnet Malik. Föga förvånande anses namn som Per och Anders lämpligare än Malik. För oss mer rimliga är det ett mysterium att ett grönländskt namn kan skapa större svallvågor än vad själva stormen åstadkommer.

Den stormvälta soptunnan vid Kavlinge var det mest dramatiska jag såg …

Under åren som Stigtomta-bo har jag skaffat mig tre favoritstråk när apostlahästarna ska transportera mig. Tyvärr har min höftartros förhindrat mig att gå två av rundorna de senaste åren. Både Salingerundan och skrotenrundan mäter ca 7 km vardera och det har varit för påfrestande distanser för mig. Tyvärr. Och nu när jag återhämtar mig efter höftledsoperationen är jag inte på den fysiska nivån riktigt ännu att bemästra 7 km.

Räddningsplankan har för min del varit rundan förbi Åsby och Skillra som mäter ungefär 3 km. När jag på Trettondagen klarade av att gå den sträckan utan krycka var det en slags seger som jag fortfarande får en boost av att tänka på. Söndagsförmiddagens promenad skulle dock ta mig till en helt annan slinga, låt oss kalla den fotbollsplansrundan. En slinga på drygt 4 km skulle det visa sig.

Bortom den vattensjuka lekplatsen ser man 11- och 9-mannaplanen

Med hemmet som utgångspunkt och genaste vägen till Stigtomta IF:s 11-mannaplan så passerar jag Stigtomta kvarn och den nya skolan. Fortsätter man på Skolvägen så lämnar man tätorten och befinner sig plötsligt ute på landet där Kavlinge markerar någon slags gräns. Gena genom skogen och du är vid OK Hällens fina klubbstuga Friluftsgården. Via trädgårdstippen hamnar man sedan vid Stigtomta IF:s 5-mannaplaner vid Parken och sedan är det inte långt till 7-mannaplanen vid Tängsta.

Sedan en månad tillbaka har jag förstärkt min rehabilitering med träning på gymmet. Jag har kört mina rehab-övningar 6 ggr/vecka och pulshöjande träning på gymmet 4 ggr/vecka. Efter onsdagens besök hos min sjukgymnast på vårdcentralen har jag fått nya direktiv. Mer och tyngre på gymmet och glesare men längre rehab-pass på hemmaplan. Tre besök på gymmet i veckan och plus rehab-pass per vecka betyder att en dag i veckan får vara vilodag. Och det var exakt vad söndagen innebar. Söndagspromenaden var alltså vila … 

Vid onsdagens sjukgymnast-session fick jag en smula motstridiga uppgifter. Jag skulle definitivt inte gå på gymmets löpband men jag skulle absolut ta dagliga lunchpromenader (på veckans arbetsdagar). Jorå så att. Jag tror jag förstår vad hon menade men det blev lite konstigt framfört. Jag har gått 1 km som uppvärmning på löpbandet och då pressat tempot vilket gett mig viss smärta i min icke opererade höft p.g.a. artrosen. Alltså bör jag undvika detta. Lunchpromenaderna gör mer nytta för knoppen än kroppen under stressiga men stillasittande arbetsdagar, allra mest alla dessa dagar då jag jobbar hemifrån så här i Corona-tider.

5-mannaplanerna vid Parken

7-mannaplanen vid Tängsta

Mitt val att ge mig ut redan under söndagsförmiddagen visade sig vara klokt. Tidigare på morgonen var det mulet och efter lunchtid samlade sig molnen på nytt över våra huvuden. Jag valde att ta med mig min Canon R6 med det enda RF-objektivet jag hittills inhandlat. 35 mm-brännvidden är helt okej som promenad-alternativ för att fånga omgivningarna.

Mina Icebugs fick göra nytta på denna promenad. Det bjöds på ett märkligt underlag som varken var fruset eller slaskigt. I samband med nattens stormande så föll även några snöflingor och dessa frös snarare underifrån än uppifrån.

Fokus på hundpromenaden hade underlättat

Solskenet under lördagen lockade och pockade. Med ansvar för dotterns franska bulldog under helgen och vetskapen att jag inte behöver någon krycka i handen när jag promenerar föll beslutet att söka mig utomhus med hund, koppel och en näve bajspåsar. Dumt nog också kameran.

Enzo på Långhalsens is vid Kisängsbadet

Vi satte oss i bilen och åkte upp till Kisäng. På parkeringsplatsen vid badet förstod jag att "alla" andra också tyckte att det var en bra idé att vara utomhus denna lördag. Ute på isen knastrade skridskoåkarna omkring på det knöliga underlaget. Enzo och jag nöjde oss med hållfasthetstest i strandkanten.

Mina fotoambitioner och idéer var många. I slutänden tror jag knappt jag lyckades ta en enda skarp bild. Orsak; hybris i kombination med ett koppel i ena handen och en andra hand som skulle bemästra inställningar, vinkel och avtryckare på kamerajäkeln. Gick inte, skit också.

Sammanlagt fick hunden och jag ihop en kilometer på en slinga vid badplatsen ut mot udden och tillbaka till parkeringen. Inte ens promenadlängden var något att klappa sig på axeln för denna fiaskolördag. När vi närmade oss bilen mindes givetvis Enzo de fikande kvinnorna som stöd vid cykelstället när vi gav oss av på vårt mikroskopiska motionspass. Måhända hade de tappat någon smula värd att äta?!

Nej, inte ens en smula från en nyligen avslutad fikastund blev belöningen efter denna utflykt. Vi åkte hem, någon måtta får det ändå vara.

Skottningsdispens

Så inträffade det som jag förutspått och väntat på. Vinterns första rejäla snöfall. Förvisso fick vi bara 5 centimeter med det är ändå tillräckligt för att man måste skotta. Om gubbar med svår höftartros tvingats skotta i vårt hushåll så får de tydligen dispens om de opererats med halvknackig utgång. Jag tackade och tog emot. Och sedan förevigade jag de två familjemedlemmarnas kamp mot elementen.

När lördagens passerat lunchtid konstaterade jag att molntäcket sprack isär en aning. Det var tillräckligt för att lura ut mig med kameran för en promenad. Stärkt av vetskapen från i torsdags så knatade jag iväg utan någon krycka som stöd. Och jag lockades av förändringen i det omgivande landskapet. Snö kan verkligen förvandla omgivningarna som i ett trollslag.

Det blev tre kilometer även denna gång. Och de flesta av stegen togs på oplogad mark vilket gav extra sug i benen. Men jag klarade av det och fick lite bonus-träning.

Avslutningsvis en panoramabild som är sammansatt av fyra exponeringar som jag tog med min Canon 5D Mark IV och mitt Sigma 14 mm-objektiv.

Snart får vi dansa ut julen!