Fotografiska bagateller i aprilväderpinad grannby

Veckan som gått har varit en lång och fullskalig uppvisning i vad aprilväder innebär. Solen skiner, regnet strilar, snö och hagel dimper ner och nordanvinden plågar. Jovars, prognoserna utlovar inte mycket annat under återstoden av månaden om nu någon hoppats på avlastning.

På Ramdalsskolan i Oxelösund ska man hålla sig på rätt sida

Från hemmakontorets fönsterglugg blir utsikten snart väldigt välbekant. Men en sak som är livgivande för själen är att det nu börjar grönska. Det blir också allt ljusare om dagarna. Arbetsdagarna är intensiva och långa med intryck för sinnena som begränsas till det man ser på skärmen och hör genom lurarna på sitt headset. Med visst perspektiv förstår jag att uppskatta äventyret som en dag på arbetsplatsens kontor innebär. För att inte tala om en resa till Eskilstuna-kontoret, något som just nu verkar väldigt avlägset.

Ramdalsskolans pelargång

I väntan på att jag själva ska forma ett beslut om hur (och i så fall när) jag ska låta höftledsoperera mig har jag denna helg haft tankarna inåtriktade. Vill jag opereras av de erkänt duktiga ortopederna på Nyköpings lasarett blir det inte förrän till hösten men om jag istället väljer att åberopa vårdgarantin hamnar jag på Nacka sjukhus inom en månad. Det sistnämnda innebär även några förberedande Stockholmsresor inför operationen. Jag ska lämna svar till Nyköpings operationsplanering under måndagen.

Söndag förmiddag tillbringades i Oxelösund i och med yngsta dotterns fotbollsträning. Jag tog med mig stortelet och sportkameran eftersom jag hade hört att de skulle spela internmatch. Det brukar träna tillsammans med det gemensamma Oxelösunds/Stigtomta-damlaget men inte sjutton var det de som utgjorde träningsmatch-motstånd. Jag blev så besviken över det fullkomligt usla omdöme som alla ledare visade i denna situation att jag plockade undan teleobjektivet. Ett varv på Ramdalens skola, en inköpsrunda på Ica och väntan i bilen blev vad söndagsförmiddagen bjöd på istället.

I rådande pandemi är det läge att följa rekommendationerna

Regnbågsfärgad konstruktion på Ramdalsskolan

Tidigare i veckan genomförde jag den första av flera foto-sessioner med lokala fotbollslag som motiv. Spelarporträtt och lagbilder som önskas av lagen. Torsdagskvällen blev extra besvärlig p.g.a. aprilvädret och en tänkt utomhus-fotografering fick istället tas inomhus. Allt släpande och riggande som studioutrustningen innebär gör att det knappt är värt besväret. Dessutom går det inte i en handvändning att ta kompletteringsbilder om man jämför med att fota utomhus i samband med någon träning. I alla fall inte om man vill att spelarporträtten ska likna varandra.

En icke-officiell spelarbild på dottern Lovisa

För mig är det ett jättetrevligt nöje att fota spelarporträtt och lagbilder. Det är inte självklart enkelt, vare sig att få till hyfsade lagbilder eller spelarporträtt med obekväma "modeller", och allra tuffast är att det ska gå undan. Det finns inte obegränsat med tid då dessa fotograferingar sker i samband med träningar. Med industriell effektivitet byts motivet framför kameran med 3-4 bilders mellanrum. Anar jag att någon individ har tendenser att alltid blunda på bilder kan jag offra ytterligare några exponeringar på vederbörande. Hur som helst så gör jag detta helt utan ersättningskrav eftersom jag gärna stöttar den lokala idrotten. Tycker de att mina bilder duger så kanske jag har bidragit i någon form. Allt måste inte ske med egen vinning i främsta (och enda) rummet, eller hur?

IK Tuns fotbollsdamer har ännu inte kommit till rätta framför kameran

Nu kliver vi in i avslutningsveckan av april. Ännu en pandemi-månad är till ända och läget i vår region är allt annat än bra. Som sällskap utanför hemmakontoret har jag denna vecka den yngsta dottern. Gymnasiedottern får chansen att se sina klasskamrater denna vecka i och med att klasserna varvar sin närvaro på skolan. En oviss och restriktiv tillvaro, minsann.

Bra fart på spirandet

April är en svängig månad. Det kan man se om man kombinerar mitt senaste inlägg här i bloggen med detta inlägg. Potential finns för både vinter och sommar, typ. Nu har värmen gjort entré, åtminstone dagtid, och då händer det grejor. Naturen står redo och tar första bästa chans att spira.

Minipåskliljorna niger och säger att nu är det vår

Mina iakttagelser om vårtecken baseras på vad som händer hemma på den egna tomten. Just nu är det ungefär så långt som mina ben bär och mina fötter tar mig. Nåväl, det finns tillräckligt mycket att upptäcka om man väljer att gå ner på finmaskig detaljnivå.

Uppe i skogsbacken på tomten växer det EN blåsippa

Med macro-objektivet går det att avgränsa och fokuser på de mindre detaljerna. Och det är just avgränsningen som är grejen. Hade jag varit på alerten så kunde jag ha fotat i morgonsolens lågt infallande ljus och fångat motiven med betydligt intressantare ljus. Mitt-på-dagen-ljus är faktiskt inte jätteintressant.

Björkarna kämpar på och om ett par veckor har det hänt grejor

Kaprifolen har alltid så himla bråttom

Söndagen viks åt en Eskilstuna-resa och premiärmatch i Damallsvenskan för Eskilstuna United som möter Kristianstad. Det blir intressant och spännande även om Eskilstunavägen inte lockar (jag åkte den senast förra helgen för en träningsmatch).

Vi har varit hundvakter åt unga herr Enzo denna helg

Nu ska jag försöka bestämma mig för vad jag ska packa med mig för kamerautrustning till fotbollsmatchen. Ska 300 mm- eller 400 mm-objektivet få den äran att få huvudrollen denna gång? Jag vet faktiskt inte. Värme-dallret över en konstgräsplan när solen gassar är fruktansvärt hemskt och då är det bättre att fota spelet när det inte är för avlägset. Jag fnular på det och önskar alla en fantastiskt trevlig aprilsöndag.

Aprilväder per definition

Det har kliat i kroppen de senaste två veckorna av blåsippsiver. Jag har funderat på att åka till kullen vid Harhålet men det har inte riktigt blivit läge. När jag slutligen bestämde mig för att åka på blåsippsutflykt tvingades jag ta på mig långkalsongerna och plocka fram vinterjackan som hängdes undan under påskaftonen.

Stigen genom Linuddens naturreservat utanför Nyköping

Väder- och blåsippsstatusen på annandag påsk 2021

För exakt ett år sedan var jag vid Linudden för att fotografera sipporna. Då var läget helt annorlunda, se HÄR >>>

Nu kanske det låter som att jag grämer mig över skiftet i aprilvädret och att snön var retligt opassande. Jag vill faktiskt hävda det motsatta. Efter flera år av snarlika blåsippsbilder kändes det perfekt att fotografera sippor som nickade av tyngden från snön. Variationen mot tidigare års bilder och den spännande kontrasten mellan vinter och vår.

De ivrigaste buskarna i undervegetationen har knoppats

Jag hade varma och oömma kläder på mig. I en sidficka på byxorna hade jag en sittdyna. För att ta macrobilder av blå- och vitsipporna gäller det att komma ner på backen. Det var blött, smutsigt och inte direkt bekvämt. Tyvärr är jag inte heller ett under av rörlighet numera vilket innebär att om jag väl hamnat i markläge är jag att likna vid en sköldpadda på rygg. Gårdagens försök att klippa trädgårdens fruktträd kom halvvägs innan jag tvingades ge upp och överlämna stege och sekatör till en av de hemmaboende döttrarna. Höftledsoperationen är allt mer efterlängtad!

Linuddens lövträdstammar

Samma trädstammar men fotade med lång exponeringstid och lodrät kamerarörelse

Lungört

Vitsippor

Blåsippa

Min utgångspunkt för dagens besök vid Linudden var faktiskt Ramdalens IP där jag släppt av yngsta dottern som skulle träna fotboll. På vägen från Linudden till Oxelösund stannade jag till för att ta ett par bilder på de två svanar som satte ute i höstsådden. De såg inte ut att njuta fullt ut av aprilvädret.

Svanar vid Linudden

Jag tog mig tillbaka till Oxelösund och gled in på Ramdalsparkeringen. Där fångade raderna med planterade träd min blick, framförallt för att deras stammar var täckta av den snö som fallit på snedden i den vidrigt starka vinden.

Under många år har annandag påsk varit synonymt med fotboll för mig. Antingen som ledare då vi passat på att träna eller spela träningsmatcher eller som sportbevakare då jag i regel hittat en eller annan träningsmatch med lokala lag inbladade att fotografera.

En typisk Oxelösundsmås

Stigtomta IF/Oxelösunds IK:s dam- & flicklag i träning

Inte ens isen kunde hålla kursen i den starka vinden

Ramdalstussilago

Årets blåsippsbilder är i och med detta tagna. Om det blir några fler försök återstår att se. Ska jag ner på backen igen får jag nog se till att ha med mig någon som kan lyfta upp mig i stående ställning igen.