Dit kryckan bär

De senaste veckorna har jag varit så trött efter lunchen att det oftast blivit en tupplur på soffan. Och behovet av denna gubbvila har tilltagit vilket fick mig att under torsdagen bege mig till skogs istället. Det är trots allt rimligt att anta att jag inte slumrar till när jag knatar runt i terränglådan.

Mitt val föll på Kisäng dit jag tog bilen. Tanken var att gå den grusade stigen till udden norr om badplatsen. Men allra först skulle fåren fotograferas, något som inte gjordes utan ansträngning eftersom gubben behövde ta sig upp för en dikesslänt modell brantare.

Jag testade min gräns vad gäller hur tung kamerautrustning jag skulle klara av att bära runt nacken när ena armen var upptagen med att hålla i en krycka. Dagen till ära blev det mitt 1D X-hus med min 70-200 mm-zoom och telekonvertern. I tyngsta laget, åtminstone när hänsyn tas till vad jag hamnade på för stigar innan promenaden var överstökad.

Promenaden från badplatsens parkering till udden gick hur bra som helst. En bred och grusad stig som passade gubbe-med-käpp på ett alldeles förträffligt sätt. Sedan blev det värre, mycket värre, och med facit i handen skulle jag aldrig drömma om att gå i så oländig terräng som kryck-beroende.

Över stock och sten, rötter och branta backar kom jag längre och längre in på den stig som dessutom förde mig längre än vad jag trodde beroende av ett gravt navigeringsfel. En korrigering fick göras vid nästa karta för att inte promenaden skulle bli milslång. Det hade jag INTE klarat under nuvarande omständigheter.

Vid ett tillfälle kom jag till en passage som var omöjlig att klara som hyfsat nyopererad. Det fick bli en tålmodig omväg för att komma förbi den lilla branten. När man går i skogen bör man titta ordentligt var man sätter fötterna och just nu är jag så fokuserad på marken att jag antagligen skulle missa om en mastodontisk älg stod mitt framför mig. Nåväl, ingen älgpäls i munnen efter dagens skogsrunda men jag missade i alla fall inte den fina kopparödla som låg nere på stigen.

Nu är det dags för dagens andra omgång med de 14 rehabiliteringsövningarna. Lagom mör i benen efter skogsäventyret men det kommer antagligen att gå bra. Wish me luck!

Dags att dra till skogs

Det är en väldig lycka att äga ett par bra vinterkängor med broddar under hela sulan. De är inte lika åtråvärda i augusti men nu i halkjanuari är de värda sin vikt i guld. (De väger förhållandevis lite vilket innebär att man uppfyller detta påstående utan större besvär.)

Tomten håller tappert sin post trots att julen passerat med råge

Solen strålade över Stigtomta när jag vaknade efter en välbehövlig sovmorgon på söndagen. Jag bestämde mig för att ta en runda med kameran och denna gång fick det bli skogen. Vår "egen" skog väster om Tängsta-området. För mig blir det oftast de öppnare vidderna men det är trots allt något väldigt speciellt med en skogspromenad.

Hackspetten jobbade hårt i kylan

Skogspartiet vi har är inte jättestort men faktiskt väldigt fint. Att det är ett populärt strövområde skvallrar myllret av stigar om. Barrträden sträcker sig högt upp och den gröna mossan ligger som ett mjukt täcke på marken. Här och där ser man var vildsvinet vänt på marken i sin jakt på något ätbart.

I en fuktigare sänka står några enorma aspar

Bortom skogsdungen finns en åtel och ett jakttorn för att decimera (?) vildsvinsbeståndet 

Jag kunde för en gångs skull inte riktigt bestämma mig för vilket objektiv som skulle få följa med på promenaden. Därför hade jag en ryggsäck på ryggen med ett par alternativ. Jag började med mitt 70-200 mm-tele men skiftade efter en stund till 17-40 mm-vidvinkelobjektivet. Mitt macro-objektiv följde också med men det slapp jobba denna gång.

Ofördelaktig belysning på den enorma eken som stod i skuggan från skogen

Pulkabacken i Tängstaområdet är just nu en stenhård isbana

Familjen tillbringade några eftermiddagstimmar inne i Nyköping hos näst äldsta dottern och på vägen hem till Stigtomta stannade jag som hastigast till för att ta en bild på ett motiv som jag spanat in några dagar tidigare. Ibland blir det ju så att man ser något genom bilfönstren som tilltalar men inte kan fotograferas exakt i den stunden. Detta motiv flyttade inte på sig så mitt stopp vid 17-tiden gav mig den bild jag ville ha.

Fors gamla fabriksområde med Nyköpingsån i förgrunden

Jag ser i väderprognosen att jag riskerar att skotta mer än en gång denna vecka. Måndagskvällens svordomar är avklarade men till helgen verkar det vara dags igen. Håll för öronen om du är i eller passerar Stigtomta den kommande veckan...

Maj avslutades med högsommarvärme

För att tydligt markera att den stundande månaden juni är en sommarmånad har vi fått riktig högsommarvärme de sista två dagarna i maj. Det är bra att träna!

Nyponblomma, modell större och odlad

Jag behövde verkligen en promenad och tisdagskvällen gav utrymme för detta. Världen snurrar fort just nu och den enda verkligt bra medicinen i detta läge är promenad, frisk luft och skogens lugn. Jag sökte mig därför till den barrskog vi har väster om Stigtomta.

På vägen till skogen såg jag att maskrosorna ägnar sig åt föryngring

Potatislandet avslöjar sig

Det är inte något stort skogsparti men ändå tillräckligt för att känna att man kommit loss från bebyggelse och exploatering. Fåglarna kvittrar i vår skog, mossan och blåbärsriset trängs på marken och det enda som riktigt kan störa är de allestädes närvarande myggrackarna. Dessa blodsugare är det lika bra att vänja sig vid inför sommarsemesterns vecka uppe i de svenska Dala- och Härjedalsfjällen.

Vår Stigtomtaskog har sitt alldeles egna namn

Och sin egen välkomstkommitté

De många stigarna som slingrar sig fram mellan de massiva tall- och granstammarna är vältrampade. Kanske inte så mycket av sådana som undertecknad, fotonördar, utan snarare av hundägare. Jag väljer dagar med fint väder och inspiration för att ge mig in i skogen medan hundägarna tappert får ta sig ut för att rasta sin lojale fyrfoting i både ur och skur, vinter som sommar.

På hemvägen från skogen svängde jag förbi fotbollsplanen vid Tängsta där yngsta dottern och hennes lagkompisar tränade fotboll. Sista säsongen med 7-mannafotboll innan de får flytta över till föreningens stora plan där 9-mannafotbollen tar vid.

Alva är ytterst medveten om att jag fotar henne...

Jag passade på att utlova en lagfotografering till laget någon av de kommande veckorna då även individuella foton på spelare och ledare tas. Helt enligt konceptet jag gjort för det lag jag själv är ledare i och grannklubbens damlag.

Nu tar jag kväll och återkommer när en ny månad och årstid gjort sitt intåg.

Helga - efterarbetet

Röjningsarbetet efter stormen Helga genomfördes under lördagskvällen. Jag åsyftar den gran som drog omkull och landade på grannarnas tomt. En vän var behjälplig med ett handtag. Jag var nöjd med att låna ut min motorsåg och sedan släpade jag på grenar samt staplade de kaminanpassade vedbitarna.

Det blev en hel del ved att elda med (när det torkat och kluvits)

Rotvältan gick tillbaka men inte hela vägen

Jag tvingades bygga en ny rishög som är högre än jag själv är

När vintern passerat ska jag försöka laga stängslet. Med en tång, en borrmaskin och lite pillande borde det gå att återställa i ursprungligt skick, värre blev inte skadorna. Om nu inte den fortsatta blåsten fäller fler träd...

Någon gång kan jag sätta mig ner och räkna årsringarna

För dig som tycker det är roligt att plocka svamp kan jag tipsa om att det inte är försent! På den övre delen av vår tomt har vi på somrarna haft en hel del kantareller. Nu när jag byggde min rishög konstaterade jag att det växer några gula svampar och temperaturen i skrivande stund är ca 11 plusgrader. Ut i skogen ni som tycker om att käka svamp!

Ännu är inte svampsäsongen över

Morgonens röjningsarbete frestade på ryggen. Nu får jag göra något mindre fysiskt ansträngande resten av dagen.

Ha en najs andra advent!

Stormen Helga - mer än en vindpust

Skit också. Under fredagseftermiddagens senare timmar rullade stormen över oss här i Södermanland. Jag satte hemma, förkyld och lätt feber, och bekymrade mig för alla onormala ljud. Som villaägare är man lite extra utsatt. När morgonljuset kommit var det dags att titta ut och göra en damage control.

Granen missade grannarnas Friggebod och gungställning

Vindfälle. Tack Helga!

Svordomarna var högljudda och många. Nu får icke enbart svordomar bort trädet från grannens tomt. Jag äger en motorsåg men är för ovan för att våga använda den på ett vindfälle. En massa spänningar i trädet gör ingreppet otäckt. Några maskiner (traktor eller liknande) kommer inte fram. Vårt gunnebostängsel är det enda som gått sönder och jag är i alla fall glad att ingen kom till skada eller att någons egendom trasats sönder. Skogen på tomtens bakre delar är en fröjd att ha men skapar ångestliknande känslor när det blåser rejält. Gudrun klarade vi av men denna gång sket det sig big time.

Inget ont som inte har något gott med sig. På mitt helgschema stod att skaffa tallris till blomlådorna och även till ett par kittlar inomhus. Att hitta något nyfallet träd borde inte vara någon överkurs dagen efter Helga. Dottern Lovisa och undertecknad tog med en sekatör och en plastsäck och gav oss ut i den närliggande skogen.

En grind på väg mot skogen fångade mitt intresse

Några grangrenar med kottar på fick också plats i säcken

Vi hittade en mindre tall som åkt i backen under gårdagen. Några av dess övre grenar och några grangrenar fick följa med oss hem. Över våra huvuden inne i skogen fortsatte trädtopparna av vaja i vinden. Den närmaste veckan ska det fortsätta blåsa ganska rejält. Istället för minusgrader och snö får vi höststormar och mildväder. Inte optimalt men det är nog bara att vänja sig, vintrarna från förr lär inte återkomma med tanke på klimatskiftet som tyvärr är ganska uppenbart.

Den stora eken ute på fältet står i alla fall orubbligt kvar

Jag har snyggat till skogsgrenarna och satt dem på sina platser. Hällt vatten i de två kopparkittlarna som nu är julförberedda. Helgas framfart har fört med sig en lättnad över att jag ännu inte fått upp någon utomhusgran. De brukar vika sig så fort det kommer en vindpust, oavsett vad jag köper för julgransfot för utomhusbruk, och nu väntar jag gärna en helg till innan granen trycks ner i gräsmattan. (Jag har gett upp det där med fot för utegranen och använder spettet i gräsmattan istället.)

Kransen på dörren blåste i alla fall inte iväg

Mörkret lägger sig utanför fönstren. Jag slipper se rotvältan uppe på tomten... Återstår att se när den kommer bort.

Håll i hatten!

Ytterligheter

Dagens bilder kommer ur en billig fisheye-lins från Stigtomta-skogarna och genom ett betydligt dyrare L-ringat Canon-tele från Skavsta. Svampexkursion och jakt på höstens begynnande röda färger.

Beskuren fisheye-bild nere på marken i skogen. Bilden är dämpad och bildbehandlad.

Jag famlar fortfarande, nästan i blindo, efter fisheye-objektivets för- och nackdelar. Jag lärde mig efter en sväng in i den mörkare skogen att där var inte objektivet optiskt till sin fördel. I bra ljus levererar gluggen däremot förvånansvärt bra. Lite kinkigt för motljus med flares som resultat.

Panoramabeskuren vidvinkelbild med den stora eken som huvudmotiv

Nu satt fisheye-objektivet på min 50D så bruset inne i skogen på ISO 800 är inte attraktivt. Och crop-sensorn kapar av det vidvinkligaste. Som walkaround-objektiv bör man nog välja något mindre skelögt.

Stora skogen

Att testa närbilder är tröstlöst med ett fisheye. När man krupit tillräckligt nära tycker man att motivet ändå är avlägset. Den åsikten får man rucka på om man tittar upp från sökaren och ser att man är ända inpå motivet med motljusskyddet. Jag låg i alla fall på skogens mossa och jagade svamp ett tag. Mest för att det var kul att prova.

Ur svampens perspektiv

Fredagen bjöd fortsatt soligt och varmt väder. Jag noterade att ormbunkarna utanför kontorsingången på Skavsta skiftade i röda toner och när lunchen var kommen satte jag mitt 135 mm-objektiv på kameran och klev ut för några hösttonade bilder. Så här tidigt har man inte sett sig mätt på dessa färgtoner.

Ännu rödare var den lilla buskens blad. Den stod där och skrek ut sin kulör bland de mer modest färgade ormbunksbladen.

Djupare röda toner

Jag som var riktigt nöjd med formen på oskärpecirklarna i den avslutande bilden. Solen blänkte i vindrutan på en bil i bakgrunden och med 135 mm-objektivet på full glugg, f/2.0, blir det helt cirkelrunt om lyckan är med fotografen. Nöjd ända tills en arbetskamrat undrade vad det var för boll i bakgrunden. Suck.

Man ska aldrig slå sig till ro och vara nöjd. Vi kämpar vidare!

Skogsmulle

Denna helg har till 80% bestått av fotboll. I huvudsak är det de två yngsta döttrarna som roat sig. Söndagens zonsammandrag för tjejer födda 2005 innebar en lite längre vistelse vid en och samma idrottsplats. Nu var det förvisso på hemmaplan så jag tog en repa in i skogen med kamera, 50 mm-objektiv och en 21 mm mellanring. Bilder med kort skärpedjup alltså! Jag lägger inte ut texten utan låter bilderna tala istället.

Lönn

Lönn

Vitsippa

Ormbunke

Harsyra med liten bladlus (?)

Harsyra i blom

Väl tillbaka vid fotbollsplanen och häng vid lagets kiosk fick jag chansen att sikta in mig på en liten blomfluga som satt på en maskros. Och det blir den bilden som avslutar dagens textmässigt korta inlägg.

Blomfluga

Ha en fortsatt fin söndag!