Säfsen, sammanfattning

Nej, det är inte på något sätt så att vi i familjen Jansson de senaste dagarna gjort något som inte de flesta andra redan gjort. Inget märkvärdigt eller unikt, bara nytt och oprövat för oss. Att samla ihop hela skaran och ta sig till en vintersportplats med utförsåkning som aktivitet har varit roligt. Men dyrt.

Fredagens solsken och snö kvar på Säfsens granar var härligt att skåda

Just kostnaderna kring vintersport har varit en av de mer avgörande skälen till att vi inte åkt norrut när barnen var yngre. Vår resa till Säfsen, som jag berättat om i de senaste dagarnas inlägg, har kostat totalt ca 16000 kronor. Vansinnigt dyrt för 2 skiddagar för 5 av familjens 6 medlemmar. Summan inkluderar stughyra torsdag till söndag, hyra av slalomutrustning för 5 personer varav 2 barn, liftkort, skidglasögon (som vi köpte på plats för 200 kr/styck), mat (varav två måltider på restaurang) samt drivmedel för två bilar.

På toppen av kullen i Säfsen

Jag har personligen aldrig begripit hur "folk" haft råd att åka veckovis till fjällen. Visst kan man argumentera att det blir billigare om man köper slalomutrustningen men enbart stughyra och liftkort tickar snabbt iväg till stora pengar.

Ida fotar med sin mobiltelefonkamera

I år tog vi oss råd och alla barnen har sett nöjda och glada ut. De äldre har fått sitt lystmäte och de två yngre har fått prova på något som jag själv aldrig gjort som barn. Säfsen var ett lagom resmål, inte för långt borta men ändå tillräckligt för newbies som vi är. Längdskidåkningen kring Säfsen sparar vi till nästa gång, men vi provar gärna det med. :-)

Selfie med Ida och Emma i bakgrunden

Om någon nu råkar googla sig fram till detta inlägg har jag ett par saker kvar att nämna. Stugan var toppen-prima och verkligen fräsch och funktionellt välutrustad. Restaurang Hyttan vid receptionen får däremot med tvekan godkänt. Deras idé om att servera buffé-middagar är inte prisvärd och av någon märklig anledning fick man inte beställa från deras à la carte-meny (och de har buffé alla kvällar utom torsdagar då restaurangen är stängd...) Personalen var osäker och troligtvis ny men är givetvis ursäktade!

Vacker vy från toppen av Säfsen

Vi hade kunnat kapa kostnaderna genom att bara äta middag i stugan. Vi åt två billiga måltider som vi lagat själva. Vi käkade medtagna mackor, grillkorv och frukt som lunch i backen och unnade oss lyxen att äta två måltider i restaurangen (varav en barmiddag).

Under senare delen av fredagen försvann snön från barrskogen 

Jag har fyllt dagens blogginlägg med bilder jag tagit med min mobiltelefonkamera. Det var den utrustning jag hade med mig till toppen av backen under fredagen då det var som vackrast i Säfsen. Personligen tycker jag att den (halv)gamla mobilen tar hyfsade bilder och det räcker ganska långt. Du vet sedan tidigare att den bästa kameran är den man har med sig!

Med familjebacken framför mina skidspetsar

Det går att redigera även mobiltelefonkamerans bilder och därmed snygga till dem ytterligare. Jag har rätat upp, beskurit lätt och sedan ökat kontrast och skärpa en smula. Inget mer.

Lovisa och Alva i barnbacken

Nu sitter jag hemma i TV-soffan och konstaterar att bilresan hem (34 mil) har gått bra. Väldigt lite trafik på vägarna denna söndag med mestadels mötande trafik som troligtvis var på väg mot framförallt Sälen för en vecka i slalombackarna.

Glada miner under lördagens korvgrillning nere vid barnbacken.

Nu lägger vi slalomen bakom oss och jag låter mina träningsvärkande ben komma i fas. Ett härligt minne rikare och en gemensam upplevelse som vi i familjen inte vill ha ogjord.

Säfsen, liverapport dag 3

Fredagens finväder var som bortblåst när lördagens utförsåkning i Säfsen skulle inledas. Tyvärr skingrades aldrig dimmolnen som utlovats och vi hade mulet väder hela dagen. Inledande minusgrader övergick så småningom i ett par plusgrader innan det vände nedåt igen strax innan liftarna stängde klockan 16.00.

Mulet i Säfsen under lördagen

Till min glädje stämde åkningen mycket bättre än under gårdagen. Jag fick ordning på grejorna och de 30 år gamla kunskaperna hittade fram ur de mörkaste muskelminnevrårna. Det ledde till att jag tordes ta med mig kameraryggsäcken i liften till toppen av kullen. (Jag litade alltså tillräckligt på min förmåga att komma ner igen utan några kullerbyttor eller störtdykningar som garanterat lett till ryggbrott om jag trillat på en systemkamera centrerad över ryggraden.)

Nedfartskarta på toppen av Säfsen

En vy från toppen av Säfsen

På toppen av Säfsen finns bl.a. denna lilla stuga intill en av de röda nedfarterna

Tyvärr hade det mesta av snön från träden vid toppen lossnat sedan fredagen. Då hade jag inte systemkameran med mig upp utan tog "endast" några mobiltelefonbilder. Jag återkommer med några av dessa bilder i ett framtida blogginlägg.

Grill- och rastplats uppe på Säfsens topp

En av de blå nedfarterna

En grön nedfart i bakgrunden

Familjens medlemmar spred sig i de backar individen behärskade. Jag åkte gröna och blåa nedfarter och trivdes med det men gjorde även de två yngsta döttrarna sällskap då och då i den gröna familjebacken. De har efter en dryg dags åkning lärt sig tillräckligt för att riktig skina av glädje när de tar sig ner gång efter gång i backen. Kul!

Mina skidhandskar luftades på stavarna som stuckits ner i snön

Även om vädret var bättre under fredagen hade vi en kalasbra andradag i Säfsens backar. Alla nöjda och hustru Anita (som inte åkte skidor) fick slita en del då korvgrillningen stod på schemat. Vi trängdes med massor av andra barnfamiljer men det hela fungerade bra vid de två eldstäderna i kanten av barnbackarna.

Anita relaxade efter korvgrillningsbetinget

Med träningsverk (från helvetet) i lårmusklerna sitter jag nu med trött blick i stugan och laddar för en sittning i bastun. Brasan i kaminen gör visserligen att det är nästan bastuvarmt i allrummet...

Ännu en dag tillända och vi är lika glada och trötta som igår. På återhörande!

Säfsen, liverapport dag 2

Fredagen i Säfsen med hela familjen Jansson var klockren. Ingen av oss är särskilt erfarna utförsåkare utom möjligtvis äldsta dottern Emma som åkt vid några tillfällen de senaste åren. Hennes fördel är att hon fått någorlunda vettiga instruktioner medan jag och dottern Ida fått försöka komma på själva hur det funkar. Yngsta döttrarna Lovisa och Alva har aldrig sett slalomskidor tidigare. Hustru Anita har åkt med kompisar för ca 30 år sedan, och det är ungefär på min nivå. Nu har hon valt att inte åka skidor denna gång med hänsyn till sin rygg som hon inte törs belasta allt för mycket.

Lovisa, Anita, Alva, Emma och Ida framför kameran i Säfsen

Efter lite tvekan från de två yngsta var vi alla igång och åkte lift samt gled ner för nypistade och fina backar av olika svårighetsgrader. Morgonens dimmoln skingrades och det blev en skiddag i bästa tänkbara väder med +4 grader och solsken. Oj, vilken njutning.

Några av Säfsens nedfarter i en översiktsbild

Skidshopen där vi hämtade ut våra hyrskidor på morgonen och caféet i bakgrunden

Vi var vid backen innan liftarna öppnade klockan 09.00. Det tog en stund att hämta ut de förbokade utrustningspaketen och få på sig pjäxor, hjälmar m.m. Det är inte helt lätt när man är ovan och inte vet hur det funkar eller går till. Personalen var dock lyhörd, förstående och hjälpsam vilket jag måste lyfta och berömma dem för.

Hyrutrustning vid Säfsen

Hyrskidor från Säfsens skidshop

Även längdskidåkningsutrustning fanns att hyra (men det har vi inte ens varit nära att prova)

Att åka utförsåkning avslöjar muskelgrupper man inte trodde fanns i kroppen. Jisses vad jobbigt det är. Min artros i knän och höfter gjorde sig påmind direkt men det var "bara" höfterna som blev ett problem. Dåligt tränade lårmuskler kan jag inte skylla på någonting. När eftermiddagen var halvvägs var inte vara jag utan alla döttrar överens om att vi var nöjda för dagen. När man märker att man inte orkar hålla ihop åkningen ens i de gröna familjebackarna är det dags att sluta. När man är riktigt seg i benen ökar dessutom risken för skador (benbrott) och då är det vettigare att sluta åka för dagen.

Äldsta dottern Emma tar igen sig mellan åken

Näst äldsta dottern Ida spelar stenhård på "gräddhyllan"

Näst yngsta dottern Lovisa käkar tunnbrödsmacka för att få mer energi

Yngsta dottern Alva ser världen i en gulorange färgton

Vi kom till backen straxt före nio och packade ihop grejorna vid 15-snåret, trots att det är kvällsöppet i liftarna till 18.00 på fredagar. Nu har vi suttit i stugan och kopplat av, sovit, bastat, duschat och bloggat. Kvällens avslutande prövning är filébuffén i Hyttan som ligger några steg från vår stuga. Blir bra, t.o.m. grymt bra!

Familjen Jansson kraftsamlar till kvällens filébuffé!

Tack för idag, helt slut för idag!

Säfsen, liverapport dag 1

Japp, så har det äntligen blivit av. Familjens allra första skidresa. Aldrig tidigare har det hänt och kanske är det första och sista gången. Jag tog i lagom mycket när jag bokade resmålet, Säfsen ligger ungefär 3,5 timmars bilväg från Stigtomta. De riktiga fjällen är ytterligare 2 timmar bort. (Sälen måste väl räknas som de sydligaste delarna av svenska fjällkedjan.)

En dimmig morgon och förmiddag hemma i Stigtomta vid avresan

Att jag inte ville boka in oss i Sälen hade nog mest att göra med att vi endast är borta en långweekend och kanske inte alls gillar att åka utförsskidor. Dumt att dra iväg allt för långt om alla sitter och surar i ett hörn i nederdelen av skidbacken...

Familjen sträcker ut sig efter 3,5 timmar i bilarna

En av alla knuttimrade stugor i Säfsens stugby

Jag och dotter nummer 3 tog en promenad när vi ätit en sen lunch i stugan. Vi var nyfikna på vägen till backen och enligt Säfsens reklambroschyrer skulle det vara ungefär 2,5 km till backen. My ass, fram och tillbaka till backen tog det över 1, 5 timmar... Lååångt mer än 5 km med andra ord.

Receptionsbyggnaden och restaurangen Hyttan i Säfsen

Vi gick när skymningen började närma sig. I kombination med en mulen himmel var det knappast en gnistrande upplevelse. Frisk luft fick vi i alla fall och vi kunde konstatera att det ligger väsentligt mer snö i södra Dalarna än hemma i södra Södermanland.

Till höger är vägen som bär till Fredriksberg

Rejält med längdskidspår i terrängen runt Säfsen

Skoterspår med skidbacken långt borta i bakgrunden

Efter Ludvika på vägen mot Säfsen var det bitvis vinterväglag trots att det slaskade och töade en hel del. Och befriande nog noterade jag att det inte saltas på vägarna utan klassisk sandning är melodin för halkbekämpning i dessa trakter.

Infarten till skidanläggningen i Säfsen

Lovisa och jag var ganska trötta när vi kom fram till botten av skidbacken. Sedan en timme var liftarna stängda så vi var nästan ensamma i området. Vår nyfikenhet stillades av att titta på anläggningen och jag kunde dessutom förklara för min dotter hur liftarna fungerade. Jo, jag åkte slalom 1986 då jag var iväg med kompisar en vecka. Där stannar min visdom och erfarenhet av skidåkning och alpin verksamhet...

Skidshopen där vi under fredagen ska hämta ut vår hyrda utrustning

Säfsens ödsliga och övergivna skidbacke

Knapplift i Säfsen

I virrvarret av liftarnas vajrar

Inte för mig (eller någon i mitt sällskap)

Vi var nöjda med det vi sett på vår rekognoseringstur men insåg att det var precis lika långt tillbaka till stugan i Säfsen och att vi behövde hasa oss hemåt innan mörket gjorde sitt intrång i nejderna.

Här borde nog alla i familjen Jansson vara under de två dagarna i Säfsen

Nu laddar vi för middag på restaurangen och sedan kryper vi nog ihop i stugans härliga bastu. Det sistnämnda är i alla fall något jag klarar bättre än utförsåkning.

Wish us luck!