Fågelbordsmarodörerna

Årets sista dag bjöd på molnfri himmel och ljus från den lågt stående solen. Tyvärr också en hel del vind men den var åtminstone inte nordlig. Inte mycket påminner om att det är vinter, måndagseftermiddagen bjöd på tvåsiffrig plustemperatur.

Pilfinkar vid fågelbordet där solrosfrön står på menyn

Jag riggade min 5D Mark IV, min telekonverter och mitt 400 mm-objektiv på stativet och satte mit tillrätta på farstukvisten. Det var tyvärr skralt med variation vid fågelbordet idag då det i huvudsak var pilfinkar som besökte. Självklart också talgoxar och en och annan blåmes. När vi hade 2 mm snö och minusgrader häromdagen var även domherrarna på plats men idag var de som bortblåsta.

Talgoxen hittade mat på marken

Spanaren

Suddmes

Varför så mycket solrosfrön på marken?

Den som någon gång utfodrat vinterfåglarna vet att pilfinkarna är riktiga slafsar vid matbordet. Sprättar. Matmarodörer. Jag vet inte varför de beter sig på detta sättet men de mer orädda fåglarna kan sedan picka upp resterna efter deras usla bordsskick från marken.

Jodå, jag ser nog vad ni gör. Se inte så oskyldiga ut.

Några kioskvältarbilder blev det naturligtvis inte från fågelbordet denna nyårsafton. Men det är ändå lite trevligt med de små övervintrande hårdingarna som sällskap.

Blåmesen med sin kaxiga uppsyn

När jag insett att det inte skulle dyka upp några domherrar, steglitsar eller andra färggranna fåglar så packade jag ihop min lilla fotoverksamhet på farstukvisten och tog en promenad istället. Jag bytte 400 mm-objektivet mot mitt 70-200 mm-objektiv och fick därmed något i händerna som går att bära längre än 50 meter.

Skogen i kanten av Stigtomta som lokaltidningen skrev om häromdagen

Veteran vid Frubäcken

Humle

Nu stundar en övergång att ta hand om. Ett år ska lämnas och ett nytt ska närmas. Lite extra allt denna nyårshelg att det också stundar ett nytt decennium.

Gott nytt år!

Mellandagsfrost

Ett drygt dygn med temperaturer under nollan kan förvandla ett gråvått (våtgrått?) landskap rejält. Uppe på detta gör ett ögonblick av solljus mycket för att intrycken genast skenar iväg till något ordentligt positivt. Luften känns också friskare och det är svårt att undvika att ta sig utomhus under dessa omständigheter.

En frostig hortensiablomma utanför huset i Stigtomta

Grannens nypon var också krispigt närvarande

Som du kan se på bilderna monterade jag mitt supervidvinkelobjektiv på kameran denna lördag. Denna gång hade jag egentligen kunnat välja vilket objektiv som helst, solen och frosten hade förmodligen kunnat vara huvudmotiv oavsett brännvidd.

Linjer av alar

Kliver man ner i vattensjuk mark blir man blöt om fötterna ...

Gräs. Motljus. Träd i oskärpa.

Efter gårdagens flyttbestyr inne på äldreboendet Myntan så kändes det skönt att komma ut en stund. Men någon längre promenad ville jag inte få i benen. Jag tog mig över TGOJ-banan och bort mot Åsby för att sedan gå förbi Skillra och Prästgården.

Ganska hårt beskuren bild för att sätta björklövet i fokus

Liggande på magen fick den frostiga höstsådden uppmärksamhet

Frysgraderna har lockat fler fåglar till fågelbordet utanför köksfönstret. Till min stora glädje fick vi besök av en grann domherre under lördagen. Några bilder har jag inte försökt att ta men om solen hittar tillbaka under någon av de kommande dagarna ska jag försöka smyga ut med kameran och det längre teleobjektivet.

Hästar vid Åsby

Gaveln på den relativt nybyggda ladugårdsdelen vid Skillra

Jag försökte att ta en snarlik bild på Tiondeboden vid Prästgården som jag tog på annandagen. Den gången med ett 50 mm-objektiv på kameran och det blir givetvis annorlunda med ett 14 mm-objektiv på kameran. Bakgrunden blev dock densamma med grindstugorna och en av flygelbyggnaderna.

Tiondeboden vid Prästgården

Innan denna lördag är över har jag förhoppningsvis hunnit med ett besök på Rosvalla där det spelas ishockey under eftermiddagen. Med ytterligare lite ansträngning har jag även tänkt mig ett Katrineholmsbesök under söndagen då det är bandy på menyn. Blir bra även om plikterna med boendeflytt för min gamla mot trycker på och upptar min klämdagslediga måndag.

Skillra

Tack för idag, slut för idag.

En annan dag vinter

Jag blir inte klok på om jag ska skriva "våtgrått" eller "gråvått" för att beskriva julhelgens väder. Det heter förmodligen inte något av alternativen men samtidigt förstår du nog vad jag menar oavsett vilket av orden jag väljer.

Våtgrått eller gråvått

Efter ett par dagars stillasittande och konstant ätande i sällskap av familj och släkt var det plötsligt annandag jul och ett luftigare schema. Den där förbaskade julmaten slipper man inte på annandagen heller, matrester som aldrig verkar ta slut, men det kan vara skönt att slappa lite.

När klockan närmade sig 13 valde jag att ge mig ut på en promenad. Någon plusgrad i luften, med nöd och näppe uppehållsväder, och knappt ledljus ute. Fantastiskt skönt att få frisk luft och jag njöt av min långa promenad. Samtidigt innebar varje steg smärta, jag har det så nuförtiden, men jag valde att blunda för höftartrosens ideliga påminnelser.

Denna bild får behålla sin färg eftersom den gröna mossan kändes som huvudmotiv

Mina steg tog mig på den 7 km långa slingan runt skroten och strutsfarmen utanför Stigtomta. Det var väldigt länge sedan jag gick där senast och jag bjöds på några överraskningar längst vägen. De hade kapat ner väldigt mycket skog vid skroten och tänk så konstigt det ser ut när träd försvinner.

Grindstugorna och en flygelbyggnad till Prästgården skymtar i bakgrunden

För annandagspromenaden valde jag att skruva på mitt 50 mm-objektiv på min nylagade kamera. Jag kommer förmodligen aldrig att bli riktigt bra kompis med mitt 50 mm f/1,4-objektiv. Utsnittet är en sak som jag kämpar med, trots att det kallas "normalobjektiv" av goda skäl, men det är även de optiska egenskaperna som spökar för mig. Ska jag ha ett nytt och bättre 50 mm-objektiv kommer det att kosta en hel del pengar och det är jag inte beredd att lägga på just denna brännvidd i dagsläget.

Stentorp

Som vanligt på annandagarnas promenader mötte jag flera andra som var ute och luftade lungorna och flanerade bort julmaten. De jular då vintern inneburit ett vitt landskap runt Stigtomta har dock lockat ut betydligt fler människor än detta år. Förstås.

Mårtenstorp kan skymtas bakom björkdungens svartvita stammar

Nu ska jag ladda om batterierna för fredagens bestyr. Klämdagsledig som jag är kommer jag ändå att ha fullt upp. Min gamla mors bohag ska flyttas från en lägenhet till ett äldreboende på Myntan i Nyköping. Mina usla höfter får väl en duvning som heter duga men vi är fler som hjälps åt och kanske slipper jag de värsta lyften.

Skillra

Jag önskar alla ett riktigt gott slut på 2019 innan vi tar sikte på ett nytt decennium och ett nytt år.

Så gjordes årets julkort

Det är den tiden på året. Tiden då julkortet fotograferats, framkallats, postats och distribuerats. Och i slutänden även publicerats på webben och i sociala medier.

Hur blev det i år?

Den tomma och innehållslösa stommen för årets julkort

Idén för årets julkortstema kom jag på redan kring fotograferingen av förra årets kort. Egentligen skulle det ha tagits utomhus men med tanke på den sällsynt usla vädret under hösten och vid ingången till vintern så blev det snabb omgruppering av "fotomodellerna" samt rekvisitan. Hemma på övervåningen fick studioblixtar, stativ och kamera riggas.

Behind the scenes när ljussättningen skulle kontrolleras

Sakta men säkert började alla familjemedlemmar vara redo för fotograferingen

Tänk dig en sockerhög förskoleklass, typ.

Så här med facit i handen så inser jag självklart att saker och ting kunde ha gjorts annorlunda och bättre. Men nu är det försent och det får helt enkelt duga. 60 förstoringar är ute på vift och för övrigt vill jag och alla övriga i familjen Jansson önska en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Familjen Jansson, Så mycket bättre, önskar trevliga helger

Den slutliga bilden blev en mix av tre olika bilder som togs. Tyvärr lyckades vi inte sätta allt perfekt på en och samma ruta. Flera timmar framför Photoshop gick åt och jag svor över att jag inte kunde få alla, inklusive den franska bulldogen, att fokusera några sekunder vid ett och samma tillfälle.

Bäst var ändå Enzo med flöjten i mungipan

Med denna julhälsning följer ett halvt löfte om att de kommande två årens julkortsmotiv är säkrade. Åtminstone i mitt huvud på idéstadiet.