tisdag 27 september 2022

Eskilstuna från sin bästa sida

För en vecka sedan, tisdagen den 20:e september, hamnade jag i Eskilstuna. Det är ingenting konstigt med det eftersom jag brukar jobba en dag i veckan i staden. Nu var det dock en annorlunda arbetsdag som stod på programmet eftersom det var en medarbetardag för alla oss som jobbar på Region Sörmland IT. En avslutande utomhusaktivitet efter en hel dag med föreläsningar innebar utomhusvistelse framåt kvällskvisten. Välkommet att får sträcka på benen efter en hel dag på rumpan och dessutom i bästa tänkbara höstväder.



De arbetskamrater som höll i programmet hade ordnat en form av stadsorientering där en karta med markerade platser sattes i våra händer och när vi letat upp respektive punkt på kartan skulle vi välja ut en av många bilder som vi fick med oss föreställande en detalj som gick att se vid en utsatta platsen.




Även om jag varit i Eskilstuna många gånger så kan jag nog räkna på ena handens fingrar de tillfällen då jag gått inne i centrum. För mig är Eskilstuna synonymt med en massa fotbollsplaner eller arbetsplatsen vid Mälarsjukhuset. Nu fick jag se en helt ny dimension av centrala Eskilstuna som överraskade mig positivt. Kanske kan vädret tillskrivas en del av upplevelsen men det var ju till och med ... vackert.




Jag hade valt att ta med kameran till vår medarbetardag. Några bilder blev det för att föreviga tillställningen och några kollegor men det materialet stannar inom regionens väggar. Stadsorienteringens alster är dock bättre lämpade för offentlighetens ljus.




Hur det gick på orienteringen? Jo tack, min grupp vann en tvetydig seger ackompanjerad av fuskanklagelser under hela den efterföljande middagen från bordsgrannarna. Segra är allt, delta gör endast den svage. ;-)

Eskilstuna kan rekommenderas, åtminstone en solig höstkväll i september.

lördag 24 september 2022

En liten ulltuss på besök

Förra helgen hade vi finbesök. Först och främst vill jag nämna dottern Ida med pojkvännen Robert men i ärlighetens namn var det ju deras hundvalp som fick mest uppmärksamhet. Det blir ju lätt så. Och jag hade ju inte träffat Sally förut vilket naturligtvis innebar ett visst mått av nyfiket närmande.




Sally var 12 veckor när vi träffades. Hon växer enligt uppgift så att det knakar. Men det blir ingen monsterstorlek på henne när hon har bestämt sig för att ha växt färdigt. En blandning mellan shetland sheepdog och mellanpudel ger inte grand danois-storlek direkt.




Hennes husse är van vid hundar sedan tidigare och har redan från början bestämd hand med den lilla damen. De tränar på enklare övningar och Sally verkar mycket nöjd med tillvaron.




Jag försökte fota så gott det nu gick i skuggan på baksidan av vårt hus. Ett motiv som inte ville vara stilla och som inte gick att förutse rörelsemönstret för. Det blir som det blir med mina hundbilder. Hellre än bra, med andra ord.



Förhoppningsvis får vi träffa Sally inom kort på nytt. Och hennes kattsyster som efter lite inledande tveksamheter accepterat hushållets nya flockmedlem.