söndag 31 oktober 2021

Beskära sportbilder

Att räta upp och beskära sina bilder är kanske inget den eftertänksamme och noggranne behöver bekymra sig för annat än vid fototillfället. Att ta sig tid när bilden tas gör att man har ordnat sitt utsnitt, sina horisontella och vertikala linjer innan avtryckaren på kameran får jobba. Den som försökt fota lekande barn, ostyriga djur eller oförutsägbar sport vet att det är ytterst svårt att hinna med mer än att sätta skärpan på det tänkta motivet. Ja, om man inte fotar speedway, simning eller ett 100-meterslopp i friidrott förstås. Då är rörelsemönstret inte direkt svårt att förutsäga.

Jag har sedan flera år valt att publicera ett gäng bilder efter varje sportbevakning på Instagram. Denna publicering är det första jag gör så fort jag gått igenom bildmaterialet en första gång och rensat bort skräpet. Ibland hamnar dessa bilder också på Facebook men den kanalen prioriterar jag definitivt lägre än Instagram. Instagram har av tradition kvadratiskt bildformat även om det också tillåts andra format. Hur som helst så håller jag mig till det kvadratiska och det för med sig att jag får sålla bland mina bilder för att hitta de som bäst passar detta format. Ibland blir det onödigt mycket kompromissande om jag har en bild som jag verkligen vill visa men som inte riktigt gör sig bra i liksidigt format. (Jag publicerar sällan enstaka bilder utan flera stycken i samma inlägg.)

För att belysa kompromiss-dilemmat ska jag visa ett par exempel här nedanför. I det ena fallet är det åtminstone självklart för mig vad som är "rätt" format. I det andra fallet är det inte lika självklart. Personliga preferenser, tycke och smak spelar roll och det kanske inte finns några tvärsäkra och givna val. Jag beskär numera mina sportbilder instinktivt men då och då behöver jag tänka till och även försöka gå utanför "boxen".

Originalbilden (en målspark för Sveriges damer mot Tjeckien den 30/10 -21)

Denna bild publicerades på Instagram

Så här tycker jag själv att bilden gör sig bäst

Nu kommer det andra exemplet som också berör vad som är viktigast i en bild. Vad är det jag vill visa? Vad är intressant och vad snor uppmärksamhet från det jag vill visa med bilden?

Originalbilden som visar ett kommande försök för de svenska rugbydamerna

Min Instagram-version av denna bild

Detta är nog den variant jag skulle välja av olika skäl

I den första bilden är utförandet av målsparken det givna motivet. Spelarens frysta rörelse tillsammans med ansiktsuttrycket gör mycket för innehållet men jag tycker även att bollens placering i bilden samt det uppsparkade och flygande gräset tillsammans med bollhållaren har sina givna platser i bilden. Den andra bildens fokus bör vara på den svenska spelarens utsträcka arm och handen i pannan på motståndaren. De båda spelarnas ansiktsuttryck (gameface/fighting face) och den tjeckiska spelarens bomullstuss i näsan vittnar om att rugby inte är för sillmjölkar. Att jag helst vill visa målstolpens rödsvarta skyddsdyna i högerkanten ger tittaren en hint om var situationen utspelar sig på planen.

Detta är mina reflektioner om jag tar mig tid att fundera lite på hur jag hanterar mina sportbilder för olika sammanhang. Kanske håller du med mig, kanske tycker du inte alls som jag. Det är i alla fall inte självklart vad som är "rätt" svar i min bok.

torsdag 14 oktober 2021

Oktober-mood

Så har hösten peakat sedan några dagar tillbaka. Efter gårdagens frostiga start lär de kvarvarande löven få än mer brått att lämna sina kvistar. Nu återstår den oundvikliga utförsbacken som leder till fulhöst. Månaden oktober är konverteringsmånaden och november är det fria fallet av elände.

Den 8:e oktober såg det ut så här på baksidan av tomten hemmavid



De två bilderna här ovanför är fotograferade med mitt R6-kamerahus samt Sigma 14 mm-objektivet. Kvällsljuset är vackert så här års även om det gör sig påmint allt tidigare på eftermiddagarna. Jag utnyttjade det även söndagen den 10:e då jag halvtimmen innan solnedgången tog en promenad till kyrkogården.




På söndagspromenaden fick min Canon 5D Mark IV och mitt lilla 28 mm-objektiv följa med. Och en krycka förstås. Den sistnämnda utrustningen verkar det som att jag kommer att få tampas med ett tag till, tyvärr. All träning har naturligtvis gjort mig mycket bättre men mer rehab krävs innan jag kan gå obehindrat.




Promenaden till Stigtomta kyrka valdes eftersom jag först och främst var ute efter att fota höstfärgerna på kyrkogården. Vi har ju inte så många ståtliga byggnader på promenadavstånd i Stigtomta men kyrkan är i alla fall en stor och vacker byggnad. Den nya skolan är självklart ett annat exempel men där är inte omgivningarna lika påtagligt höstiga.






Nu ska jag alldeles strax genomföra ett träningspass med de nya övningar som jag fick av "min" sjukgymnast på vårdcentralen Åsidan under gårdagen. Det lär kännas i kroppen nu när jag ännu en gång byter övningar och eskalerar belastningen ytterligare. På onsdag börjar jag jobba deltid och i mitten av november är målet att återigen komma upp i heltid.




Min fysiska status är inte, och har inte heller varit, ett hinder för mig att jobba. Det som begränsat mig har varit den tre månader långa antibiotikabehandlingen eftersom den gett mig biverkningar som inte varit jättekul. Nu är det tre veckor sedan jag avslutade behandlingarna och äntligen märker jag att det klingar av. Undvik Rimactan om du här möjlighet, det är mitt grundtips. (Levofloxacin Mylan tror jag inte påverkade mig i samma utsträckning.)

Nu finns ingen återvändo, rehab-övningarna here I come!