lördag 30 juni 2018

Instagramkvadrater från Örebrocupen

I skrivande stund sitter jag i en oerhört obekväm bäddsoffa i ett motellrum i Vintrosa. Det är en kompromiss och tusan vet om det blev så himla bra. Laget i mitt hjärta, Stigtomta IF F02-04, är i Örebro sedan torsdagskvällen och spelar Örebrocupen. Eftersom jag var tvungen att jobba under fredagen så anslöt jag först under sena fredagskvällen. För att inte belasta lagkassan med en dyr ledaravgift till cupen valde jag att bo och äta på egen hand men följa laget under cupspelet (förutom under fredagen).

Uppvärmning klockan 07.30 på lördagsmorgonen

Jag hittade några svindyra hotellrum inne i centrala Örebro men valde istället ett billigt motell i Vintrosa. En liten bit att åka för att komma till planerna som laget spelar på och till skolan där laget bor, ändå helt okej avstånd. Rummet är billigt av en anledning, det kan jag lova!

Ella Ek har underbar fokus på bollen under morgonmatchen mot Ytterby

Jag hade tänkt ladda upp bildgalleri från lördagens matcher samt göra ett separat inlägg på lagets hemsida. Därutöver skulle jag ju göra detta fotoblogginlägg. Tyvärr är WiFi-nätet extremt dåligt på motellet och 4G-täckningen ytterst medioker. Jag har även här snott ihop en kompromiss.

Line Hööks skott smiter strax utanför bortre stolpen

Jag skippar bildgalleri och hemsideuppdatering för laget. Det får vänta tills jag kommer hem. Och av de få bilder jag valt att redigera och ladda upp blir det en post både på Instagram, Facebook och här i bloggen. När bilderna väl laddats upp kan jag utnyttja dem så gott det går.

Emilia Jonsson vill absolut inte bli fotad...

För första gången (?) fyller jag ett av mina fotoblogginlägg med bilder som är tänkta för Instagram. I den kvadratiska världen gäller det att utnyttja formatet som jag annars sällan nyttjar när jag beskär och redigerar bilder.

Ella Stenils rusar in i en situation mot Rynnige på den klapperstenshårda och torra gräsmattan

Sportbilder försöker jag oftast att beskära hårt för att ringa in en händelse. Därför fungerar kvadrat-formatet oftast bra. Det händer dock relativt ofta att jag publicerar samma bild i rektangulärt format i andra forum för att jag tycker att bilden är bättre i liggande format med mer luft på sidorna.

Ebba Söderkvist jagar boll och har tungan rätt i munnen

Med tanke på att klockan ringde klockan 05.10 i morse så börjar jag vara rejält trött nu när klockan närmar sig 22. Bildbehandlingen av alla övriga bilder får vänta till en annan dag. Eftersom vi är fem närvarande ledare så kan jag kosta på mig att glida runt med kamerorna under matcherna. Coachningen sköter mina kollegor så vansinnigt mycket bättre än vad jag kan göra hur som helst.

Ebba Åkerman borde vara sliten vid det här laget, en veckas utvecklingsläger och sedan cup uppe på det

Jag vilar och laddar om för söndagsmorgonens match i B-slutspelet. Matchen startar klockan 09.00 vilket innebär rena rama sovmorgonen till skillnad mot dagens uppe-med-tuppen-start. Jag avrundar med en beskuren fisheye-bild som jag försökte ta liggande på mage när laget värmde upp och sprang förbi mig på nära håll. Att en av mina ledarkollegor skulle fotobomba var inte något jag hade räknat med...

Ja men tack så mycket då Anna Malmquist ;-)

En spännande dag står för dörren och jag passar på att önska alla och envar en bra fortsättning på helgen!

torsdag 28 juni 2018

En alldeles väldigt speciell dag

Den 28:e juni 1993 föddes vårt första barn. En liten Emma såg till att ge sina nyblivna föräldrar deras dittills största stund i livet. Det har följts av ytterligare tre underbara döttrar men hur som helst är Emma den som banat väg för de övriga töserna.

Nyköpings hamnområde den exceptionellt varma torsdagskvällen i slutet av juni
Middag på Hamnmagasinet i Nyköpings hamn var målet för kvällen
Vi hade tidigare under torsdagen vinkat farväl till våra två yngsta döttrar som på var sitt håll och med sina respektive fotbollslag ska spela fotbollscuper i helgen. (Jag flänger iväg till Örebro i efterhand när jag gjort min arbetsplikt under fredagen.) Övriga familjen och en skara av den närmaste släkten mötte sedan upp på Hamnmagasinet i Nyköping där middag utlovats för att fira vår nyblivna 25-åring.

25-åringen Emma framför Hamnmagasinet
Emma med hamnbassängen i bakgrunden
Emma med den ombyggda silon till höger i bild

Sedan hoppade näst äldsta dottern Ida in i handlingen. Hon ville jättegärna vara med på ett hörn och få chansen att fotobomba. Det blev väl sisådär kan jag tycka. För övrigt var det lite roligt att fota porträtt med mitt gamla och tämligen simpla 28 mm-objektiv (det har inte ens USM-fokusmotor).
Emma med sin fotobombande syster Ida strax bakom sig
Det blev inte lätt att bestämma vem av döttrarna som skulle vara i fokus...

Vårt sällskap satte sig tillrätta vid det reserverade bordet och avnjöt en god middag under ett par timmar. Presenter överräcktes. Skratt och glada miner delades. I den varma, inte ljumma, sommarkvällen kom en bris över hamnområdet då och då som skänkte en smula svalka.

Emma uppvaktades enligt konstens alla regler

Vi skiljdes åt för kvällen och alla stack åt olika håll. Vi stolta föräldrar åkte hem mot Stigtomta och kunde njuta av en extra fin solnedgång. Den var så pass lockande att vi stannade till något hundratal meter innan vi kom fram till bygränsen där vi valde att fotografera den enastående kvällshimlen.

Vilken solnedgångshimmel vi fick denna torsdagskväll
Solnedgångens lyster återspeglades i bilens framskärm

Jag vill avrunda detta blogginlägg med att lägga ut en länk till Stigtomta IF:s fotbollsskola där jag tog några bilder även på avslutningsdagen (dag nummer fyra). Den fylldes av bl.a chokladbollsbakningstävling, deltagarutmärkelser och ledaravtackning. Bilderna återfinns på föreningens hemsida men här kommer de även i en högre upplösning >>>

Onsdagen den 27/6 avslutades årets fotbollskola för Alva (i mitten) och hennes kompisar

Nu rusar jag mot en helg i idrottens tecken där ledarskap blandas med föräldraskap men även en dos ungdomsfotbollsfotograferande. Blir bra.

tisdag 26 juni 2018

Stigtomta IF:s fotbollsskola 2018

Jag har tidigare berättat om idrottsföreningens fotbollsskola här i bloggen. Åren 2015, 2016 och 2017 har den förekommit både i text och bild. Fotbollsskolan har en mycket längre historia än så och jag har haft en ganska stor inblandning under några år. Numera är jag iakttagare, intresserad och förälder. Det räcker ganska bra. Sedan ifjol är den näst äldsta dottern "för gammal" och får istället vara ledare medan den yngsta dottern gör sitt sista år som deltagare detta år.

Precis när jag skulle lämna idrottsplatsen under måndagskvällen tittade solen fram under molnen

I år var det knappt 100 deltagande barn. Och de yngsta är som vanligt 6 år gamla. En inte helt lätt uppgift att som ungdomsledare ta hand om barn som ännu inte börjat förskoleklass. Det där med att klara av att ta instruktioner är något som kommer med tiden och kräver viss träning.



Deltagarnas glädje, engagemang och inlevelse är något som gör sig väldigt bra på bild. Men det tar sig också in under skinnet och når hjärteroten. Det är härligt att idrott kan bidra till detta. På sikt får barnen också förståelse för lagsportens tjusning men de fyra dagarnas fotbollsskola räcker nog inte till för att förstå att laget är större än jaget.

En "tävling" mellan alla deltagarna och deras ledare

Jag vurmar extra mycket för ungdomarna som testar att vara ledare under fotbollsskolan. De lär sig att planera, ta ansvar, leda, lyssna, se, ta kommandot och allt annat mellan himmel och jord. Under åren har jag sett exempel på fullständigt naturliga ledare som kliver fram medan andra är betydligt försiktigare generaler som kanske inte alltid får barngruppen i sin hand.

Lovisa och Liam är två av årets ungdomsledare (födda -03)

Min erfarenhet av att ro iland hela fotbollsskolekonceptet gör att jag vet vilket jobb som krävs i förberedelserna. Och att oron ständigt finns med hela vägen i processen ända tills sista barnet gått hem den sista kvällen av fotbollsskolan. Fotbollsplanen fylls onekligen med 100 små men ändock kunder som har betalat för att få en fotbollsupplevelse i Stigtomta IF:s regi. Mycket kan gå snett; risken för uselt väder, det beställda materialet till alla deltagare, ledare som blir sjuka i sista stund osv. Eller föräldrar som inte tycker om (vad det nu än må vara).

Kvintetten som även i år gjort fotbollsskolan möjlig är som en flock ostyriga förskoleklassbarn framför kameran

Jag har under många år tagit för vana att åtminstone fota under någon av kvällarna som fotbollsskolan pågår. Helst den andra kvällen då alla deltagare fått sina tröjor och det blir ett enhetligt färghav i bilderna.

Deltagarna har i år röda tröjor medan ledarna har en betydligt mörkare ledarjacka

Under måndagskvällen (den andra av fyra kvällar under fotbollsskolan) tog jag först ett varv med kameran runt fotbollsplanen där sammanlagt 7 olika grupper höll till. Många av dem hade en fruktstund och då blev det nästan onödigt fokus på att jag gick runt och fotograferade. Jag hade mitt 70-200 mm-objektiv, ett utmärkt val i detta sammanhang. Tycker jag.

Stafett och full fart i en av de yngre pojkgrupperna

Det var tyvärr ganska mulet när jag gick runt och fotograferade men å andra sidan slapp jag därmed hårda skuggor i ansiktena på de jag fotade. Vid mer än ett tillfälle låg jag platt på magen för att få låga vinklar och andra perspektiv.

Vår yngsta dotter Alva är detta år med som deltagare för sista gången (hon är 13 år)

Jag skiftade till vidvinkelzoomen och fick ytterligare andra bilder. Under en stund använde jag även mitt fisheye. Det är både cool och klurigt, någon garanti att det blir acceptabla bilder finns liksom inte med det speciella objektivet.

Stackars Ella fick bli motiv när jag låg på mage med fisheye-objektivet på kameran

Jag använde även mitt 300 mm-objektiv en stund. Det är tajt men kan också frilägga motiv som ingenting annat (nåja). Ett objektiv jag borde testa lite oftare till annat än sportmotiv, kanske till porträtt.

Det är inte jätteskönt att få en näve grässtrån i ansiktet

Jag fotade under en knapp timme, åkte hem och började välja ut bilder från min fotosession. 400 bildfiler blev knappt 300 sparade filer och slutligen drygt 100 utvalda som jag redigerade. Först och främst 9 stycken till mitt Instagram- och Facebook-flöde. De sociala medierna ska ha sitt också.



Jag laddade upp alla bilder på Stigtomta IF:s huvudhemsida. Där ligger nu ett album med 109 bilder bredvid tidigare års alster. (De första fotbollsskolebilderna jag laddat upp är tydligen från 2006 när jag tittar på hemsidan.) Eftersom laget.se (många idrottsföreningars hemsidelösning) presenterar bilder i väldigt småttigt format har jag även laddat upp albumet på Google Foto för de kan ses och laddas ner i betydligt större format. Du hittar bilderna HÄR >>>

Och han gjorde nog misstaget att be någon att kasta hit västarna...

Fotbollsskolan avslutas under onsdagskvällen och sedan har mina döttrar ett knappt dygns vila och återhämtning innan deras respektive lag åker iväg på årets sommarcuper i fotboll. Den yngsta till Skövde och den näst yngsta (där jag är ledare) till Örebro. Det är fotboll på alla ledder och bredder men efter cuperna är det lite paus, något som på sätt och vis både behövs och känns ganska skönt.

Peace out

måndag 25 juni 2018

Promenad för motionens skull vid Brannäs våtmark

När söndagens eftermiddag var på väg att kliva över till kväll bestämde jag mig för att det jag allra mest behövde var en promenad ute i det fria. TV hinner jag allt mer sällan titta på och denna fotbolls-VM-sommar är inget undantag. Egentligen är jag väldigt intresserad av fotboll, så länge det inte handlar om internationell klubbfotboll (herr) som är så ekonomiskt dopad att den inte längre är ett dugg intressant, men detta VM fladdrar förbi utan att jag hinner se mer än små fragment.

Innan jag tar dig med på en tur till Brannäs våtmarker i Oxelösund vill jag bara klara av den tredje och återstående kattungen. Den behöver naturligtvis en presentation eftersom syskonen dök upp i mitt senaste blogginlägg. Mamma Katt bestämde sig för att flytta kullen under söndagseftermiddagen. Kanske blev det för mycket ståhej när hon lockade ut både kattungarna och familjen Jansson tidigare under dagen. Hon tog saken i egna tänder (!) och bar ner sina ungar till vår husgavel där ett trädäck blev taket över hennes nya rede.

Kattunge nummer tre som strax ska flyttas av Mamma Katt
Slit och släp

Brannäs var det, ja. Österut och in över grannkommunens gränser tog jag mig för att svänga av mot Vivesta och därefter en smal och ringlande väg till den konstgjorda våtmarken. Den har mognat och "satt sig". Djurlivet är rikligt och för närvarande verkar varenda fågel klonad i små miniupplagor.

Parkeringen utgör startpunkt för promenaden vid Brannäs våtmark
Utmärkt bekväm promenadväg genom våtmarken
Till sist rinner det renade vattnet ut i Östersjön där också stigen når sitt slut

Några gånger tidigare har jag besökt Brannäs men jag kan inte stoltsera med någon vidlyftig eller djuplodande historia med denna del av världen. Att det är värt en utflykt är hur som helst tveklöst. Ta gärna med fikakorgen, det finns flera nygjorda rastställen längst den lättpromenerade stigen.

Grönt så ända in i hela friden
En gnutta rött mitt bland all klorofyll
Och gult är fult. Eller nå't.
Andungarna var små dunbollar som smaskade friskt på ytvegetationen
Flera svanfamiljer rörde sig ståtligt över våtmarkens vattenspegel

Mängden hägrar var mer imponerande än min förmåga att fota dem

Egentligen hade jag förväntat mig betydligt fler insektsbilder än vad det blev i slutänden. Kanske är jag en aning för tidig för att få sländorna på bild. En och annan fjäril fladdrade förbi och det tackar jag naturligtvis inte nej till.

En perfekt nässelfjäril satte sig framför mig på vägen
Den nervösa blåvingen slog sig slutligen ner för en sekunds vila

Jag traskade på i allt raskare takt tillbaka till bilen för att hinna hem till Stigtomta innan söndagskvällens fotbollsskola skulle vara överstökad. Det blev ytterligare ett besök vid Stigtomta IF:s fotbollsskola under måndagskvällen och det tänkte jag berätta mer om i nästa blogginlägg. Tills dess önskar jag en fortsatt härlig sommarvecka!

söndag 24 juni 2018

Tacksamt fotomotiv

Jag har svårt att tänka mig något mer tacksamt att fotografera än hund- respektive kattungar. Lyckas man inte få ett "Åhhh...", "Mehh...." eller "Guuuuu..." när sådana bilder visas upp lyckas man nog aldrig. Typ.



En av grannens katter har tydligen fött fram en kull kattungar under vår vedbod. Enligt grannarna är ungarna rimligtvis cirka 6 veckor. Under den tidiga förmiddagen hörde jag hur det pep ovanligt och mycket från övre delen av trädgården och vid närmare inspektion visade det sig vara tre små ungar som mamman lyckats locka fram i friska luften.

Under vedboden har inte bara kattungar sökt skydd under åren, även igelkottar har sökt sig dit för vinterdvala




Den mest orädde var den ljusaste kattungen. Den lyckades döttrarna och hustrun få upp i famnen ganska raskt. Kattmamman hade noggrann koll men lät dem hållas. Sedan var det en tigrerad liten sötnos som kom fram.



Alltså, de trampdynorna är väl bara för mycket. Sötchock.

Den mörkast tecknade av kattungarna verkar vara den mest skygga och där får vi uppenbarligen vänta innan den kommer fram. Det var i alla fall bra att de visade sig idag och att våra grannar fick koll på kullen med kattungar. Om de får hållas för länge utan mänsklig inblandning tenderar ungarna att bli halvvilda och svåra att ta hand om. Tro mig, jag har den erfarenheten med min första egna katt i slutet av 80-talet.