Opererad till ett liv i temporär stillhet

För exakt en vecka sedan stapplade jag med extremt stor möda ur bilen hemma på garageuppfarten. Torsdagen den 3/6 opererades jag på Nacka sjukhus där Aleris ortopedklinik bytte ut min artros-anfrätta vänsterhöft till en ny och fin protes-variant. Ett dygn senare släppte de hem mig och jag fick fr.o.m. då klara mig på egen hand. Det går att hantera men det krävs en hel del smärtlindrande mediciner samt ett par kryckkäppar.

En av trädgårdens aklejor

Att tvingas till en rörelsepaus under läkningen går att förhålla sig till. Under de tre inledande veckorna har jag och övriga höftledspatienter ett enklare rehabiliteringsprogram med fyra övningar att göra några gånger per dag. Detta kompletteras med promenader på 5-10 minuter. Svårighetsgraden ska därefter ökas på och jag har bokat en tid hos min vårdcentrals sjukgymnast dagarna före midsommar. Det jag inte varit beredd på är att hela benet svullnat upp och att detta är det mest smärtsamma och rörelsebegränsande. Jag får inte någon av mina skor att passa på den svullna vänsterfoten.

Att variera sittande, stående och liggande är inga problem. Jag måste eftersom det gör ont om jag hamnar i en position för länge. Framför teven har jag nu bytt ut karmstolen mot en av trädgårdsstolarna som har högre ryggstöd. Armstöd är nödvändigt om jag ska komma upp till stående. TV-soffans lockrop får jag ignorera, kommer jag ner i soffan lär jag aldrig komma upp (för låg och för mjuk för min nuvarande fysiska status).

Jag läker och under denna läketid följer jag klockan slaviskt. Var 6:e timme ska en viss medicin tas och andra ska tas var 12:e timme. Men i övrigt känner jag efter en veckas sjuktillvaro att både kroppen och knoppen är understimulerad. Titta på TV, glo på mobiltelefonens skärm eller försöka sova. En eller annan bok ligger och väntar på nattduksbordet, jag kommer till dem när jag får lite mer ro i kroppen och värken lättar några grader.

Sex veckor med kryckor

En av de jobbiga grejorna att hantera, utöver att vara beroende av de övriga i hushållet för vissa saker som t.ex. att få på mig strumporna, är att all breddidrott nu dragit igång för fullt. Restriktionerna har lättat och det tävlas överallt. Att inte kunna ta del av detta är påfrestande. Jag gillar verkligen att fota sport och en del av mitt liv är att titta till de lokala fotbollslagen under matcher vilket också inkluderar att snacka med bekanta i publiken.

Fyra dagar innan operationen kraschade min hårddisk där alla mina bilder fanns lagrade. Jag har en backup-lösning men det kommer att ta enormt lång tid att återläsa backupen från molnet. Och jag behöver självklart få fatt på en ny 6 TB-disk. Detta hann jag inte mer än initiera innan jag lade mig på operationsbordet. Ja ja, det håller huvudet sysselsatt att bekymra sig över 10 års bilder som just nu inte är under kontroll.

Blixtfoto i sommarregnet

Denna julisöndag regnar det snett. Efter förra veckans obehagligt varma väder har det varit ett omslag till betydligt friskare luft och måttligare temperaturer. Att det regnar gör mig verkligen ingenting, varje droppe behövs.

Regndropparna samlas på blomsterfunkians stora blad

Jag fick för mig att ta fram lite fotoutrustning som nästan aldrig används. Dels min lilla blixt som går att sätta direkt på kamerahuset och dels två små sändare/mottagare som gör att blixten kan fjärrstyras. Efter batteribyten och lite pill kunde jag sätta blixten med en liten softbox på ett stativ. Kameran med macro-objektivet på ett annat stativ.

En ensam stackars ros hemma i trädgården

Jag tog med mig stativen med fotoutrustning till uteplatsen där jag hade skydd av plasttaket. Fotomotiven fanns i den rabatt vi har i anslutning till uteplatsen. Förutom den rent tekniska utmaningen med blixtstyrningen var syftet att fånga det regniga vädrets efterlämnade spår i växtligheten.

Malvan är kanske ett ogräs men de är så vackra så de får växa fritt i rabatten

Som vanligt med ljussättning är det knepigt att få till hur ljuset ska falla på motivet. Vilken vinkel man väljer i både sidled och höjd gör stor skillnad. Och att inte blixtljuset slår för hårt på motivet eftersom det ser gravt fult ut (tycker jag).

Aklejorna (som verkligen växer som ogräs) har blommat ut men bladen finns kvar i rabatten

Jag var tvungen att ta bort kameran från stativet för att ta vissa av bilderna. Jag kom helt enkelt inte tillräckligt nära vissa av motiven med stativet stående på trädäcket. Med en blixtsynktid på 1/200-dels sekund är inte macro-foto helt riskfritt eftersom skakningsoskärpa lätt uppstår. Det är i alla fall min erfarenhet. Nu tror jag i och för sig att min Canon Speedlite 430EX har möjlighet till highspeed sync men det är inget jag är helt bekväm med. Jag använder som skrivet har ovanför denna utrustning extremt sällan.

Det som en gång varit en ros är numera endast en nyponbuske

Till kvällen ska regnet upphöra och då kanske de ovanstående motiven är ännu vackrare i kvällssolens sken. Men som experiment betraktat funkade det och jag kan med gott samvete stuva undan grejorna. Nu är de i alla fall dammfria.

Trädgårdsdetaljer

Våren är passerad, försommaren har nästan blivit överhoppad och för ett tag är det högsommar. I alla fall om vi ska titta på vädret och värmen. Det är ju inte många dagar sedan björkarnas löv knoppades. Bråttom, bråttom och kortbyxor är plötsligt ett lämpligt plagg trots att vi bara är i första halvan av maj.

Jag känner mig en aning sänkt av de höga pollenhalterna men det är ju ett öde jag delar med många. Samtidigt väntar jag på att det ska bli ännu värre när gräsen börjar sprida sin pollen. En regnskur skulle göra nytta men det verkar som att det dröjer.

Äppelblom

Päronträdet blommar också

Jag passade under söndagseftermiddagen på att sätta mig på vår parkbänk som står uppe i skuggan av en stor björk. Tänk att behöva uppsöka skugga för att det är så varmt. När eftermiddagen övergått till kväll, vilket förmodligen är en glidande gräns, tog jag fram kameran för att samla in några bilder. Det är en naturskön årstid, då även i den egna trädgården.

Hur statusen brukar vara i trädgården i mitten av maj har jag ganska bra koll på. Inom några dagar fyller jag år och det har under åren hjälpt till för att minnas hur långt de olika växterna har hunnit. Den norska brudspirean kan mycket väl vara utblommad i mitten av maj vissa år. Så ser det inte ut att bli i år men å andra sidan är det några dagar kvar och temperaturen de kommande två dagarna ska överskrida 25 grader enligt SMHI.

Jag har hunnit att klippa ner det mesta av allt visset från fjolåret. Jag gissar att jag har en del kvar att plocka med och den avslutande bilden avslöjar att jag glömt åtminstone en uttorkad blomstängel.

En kvarglömd akleja från 2017

Jag passar på att önska en fortsatt bra månad!

Trädgårdsstatusen är... prunkande

Mellan helgens fotbollsmatcher (som ledare) och regnskurar hann jag plantera allehanda småblommor som inhandlats eller tagits emot som present den senaste veckan. Blomkrukor, urnor och lådor fick en uppfräschning på framförallt ingångssidan av huset. Gott så. Jag kände ett påträngande behov av att ta några bilder vilket löstes genom ett varv i den egna trädgården. Det är en livfull tid just nu, vill jag lova.

Paradisbusken är i standby-läge och kommer snart att skina och skimra

Bondsyrénerna blommar för fulla muggar

En bärfis smög sig på mig under syénfotograferingen

Syftet med dagens minimala fotogaferingssession var inte bara att dokumentera försommarens intåg i trädgården. Nej, det jag ville ha var ett kvitto på att min nyinköpta Canon 1D Mark IV skulle funka tillsammans med 100-400 mm-objektivet och 1,4-telekonvertern. Tanken är att den utrustningen är en del av det jag ska släpa med mig på det nära förestående Stora Karlsö-besöket. Gotland under några dagar som toppas med en dagsutflykt till den spännande ön utanför Klintehamn.

Rönnens blommor med sina prickar är på toppen av sin blomning

Aklejorna har fullständigt tagit över en av husets rabatter

Hagtornsträdet vid vedboden blommar också som finast just nu

Nu vet jag att skärpan sitter med den nytestade utrustningskombinationen och det enda jag inte med säkerhet vet är hur snabbfokuserad denna mix av grejor är. Dagens test blev mer "macro-fotografering" och inte så mycket mer.

Årets test av hur mycket humlen ska gömma utemöblerna fortskrider

Nu mot nya äventyr i Vagnhärad där det är flicklagsmatch på Häradsvallen klockan 17.00. Blir bra.

En nära titt i trädgården

Jag snubblar vidare längst den febergräns som dragits framför mina fötter. Fredagens solsken och vårfeeling gjorde inomhusvistelsen än svårare. På eftermiddagen satte jag macro-objektivet på kameran och smög ut i trädgården. Lite frisk luft skadar nog inte och ansträngningen var trots allt minimal.

De små mini-påskliljorna har inte kommit särskilt långt ännu

Rhododendronknopp

Jag insåg att det var ett tag sedan jag fotade med macrot. På något sätt går det nästan alltid att hitta motiv om man väljer det snäva och närgångna perspektivet. De små detaljerna finns där vilket inte alltid gäller de mer storslagna vyerna. I alla fall inte i min egen trädgård...

Regndroppe i centrum av den nya grönskan

Två regndroppar har hittat sin plats

Kanske har jag tagit några steg bort från macro-fotograferingen. Den har sysselsatt och roat mig under några år. Ett tacksamt sätt att komponera bilder på och för mig ett spännande sätt att betrakta saker och små ting.

Järnekens blommor kommer att dofta honungsgott när de väl slår ut

Jag tycker det är lättare att behärska ljuset i det snäva perspektiv som 100 mm macro-objektiv erbjuder. Alltså misstänker jag att t.ex. landskapsfotograferna kommit längre i sin fotografiska utveckling, de har förmågan att fånga ljus och motiv även i det stora perspektivet. Något jag finner svårt och mer krävande.

Den nyplanterade magnolian har än så länge överlevt (det kommer nog inte att vara så länge...)

Eken i skogsbacken har begåvats med nya knoppar

Om landskapsfotografering i det vida perspektivet ska lyckas är bl.a. rätt tidpunkt och ljus förutsättningar för att lyckas. Tidiga morgontimmar, nattfotografering eller solnedsgångens ljusflöde ska jagas för att ge dramatik och stuns i bilderna. Kryper jag runt med macro-objektivet på kameran är det inte lika kritiskt. Typ.

Den 12/3 2011 såg tallplantan ut så här

5 år senare är det dags att ta bort den från jordkällarens tak

Mitt äventyr hemma i trädgården inkluderade även en titt in i kaninburen. De två pälsförsedda familjemedlemmarna gillar inte att jag närmar mig buren och får nog betraktas som onödigt skygga. Jag gav dem chansen och en av dem blev avporträtterad.

Kanin inne i burens halvmörker

Jag avslutar min redovisning av fredagens närbildsexkursion hemma i trädgården med en bild i två tolkningar. Det lilla trädgårdssnigelskalet var både trasigt och övergivet. Jag lade upp det på kanten av stenmuren vid rabatten och avbildade det. Initialt gillade jag bäst den brunaktiga tonen i bakgrunden men tusan vet om inte den svartvita tolkningen blev bättre trots allt. Eller?

Sparsmakad färgvariant

Svartvit tolkning

Är jag tillräckligt frisk och feberfri i eftermiddag är det fotbollsverksamhet inklusive träningsmatch i Åby som gäller. Jag planerar för det i skrivande stund och hoppas att det funkar.

Tisdag, trädgårdsarbete, tempoväxling

Hela tisdagen har förlupit med en enorm trötthet. Jag vet inte om det är pollenallergin som är extra besvärlig eller om jag helt enkelt är tillfälligt slut. Jag vet vad trötthet ända in till benmärgen är, men tycker inte att jag under den senaste tiden försatt mig i eller förtjänat att hamna nära den gränsen. Igen. Däremot kan jag erkänna att jag inte på långa vägar tål lika mycket push och puls som före den förbaskade utbränningen. Jag tog igen mig en timme i soffan direkt efter jobbet och gav mig sedan ut i trädgården för dagens beting.

Aklejorna löper amok i rabatten vid uteplatsen. Det får de gärna göra för mig.

Trädgårdsarbete är ren avkoppling. Rensa lite ogräs. Insatsen skulle visserligen behöva vara avsevärt större för att få bukt med allt som inte borde växa där det nu gör. De torra grenarna på schersminen har klippts bort. Jag kunde hålla på i ett par timmar innan mygginvasionen gjorde det omöjligt att fortsätta. Den varma och lugna försommarkvällen tillät kortbyxor och t-shirt och det var precis vad myggrackarna uppskattade alldeles extra.

En av tidigare fyra rhododendron lever fortfarande och har hälsan i behåll

Förberedelserna inför fredagens studentmottagning borde nu eskalera och intensifieras men får ett abrupt avbrott i och med onsdagskvällens fotbollsmatch uppe i Mariefred. En så pass avlägsen match paxar all tid från arbetsdagens slut till läggdags. Och då är jag kvällspigg!

I bakgrunden den skärmvägg som sattes upp i helgen på uteplatsen

Samtliga bilder i detta korta blogginlägg är fotade med mitt 135 mm-objektiv. Även det avslutande självporträttet. Den bilden är verkligen inte mycket att printa ut och hänga på väggen. Jag känner bara att det var ett tag sedan jag hade med mig själv på bild här i bloggen. Och då får det bli på en kisande och skäggigt ovårdad Jansson som trimmade fotoutrustningen under torsdagens spelarfotografering på Enstaberga IP.

En stycke Jansson på Enstaberga IP

Jag längtar till nästa gång jag hinner fotografera "på riktigt". Alltså ge mig ut och ströva och titta, fota och upptäcka längst vägen som mina fötter för mig framåt på.

Insekts-exkursion i trädgården

Det dröjde ända till 16-tiden men slutligen sprack molnen isär och solen tittade fram. Jag har inte direkt saknat sol och värme men för fotograferingens skull underlättar det till viss del. Så när solen var framme kastade jag mig ut med macro-objektivet på kameran. Jag slängde mig inte särskilt långt, trädgården fick duga. I macro-perspektiv kan man hitta spännande motiv varhelst man letar. Idag blev det ett par insekter och en tuss mossa...

Den första insekten ska jag låta vara oskrivet vad det är. Surrade högt gjorde den, mycket långa ben hade den och en snabel för nektar-jakt helt utan proportioner.

På ett stort blad bakom de marktäckande växterna landade en metallic-färgad fluga. Ganska fin faktiskt. För att vara en fluga.

Jag rundade huset och stod och tittade irriterat på moss-tussarna på garagetaket. Måste det bildas mossa uppe på betongpannorna i norrläge...? Hur som helst tog jag en närbild på mossan och det får avsluta dagens ultralätta blogginlägg.

Takmossa, en annorlunda värld.