På hamnspaning

Tredje gången gillt. Med en envishet angränsande till dårskap tog jag mig under söndagsförmiddagen ännu en gång till Oxelösund. Den yttre och uppenbara ursäkten var att skjutsa dottern till hennes fotbollsträning på Ramdalens plastgräs. Men innerst inne visste jag att det handlade om att ta ännu en fotografisk puls på grannkommunen. På den upptäcktsfärden har jag förstått att man inte bör yppa ett ont ord om ens det mest tydligt miserabla men gärna förstärka det positiva.

Denna gång tänkte jag fokusera på hamnar. På min väg till gästhamnen stannade jag till för några bilder på industrihamnen. Den är ju alldeles uppenbar och svår att blunda för när man är i Oxelösund. Till dagens bilder valde jag det sällan använda 100-400 mm-objektivet. (För ett par veckor sedan var det ultravidvinkeln som fick jobba och förra veckan lät jag 85 mm-objektivet göra jobbet.)

Jag fortsatte ut till gästhamnen och konstaterade att molntäcket inte alls var lika tjockt som väderprognosen förutsatt. Denna söndag bjöd faktiskt på en hel del antydan till solsken och det är vi ju inte bortskämda med.

Jag fortsatte till Femöre och fiskehamnen. Ännu en plats att fotografera den stora hamnen ifrån. Några enstaka människor syntes på dessa platser och om de inte åkte runt i sina bilar så var de ute och söndagspromenerade.

Söndagsnöje med kaffethermosen på bordet

Gamla Oxelösund 

En titt på klockan avslöjade att jag ännu inte behövde åka till Ramdalens IP för att möta upp de färdigtränade fotbollstjejerna. Omgruppering skedde och nu tog jag mig till Gamla Oxelösund. Även därifrån är det uppenbart att närmaste granne är den stora hamnen med dess lastkranar.

Med en ylande katten som sista intryck åkte jag vidare till Ramdalen. Därefter blev det för tredje helgen i rad lunch från restaurang Long och denna vana är dyr men välsmakande. Att förse Stigtomta-hushållet med asiatisk föda från kuststaden som söndagsmiddag har blivit en grej värd att ta fasta på.

Fotbollstjejerna i Stigtomta IF/Oxelösunds IK F15 efter avslutad träning

Fjärde advent är passerad och nu är det endast dagar kvar innan jul. Med tre lediga dagars hjälp ska jag förhoppningvis vara i fas med allt innan torsdag.

En helt annan del av Oxelösund

Lucia-söndagen inleddes med en repris av föregående söndag. Det innebar alltså att Oxelösund fick chansen att ännu en gång visa upp sig. Vädret var exakt lika uselt som vid förra besöket men jag lät mig inte nedslås och höll mig också borta från de mer skönhetsprovocerande delarna av byn.

Efter att min medresenär släppts av vid Ramdalen fortsatte min resa till Västra Femöre. Där vägen tog slut fanns en rejäl parkering och därifrån var det apostlavingarna som tog mig ut i naturen. Den vackra och kustnära naturen. Oxelösund har en oerhörd tillgång i sin kustnärhet, något som grannkommunen försöker möta upp med ideliga marknadsföringskampanjer för ... Örstigsnäs.

När jag gick på Sörmlandsleden och följde strandlinjen fastnade jag för de tydliga spåren som inlandsisen en gång lämnat efter sig. Man kan inte direkt påstå att det var en lätt smekning som slipade gråberget till dessa former.

Jag kom fram till platsen där en gång i tiden Strandstugan (aka SSU-stugan) låg. Sedan 2008 riven och kvar är en plattform på den gamla husgrunden. Grillplatsen vittnar om ett populärt utflyktsmål och en blick ut över det öppna havet räcker som argument varför man ska söka sig dit.

Med svårt haltande gång tog jag mig ytterligare en bit på leden innan jag valde att vända tillbaka samma väg som jag kom. Efter veckor av mulet väder är förväntningarna minimala och jag lyckades faktiskt uppbringa en tacksamhet över att det inte regnade. Bara en sån sak.

Om drygt en vecka är vi framme vid vintersolståndet. Sedan vänder det, en väldigt välkommen förändring i dessa mörka tider.

Bra skjuts på västanvinden

Påskdagens Oxelösundsresa började i Gamla Oxelösund men tog mig därefter vidare till Femöre. I samband med förflyttningen valde jag bort mitt 70-200 mm-objektiv och monterade istället min ultravidvinkel från Sigma. Med det öppna gap som 14 mm brännvidd ger får man med mycket i en och samma bild.

Från parkeringen tar man sig till fots ut till fyren och Fyrvaktarbostaden. Ett givet mål med stor fotopotential. Denna dag även med ivrigt passerande friskluft, så pass mycket att det emellanåt var svårt att stå emot. Med tanke på de vinklar jag sökte när jag fotade fyren levde jag delvis lite farligt, snubblande på bergkanten med ett stup ner till det ilskna havet.

Det är egentligen inget märkvärdigt med varken trähusen eller fyren. Men placeringen är spektakulär och därmed är det oerhört lockande att söka sig till denna plats. Läget är allt. Ändå är fyrens vitröda cylinder med dess sparsamma utformning iögonfallande, vilket är praktiskt och själva idén med en fyr. Eller hur?

Som du ser på bilderna var det mestadels blå himmel över mitt huvud. Solens strålar värmde kanske men det var omöjligt att känna med tanke på västanvindarna som bet i kinderna. Ute på spetsen av Femöre är man ganska hårt exponerad för elementen.

Ultravidvinkel är rolig att fota med även om den förvränger och skevar perspektivet. En given kompis att ha med på vissa äventyr men inte gärna om man ska promenera långa sträckor. Det är en tung klump.

Stadsnära natur

Måndagens väderprognos utlovade solsken. Häromdagen hade jag i förbifarten lyckats påminna mig själv om det faktum att jag inte "lunchfotograferat" sedan jag började mitt nya jobb längst bort på Gasverksvägen i Nyköping. Inom rimligt avstånd finns ju en av Nyköpings pärlor, stadsfjärden, vilket fick mig att packa ner en av mina kameror tillsammans med mitt vidvinkelzoom. Och en snabblunch att äta i all hast för att sedan ha tid över för en halvtimmes promenad.

Ett vidvinkligt objektiv till denna typ av omgivningar kändes jättebra. Det var inte lika toppen när jag smög mig fram till en häger som satt vid strandkanten och ivrigt putsade fjäderdräkten. Hur bra blir det, egentligen, att fota en vild fågel med 40 mm maximalt inzoomat objektiv?

Beskuren bild för att trots allt visa hägern där den satt vid fjärdens kant

Hårt beskuren bild för att visa hägerskrället när den drar iväg över den blanka isen

Att ta lunchpromenader längst stadsfjärden är rena fröjden i jämförelse med vad jag tidigare haft i min närhet när jag jobbade ute på Skavsta. Där fanns i ärlighetens namn inte mycket att se. Undantaget den utrymda gården Stora Berga, men det motivet mjölkade jag verkligen ur totalt vilket den trogne bloggbesökaren känner till.

Några dagars minusgrader har gjort underverk med våra omgivningar i sydöstra hörnet av Södermanland. I brist på snö får vi i alla fall hålla tillgodo med frusna vattendrag. Alltid något.

Det finns stor fotografisk potential i området även när det inte är fullt dagsljus. Soluppgångarna har vissa mornar varit helt fantastiska och skymningen har bjudit på riktigt fina himmelsfärger. När mörket lagt sig speglar sig stadsbelysningen fint i fjärden (oavsett om det är öppet vatten eller is). Vi får se om jag kan utnyttja detta vid något kommande tillfälle. Just nu är det i alla fall spännande med isen som är helt befriad från snö.

När jag närmade mig den lilla bron hördes tjafset från en stor flock änder. De ägde verkligen denna sträcka av strandpromenaden och flyttade knappt på sig när någon människa passerade. Denna typ av stadsnära natur har verkligen anpassat sig till oss människor. Jag böjde mig ner för att få mer närvaro i en vidvinklig bild på änderna men det fick till följd att alla individer utgick från att jag skulle mata dem och de kom vaggade emot mig i rask takt.

Den ende som inte ville vara med när jag kom för nära var en ensam kaja som flaxade iväg

När änderna förstod att jag inte hade något att bjuda på tjattrade de lite besviket och vände på klacken

Jag var definitivt inte ensam att ta en promenad i det soliga vintervädret. Flera i närområdet där jag jobbar kunde ses spatsera i den friska luften. Det finns en runda som passar utmärkt om man vill få lite frisk luft och en stunds motion mitt på dagen.

Sista biten genade jag över allmänningen som finns mellan industritomterna och Rosvallaområdet. Jag hade nog bränt lite för mycket tid på att stanna och fotografera och lunchrasten led mot sitt slut.

Framme

Nu har jag tagit översiktsbilderna, nästa gång kameran får följa med kanske det blir något mer tele-inriktat objektiv. Detaljbilder och tajta landskapsutsnitt är inte helt fel.