Västra Kovik blev ingen kioskvältare

Den uteblivna sporten lämnar ett enormt vakuum efter sig. Jag famlar faktiskt lite just nu, mycket av min fritid ägnas åt att bevaka den lokala idrotten. En något mulen söndag, med inslag av duggregn, blev inte bättre av att vår näst yngsta dotter drog iväg för att spela en träningsmatch. Stränga instruktioner till allt och alla om att publik inte tillåts just nu. Det är förstås helt riktigt även om det tar emot något alldeles väldigt att inte se dottern och hennes kompisar spela.

Jag drog ute på en rejäl biltur istället. Hamnade i Västra Kovik. Det var inte särskilt kul. Men friskt. Och härligt att vara nära havet en stund.

Vid Västra Kovik (på vägen mellan Buskhyttan och Koppartorp) parkerade jag min bil bland några andra och riggade min Canon 7D Mark II, min telekonverter och 400 mm-objektivet. Stativet med gimbalhuvud tillsammans med övrig utrustning är inget man promenerar särskilt många meter med, det är rent ut sagt skittungt. Jag gick till den bortre stranden. Väntade. Det hände banne mig inte ett skvatt. Långt ute till havs gled en segelbåt förbi. Till sist behagade en stackars ensam svan glida fram bakom en klippa. Lagom skoj. Jag gick till bilen, åkte tillbaka längst den smala och osannolikt krokiga grusvägen.

Det blev ett stopp när jag kom till en vattensamling som lockat till sig allehanda flyttfåglar. Det var tofsviporna som fick mig att stanna men de blev givetvis skrämda när jag gick ur bilen och då blev tyvärr bilderna därefter. Tagna på alldeles för långt håll. Inte snyggt.

Att det var mängder av gäss på plats förvånar nog ingen. Däremot såg det lite dumt ut med den ensamma lilla staren som satt och glodde bland de torra stråna. Kanske var den bara förbaskat trött och behövde vila, vad vet jag.

Min resa fortsatte längre hemifrån. Varthän? Det avslöjar jag i nästkommande inlägg.

Teoretiskt var det en god idé

Jag tyckte det var en utmärkt tanke att ge mig ut en sväng på tisdagsmorgonen med kameran. Solsken, morgonljus och allmänt inbjudande. Detta var förutsättningarna innan jag väl kom utomhus.

Blåmes i björk

Videkvistar i motljus

Jag skruvade på mitt sällan använda telezoom Canon EF 100-400 mm på min 5D Mark IV. En kombination jag endast testat någon enstaka gång. Satte mig sedan i bilen och åkte upp till sommarstugeområdet och badplatsen vid Kisäng. Det var när jag klev ur bilen som jag insåg att varken mössa eller handskar räckte för att hålla nordanvindarna på avstånd.

Fy sjåen så kallt det var. Efter 20 minuter i fria luften så frös jag så där obehagligt mycket om fingrarna som man bara kan göra i handskar. Riktiga vantar, helst av lovikka-sort, hade behövts denna marsmorgon.

Det stannade vid en utomhusvistelse på 25 minuter. Sedan satte jag mig i bilen. Någon måtta får det liksom vara. Hur mycket solen än lyste så lockade det inte längre att exponera sig för elementen.

Alarna har väldigt bråttom om våren

Jag valde att ta en liten biltripp istället och styrde mot Vrena för att sedan svänga av ner mot Hallavägen. Tanken var att jag skulle se några av de större flyttfåglar som börjat visa sig. Svanar, gäss, tranor och även tofsvipor har tagit sig tillbaka till våra trakter. Tofsvipor såg jag i stora antal när jag under söndagen åkte till Katrineholm men denna tisdagsmorgon höll de sig borta. De kanske flyttade söderut igen med tanke på de svinkalla vindarna ...

Sångsvanar

Vandrande bajsmaskiner eller gäss i allmänt tal

En av de allra fulaste bilder på tranor som någonsin tagits?

Jag kryper ihop inomhus i värmen. Det räcker så gott denna tisdag.

Landskapsbilder med 420 mm tele

En oväntad lucka i mitt schema uppstod under torsdagskvällen. Länge gick jag i tron att jag skulle följa med yngsta dottern då hon skulle till Hölö och spela flicklagsmatch med kompisarna i fotbollslaget. Bilen blev plötsligt överbokad och proppfull, det är bra med samåkning, och jag blev ensam kvar i Stigtomta med min kamera. Ensam och ensam, självklart tömdes inte hela byn på folk bara för att min dotter skulle spela fotboll...

Stockrosen framför husfasaden blev torsdagskvällens första motiv

Efter att ha krafsat mig i den lilla kalufs jag har kvar på huvudet så bestämde jag mig för en kamerautrustningskombo som sällan använts. Min Canon 1D Mark IV fick telekonvertern och 300 mm-objektivet framför sig. 420 mm brännvidd och något som var allt annat än bekvämt att släpa på.

Majsplantornas toppar växer sig allt högre

Rad vid rad med majsplantor vid Åsby

Närmast allén mot Åsby var majsplantorna inte stora 

Varför jag tog denna kombination undrar jag ännu. Idén fanns att fotografera tranor. För några år sedan gick jag upp över åsen nordväst om Åsby och hittade tranor både på stubbåkern och i luften ner mot Hallbosjön. Jag har hört hur de samlats där den senaste tiden. Min ansträngning var tyvärr helt i onödan då det visade sig att majsodlingen nu var utökad även till dessa fält. Majsen är långt ifrån mogen och skördas inte förrän långt in i oktober (om jag minns rätt).

Några kvigor låg och vilade i den ljumma sommarkvällen

Baldersbrå

Landskapet väster om Åsby ner mot Hallbosjön är vackert. Soldiset vid 17.30-tiden var inbjudande men de mörkare molnen var på väg att rulla in över oss från väster. Skulle det gå att fota landskapsbilder med 420 mm teleobjektiv? Eller skulle det bara gå att ta mer intima naturbilder?

Ekbacken i kohagen

Jag erkänner jag jag var tvungen att titta genom sökaren för att hitta potentiella motiv. Ovanan vid utsnittet gjorde att jag inte såg motiven automatiskt framför mig. Det är lättare om jag använder mer välbekanta brännvidder såsom t.ex. 17-40 mm, 50 mm eller mitt flitigast använda objektiv 100 mm. Zoom-objektiv är ju "fusk" eftersom de kan glida över skalan av utsnitt, en fast brännvidd är ju vad den är, varken mer eller mindre. Nu fick jag till sist lite nytta av mitt släpande av allt för mycket tele och en fågel dök upp ur en buske och satte sig tillrätta på en torr kvist. Som vanligt med fågelfotografering hade det gärna fått vara ytterligare 100 eller 200 mm brännvidd framför kameran...

Som jag förstår det är detta en törnskata

En lagom kort promenad gav mig några bilder men framförallt lite motion och mycket frisk luft. Hade jag inte gått förbi de fyra kvigorna hade jag förmodligen sluppit sällskap av alla småflugor som plötsligt irrade runt mitt huvud. Senare på kvällen lade sig de tunga molnen över nejderna och därefter har det regnat. Det behövs, sannerligen.

Starar på längden, bredden och tvären

När gruppen av ridskoleelever gett sig iväg på hästryggarna för en nätt ritt till Bettna t.o.r. under torsdagskvällen stod vi tvåfotingar kvar vid Ålspångas ridhus och undrade hur vi skulle fördriva tiden. En timme kan vara ett ögonblick kort eller en evighet lång. Allt beror på sinnesstämning, tålamod och fantasi. Vid det här laget hade dessutom solstackaren trillat ner bakom träden i väst.

Det fina lilla sjönära huset bakom säteriets mangårdsbyggnad

Lovisa och jag angrep tidsfördrivsdilemmat när Alva travade runt halva Södermanland med en promenad. Vi valde att styra våra steg ner mot sjön. Vi jagade upp ett par trumpetande tranor, fyra enträget tjattrande gäss och närmade oss det vackra lilla huset vid sjökanten. Från de två stora björkarna vid stugan hördes ett otroligt tjatter.

Den övre hälften av björken var fullbesatt av tillfälliga hyresgäster

Övertygade om att vi skulle skrämma iväg den stora flocken starar när som helst närmade vi oss sjökanten i sakta mak. Emellanåt flyttade sig några av stararna mellan träden. Nya kom inflygande, andra gav sig av. Ett härligt vårtecken även om jag sett enstaka starar runt Stigtomta de senaste två veckorna. Här var det plötsligt en äkta starflock värd att ta notis om.

Plötsligt bröt hela flocken upp och vi insåg att vi kommit innanför deras komfortzon

Mot den vackert färgade skymningshimlen steg stararna mot en ny viloplats

Med stararna borta från närområdet lade vi energin på sjökanten istället. Efter en stunds kontemplation, ackompanjerad av fjärran trumpetande tranor, gav vi oss ut på en promenad som följde sjökanten innan stigen vek av och tog oss på retur till ridhuset.

En vacker marskväll där den molnfria himlen och den nedgående solen gav rejäla skäl till att använda kameran. Jag fotade med min Canon 5D Mark II samt objektivet EF 135 mm/2.0. Ett par andra objektiv i ryggsäcken förblev oanvända denna gång. En extrabörda som inte var så besvärlig att bära och som hade givit mig alternativ om jag så hade velat.

Ha en förträfflig helg!

En timme räcker långt

Vilken vecka det har varit. Jag skaffade mig rejält med efterarbete sedan bevakningen av cheerleading-DM på Rosvalla förra söndagen. De 600 bilder jag sorterat ut skulle redigeras och jag har aldrig tidigare haft så många bilder att ta hand om efter en sportbevakning. I alla fall inte när det handlat om ca 4 timmars tävling. Responsen har varit enormt stor och den har mestadels varit positiv. Kul. Bildmaterialet och texten hamnade som brukligt på Lokalsporten.se fast det tog ända till natten mellan torsdag och fredag innan jag var klart med allt. Tack vare förhandsvisningen på denna fotoblogg fick jag ordentlig skjuts på besökssiffrorna och nådde under veckan som passerat 100 000 besökare sedan starten i februari 2013. En milstolpe som jag är oerhört glad och stolt över. Det har hänt mig på en tidigare blogg om damfotbollen i Nyköping, och då på betydligt kortare tid, men det var ett helt annat projekt.

Två uppskrämda gräsänder som simmade i "skitdiket" tills jag kom förbi

Den hektiska veckan har också innehållit en fotograferad ishockeymatch (i fredagskväll) samt en träningsmatch med flicklaget i fotboll under dagen. När vi äntligen kom hem från Torshälla vid 16-tiden idag svidade jag om och tog mig ut i en timme med mitt teleobjektiv på en kvällspromenad.

Två tranor stördes när jag kom över fälten

Tranorna slog sig åter ner på fälten bakom ryggåsen mellan Åsby och Brink

Jag klappade mig själv på axeln under lördagskvällen efter en punktinsats med trädbeskärning. Fruktträden behövde den årliga tillsynen av sekatören. Tre timmar senare var det klart och solen hade hunnit gå ner.

Siluetterna av tre gäss som drog förbi framför kameran

Efter en söndag med klarblå himmel (åtminstone över Torshargs IP i Torshälla) så kom det in några moln när eftermiddagen närmade sig kväll. Söndagspromenaden blev alltså en vandring i skuggornas rike. Eller nästan i alla fall. Jag gick till kohagen bakom Åsby eftersom tanken var att jag skulle få syn på någon tofsvipa. Det gick inget vidare med tofsviporna men promenaden var härlig ändå.

Jodå, det ÄR vår nu!

Flyttfåglarna når oss i en strid ström just nu. På gärdena vilar sig gäss, sångsvanar med flera arter. Fler är på ingång samtidigt som övervintrande talgoxar och blåmesar kvittrar gladare än på ett helt år. Det är väl dags att se om sitt hus och sin arts fortlevnad. Allra häftigast just nu är stararna som låter helt och hållet urskumt uppe i trädtopparna. Det är en fågel som låter som allt eller ingenting annat.

En stare i toppen av en välhängd al

Kvällsljuset räcker längre och längre. För oss som jobbar till 17.00 på vardagarna är detta ljus väldigt välkommet för nu börjar det vara möjligt att ta sig utomhus i fullt dagsljus efter avslutad arbetsdag. Kanske kan det bli något mer fotograferande från undertecknad då. Tiden tycks liksom inte räcka till i helgerna längre...

Trädet på åsryggen i motljus

Ta vara på den kommande veckan och tack för idag!