28 mm mellandagsvandring i Linköping

På juldagen hamnade vi i Norrköping för att ordna med en julklappsretur. Lördagen den 29:e december tog vi oss ännu djupare in på östgötaslätten då yngsta dottern skulle spela futsalcup i Folkungahallen i Linköping. Vilken av dessa två metropoler som är att föredra lär vara en smaksak för var och en att bedöma. Det finns förmodligen inte något entydigt svar på den frågan.

Svampstället var ju inte så pjåkigt

Eftersom cupen drog ut något alldeles enormt på tiden så fick jag mer än ett tillfälle att dra några lovar i närområdet. Första svängen blev till ett park- och skogsområde bredvid Folkungaskolan och det var både fantasifullt och allmänt småtrevligt trots det ocharmiga väder som rådde.

Folkungahallens exteriör

Folkungahallens interiör där BK Derbys Jullovscup arrangerades

Av historiska anledningar känner jag mig mer bekväm med Linköping än med Norrköping. Det var i Linköping på I4 som jag gjorde mina 15 månaders värnplikt. Det var dock på 80-talet och sedan dess har jag nog definitivt varit betydligt fler gånger i Norrköping.

På grund av ett helt sjukligt uselt spelschema så hade vår dotter Alva ett 6 timmar långt uppehåll i väntan på kvartsfinalmatchen och familjen valde att gå till centrum för att käka. Det blev någon slags lunch-middag på New York Legends (där vi varje år brukar äta när Jullovscupen spelats klar). Eftersom det blir mörkt tidigt på eftermiddagarna fick vi se vad Linköping hade att erbjuda vad gäller prydande julbelysning.

Vi gick till Stora Torget och konstaterade att Linköping på många sätt hade förmågan att konkurrera med Norrköping vad gäller belysning. Må så vara att Motala Ström och det gamla industrilandskapet är starka argument för att hålla sig väl med Norrköping. Det är i alla fall tydligt att våra grannorter i Östergötland slår Nyköping med hästlängder.

Stora Torget i Linköping

En lek med oskärpa där det billiga 28 mm-objektivets enkla konstruktion avslöjas av de kantiga bokeh-bollarna

Det gick att kliva in i den stora ljusbollen på torget

På vår väg tillbaka till Folkungaskolan och dess idrottshall så passerade vi Domkyrkan och de gamla byggnaderna i närliggande kvarter. Snacka om att kyrkan utgör ett blickfång i staden med sin imponerande storlek. Dimman tätnade och det högsta tornet kämpade för att hålla sig synligt från marknivå.

Domkyrkan i Linköping

Efter den långa väntetiden var det äntligen dags för match. Tjejerna fick stryk i kvartsfinalen och vi kunde åka hem. 6 timmars väntan för att spela 12 minuter och därefter åka bil i en timme. Emellanåt är det svårare än annars att vara fotbollsförälder. Stigtomtas F05-06 var dock duktiga och förhoppningsvis blev de lite bättre och någon portion erfarnare av denna cup. Och lunch-middagen var precis så god som den alltid brukar vara.

Mellanspel under futsalcup

Trettondagen ägnades i huvudsak åt yngsta dotterns futsalcup i Linköping. Vi lämnade ett vintrigt, soligt och mycket kallt Stigtomta och åkte in i ett Östergötland som var betydligt "varmare" men också mulnare. Dessutom var snötäcket betydligt tunnare. Tänk att det kan skilja så mycket inom en timmes bilväg.

Vi hittade fram till idrottshallen där Stigtomta IF:s F05:or skulle spela och därefter passade jag på att ta kameran med mig ut på en kortare promenad. De 5-6 minusgraderna var inte så farliga men den besvärande vinden gjorde det ruggigt. Lägg därtill absolut glashala trottoarer och gångbanor så fick jag en prövning trots att promenaden inte blev längre än 30-40 minuter lång.

Folkungahallen i Linköping var spelplatsen för Trettondagens futsalcup

Trots en del tid i Linköping genom åren är jag tämligen vilse i staden. Nu fanns ett riktigt bra riktmärke inom gångavstånd som dessutom visade vägen till stadens centralare delar. Domkyrkor är praktiska när det kommer till blickfång.

Linköpings domkyrka

En vy mot domkyrkan utanför biblioteket i Linköping

Linköping bjöd på mulen himmel under Trettondagen

Jag strosade fram till domkyrkans bortre delar innan jag vände åter mot Folkungahallen. Detta promenadstråk skulle jag komma att ta två gånger ytterligare innan dagen var över. En gång i sällskap med Lovisa (för att fördriva tid mellan matcherna) och sedan med övriga familjemedlemmar när cupen var färdigspelad eftersom vi då gick till New York Legends-restaurangen bortanför kyrkan.

En äldre modell av idrottshall utanför Linköpings domkyrka

Vackert hus som angränsar till domkyrkan

Innan vi åkte hem vid 22-tiden hade det börjat snöa. Inte så jättekul när man vet att man ska nöta på E4:an i en timme. Som tur var blev det inte halare på vägbanan av snöfallet och vi tog oss hem helskinnade.

Schysst utsmyckning av lyktstolpe i Linköping

Efter lördagens senior-futsalcup och födelsedagsfirande fick jag slutligen min utomhusdag under söndagen. Tyvärr ingen sol men ett landskap som var helt klätt i vitt efter både snö och nattlig dimma. De bilderna ska jag dela upp i ett antal inlägg som dyker upp här i bloggen den kommande veckan.

ISO 5000, 70-200 mm zoom, f/2.8, slutartid 1/640 s

Over and out

Återseende med blandade känslor

Under söndagen satte jag mitt tillrätta i bilen för en timmes färd längst E4:an till Linköping. Min idé om ett någorlunda ljusstarkt normalzoom-objektiv att använda i sportsammanhang, vid tillfällen då avstånden inte är så stora, ledde mig dit. Ett begagnat Canon EF 24-70 mm f/2.8 (den ursprungliga versionen) var tillräckligt billig för att låta sig köpas. Förvisso är version 2 av detta objektiv avsevärt skarpare men också 8-9000 kronor dyrare på begagnatmarknaden. Nej tack, inte just nu.

Den trevliga säljarens mötespunkt visade sig vara i närheten av Linköpings gamla regementesområde. Som värnpliktig gjorde jag mina 15 månader på I4 och det är nu exakt 30 år sedan jag muckade. Mycket är totalt förändrat i Linköping sedan mitten av 80-talet och jag måste erkänna att jag inte känner igen mig i den del av staden där I4 och A1 en gång låg. Jag tog en kort promenad med mitt nyköpta objektiv. Man vill ju testa!

De stora stolparna intill parken där Soldathemmet låg avslöjade var jag var

Jag ska inte dra en massa lumparminnen. På 30 år har mycket förvrängts i huvudet och det som nu känns nostalgiskt och har ett rosa historieromantiskt skimmer runt sig var inte nödvändigtvis särskilt kul när det inträffade. Att som 19-åring åka iväg i veckorna (och många helger) till Linköping med tåget var inget jag längtade efter eller var odelat positiv till.

Om jag inte minns fel låg Soldathemmet på den plats där det nu står en kyrka

Det sägs att lumpen gör unga gossar till män. Jag vet inte. För egen del var de första åren i yrkeslivet mer fostrande och innebar en större förståelse för ansvarstagande. Men visst, jag kan fatta att många får sin första ordentliga tankeställare när de slits från hemmets trygga vrå och plötsligt finner sig sovandes i ett vedeldat tält bland en massa andra fisande ynglingar.

Minnessten över de tappra som stridit över halva Europa i Sveriges tjänst

Minnen väcktes till liv ju närmare regementet jag kom. Bilderna jag tog fick dubbla syften. Dels som dokumentation över en plats jag sedan länge stuvat undan långt bak i minneslagret, dels som ett första test av mitt objektiv.

Grenadjärvallen låg kvar, jag trodde de byggt lägenheter där

Canons gamla normalzoom är en riktig klump. Den expanderar när man zoomar ner mot 24 mm. Lite omvänt och udda. Jag har ju föredragit fasta brännvidder; 28, 50, 85, 100, 135 och 300 mm finns i samlingen. Pris i förhållande till prestanda känns bättre för de fasta gluggarna. Flexibiliteten i zoomobjektiv är däremot bra att ha t.ex. vid sportfotografering då de aktiva far som tättingar fram och tillbaka.

Utsidan av regementet i det hörn där I4 låg (A1 var i bortre hörnet härifrån sett)

Det första testet med objektivet gav mig några insikter. Snabbt i fokuseringen (om det nu är möjligt att dra någon slutsats kring detta med den långsamma 5D Mark II som kamerahus). Behaglig oskärpa, även om jag inte har någon bild som bevisar det i dagens inlägg. Kontrast och färger helt OK, motljusegenskaperna inte jättebra. Skärpan finns det lite mer att önska av, framförallt på största bländare 2.8 och utanför centrum i bilden. Det sistnämnda kan jag leva med, på sportbilderna brukar jag ändå beskära och efterskärpa ganska hårt för att bilderna ska "ploppa" på handhållna enheter (som de flesta använder när de tittar på mina bilder).

I denna kasern tillbringade jag mina första 3 månader under den s.k. gröntjänsten

Mitt emot ligger den kasern där övriga 12 månader tillbringades under lumpen

En normalzoom i brännviddsintervallet 24-70 mm är anpassat för fullformatskameror. På t.ex. min 7D Mark II motsvarar brännvidden ungefär 38-112 mm. Inte så vidvinkligt som man skulle önska, alltså. I studio kan jag tänka mig att det är ett praktiskt objektiv men nackdelen är att den där riktiga knivskärpan saknas. På full öppning vinjetterar detta objektiv en del men det hann jag inte testa under den timme jag plåtade i Linköping.

Kaserngården har blivit inrutade parkeringsplatser. Här har man övat exercis.

Varför tror jag att detta objektiv bör finnas i min objektivpark? Förutom nyfikenhet och habegär så är jag övertygad om att det skulle gå att ta schyssta handbollsbilder med det. Om jag sedan kan få fatt på ytterligare ett begagnat kamerahus som ger bra bilder upp till ISO 6400, där är tyvärr inte 1D Mark III, så kan jag ha 70-200 mm-objektivet på det huset och fota växelvis med denna uppsättning. Om jag dessutom någon gång i framtiden får fota boxning från ringside är 24-70 nästan en nödvändighet.

Officersmässen, jodå jag var där inne under värnplikten

Om jag befinner mig i en situation där jag inte kan ha med mig en drös gluggar är normalzoomen, hur klumpigt det än må vara, ett tänkbart alternativ. Ska jag färdas riktigt lätt sätter jag på 50 mm-objektivet. Eller annars borde jag kanske skaffa mig en kompaktkamera...

Där grindarna och vakten en gång fanns (och Flott-Olga) är nu ett nybygge

Normalzoomen sägs vara fotojournalistens bäste vän. Kanske är det fortfarande så, det har jag inget belägg för eftersom jag aldrig ser t.ex. lokaltidningens fotografer annat än vid sportevenemang. Canon har ett 24-105 mm-objektiv som har bildstabilisering och är väldigt populärt. Nackdelen med det objektivet är att största bländaröppning är f/4.0 och det funkar inte riktigt bra inomhus i sportsammanhang.

På denna sida av den stora matsalsbyggnaden gick man in för att käka

Baksidan av matsalsbyggnaden har blivit en boendegata. Tänk.

Det tar tid att bekanta sig med ett nytt objektiv. Egenskaper. för- och nackdelar och optimala förhållanden kommer jag underfund med så småningom. Jag kanske är tröglärd, jag behöver fota en hel del innan jag lärt mig förstå min nya utrustning.

Ingången till markan (en gång i tiden)

Hemresan från Linköping till Stigtomta gick bra. Jag poängterar detta med tanke på att det på vissa håll varit absolut snorhalt, även på E4:an, under eftermiddagen. Man skulle nästan kunna tro att det är vinter... Minusgrader två dagar i rad, wow.

Mot nya äventyr!

100% fotbollshelg

Denna lördag och söndag har försvunnit alldeles ovanligt kvickt. På programmet har en enda sak funnits; fotboll för de två yngsta döttrarna. Lördagens cupspel för 11-åringen och hennes kompisar inne i Gripenhallen i Nyköping innebar också att jag fick damma av mina gamla ledarkläder. Alltså ingen fotografering utan istället lagbestyr. Söndagens schema bjöd cupspel i Linköping dit minstingen, 9 år, åkte med sitt lag för att spela i Vasahallen.

Vasahallen i Linköping

Alva vänder på klacken i Stigtomta IF-dressen

En heldag på träläktarna satte sina spår i sittmuskulaturen (arslet, alltså)

Jag passade under söndagen på att ta mig loss från inomhusfotbollen och gav mig ut i ett par omgångar för att leta fotomotiv. Jag hade med mig min Canon 7D Mark II och några objektiv. Som du kan gissa på bilderna här ovan var fisheye-objektivet ett av dem. Dessutom tog jag med mig vidvinkelzoomen 17-40 mm och mitt telezoom 70-200 mm. Nu blev det ingen direkt fotbollsfotografering med teleobjektivet eftersom det aldrig blir bra sittandes på en läktare högt över planen.

I bakgrunden tornet på domkyrkan i Linköping

Det är ju så att jag inte kan gå i en stad med en domkyrka utan att notera tornet som utgör ett enormt blickfång. Jag drogs mot kyrkan trots att jag var där för inte så länge sedan (hösten 2013). Några minnesvärda bilder vill jag inte påstå att jag tog och det kan skyllas på flera saker. Idag skulle jag mest vilja lägga "skulden" på crop-sensorn i 7D-kameran och min egen avsaknad av feeling.

Linköpings domkyrka

Detalj från domkyrkans långsida

Kyrkan tornar upp sig var man än befinner sig i Linköping

Linköpings domkyrka i svartvit tolkning

Jag tog en sväng in mot Linköpings absoluta centrum innan jag vände tillbaka mot Vasahallen och den pågående fotbollscupen. Om jag tyckte mina bilder blev misslyckade så kan jag inte heller låta bli att tänka tveksamma tankar om nedanstående träkonstverk... Varför? Blomlåda till ungen och snickarbyxor på Josef? Frågorna hopar sig men i slutänden konstaterar jag att inte heller jag kan snida särskilt bra.

"Julkrubban" av Stig Carlsson, stod klar 1:a advent 1999

Linköping är en trevlig stad. Tycker jag. Men inte att försöka vara bilist i. Låt bli, om du har möjlighet. Sedan jag gjorde lumpen där i mitten av 80-talet har de gnuggat på med "varannan enkelriktad" men också uppfunnit två ringleder (minst) som man ska rotera runt stadskärnan i. Obegripligt.

Skyltfönsterhäng

Jag gav mig ut med fisheye-objektivet runt 17-snåret då mörkret fallit. Allt för höga ISO-tal i kombination med slutartider runt 1/5-1/15 sekund gav inte några vettiga bilder. Jag tror faktiskt att det värsta inte var slutartiderna eftersom jag faktiskt lyckades hålla kameran stilla ISO-talet 6400. Inte snyggt. Stativ borde ha följt med men nu var det inte nattfotografering utan fotbollscup jag var iväg på denna dag. :-)

Domkyrkan i januarimörker

Husfasad genom fiskögats förvrängda perspektiv

Nu är det dags att ta i igen. En hel arbetsdag innan nästa helg.

Ta det lugnt i trafiken!

Linköpingsutflykt

I samband med att jag skulle hämta hem mina två kamerahus som varit på service i Linköping passade delar av familjen på att göra mig sällskap. Utmärkt då det också är höstlov denna vecka. Hustrun tog en semesterdag under fredagen och hotellnatt bokades mitt i centrala Linköping. Vi följde slaviskt mobiltelefonens navigeringsinstruktioner för att hitta fram, och det var en hjälp som behövdes då Linköping inte är den lättaste av orter att vara bilist i. Däremot tycks stadens alla cyklister tro att de äger förkörsrätt i alla situationer...

Nåja, kanske borde jag hitta bättre i Linköping. Under åren 1984 och 1985 gjorde jag min värnplikt på I4. Sedan länge nedlagd som många andra regementen i vårt avlånga land. Nu for jag inte runt i stadskärnan bara för att jag bodde kvar på luckan i veckorna, därtill fanns inte varken intresse eller pengar för en fattig yngling. Det sades bland mina lumparkompisar från orten att utelivet var "intressant" men det baserade de på det faktum att det framförallt fanns en sjuksköterskeutbildning vars elever huvudsakligen var av kvinnligt kön. :-/ Idag är militärerna borta från Linköping men den har växt som studentstad.

Hotellet vi bodde på. Mitt i smeten.

Allhelgonahelgen står för dörren och torghandeln visade det tydligt.

Lovisa och Alva i talarstol

Torsdagskvällen innebar en god måltid på lokal och sedan ugglade familjen på det stora och väl tilltagna hotellrummet. Regn och rusk på utsidan av fönstren. Fredagsförmiddagen bjöd bättre väder och efter en rejäl hotellfrukost spatserade vi i innerstan ett par timmar. Det mest synliga turistmålet måste vara domkyrkan och vi klarade av de hundratal meter som avståndet var mellan hotellet och kyrkan utan gny och gnäll. Jag är långt ifrån troende eller kyrklig men kan ändå fascineras av byggnadskonsten och ansträngningarna för att skapa ett rum där religionen och prästerskapets makt en gång kunde växa och frodas.

Linköpings domkyrka

Linköpings domkyrka

En mindre och nyare kyrkorgel i främre delarna av domkyrkan.

Vid lunchtid bestämde vi oss för att ta bilen till Gamla Linköping. Vi hann gå runt i en knapp halvtimme innan himlens portar öppnade sig. Kanske var det kyrkobesöket som frammanade dessa droppar, jag undrar om min misstro ställde till det så direkt? Det var omöjligt att hålla sig torr ens under paraplyet! Och därmed satte vi punkt för Linköpingsutflykten.

Torget i Gamla Linköping

Gränd i Gamla Linköping

Regn i Gamla Linköping

Jag kan inte bjuda på några kalasbilder från Linköping i detta blogginlägg men jag är i alla fall glad att ha återfått mina två kameror. Och som jag kan se fick de bort det allra värsta dammet från sensorerna. Det får bli några fler bilder mot himlen eller liknande med vidvinkelobjektivet för att avslöja eventuellt kvarvarande dammkorn.