Kombo av uppdragsfoto och hundpromenad

För exakt en vecka sedan passade jag på att genomföra ett fotouppdrag som delvis var självpåtaget. IK Tun kommer att ta fram en uppdaterad utgåva av sin trycksak Tunikan inför fotbollssäsongen 2022 och det behövdes bilder. Utöver de utlovade spelarporträtten på damlagets spelare så har det hänt grejor i klubben som behöver uppmärksammas. Med bidrag och egna insatser har de under 2021 byggt både en discgolfbana och ett utegym.

På en asfaltsplätt vid Larslundsmalmen

Vis av erfarenhet så blev jag nödgad att be dottern Lovisa att följa med som hundförare. Enzo The Batpig i ett koppel går inte att kombinera med fotografering. Inte omöjligt men närapå. Med Lovisa som sällskap skulle jag också få någon som använde redskapen vid utegymmet. Perfekt.

Först stannade vid till vid discgolfbanan. Infarten är strax innan den bommade vägen till Gropen på väg till Enstaberga från Fjällskärskorset. Och jag fick mina bilder på detaljer av discgolfbanan. Vi gick längst de första hålen (om det nu kallas ”hål” i dessa sammanhang). När vi var på väg till bilen på parkeringen såg vi ett sällskap som precis avslutat sin runda. Tack vare dessa entusiasters välvilja fick jag några bilder på discarna som jag i mitt tidigare liv benämnt som frisbees.

Lovisa vid en av utegymmets maskiner

Vi åkte vidare till Enstaberga IP där utegymmet är placerat på en gjuten betongplatta. Denna soliga dag var det förvisso ljust och fint men allra bäst hade varit om bilderna tagits när lövträdens grönska kommit fram. Tyvärr skulle inte det kunna ske innan Tunikan behövde gå i tryck. Det låg ju till och med snö och is kvar på fotbollsplanens skuggiga bortre långsida.

Nåväl, bilderna till IK Tun är redigerade och leveransklara tillsammans med de 30 första spelar- och ledarporträtten som jag tog under onsdagskvällen den 6/4. Ett uppsamlingstillfälle för porträttbilder är bestämt och när även dessa bilder är redigerade kan jag skicka över de högupplösta tiff-versionerna till den som sammanställer Tunikan.

Blir bra.

Femkilometersvarv i sommarhett Enstaberga

Måndagens högsommarvärme var nästan chockartad för en småfrusen vinterinbäddad nordbosjäl. När arbetsdagen var till ända hade jag den viktiga uppgiften att skjutsa fotbollsspelare till Enstaberga IP där IK Tuns fotbollsdamer tränade. Eftersom jag suttit hemma och jobbat denna måndag var jag i akut behov av att tillföra lite rörelse och fysisk ansträngning. Jag valde således att gå ett varv på 5 km-slingan som startar och slutar vid idrottsplatsen i grannbyn.

Efter ungefär en kilometers promenerande lämnar man skogens skyddande skugga och kommer ut i öppnare terräng. Redan då var jag svettig och inte blev det bättre ju längre jag traskade. Värmen vid 18.30 var dallrande.

Ormbunkar är fascinerande växter

Mittsträngen på grusvägen ser ut att vara en föryngringsyta för maskrosorna

Med ungskogens toppar i ögonhöjd gick det inte att undgå att notera att barrträden är i en tillväxtfas. Gran- och tallskotten lyste upp spetsarna på ungträdens grenar. Förvisso udda fotomotiv men jag vill inte vara den som diskvalificerar denna typ av naturdetaljer när jag är ute i det fria med kameran. Jag var till och med tvungen att förklara för en förbipasserande motionär vad i hela friden jag fotade när jag riktade kameran rakt ut i tallplanteringen.

Ljusgröna granskott

Tallskotten har hittills fått vara ifred från glupska älgar

Tillbaka på Enstaberga IP insåg jag att det var 45 minuters träning kvar för tjejerna. Jag klev närmare planen och tog några bilder. Visserligen hade jag ett kamerahus som inte direkt andas sportfoto men med mitt 70-200 mm-objektiv hade jag i alla fall vissa förutsättningar att få något som liknade fotbollsbilder.

På Enstaberga IP har avbytarbåsen numera hamnat på långsidan som är i skugga från skogen

På parkeringslångsidan står numera ett speakerbås med plats på taket för videofilmare

Jag fick ihop ett drygt 20-tal träningsbilder som du kan se via den här länken.

Självklart är jag väldigt sugen på att fota sport. Det kommer förmodligen att dröja ett tag innan det går att återuppta utifrån de restriktioner som gäller under pandemin. Svenska Fotbollförbundet har blivit tvungna att strama åt sina restriktioner (p.g.a. för många försök av fotbolls-Sverige att töja på tidigare regelverk) och lär börja seriespelet i mitten av juni med fortsatt publik-förbud. I detta regelverk framgår det att det vid arenan endast får finnas människor som gör att matchen kan genomföras. Till denna skara räknas givetvis inte fotografer vilket jag både tycker är rimligt och försvarligt under rådande pandemi.

Coronastiltje

Å ena sidan fullständig livlös stando. Å andra sidan spirande livsglädje. När all sport (som räknas på riktigt alltså) har pandemi-uppehåll har min mest tidskrävande hobby hamnat i absolut stiltje. Att bevaka något som inte äger rum kräver mer kreativitet än vad som ryms i mitt huvud.

Som tur är sammanfaller denna sport-torka med naturens tillväxtfas. Jag gillar ju att fotografera och har naturligtvis kamerautrustning som inte bara är dedikerad sportfoto. När ljuset återvänt efter en gråtrist vinter och växtligheten har tagit fart är det gudagott att ströva ut i omgivningarna med kameran i händerna.

I samband med skjutsandet till Lovisas onsdagsträning på Enstaberga IP så passade jag på att ta en promenad på en del av ortens motionsspår. Inledningsvis sken solen och det vackra kvällsljuset bjöd på macro-möjligheter. Tyvärr drog molnen in vid 19-tiden och så var det ljuset borta för kvällen.

När macro-perspektivet inte lockade mig längre övergick jag till "landskaps"-fotografering med mitt 100 mm-objektiv. Och plötsligt hade min runda tagit mig tillbaka till fotbollsträningen vid Enstaberga IP.

Miljönyttig stiltje på E4:an som effekt av pandemin

Tack för idag, slut för idag.

Höst längs elljusspåret

Söndagens första del tillbringades i Enstaberga. Där är jag oftast på grund av någon fotbollsmatch men denna gång var det inte något sådant som tvingade mig till grannbyn. Jag hade lovat att skjutsa några fotbollstjejer till Enstaberga IP men de var inte där för att spela boll. Inte en levande varelse hade en aning om hur länge de skulle vara kvar innan det var dags för hemfärd till Stigtomta igen. Vad gör man då för att fördriva tiden?

Man promenerar 5 km-slingan!

Motionsspårets elljusstolpar har en del inaktuella sponsorskyltar

Det var en solig och fin start på söndagen

Under torsdagskvällen hade IK Tun arrangerat sin traditionella motionstävling Tunrundan på 5 km-spåret. Nu var det min tur att knata fram på det fina spåret. Min haltande artrosgång har dock inte samma schwung över sig som Tunrundans deltagare kan uppvisa.

En tunnel leder spåret under E4:an

Det blev enormt stor skillnad på bilderna i tunneln beroende på om jag var i början ...

.... eller slutet av det långa röret

Ute på andra sidan av den långa tunneln

Denna höstkantade promenad fick bli en fortsättning på testerna av både min ultravidvinkel och det nya kamerahuset. Objektivet fick efter halva rundan se sig förpassat till kameraryggsäcken eftersom jag ville testa kamerahuset tillsammans med mitt välbekanta macro-objektiv. Ibland kan det vara smart att testa en nyhet i taget istället för en kombination av enbart nya saker.

Fortfarande med vidvinkelgluggen på kameran

Jag delade spår med många flanörer som gick IK Tuns tipspromenad i finvädret

Höstfärger i motljus, svårt att motstå

Elljusspåret i utkanten av Enstaberga går i stora delar över Larslundsmalmen. Mycket sand och grus som sätter sin prägel på naturen och omgivningarna. Tyvärr gör den ständigt trafikerade motorvägen sig påmind med ett ständigt brusande fordonsljud.

Det där med koppel följdes nog inte av en enda hund(ägare) som jag såg i spåret

Den klassiska "Gropen" där jag tränade flicklag och damlag fram tills för 11-12 år sedan

Som du kanske noterar på bilderna har jag nu gått över till brännvidden 100 mm som mitt macro-objektiv stoltserar med. Jag måste nog säga att det funkade fantastiskt bra med 1D X-kameran. Skärpan, utsnittet på fullformatssensorn, omfånget, kontrasterna m.m. kändes helt okej. Den 7 år gamla kameramodellen står sig bra, tycker jag, och de 18,1 megapixel den har räcker alldeles utmärkt. Givetvis är min 5D Mark IV nyare, har högre upplösning (30,4 MP) och har bättre dynamiskt omfång men den är banne mig inte lika rask och kvick som 1D X.

Bilderna i detta blogginlägg har som vanligt gått ett varv genom Photoshop innan publicering. Jag kan nog konstatera att jag däremot inte beskurit dem mer än minimalt. Jag misstänker att jag tog dem den dagen då hösten nådde sin peak. När väl löven börjar lossna från träden går det fort och färgerna försvinner i samma takt som fulhösten tar över.