Sågverket i Buskhyttan, del 2

Idag blev det morgonpromenad utan kamera. Det kändes lite konstigt. Å andra sidan visste jag att jag sedan igår har några bilder som ligger och väntar på att bli publicerade. Annars var det en mycket härlig morgon med solsken och stigande temperatur samt vindstilla (till skillnad från igår då det var läskigt kallt tack vare pinande vind.) Grågäss och kanadagäss har invaderat fälten runt oss, lärkorna sjunger allt ivrigare och tofsviporna med sina leksaks-läten har också dykt upp. En och annan trana har jag sett och hört och de fascinerar mig. Och så icke att förglömma ringduvorna som jag skrev om häromdagen. Och nog fick jag även se en hare vilket inte hänt under 9 veckors flitigt promenerande.

Nå, det var inte flyttfåglar jag skulle avhandla! Sågverket i Buskhyttan handlar det om. Precis som skrevs igår var jag på besök bland de förfallande industrilokalerna. Här kommer nu de kvarvarande svartvita bilderna från strövtåget. Mest intressant var den gamla skorven som låg vid en brygga. Rejält stålskodd i fören och lastluckor som fick mig att gissa på att den transporterat kutterspån från sågen. Men vad vet jag...

Marsviken ligger inbäddad i is ännu ett tag.

Småbåtshamnens brygga ses i bakgrunden.

Hyttens färgskikt är på väg att krackelera. Minst sagt.

Belysningstorn i mitten av området.

Det var absolut värt att gå runt bland byggnaderna på det gamla sågverket. Tyvärr såg jag först när jag var på väg därifrån att jag missat en bom över en grusväg där det stod "Obehöriga äga ej tillträde". Jag hade vikt av till vänster direkt när jag kom in bland husen och missat denna information. Mina foton kanske aldrig skulle ha tagits? Nu tycker jag de är tidsdokument och har ett värde som sådana även om man inte tilltalas av den "konstnärliga" anstrykningen. Och vem vet, blir området jämnat med marken för ett kommande bostadsområde är bilderna än intressantare.

Jag avslutar med en färgklick. Ett utsnitt av en vägg som tillsammans med den blå himlen gav färgimpulser som verkligen var energi-sprakande. Nu har jag förvisso ökat färgmättnaden en aning, men även det går under stämpeln "konstnärlig frihet"...

Ha det bäst!

Sågverket i Buskhyttan, del 1

När jag härom dagen åkte genom Buskhyttan för att ta mig till Uttervik och valp-fotografering så slog det mig att det gamla sågverket kunde vara intressant att fota. Verksamheten har sedan länge legat nere även om jag känner några som en gång jobbade där. Enligt Wikipedia lade sågverksdelen ner 1976-1977. Som en följd av sågverkets verksamhet tros det också finnas avsevärda mängder arsenik i industriområdets mark vilket fördröjt de planer som funnits att bygga upp ett bostadsområde där.

Gamla industrimiljöer kan vara inspirerande att gå runt och fota i. Jag hade mitt "normal"-objektiv (50 mm) på kameran och under en knapp timme gick jag bananas bland övergivna byggnader. Man märker att det stått tomt länge nu i och med att naturen börjat återta området. Sly och barrträd växer upp både här och där. Och de flesta byggnader har krossade fönster, uppbrutna dörrar m.m. som tecken på att nyfikna och vandaler varit framme.

Jag har valt att konvertera bilderna till svart/vitt. Personligen tyckte jag det passade bilderna bäst och de blir mer obundna till tiden av det valet. Jag tycker också att det förstärker ödsligheten och förfallet. Nu blev det så pass många bilder så jag delar upp dem i två inlägg här på bloggen. Och som du kommer att se i nästkommande inlägg är en bild i färg av totalt 23 stycken. Tyvärr har jag för lite kunskaper om de olika byggnaderna för att berätta mer här i bloggen. Bilderna får helt enkelt berätta sin egen historia!

Under tisdagen publiceras återstoden av bilderna från Buskhyttans gamla sågverk. Lite marin anknytning och en färgbild kan blan annat utlovas.