Till slut så vänder det

Med en stor portion tålamod belönas den som väntar tillräckligt länge. Efter två prövande månader har vindarna äntligen vänt. Januari och februari kan läggas bakom mig, rackarns skitmånader, och nu är äntligen kroppen och sinnet inställt på mer än bara sömn och vila. Febern som började dagen innan trettonhelgen gav sig i mitten av februari och därefter har saker och ting sakta men säkert pekat i positivare riktning. Orsaken till denna långa ökenvandring hittades aldrig, febern och de höga CRP-värdena var symptom som kom och gick utan att presentera sig ordentligt.

Kalmar i slutet av september -24

Kalmar slott

Söndagen den 2:a mars vågade jag mig tillbaka till gymmet för första gången sedan nyårsaftonen då jag senast tränade. Välkommen träningsvärk, nu kör vi igen! Med tilltagande krafter ger jag mig i kast med ett allt hårdare tryck i arbetet. Jag är sjukskriven på 25% t.o.m. april, jobbar alltså 30 timmar i veckan, och det är rejält knepigt att få omgivningen i regionen att förstå att jag inte är tillbaka till 100%. Det var lättare när jag jobbade 50%, då var det mer uppenbart att jag inte var på plats hela dagarna.

Norra Öland, stranden där vraket Swiks tar sin sista vila

Trots att det gått månader och t.o.m. år sedan min leukemibehandling befinner jag mig fortfarande i en normaliseringsprocess. Allt blir inte exakt som före diagnosen, omkalibreringen av själen tar tid och känslorna bearbetas fortfarande. Då och då påminns jag mer konkret om vad som hänt, de allt glesare läkarkontrollerna och tidsbokningarna för vaccinationer "hjälper" mig att inte glömma. Igår gjorde jag mig en otjänst när jag tittade in i bildgalleriet på min surfplatta som gjorde mig sällskap när jag var inlagd på sjukhus. Jag tog regelbundet självporträtt där jag låg i sjuksängen, en skägg- och hårfri gubbe som emellanåt var lite kortisonsvullen och vissa gånger såg sliten ut men emellanåt ändå kunde dra på mungiporna.

Neptuni åkrar vid Byxelkrok på norra Öland

Bilderna i detta blogginlägg är tagna i samband med en liten tripp till Kalmar och Öland som gjordes i höstas. Då var det oerhört välgörande att komma iväg några dagar, byta miljö och känna sig lite fri och normal. Höstens sista varma dagar innan skiftet kom och vi inte längre kunde förneka vilken årstid vi hade att förhålla oss till. Jag hade bara varit på Öland en gång tidigare (sommaren 2013) medan Anita varit på den långsmala ön några gånger tidigare. Vi hittade de uppenbara utflyktsmålen som jag redan besökt men Neptuni åkrar fick jag nu se för första gången. En höjdare!

Byrums raukar

De allra bästa timmarna blev när vi besökte Ölands södra udde med Ottenby fågelstation och fyren Långe Jan som uppenbart blickfång. Där fick jag äta stekt strömmingsflundra med potatismos, skirat smör och rårörda lingen. Kungsfåglarna irrade runt i ett träd bredvid oss, flyttfåglarna drog söderut. Vi träffade bekanta från Stigtomta och pratade oss igenom ett par timmar i det sommarvarma solskenet. En energi-boost som räckte länge efter hemkomsten.

Metallskarv nedanför Långe Jan

Ölands södra udde

Hur fångar vi dagen på bästa sätt? Hur lär man sig att leva i stunden? Svaren på dessa fråga bär var och en på och de är olika för varje individ. Många med mig har inte ens svar på dessa frågor, det blir som det blir typ. Denna helg ska jag försöka ta mig iväg och fota handboll för första gången på väldigt länge och sedan ska jag ge mig i kast med redskapen på gymmet innan söndagen är över. Det är också ett sätt att tillbringa sina dagar.

Öland, landskapet del 2

Mellan den 29/6 och den 6/7 2013 besökte bloggaren och huvuddelen av dennes familj Öland. Ett premiär-besök som gav många familjevänliga utflykter runt hela ön. Bildmaterialet präglas av aktiviteterna familjen företog sig med ett undantag då någon kamera aldrig följde med in på Ölands Djur- och nöjespark. Likaså gör sig gravrösen inte så himla bra på bild... Ett motiv som är typiskt öländskt men som jag aldrig fotade är de trånga bygatorna. Kanske har det att göra med att jag styrde bilen genom åtskilliga sådana utan att släppa taget om ratten?!

I bloggen kommer ett hundratal bilder att visas under olika teman (sevärdheter, fåglar, blommor, landskap och några få familjerelaterade bilder.) Utöver dessa bilder finns ett mindre urval bilder upplagda på Flickr och Fotosidan.se där det förvisso förekommer några få dubbletter men som ändå varmt kan rekommenderas (klicka på resp. namn så länkas du till platserna!)

Jag föreslår att bilderna ses på en vanlig datorskärm för att bäst komma till sin rätt. Och du glömmer väl inte att klicka på dem för att få upp dem i det s.k. ljusbordet för bästa effekt!?

Det kustnära öländska landskapet
I och med detta inlägg avslutar jag bildserien från Öland. "Äntligen" kanske du tänker med förhoppning om att få se några andra alster här i bloggen, t.ex. skroten i Stigtomta... :P Jo, jag har fotat en del den senaste veckan men låtit dessa bilder vila sig i form på hårddisken.

Ölands kustlinje är lång och böljande. Inte lika dramatisk som den gotländska, som är brantare, men ack så vacker. Och människans närhet sedan länge gör sig påmind här och där bl.a. genom några charmiga fiskeläger. Charmigt var det inte direkt när vi var vid södra udden och klev upp i fyren Långe Jan. Det blåste minst sagt mycket och regnskyarna drog förbi. Jag tog bilder i alla väderstreck där uppe på toppen och bilden som togs norrut får plats här i bloggen:

Utsikt från Långe Jan i nordlig riktning.

Badplatserna och campingen i Färjestaden passerade jag varje morgon under vår veckovistelse på ön. De dagliga promenaderna ska företas även om man råkar vara annorstädes. Några av kvällarna blev det en snabb sväng ner för att se hur solen trillade ner på den småländska kustlinjen.

Solnedgång vid Talludden i Färjestaden.

När vi varit på Gotland 2011 hade jag hundratals bilder med mig hem föreställande stenar i olika former. Lite enahanda att titta på i längden men jag drogs med av det annorlunda och gick bananas bland alla dessa raukar. På Öland finns ett område av raukar som inte på långa vägar är lika spektakulärt som de på grannön men väldigt spännande och vackert ändå. Denna resa höll jag mig i skinnet och begränsade mitt stenfotograferande, men några bilder blev det ändå!

Byrums raukar ligger på Ölands nordvästra kust.

Byrums raukområde.

Ett spännande kustlandskap bland Byrums raukar.

Den vackraste kustremsan vi såg under vår vecka var den vid Äleklinta. Även denna del ligger norrut och på västra sidan av ön. Uppe på klinten är alvaret med sin växtlighet och nedanför det branta stupet ligger en bred stenstrand som slutar i ett fiskeläger i norr. Det är en plats att längta tillbaka till!

Stenstranden vid Äleklinta.

Hus vid fiskelägret vid Äleklinta.

Konstruktion vid Äleklintas fiskeläger.

Jag tyckte fiskelägret vid Äleklinta kändes väldigt genuint och fint. Men om jag inte tolkade turistbroschyrerna fel så är Alvedsjö Bodar det fiskeläger som fått störst uppmärksamhet och utgör motiv för många konstverk. Det var väl fint, typ, men jag fick inte riktigt den där feelingen när jag var där.

Stenstrand vid Alvedsjö Bodar.

Gammal träeka vid Alvedsjö Bodar.

Den lilla fiskehamnen vid Alvedsjö Bodar.

Åtskilliga är hamnarna längst Ölands kust. Det finns säkert hur mycket som helst att upptäcka av den varan. De små fiskelägren är finare än de större småbåtshamnarna men det är självklart att även båtfolket måste ha möjlighet att söka nattligt skydd för sina strandhugg. Här kommer ett exempel där vi stannade för lunch i hamnen i Sandvik:

Sandviks hamn.

Jag avslutar med en bild på en fiskebåt som stävar ut från hamnen i Borgholm. Östersjöns vatten ligger blankt och hade jag bara hunnit ut på piren lite tidigare hade detta kunnat bli en bra bild...

Fiskebåt som lämnar Borgholms hamn.

Det har varit ett nöje att visa upp alla dessa bilder på bloggen. Kanske har du och jag olika uppfattning om vad som är ett bra och intressant resmål eller vad som är en bra eller mindre bra bild. Jag är medveten om att jag tagit "vykortsbilder" (i bästa fall) och att det mesta är turistfotografering men jag hoppas ändå att jag kunnat förmedla något av allt det som jag fann spännande och vackert på Öland.

Öland, landskapet del 1

Mellan den 29/6 och den 6/7 2013 besökte bloggaren och huvuddelen av dennes familj Öland. Ett premiär-besök som gav många familjevänliga utflykter runt hela ön. Bildmaterialet präglas av aktiviteterna familjen företog sig med ett undantag då någon kamera aldrig följde med in på Ölands Djur- och nöjespark. Likaså gör sig gravrösen inte så himla bra på bild... Ett motiv som är typiskt öländskt men som jag aldrig fotade är de trånga bygatorna. Kanske har det att göra med att jag styrde bilen genom åtskilliga sådana utan att släppa taget om ratten?!

I bloggen kommer ett hundratal bilder att visas under olika teman (sevärdheter, fåglar, blommor, landskap och några få familjerelaterade bilder.) Utöver dessa bilder finns ett mindre urval bilder upplagda på Flickr och Fotosidan.se där det förvisso förekommer några få dubbletter men som ändå varmt kan rekommenderas (klicka på resp. namn så länkas du till platserna!)

Jag föreslår att bilderna ses på en vanlig datorskärm för att bäst komma till sin rätt. Och du glömmer väl inte att klicka på dem för att få upp dem i det s.k. ljusbordet för bästa effekt!?

Det öländska landskapet
När jag skrivit att detta var mitt första besök på Öland så ljuger jag. Men bara en smula. Under andra halvan av 80-talet åkte jag på ett säljbesök i Borgholm och som jag minns det var det höst, mulet och dimman tryckte över det karga landskapet. Efter en sommarvecka på Öland kan jag nästan önska att jag fick uppleva det där höstrusket på ön ännu en gång men med kameran i händerna. Den säregna naturen och den långa kustlinjen bör kunna erbjuda härliga fotomöjligheter under årets alla skiftningar.

Redan ankomstdagen passerade vi det landmärke som kanske är bland det mest spektakulära och signifikanta för Öland, nämligen Ölandsbron. Med sina 6072 meter, sin högsta punkt på drygt 41 meter och 13 meters körbar bredd har den sedan hösten 1972 slussat mycket trafik till och från ön. Svårt att fota när man kör men från Färjestaden fick jag med bron i bakgrunden på ett antal bilder.

Ölandsbrons högspann syns bakom den lilla boden vid Färjestadens strandlinje.

Öländska orienterare måste få en chock när de för första gången åker till orienteringstävlingar på fastlandet. Tänk dig så fullständigt främmande det måste vara att se höjdkurvor på en karta för första gången. Landskapet är allt annat än dramatiskt och vägnätet följer kusten i ett (ibland två) varv på södra delen samt en spikrak väg norrut från Borgholm. Några vägar på tvären i söder där ön är lite bredare har anlagts av tidsbesparingsskäl. Markindelningen sades ha varit enkel då det endast handlade om att dra räta linjer. Inga vattendrag, bergknallar eller raviner att ta hänsyn till.

En av alla raka murar på Stora Alvaret.

Jag noterade en liten skillnad i murarna på Öland och Gotland. På båda öarna har kalkstenen använts men jag tyckte murarna på Öland bestod av större stensjok. Men jag kan minnas fel... Ett himla staplande har ägt rum under åren, det är i alla fall ett som är säkert!

Stenmur vid ett alvar innanför Äleklinta.

Man behöver inte åka många meter på öländsk mark innan man skådat sin första väderkvarn. Det finns ett stort antal och jag finner mig fascinerad över det enorma underhåll som måste göras för att hålla alla dessa gamla träkonstruktioner i någorlunda skick. Visst kan man se en och annan kvarn som fått förfalla men det är inte helt märkligt eftersom man inte nyttjar dem till något praktiskt i dessa tider. Den dominerande sorten av väderkvarnar på Öland är stubbkvarnen som kan vridas (hela huset med vingar och allt) i vindriktningen.

En väderkvarn på Öland. Inte en unik iakttagelse.

När vi stannat vid Lerkaka för att fota raden med väderkvarnar såg jag mellan väderkvarnens vingar den modernare typen av vindfångare som nu för tiden används för att nyttja vindens krafter. Även vindkraftverken förekommer frekvent på den platta ön.

Moderna vindfångare i horisonten, synliga mellan den gamla tidens vindfångares vingar.

Vindkraftverk vid Eckelsudde.

Fornlämningar är det så gott om på Öland att de nästan är staplade i lager på varandra för att få plats. Nu jagade inte familjen vare sig resta stenar eller organiserade stenhögar på semestern så jag har inte så många exempel bland bildfilerna. Ett par bilder kan jag i alla fall erbjuda för den hugade historikern bland alla bloggläsare ;-)

Längst upp i norr finns många stenrösen. Här även en tall med murgröna omkring sin stam.

Murgröna fanns det gott om och precis som på bilden ovan slingade den sig upp längst stammarna på tallar, ekar m.m. En häftig detalj som jag inte kan hitta hemma i Stigtomta.

Nedanstående bild är taget i nordvästra hörnet av Stora Alvaret i kvällssolens sken.

Betande ko i bakgrunden med några utplacerade stenar som huvudmotiv.

En spännande plats som verkligen var i blickfånget i änden av ett litet alvar är Borgholms slottsruin. Ruinen ses även på långt håll från vattnet och nerifrån orten Borgholm. En konsert på borggården i sommarnattens värme måste vara hur häftig som helst, men känns lite avlägsen för mig att hamna på. Annars gillade jag anekdoterna som guiden berättade under vår rundvandring i slottsruinen. Hon berättade bl.a. något som man nästan kunde räkna ut själv, nämligen att kanonsalvorna som avfyrades i stenrummen i slottsmuren var det sista dessa soldater någonsin hörde. Undrar hur lätt det är att leda en grupp stendöva soldater när nästa anfall ska avstyras? Hon berättade även om att när kungen Karl X kände sig extra frusen i sitt stenslott, och när han tyckte att brasvärmen inte räckte till, så beordrade han upp 10 soldater i full rustning till sitt rum där de fick springa runt i en halvtimme för att avge kroppsvärme för att värma upp rummet ytterligare.

Borgholms slottsruin.

Jag avslutar denna första del om Ölands landskap med en bild som jag personligen tycker speglar Öland väldigt väl. En motljusbild där kvällssolen får glimma bland alvarets blommor och grässtrån. Det avslutande inlägget från Ölandsresan kommer att visa upp landskapsbilder från det Öland där havet spelar huvudrollen.

Det öländska alvaret i sommarsolens sista strålar.

Öland, blommorna del 2

Mellan den 29/6 och den 6/7 2013 besökte bloggaren och huvuddelen av dennes familj Öland. Ett premiär-besök som gav många familjevänliga utflykter runt hela ön. Bildmaterialet präglas av aktiviteterna familjen företog sig med ett undantag då någon kamera aldrig följde med in på Ölands Djur- och nöjespark. Likaså gör sig gravrösen inte så himla bra på bild... Ett motiv som är typiskt öländskt men som jag aldrig fotade är de trånga bygatorna. Kanske har det att göra med att jag styrde bilen genom åtskilliga sådana utan att släppa taget om ratten?!

I bloggen kommer ett hundratal bilder att visas under olika teman (sevärdheter, fåglar, blommor, landskap och några få familjerelaterade bilder.) Utöver dessa bilder finns ett mindre urval bilder upplagda på Flickr och Fotosidan.se där det förvisso förekommer några få dubbletter men som ändå varmt kan rekommenderas (klicka på resp. namn så länkas du till platserna!)

Jag föreslår att bilderna ses på en vanlig datorskärm för att bäst komma till sin rätt. Och du glömmer väl inte att klicka på dem för att få upp dem i det s.k. ljusbordet för bästa effekt!?

Blommornas fortsättning
Då var det dags att presentera fortsättningen på bilderna tagna på Ölands växtlighet. Då jag visar dem i någorlunda kronologisk ordning kommer i dagens inlägg även de bilder med som fotades i kanten på Stora Alvaret i en nedgående sol. Det var absolut värt att åka den lilla biten från huset i Färjestaden (ca 5 km) men när jag klev in bakom den första muren var jag nära att få vända om. Det stim med kvigor som gick och betade befann sig alldeles nära och två av kreaturen blev så nyfikna (eller vad de nu var) så de började gå mot mig med sina stora koögon stint blängande på mannen med kameran. Jag ökade takten på mina steg och sökte mig raskt bort från kossorna. Det hade inte varit kul att få en klöv på ändalykten när man halvligger på marken för att fota blommor...

"Ogräsodling" bakom en parkering i Sandviks hamn.

Denna bild är fotad med vidvinkelobjektivet men beskuren. Man tager vad man haver...

Blomma på en av alla de små ölandstok som växer på alvaret.

Och så avslutar jag med ett grässtrå i solnedgång. Bilden är tagen vid en camping i Färjestaden med mitt teleobjektiv.

Min Ölandsserie fortsätter med landskapsbilderna som också kommer att delas upp i två delar. Inte för att de är lika många som blombilderna men de är något för många för att klämmas in i ett enda inlägg.

På återhörande och återseende!