Nyårshälsning

Årets sista promenad togs runt skroten i Stigtomta. Hmm, att förära en bilskrot min närvaro på nyårsafton låter tämligen skruvat... Å andra sidan var jag idag långt ifrån ensam om att ta en förmiddagspromenad. Ledigheterna runt storhelgerna ger luft i kalendrarna och lungorna.

Där stod den gamla lastbilen. På gärdet som länge stått i träda.

I lastbilens motorrum.

Jag sitter nu vid datorn med några bilder från promenaden. Efter att jag passerat skroten kom jag fram till ett gammalt gärde som i sin bortre ände fått hysa en del "saker". Någon som har väldigt svårt att göra sig av med pryttlar har uppenbarligen valt detta som uppställningsplats. Jag har tidigare bara sneglat åt detta hållet men idag hade jag inte en enda bildfil på minneskortet så det fick bli min räddningsplanka.

Ur datorns högtalare strömmar ABBA. Jag har många av deras utgivna låtar på LP-skivor eller kassetter (!) men med Spotify görs allt lättillgängligt och jag tackar för det. Den gamla tekniken är inte helt kompatibel med vårt rörligare musikkonsumerande även om jag har en Walkman (freestyle, för den som minns) i någon låda i huset. Jag har suttit i ett par timmar och skrivit på ett blogginlägg till Nyköpings Damfotboll och lagom engagerande musik i bakgrunden gör sitt till för inspirationen!

Lupinen har sett till att nya lupiner växer upp så småningom!

Jag ska sätta punkt för i år här på bloggen. Ett riktigt skitår är till ända men med lite nerförsbacke och vinden i ryggen hoppas jag att nästa år kan erbjuda roligare händelser. Nu har jag en del att säga till om... så ödet ligger i mina egna händer. :-)

Prästgården vid Skillra.

Jag tackar för dina besök här på bloggen under året och önskar ett riktigt gott nytt år! För oss fotointresserade lägger jag till en förhoppning om många minnesvärda bilder som kommer att sammanfatta 2014 på ett fantastiskt sätt om ytterligare ett år från nu!

En solglimt i mellandagarna

En spricka i molntäcket. Så trivsamt. Jag inväntade en molnslöja som täckte solen i samband med gryningen men sedan åkte jag ännu en gång upp till Kisäng. Trodde i min enfald att stjärtmesarna skulle sitta och vänta på mig i björkarna och alarna som de satt i häromdagen. Tji fick jag. Men en halvtimme med sol blev det i alla fall innan nästa molnslöja på nytt täckte solen.

Kisäng vid Långhalsen.

Ormbunkar i motljus.

Jag gick runt ett par varv i skogskanten och längst strandlinjen. Den enda fågelkontakt jag fick var med en ivrig hackspett som satt i en halvröten rönn. Nu blev det ett positivt möte så jag ska inte klaga.

Hackspett

Jag fick åka hem igen utan att så mycket som sett skymten av någon mes. Satte mig framför det egna fågelbordet en stund. Tyvärr var solen åter bakom moln så det blev inte några jätteroliga bilder. När jag sedan plockat undan kameragrejorna kom solen åter fram och då visade sig bl.a. steglitsarna igen. Det får bli en annan gång...

Talltita, tror jag. Annars är det en entita.

Nötväckan har laddat näbben med solrosfrö.

Ha en härlig söndag!

Kisäng i mellandagarna

Det är något outsägligt vemodigt över en badplats under vintermånaderna. Öde ligger den där och sedan länge har barnskratten tystnat. Sommarens varma vattennöjen känns avlägsna och nu återstår... ingenting. Känslan som for genom kroppen var lika ruggig som vädret. Morgontimmarnas dimma hade lättat men de regntunga skyarna var allestädes närvarande. Den intilliggande båtplatsen med dubbla bryggor förstärkte känslan då den gapade lika tom och öde som badstranden.

Båtbryggorna vid Kisäng.

Förra vintern låg isen tjock och konstigt nog var då fler båtar kvarlämnade i vattnet.

Jag hade väntat mig lite dimslöjor när jag kom fram till Långhalsen men de var upplösta. Sedan hade jag för ovanlighetens skull slitit med mig stativet (kanske påmind av mina egna funderingar häromdagen) men det använde jag aldrig! Vattnet låg helt stilla och effekten jag var ute efter får jag fånga vid ett annat besök då det är lite mer rörelse i sjön.

Den vissna och torra vassen bjöd på varma färgtoner.

Med ena foten på en hal sten balanserade jag vådligt i strandkanten.

Nu kommer jag att åka de få kilometerna från hemmet till Kisäng snart igen. Den gången ska jag låta vidvinkelzoomen stanna hemma och istället ta med mig teleobjektivet. Träden vid strandkanten hyste en liten flock stjärtmesar som jag bara måste försöka fota! Jag kan endast minnas att jag sett stjärtmes en gång tidigare, och även om den kanske inte är så sällsynt så är det en söt liten gynnare som jag mer än gärna har ett foto på.

Jag gjorde denna gång endast ett halvtimmesbesök vid sjön. Till min förvåning dök det upp en bil till på parkeringen precis när jag skulle åka därifrån. Någon mer som ville få en nypa frisk luft? Jag kommer tillbaka, det är något speciellt med vattennära bilder.

Någon hade julpyntat badplatsens rastbord.

Fortsatt snöfritt

Nu har vi snart skuffat oss förbi julhelgen. Annandag jul ska ägnas åt promenader, bandymatcher (?!) eller engelsk ligafotboll. Jag har inte riktigt blivit feberfri ännu och nu är det bihålorna som sätter käppar i hjulen men å andra sidan var det omöjligt att sitta inne och glo ännu en dag när solen tittade fram under förmiddagen. Frosten hade lämnat några vita spår efter sig i den vissnade växtligheten och det är det mest vinterlika vi sett här på länge. Kameran, makro-objektivet och jag tog en promenad runt skroten och det blir en runda på en timme och en kvart. Många fler än jag passade på att vara ute och suga ner frisk luft i lungorna, skönt att vädra ur glöggångor och stearinljus-os.

Torrt gräs i motljus med Skillra i bakgrunden.

Julhelgen är fortfarande en av de högtider som får vara någorlunda ifred från de sociala medierna. Åtminstone om jag tittar i mitt flöde på Facebook, Twitter och Instagram. Och om det är någon som inte kan låta bli (vilket det naturligtvis är) så känns det inte alls angeläget att ta del av. En julhälsning i inledningen av storhelgen är trevlig att ta del av men annars är jag inte speciellt road. Eller är det bara jag...?

Kaktus? Nej, tistel i vardande.

Och här är vi i andra änden av tistelns liv!

Fågelbordet på framsidan av huset fortsätter leverera. Det var ett verkligt lyckodrag att flytta det från baksidan av huset för nu kommer det grönfinkar, domherrar, svartmesar och steglitsar som alla blandar upp sig med de vanligare blåmesarna, talgoxarna, pilfinkarna och nötväckorna. Steglitsarna är kvar här så länge det inte blir mer vinter för då drar de tydligen söderut. Några bilder? Nej, men någon gång kanske jag försöker sätta mig tillrätta för att fånga gästerna med kameran.

Frost i gräset får duga som vinterbevis.

Frostnupna och skrumpna blad på nässlorna.

Jag laddar upp för att sätta mig med nästa blogg. Ska skriva ihop några rader och presentera ett urval av fotbollsbilder på lokalsporten.se till läsarna av min blogg Nyköpings Damfotboll. Tyvärr har damfotbollen åter hamnat i skottgluggen för en obalanserad och emellanåt omogen debatt om jämställdhet där respektlösheten bland nättrollen fortfarande förvånar mig. Jag håller mig ifrån denna debatt men lider med de pionjärer som inte för så många årtionden sedan stått på barrikaderna men nu får upptäcka att ingenting hänt under dessa år.

Du vet vid det här laget att detta är ett av mina favoritmotiv... ;-)

Jag avrundar med en bild jag tog igår kväll. Det är inte ofta stativet är utomhus och denna gång kom det säkert 15 meter utanför hemmets dörr. Jag behövde ett stativ till den tänkta bilden då jag var ganska säker på att jag inte kunde hålla kameran helt still i händerna under de 10 sekunder som behövdes i exponeringstid.

Hemmet i julskrud.

Ljuset i juletid

Det naturliga ljuset vid midvintertid har en speciell klang och lyster. Jag konstaterar det efter att i ett par dagar varit utanför dörren i samband med eftermiddagarnas solnedgång. Någon vit snö som reflekterar ljuset finns inte utan det sugs upp av allt det bruna i omgivningarna. Att det dessutom varit molnfritt två dagar i rad känns unikt för att vara detta års december.

Den ena kusen i påslakanset från Jysk, den andre i något från ÖoB...?!

Feberfri och med Janssons frestelse inslängd i ugnen tog jag en halvtimmespromenad runt Åsby och Skillra. Åh vad skönt med frisk luft i lungorna! Sträcka lite på benen och bara njuta av utomhusstunden. Solen försvann snabbt ner mot horisonten och jag letade nästan panikartat efter något att avbilda innan solskivan var ett minne blott. Det blev ett par motljusbilder med naturens julljus i bakgrunden.

Rönnbären i skogsdungen är inte aptitliga längre.

Den utblommade lupinen är fortfarande vacker!

När jag väl kom hem en halvtimme senare var solen borta. På första trappsteget upp till dörren stannade jag och fick den första bilden med mitt 135 mm-objektiv där jag äntligen kan säga att objektivet sjungit för mig. Julgranens belysning gav mig så fin bokeh i bilden (och utblommad lavendel är så vacker så den ska man inte klippa bort förrän på våren, tycker jag.)

Nu är det bara fisk-rökningen kvar. Och julbadet. Sen kan julen komma :-)

Det närmar sig

Julen är utan tvekan den årliga högtid som vi förbereder oss mest inför. Tyvärr handlar det också väldigt mycket om konsumtion. Det finns andra högtider som jag tror säljer mer vad gäller matinköp men addera alla presenter, allt krimskrams som ska pyntas (och som verkar vara engångsartiklar nu för tiden) så sticker det iväg. Det som ändå ger julen en stor plats i mitt hjärta är traditionerna och att man får fixa och plocka med saker och ting och i slutänden kunna njuta av att en viss stämning infinner sig. De traditionella julskivorna lägger en ljudkuliss som förstärker intrycken.

Pepparkaksbak inför jul

Själva julaftonsfirandet har jag i vuxen ålder uppfattat som en aning för hektiskt och stirrigt. Och då ska tilläggas att vi inte behövt åka runt som ett turnerande varitésällskap från hus till hus. Allt för många timmar tillbringar jag i köket på julafton för att ordna med julmaten och få undan disk. Fokus ligger trots allt på de egna barnen och gästerna. Detta år ser inte ut att bli annorlunda men förberedelserna har skitit sig totalt. I snart en vecka har jag varit däckad av feber och hosta/förkylning. Tyvärr har min hustru ensam fått bära större delen av ansvaret med viss hjälp från några av döttrarna.

Något knepigt dimensionerad men likväl ett pepparkakshus.

När jag häromkvällen låg nerborrad i soffan vaknade jag till ett gnisslande ljud som visade sig komma från skruvarna i julgransfoten. Hustrun passade på minsann. Julgranen SKA inte tas in förrän dagen för jul. Så är det bara! Tack vare min feber har vi nu en julgran på plats som sprider väldoft flera dagar för tidigt, och där försvann en av de små sakerna jag minns från min egen barndoms julaftonsmornar när allt plötsligt doftade så annorlunda när man otåligt smög upp tidigt. Nu hoppas jag ändå att granen i år ska hålla sig vid liv längre än de senaste åren. Årets gran höggs samma dag som jag köpte den (förra söndagen) till skillnad mot de granar jag köpt från olika håll tidigare år eftersom de troligtvis varit resultat av en midsommargallring någonstans i vårt avlånga land...

Ännu inte helt färdigklädd

Jag har hunnit göra mina köttbullar. Laxen är snart färdiggravad och jag kommer att röka lax under måndagen. Se där, några årliga rutiner som jag ser som kära besvär. Du som läser här vet att jag sedan tidigare putsat all koppar. Huset ser fortfarande ut som ett slagfält men med hjälp av en mindre bulldozer borde det gå att jämna ut alla högar någorlunda.

De senaste åren har jag tryckt upp en väggalmanacka till de närmaste. Jag är ganska nöjd med den kommande utgåvan även om tyvärr en bild blev knasig med blåstick och för mörk. (Jag vet inte varför det blev så men nu är skadan redan skedd.) Jag har ju en hel del bilder från varje månad det gångna året att välja bland så det svåra denna gång har varit urvalet.

Knäckfabriken gav ömsom tandmördare, ömsom släpper-aldrig-från-pappret

Jag längtar ut. Inte för att vädret och naturen lockar särskilt mycket just nu utan för att få frisk luft och motion. Jag verkar få vänta någon dag ytterligare, febern måste ge med sig någon gång. Tyvärr ser det inte ens ut att bli frost vilket annars varit sista hoppet om en vit julaftonsmorgon detta år...

Svårt

Nu är det svårt. Faktiskt helt omöjligt. Det är till och med så att jag kan sträcka mig så långt att jag nog önskar lite snö i omgivningarna. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte hitta tillstymmelse till foto-inspiration när himlen är blytung och dagsljuset är så svagt. Jag har i helgen tagit långpromenader med kameran både under lördagen och söndagen och endast kommit hem med några få och gräsligt tråkiga bildfiler i kameran. Usch.

Tuijan hemma på tomten säger det mesta om vädret just nu.

Den senaste positiva fotoimpulsen jag fått är av alla de fina kvällsbilder som tagits av andra där de med stativ och stadsvandring fångat belysningarna som är uppsatta nu inför jul. Snyggt som tusan men trist att försöka sig på hemma i Stigtomta där villagatorna inte direkt erbjuder samma fond och lyster. Nej, nu skrapar jag i botten.

Roligare julbelysning än så här blir det inte i Stigtomta...

Inte ens enarna i hagarna ser särskilt skojiga ut.

I soluppgången fanns en smal lucka i molntäcket längst horisonten i öster. Den lockade ut mig "tidigt" idag (soluppgången är ungefär klockan 08.45 just nu och här i Södermanland) men när jag promenerat en dryg halvtimme började det naturligtvis att regna. Nåja, promenaden i sig fyller också sitt syfte och det var skönt att röra på sig.

Stigtomta är på väg att få fiberoptisk bredbandskoppling till internet.

Jag greppar den stämning som istället går att få inomhus just nu. Adventsljusstakar, glögg och pepparkakor, en ökande förekomst av julrelaterade pryttlar och allt otåligare julklappssjuka döttrar. Det räcker långt!

En bild taget på dagen för två år sedan.

Mitt i förberedelserna

Att skriva om julförberedelser mitt i december är inte att sticka ut. Det är inte det minsta unikt eller udda. Hade jag däremot gjort det dagen innan midsommarafton hade jag nog hämtats av två vitklädda herrar med en skjorta i beredskap för mig, en skjorta med lustiga ärmar som man knäpper ihop på ryggen... Nåja, i söndags tog jag tag i det som är en lika viktig detalj i julförberedelserna som mina köttbullar, den gravade laxen och apelsinerna med nejlikor i. Jag kan vara ungefär lika petig med vissa saker inför jul som Allan Svensson med sin nubbe och dopp i grytan (som han inte skulle drömma om att äta av men den bara måste stå där på julbordet.)

Kopparbyttorna ska putsas till jul. Det bara är så.

Annars är allt ungefär som vanligt så här års. Lätt stirrigt och uppskruvat. Allra helst om man har skolbarn på låg- och mellanstadiet eftersom det ska klämmas in en massa skolrelaterade aktiviteter på kvällarna också. Jag försöker verkligen att vrida ner min eget helgstress i år, lär inte vara särskilt hälsosamt för mig med tanke på det år jag har bakom mig.

Jag misslyckades med föresatsen att ta årets julkort i stil med de två senaste årens kort. Deadline för att lämna in ett kort till framkallning var bara timmar borta när jag insåg att mitt tjat på framförallt äldsta dottern inte skulle belönas. Hon har visserligen flyttat hemifrån men kunde väl för tusan komma förbi någon gång så att jag kunde ta en bild på henne tillsammans med hennes tre systrar... Nu blev det en panikbild med jultema på några grejor istället och det känns inte alls lika roligt att skicka ut.

En fördel med äldsta dotterns flytt hemifrån är att jag tillfälligt fått ett rum/hörn av huset att ställa upp de små studioblixtarna i utan att hela tiden behöva packa ner dem så fort de använts färdigt. Vill jag prata med henne får jag ta mig bort till den lokala Ica-handlaren där hon jobbar. Alltid hinner man byta några ord om hon sitter i kassan när jag ska betala... ;-)

Jag avrundar dagens inlägg med en bild jag tog för ett par år sedan när studioblixtarna var nya. Det påminner mig också om att jag inte lyckats köpa någon utegran ännu trots att jag försökt beställa en via ena dotterns fotbollslag på två olika sätt utan att någon hört av sig.

Trassligt. Men det lyser i alla fall vilket är positivt.

Innan nästa snöfall

Så har det hotats med mer snö. Den klara och kalla natten har förvandlats till en mulen men fortsatt kall söndag. Jag valde idag Salinge-rundan och fick sällskap den första kilometern av den näst yngsta dottern, "3:an" med andra ord. Hon och jag hade gemensam startsträcka, skillnaden var att hon skulle till en kompis och jag vandrade vidare mol allena.

"Titta pappa, en domherre!"

Det blev en skön promenad trots kylan. Som tur var, och till skillnad mot igår, slapp jag all typ av blåst eftersom det var helt vindstilla. Den stålgrå himlen var det inte mycket att göra någonting åt och därmed blir bilderna därefter. Men man slipper alla hårda skuggor i alla fall!

Jätterullar med ...marktäckare för vägbygge (?) vid Stora Ramshult.

På hemvägen och mitt emot Stigtomta IF:s klubblokal Loftet finns ett av Stigtomtas finaste hus. Renoverat sedan några år tillbaka. Jag är osäker på vad det kan ha varit för byggnad tidigare. Storleken på huset och klockan på fasaden leder tankarna till skolverksamheten som också ligger ett stenkast bort. Någon har sagt mig att rektorn tidigare bott där. Fint är det i alla fall och nu är det smakfullt julpyntat också (till skillnad mot vissa andra hus som har plasttomtar, blinkande och färgglada ljusslingor och annat krafts upphängt både här och där. Blärk.)

Skolvägen 7, Stigtomta, är adressen.

Innan jag kom hem passerade jag ett litet sly som alldeles uppenbart är felprogrammerat. Inte ska bladen vara gröna nu?!?

Helt fel ute!

Den plötsliga kylan och det tunna men ändock närvarande snötäcket har gjort det än mer angeläget att mata småfåglarna. Så tycker jag i alla fall. Koltrastarna kalasar just nu på kvarvarande äpplen i trädgårdarna...

Koltrastarna tycks gilla äpplen.

... och flera av de andra trädgårdsfåglarna går loss på det som bjuds i fröväg. Konstigt nog är de inte lika förtjusta i talgbollarna även om de tar slut tids nog. Denna morgon har jag roat sett på när skatan hoppat upp och ner för att kunna komma åt nätet med jordnötter som jag hängt upp under ett av fågelborden. Till min stora glädje har flyttandet av ett av fågelborden till framsidan av huset lockat fram fler arter än när det tidigare år suttit på baksidan av huset. Steglits, domherrar och några andra joxar som jag ännu inte förstått vad de är för något.

Den orädda talgoxen (och pilfinkarna) äter av solrosfröna som hamnat på marken.

Steglitsen (för det är det väl?) i plommonträdet ovanför fågelbordet.

Energibehovet måste vara enormt under de kalla vintermånaderna för de fåglar som stannar kvar här uppe i kalla Norden. Vad gör väl det att det kostar en slant att köpa frön och annan mat till dem? De är dessutom fina att titta på! Nu fotade jag några av dem med mitt 135 mm-objektiv så det blev aldrig frågan om några direkta närbilder.

Jag ska göra det jag aldrig gjorde igår, putsa kopparsakerna. Sedan är det handboll i Sporthallen (IFK Nyköpings damer spelar.) Ha en fortsatt bra söndag!