En efterlängtad långpromenad

Vad skönt det var att ge sig ut under den tidiga lördagsförmiddagen. Solen sken, det var ett par, tre minusgrader och luften var frisk. Jag längtade efter en längre promenad än den halvtimme jag brukar sno ihop under vardagsluncherna. Och sedan kom jag på att det var flera veckor sedan jag senast gick den s.k. Salingerundan. På med mössa, handskar och en rejäl jacka och sedan iväg. Kameran var med, förstås, och på den satte jag som vanligt mitt macro. Frosten och solskenet lockade till glimrande närbilder.

Grannens häck. Ja, precis, den sortens häck, den med höstfrost.

De fallna löven har tappat all färg som påminner om liv.

I hasseldungen lyckades en ros (?) hålla fanan högt fortfarande.

Jag märkte efter 20 minuter att jag klätt mig alldeles för varmt. Solen, så svag den än är i slutet av november, värmde en del och det var helt vindstilla. Av med mössa och handskar och ner med dragkedjan i jackan. Det tog ytterligare 20 minuter och sedan var handskar och mössa på igen och jackans dragkedja uppdragen. Solen gick i moln och det började blåsa. Inte hjälpte det att jag av promenaden fått upp värmen...

Den dikade bäcken skär genom gärdena bakom Stora Ramshult.

Frosten biter sig fast på grässtråna.

Jag var nöjd med de få bilder jag tagit. Lite läckert ljus, en del bilder nästan monokroma utan att jag fixat något med dem. När jag kom till Kavlinge så såg jag de fina höstastrarna som jag fotat för någon vecka sedan. Nu var de inte i sin bästa form längre!

Höstastrarna har tvingats kapitulera.

På en mur växte en murgröna (kan jag misstänka) som trots sin djupgröna färg får bli en svartvit konvertering idag. Jag tyckte frostens vita kanter och mönstret i bladen kom fram bra i svartvitt denna gång.

Murgröna i svartvit tappning.

Jag har en eftermiddags sportfoto kvar att redigera. Onyx innebandydamer spelade i Ramdalen under eftermiddagen och jag passade på att göra en matchfotografering till min blogg på lokalsporten.se. Vi nöjer oss här och jag tackar för denna gång.

Lunchrunda på Skavsta

Skavsta flygplats utanför Nyköping var på väg att bli ett renodlat industriområde på 90-talet. Flygflottiljen F11 lade ner i början av 80-talet och kvar fanns en anständig flygraka och ett vikande intresse för flygfrakt. Förutom något plan då och då som flög Ericsson-telefoner till omvärlden så hade Nyge Aero (numera Saab Nyge Aero) verksamhet på flygfältet och även något mindre flygbolag för persontrafik. Till denna samling bör även Nyköpings Flygklubb adderas.

När min arbetsgivare i mitten av 90-talet etablerade sig på Skavsta var det ett lugnt område några kilometer utanför stan. Industritomter fanns till salu och företagsetableringar var välkomna. Även om de inte hade med flygbranschen att göra. Idag är Skavsta Sveriges tredje största flygplats och det är ett himla surrande av lågpris-flyg tillsammans med Kustbevakningens plan och även de tidigare nämnda planen hos Saab Nyge Areo och flygklubben. Mycket märkligt och småroligt finns att berätta om de förvirrade resenärer som rör sig på området, oavsett om de är tyska älgskyltsfantaster, Wizz Air-passagerare med tillhörande felparkerande polacker och balter, handbagage-trimmande Ryanair-resenärer med tre lager ytterjackor på sig genom incheckningen eller fulla svenskar på väg till fotbollsmatch i England som stannar till och snor våra svenska flaggor på stängerna utanför kontorsfönstren mitt framför ögonen på oss...

Min arbetsgivare Lundbergs Produkter AB flyttade ut till Skavsta 1995.

De senaste veckorna har jag tagit en halvtimmeslång promenad runt flygplatsområdet på min lunchrast. Detta för att få lite frisk luft men också dagsljus på kinderna. Jag har fotat med mobiltelefonkameran vid några tillfällen men idag när solen sken tänkte jag att det kunde vara trevligt med några bilder på flygplatsområdet med systemkameran. Det är inte alltför vackert och jag har inte fotat in mot flygplatsen då det är skyltat med "Skyddsobjekt" på stängslet som löper runt hela flygfältet.

Flygflottiljens dagar är svunna och en del byggnader borde gått i graven för länge sedan.

Bakom den plomberade idrottshallen ligger det ett båtskrov som ändå ser rätt fint ut. Varför det ligger där bakom kan säkert någon svara på, men jag är inte den personen. (Idrottshallens tak har varit på väg att rasa in två gånger under de snörika vintrarna 2010/-11 och 2011/-12 så nu har de gamla träbjälkarna i taket bedömts som opålitliga och ingen har råd att byta dem vilket är synd på en annars väldigt fin träningsyta för fotboll, handboll m.m.)

Som en båt på torra land ligger den där.

Bredvid F11-museet finns den lilla utsiktskulle som är så populär att stanna till vid för att se flygplanen starta och landa. Varje lunch har det varit en ständig rörelse av bilar till och från kullen.

Utsiktskullen vid landningsbanan ute på Skavsta.

F11-museet är värt ett besök!

Promenaden stryker nederkanten på utsiktskullen och här är naturen hyfsat representerad. Småfåglar håller till här och idag fångade kameran lite växtlighet (med mitt 50 mm-objektiv.)

Bortanför museet står en gammal jetmotor med en noskon från ett flygplan på toppen. Kanske är noskonen placerad där för att det inte ska regna in i motorn (vad det nu spelar för roll.) Hur som helst ser det inte helt anständigt ut...

En sak som aldrig funkat bra ute på Skavsta sedan det blev en stor och etablerad lågprisflygplats är trafikflödena och parkeringslogistiken. Parkeringar finns det, både flygplatsbolaget och privata aktörer erbjuder lång- och korttidsparkeringar, men bilar hamnar ta mig tusan precis var som helst. Och framför terminalingången är det absolut inte tillåtet att ens stanna till för att lämna av eller hämta upp passagerare. Jo jo, om man ska bedöma trafikanarkin efter hur regler och trafikskyltar framgår är detta kaos inte konstigt. Betänk att biltrafikanterna sitter och kör i sina bilar när de ska se och hinna läsa nedanstående skyltar:

Minimal text på trafikskylt framför Flyg- och fordonstekniska gymnasieskolan.

Ännu en stor och tydlig skylt framför Tullverkets och Polisens hus på Skavsta.

Ett tredje exempel på läsvänlig skylt utanför långtidsparkeringen på Skavsta.

Vad då "Stoppförbud"? Den där skylten betyder väl Av- och påstigning?

För några år sedan byggdes ett lågprishotell på Skavsta. En ganska spännande hotellbyggnad som består av 5 huskroppar som är placerade som i en solfjäder och deras gavlar möts i mitten av en stor glasfasad där entrén är.

Entré till Connect Hotel på Skavsta.

För ett par år sedan gjordes en ny väg upp till flygplatsområdet. Detta har gjort att trafiken utanför våra kontorsfönster minskat rejält vilket är befriande. Inte lika många bilar ner i dikena och på lyktstolparna när vintern och halkan nu kommer, men den underhållningen kan jag klara mig utan. I änden av den nya vägen placerades tidsenligt en rondell. Rondellhunden är i detta fall ett konstverk som faktiskt är ganska snyggt!

Rondellkonst på Skavsta.

Så mycket roligare blir det inte i dagens blogginlägg. Inte särskilt naturfoto-nära, kanske inte ens intressant men likväl en liten nutidsdokumentär om Skavsta flygplats anno 2013. Kanske har just du rest därifrån ut i världen? (Själv har jag på alla år endast flugit från Skavsta med Ryanair EN gång trots att det bilvägen bara tar mig 12 minuter att ta mig till flygplatsen...)

I skenet av en sol

På bekostnad av värmen har solen tittat fram denna sena novembersöndag. Och även om inte en molntapp varit i vägen för solen är det inte direkt någon dallrande värme från strålarna. Jag noterade också en fördel med att temperaturen nu trillat ner under nollstrecket! Det var stadigt att gå och leran var plötsligt försvunnen, i alla fall mindre lerig.

Hallonblad som ännu inte gett upp.

Rallarros, eller i alla fall det som varit en gång i tiden.

"Hinner jag med en blomning till?"

Jag tog det säkra före det osäkra idag och skruvade på mitt macro-objektiv på kameran. Och därmed bjuds du på de gamla vanliga bilderna. Kort skärpedjup, motljus och lite centrumplacerade motiv. Men idag har jag ändå några exempel på subtila och nästan obegripliga bilder också. Konst! ;-)

Leran och vattnet hade frusit lite konstigt i vattenpölen.

Frosten bet sig fast i gräset i diket.

Jag erkänner utan omsvep att jag saknat möjligheten att ta promenaderna hemmavid i fullt dagsljus. Och även om jag kunnat ta en halvtimmespromenad på lunchrasten så har omgivningarna varit trista (vem vill gå runt en gammal flygplats) och vädret har i ärlighetens namn varit uselt. Idag fick jag nöjet att traska runt skroten och strutsfarmen och det blir en promenad som tar en timme och en kvart. Perfekt!

Favoritvippa i motljus med björkdungen i bakgrunden.

Det lilla smultronbladet i diket var så blekt och ynkligt. Vintern är nära.

I kanten av barrskogsdungen lyste solen upp det torra gräset.

Inne i skogen, på en sten, kämpade växtligheten.

Det blir inte mycket fotograferande just nu. Men lördagen ägnades åt en heldag i en inomhushall då jag fotade damernas distriktsmästerskap i futsal. Och den efterföljande bildhanteringen samt text-skrivandet har tagit hela dagen idag. Man ska ha något att syssla med mellan varven...

Futsal, alltså "inomhusfotboll", i Vilstahallen (Eskilstuna.)

Tack för idag!

Ryssbergen

Jag har en sak gemensam med alla de människor som genom Friluftsfrämjandet hjälper till vid Ryssbergen. Vi har starka känslor för snö. Skillnaden är att deras känslor är positiva.

Ryssbergens Friluftsgård

Ryssbergen är ett friluftsområde som ligger söder om Nyköping längst Nävekvarnsvägen. Huvudattraktionen, och det som syns på långt håll, är skidbacken. En backe som växt sedan jag var en liten knodd. Jag stod på tillväxt några kilometer ytterligare längre ner på Nävekvarnsvägen och i samband med resor till och från skolan passerade jag denna kulle regelbundet.

Ryssbergsbacken

Utsikt från Ryssbergsbacken

Under något årtionde bestämde man sig för att bygga till Ryssbergen och det gjordes med bl.a. rivningsmassor. Lastbilarna åkte upp på baksidan av backen för att tippa sina laster.

Körvägen upp mot Ryssbergens topp.

Hela området är fint och anläggningen välskött. Som jag berättade i gårdagens blogginlägg ligger Svanviken vid backens fot. Det finns ett fint motionsspår och de snörika vintrarna kan man också hitta skidspår ute i terränglådan.

Jag gjorde några blandade småhopp men det var inte särskilt kul.

På min väg ner mot trädgränsen (...nåja...) stötte jag på några löv som ännu inte släppt sitt grepp om de pinnar de satt fästa vid.

Efter mitt toppförsök (!) gick jag ner via körvägen och då hamnade jag slutligen vid en större rastplats som jag kan tänka mig är välbesökt under snömånaderna av grillkorvstokiga snöentusiaster. Det är inget fel med grillkorv, vill jag tillägga!

Rastplats med vindskydd vid Ryssbergen.

Bredvid rastplatsen återfinner man Ryssbergsstugan som ligger fint i kanten av skogen och med motionsspåret precis bredvid sig.

Ryssbergsstugan. Notera att det är mitt på dagen och att solen inte står högre.

Uthusets väggbeklädnad var intressant.

Under fjolåret fick Friluftsfrämjandet problem med skidliften men som jag förstått det är liften nu lagad och man hoppas säkert på en kall och snörik vinter. Om snön uteblir men det blir minusgrader kan i alla fall snökanonerna jobba. Mycket frivilligarbete läggs ner för att kunna hålla backen öppen för skidåkning!

Jag gick tillbaka mot bilen på den välfyllda parkeringsplatsen och stannade till för att ta en bild på de vackert röda nyponen som glänste i höstsolens sken.

På min väg från parkeringen mot Nävekvarnsvägen konstaterade jag att det fortfarande finns de som tar tillfället i akt att spela en runda golf. Nyköpings Golfklubb har en stor anläggning bredvid Ryssbergen som i alla tider lystrat till namnet Ärila men nu har de tagit bort det ur klubbnamnet så jag vet inte vad man får säga eller ej. Man vill ju inte säga fel inför de hatt- och cardigansbeprydda golfarna...

Jordbruksintresserade som inspekterar markerna.

Naturreservatet Svanviken

Söndagen bjöd på så oemotståndligt fint väder att det var omöjligt att hålla sig inomhus. Nu hade jag garanterat tagit en promenad oavsett väder men idag blev det med mungiporna någorlunda uppåt. Vädret inbjöd till fotografering och för att slippa trampa runt och fota samma ogräs och pinnar som vanligt satte jag mig i bilen och åkte till rekreationsområdet Ryssbergen söder om Nyköping. I ett kommande inlägg ska jag visa några bilder från anläggningen runt  Ryssbergen men idag håller jag mig till närliggande Svanviken.

Svanviken ingår tillsammans med Lindbacke i ett naturreservat. Lindbacke får bli ett framtida utflyktsmål med kameran redo. (Vid Lindbacke går att finna allehanda fornlämningar på den enbuskbeklädda kullen.) Svanviken ligger i nederkant av Ryssbergen och är en våtmarksliknande del av Kilaåns avrinningsområde mot Nyköpingsfjärden. Det kallas visst både strandäng och våtmark i texten som du kommer åt här. Det utlovades ett fågeltorn på ett par olika skyltar och för att ta sig dit fick man gå längst en långbrygga. Bryggan passerade först en sumpskog bestående av klibbal.

Här börjar långbryggan ut mot fågeltornet.

Varningsskyltar talade om att man skulle gå varsamt då det kunde vara halt på träbryggan. Om det var! Snorhalt, är nog den mest korrekta termen.

Ute ur sumpskogen fortsatte bryggan ut genom vassen. Nyköpings lasarett skymtas i bakgrunden.

Jag hasade och pensionärstrippade vidare med händerna på var sitt räcke. Funderade faktiskt på varför jag inte varit här förut. Nu kändes det inte som rätt årstid för att titta på fåglar men vid andra tider på året kan det säkert vara bra fart.

Fågeltornet med Stora Kungsladugården i bakgrunden.

Väl framme vid den plattform som något felaktigt kallas torn konstaterade jag att Kilaån ringlade precis nedanför. Gott om plats att studera omgivningarna och fåglar när tiden är den rätta. Du hittar ytterligare några ord om platsen och även ett par bilder via denna länk.

Vy från fågeltornet. Lindbacke till vänster och Idbäcksverket i mitten av bilden.

Dags att gå tillbaka mot foten av Ryssbergen.

Om jag ska nämna något om fototeknik i detta inlägg får det bli att jag valde mitt vidvinkelzoom, 17-40 mm, som kompis på promenaden. Jag var halvskeptisk till detta objektiv när jag köpte det begagnat eftersom det ganska ofta tycks vara till salu på privatmarknaden. En av Canons billigare objektiv med "röd ring" (deras s.k. proffssortiment.) Man skulle kunna tro att de som köpt det snabbt ledsnar och gör sig av med det. Men än så länge fortsätter gluggen att överraska mig positivt. Kanske har jag lågt ställda förväntningar och inte så höga krav...?

Elakt motljus som objektivet ändå klarar med godkänt resultat.

Mitt hasande ledde mig tillbaka till skidbacken och anläggningen som Friluftsfrämjandet driver vid Ryssbergen. Men mer om det någon annan dag.

Innan kvällsmörket slöt sig om oss var jag iväg med delar av familjen till Stigtomta IF:s ungdomsavslutning i skolans gymnastiksal. Även här fick samma kamerautrustning som hjälpte mig vid Ryssbergen hänga på och med några mindre justeringar av ISO-inställningarna blev det några kort till föreningens hemsida.

Snart dags för prisutdelning till föreningens ungdomar som sitter i bakgrunden.

Det fick räcka för dagen! Skippade faktiskt en ishockey-fotografering jag funderat på att göra i Rosvallas islada. De lär spela fler gånger...