Sol för den tålmodige på årets sista dag

Förmiddagen var inte gammal när jag fick ett mail som berättade att det var problem med vissa av datasystemen på jobbet. För att de anställda på två olika bolag skulle kunna jobba på fredag morgon (med start ca 06.00) var det bara att sätta sig i bilen och åka till Skavsta en sväng.

På jobbet var endast adventsljusstakarna tända eftersom det var nyårsafton

Nu löste jag problemen relativt snabbt, vilket jag är tacksam för, och kunde åka hemåt igen efter en inte allt för lång stund. Nyårsaftonens förmiddag hade nu passerat och efter lite trixande med en kärvande garagedörr kunde jag äntligen ge mig ut på årets sista långpromenad. Salingerundan kändes som ett lämpligt alternativ.

Förmiddagens mulna himmel hade luckrats upp och plötsligt tittade solen fram mellan molnen. Dagens bilder domineras därför av den spännande himmel som solljuset och molnformationerna bjöd på. På kameran satt det fina lilla vidvinkelobjektiv som jag tillfälligt lånat hem från jobbet. Canon EF 24 mm f/2.8 IS USM är en liten pärla, helt klart!

Stigtomta kyrka

Solen lyser genom ett av kyrkofönstren

Jag borde kanske summera året och mina bilder här i bloggen. Men jag vill inte. Har hamnat i ett läge där jag är väldigt besviken på mig själv. Tycker mig märka att jag inte riktigt klarat av att ta steg vidare i min fotografiska utveckling utan märker snarare att jag har allt svårare att tilltala andra med mina bilder.

Stora Ramshult

Tro nu inte att min besvikelse grundar sig på de senaste misslyckade försöken som jag berättade om häromdagen i ett blogginlägg. Nej, lite mer än så tål jag och vore det kinkigt hade jag ju aldrig berättat om mina tillkortakommanden.

Bortom stubbåkern ligger gården Salinge

Jag biter ihop och intalar mig stenhårt att jag fotar endast för min egen skull och mitt eget höga nöje. Och så är det ju, men jag är lika övertygad om att jag inte är ensam som fotointresserad om att önska respons på de alster som når offentlighetens ljus. Och "respons" innebär inte alls beröm utan tyckande, högt och lågt. Jag ser emellanåt mina sportbilder användas lite här och där, och det är väl skoj att andra hittar dem (och använder dem utan att fråga om lov...) men när jag inte ens lyckas få en tumme upp på t.ex. Facebook börjar jag bli lite bitter. Det är inte en bra sinnesstämning!

Tall bredvid Salinge

Jag avslutar därför året som en surgubbe. Ursäkta för det. Om vi tittar in i framtiden kommer vi först att se januari, och det är sällan en putslustig månad. Jag får lägga de fotografiska ambitionerna på is en smula och planera in några sportfoto-tillfällen istället. Det brukar hjälpa för att få lite snurr på hjulen, allrahelst som de bilderna i alla fall brukar falla utövarna i smaken.

Stora Ramshult och kyrkan från vägen bortom Tallstugan

Jag avslutar årets sista inlägg med ännu en liten film. Jag inser när jag tittar på de sammanklippta snuttarna att jag nog måste ha ett stativ (enbens borde räcka) för att få stadga i kameran. Som jag skrivit tidigare tycker jag det är klurigt att filma men jag vill mer än gärna försöka förstå bildberättandet bättre i filmformatet. Mest för att det verkar kul.



Jag rundar av och önskar dig ett riktigt gott nytt år. Jag hoppas naturligtvis på återkommande besök här i bloggen under 2015, och det kan jag förmodligen endast påverka genom bättre bilder och mer intressanta betraktelser.

Ha det gott!

En rad med mindre lyckade insatser

Hur mycket jag än försöker, och hur gärna jag än vill annorlunda, så innehåller detta inlägg bevis för en rad mer eller mindre misslyckade insatser. Några av dem är jag själv skyldig till medan i alla fall ett annat kan bäras av någon annan.

Om vi tar det i kronologisk ordning så började misslyckandet redan i natt. När klockan var runt 23.30 stövlade jag ut med stativ, kamera och ett par objektiv. Pannlampan gav tillräckligt sken för att jag skulle hitta över TGOJ-banan och ut mot de öppna fälten där stjärnhimlen skulle förevigas. Jag vill inte gräva för djupt i varför det inte blev bra eftersom jag knappt vet det själv. Första försöket kanske får gå lite tokigt, eller?

Du behöver nog både klicka på bilden och se den stora versionen på datorskärm för att se något...

Åsby nere till vänster och troligtvis ljuset från Jönåker i mitten

Det sprakande och gnistrande vintervädret fortsatte under söndagen. Skridskoisen vid skolan blev smyginvigd igår kväll enligt uppgift så vi plockade ihop våra grejor och åkte dit. Döttrarna åkte en stund men redan innan jag själv kom ut på isen gav mina nästan sprillans nya skridskor upp. Plastskalet var visst lite sprött i kylan. Ska grejor inte hålla bättre? De var ju bara 35 år...

Nästan nya! Eller...? Senast de slipades var för 35 år sedan.

Som tur var så spelade mitt fiasko mindre roll för alla andra som var där och åkte. Och jag fick ju tid att fota lite istället så det blev ju inte så tokigt när allt kom omkring.

Alva och Lovisa på väg ut på isen

Ideella krafter ser varje vinter till att det finns skridskois vid skolan i Stigtomta

Stigtomta skola ska förnyas. Om jag minns rätt är det byggstart kommande höst/vinter. Och kommunen har bestämt att skolan ska byggas straxt bredvid den plats där den ligger idag. Kruxet är att de ska bygga den nya versionen på Stigtomta IF:s nuvarande fotbollsplan och kommunen har ännu inte bestämt var en ny plan (eller planer) ska ligga. Därför får det ses som ett misslyckande att det redan nu stakats ut markeringar på den fotbollsplan som även säsongen 2015 ska vara i drift för idrottsföreningen. Har inte alla parter pratat med varandra inom kommunen, typ?

De nästan nya avbytarbåsen på Stigtomta IP i vinterskrud

Ute på fotbollplanen sitter markeringar för det nya skolbygget

Den gamla skolan i Stigtomta är snart ett minne blott

Jag stack ut nosen från fotbollsplanens skugga för att ta en solbild över det öppna landskapet upp mot Salinge (du vet den där rundan jag brukar skriva att jag går då och då).

Salinge skymtar där borta i mitten av bilden

"Skolskogen" skymmer både fotbollsplanen och skridskoisen från den låga vintersolens strålar

Promenaden hemåt från skridskoisen tog oss genom hasseldungen som visar upp ett fint ansikte oavsett årstid. Givetvis gör frosten och snön sitt till just nu.

Hasseldungen mellan slakteriet och TGOJ-banan

Så fort vi kom hem testade vi en sak som jag sett på nätet. Såpbubblor som frusit i vinterkylan skulle visst vara häftiga att fotografera. Jo, tjena tjaba hallå, de höll inte alls. Ännu ett mindre lyckat försök noterades i dagboken. Nu blev det bilder på såpbubblor i flykten istället, men jag hade sett framför mig att någon skulle hålla för att landa på snön.

Dagens bilder är tagna med min Canon 7D mark II och fyra olika objektiv; 70-200 mm/2.8, 135 mm/2.0, 100 mm/2.8 samt 50 mm/1.4. Till natthimlen använde jag min 5D Mark II och mitt fisheye-objektiv.

Så fick det bli denna gång! :-)

Gudomlig inspiration

Jag är förmodligen inte rätt person att använda ordet "gudomlig", icke-troende som jag är. Lite slarvigt använt kan ändå "gudomligt" användas för att beskriva det naturen bjöd oss sydsörmlänningar idag. Solen skänkte ett gyllene skimmer över nejder som pudrats med några centimeter nysnö. De 10 minusgraderna gav luften sting och ljuset fortplantade sig på bästa tänkbara sätt.

Jag valde att sätta mig i bilen för att åka upp till Långhalsen och sommarstugeområdet Kisäng. Mina spår kan återfinnas på denna plats efter ganska många besök där, och du har tidigare kunnat se bilder här i bloggen från de sjönära omgivningarna.

Av dagens 88 exponeringar överlevde 50 stycken på hårddisken. Och av dessa har jag valt ut 18 som dyker upp i detta blogginlägg. Att det blev så många raderade bilder kan förklaras med att jag tog några alternativa exponeringar med varierande bländaröppning och från olika vinklar där inte utfallet blev bättre än på de bilder jag slutligen valde att rädda från den digitala soptippen.

Den första hälften av bilder togs med min Canon 5D Mark II som fick vidvinkelzoom-objektivet påmonterat. Längst fram skruvade jag dit polarisationsfiltret. Den andra hälften bilder tog jag med min 7D Mark II där telezoom-objektivet 100-400 mm blev valet. Bilderna med den sistnämnda kombinationen blev mer lika macrobilder men det gör i alla fall inte mig någonting...

Några få bilder fick en svartvit konvertering i datorn innan publicering. Lite spännande att se hur några av motiven gjorde sig i monokromt utförande, därav mitt val. Motiven är väldigt kontrastrika i det skarpa solskenet med den kritvita snön som ingrediens.

Dagarna runt jul har jag avundsjukt kunnat ta del av bilder från duktiga hobbyfotografer från landets nordligare delar där snön hängt tungt på tallar och granar. Inte för att jag gillar snö, skottningshelvetet är för intensivt, men för den fotografiska variationens skull.

Mest påtagligt är ändå ljuset som kommit med den plötsligt uppdykande solen. I ett par månader har det varit precis så grått och tråkigt som det bara kan vara när hösten övergår i vinter. Förvisso står solen som lägst på himlen nu men den är hjärtligt välkommen i alla fall!

På flera av bilderna har jag valt att få med solen i bilderna. Liten bländaröppning och polarisationsfiltret har väl räddat upp möjligheten att ändå få någon behållning av bilderna. Den medvetne fotointresserade läsaren kan få helt rätt i sin (outtalade) kritik att jag borde se till att vara t.ex. vid Kisäng runt soluppgången istället. Himlens rosa-lila-gula färgton är magisk i gryningen. Jag har inte riktigt orkat uppbåda energin men jag ger belackaren rätt i sin tankegång.

Selfie. Min skugga gick inte att undvika i denna fotoriktning... Badplatsen är väldigt tom för övrigt!

Härifrån och nedan kommer bilderna som är tagna med teleobjektivet. Mina erfarenheter tillsammans med 7D-kameran växer och allt som oftast överraskar den mig positivt. En sak är dock säker och det är att jag aldrig skulle vilja vara utan en "fullformats"-sensor. Hur bra crop-sensorerna än är. För mig handlar det helt enkelt om att välja rätt kamera till det jag tänker mig att fota, och i vissa lägen får det bli kompromisser om jag inte orkar släpa på allt för mycket utrustning.

Idag släpade jag på mycket utrustning. Jag visste å andra sidan att jag inte skulle gå särskilt långt och att jag ville ha möjligheter att ta varierande bilder. Nu blev förvisso både mitt fisheye- och 135 mm-objektiv liggandes orörda i kameraryggsäcken, de kommer dock att få jobba någon annan gång istället. Jag lovar.

Den tidiga eftermiddagen har ägnats åt administration. Hur outsägligt tråkigt det än är att betala räkningar så måste det ju göras... Lite roligare att efter denna månatliga pärs ägna sig åt bildredigering. I hallen utanför hemmets lilla kontor sprakar det i kaminen av björkveden som sprider sin värme och får oss att glömma kylan utomhus.

Det kan bli så att jag senare ikväll, ja kanske närmare det vi kallar "natt", ger mig ut med kamera, trådutlösare och stativ. Det fotas just nu vilt upp mot vinternatthimlen, och det har jag liksom aldrig testat själv. Vem vet när det blir en klar natthimmel nästa gång. Om jag lyckas eller ej kan jag inte förutspå, blir det något som är i närheten av en visningsbar bild lär det dyka upp här så småningom.

Det är lätt att bli dagvill av alla dessa helgdagar. För att ge lite stadga i tillvaron har jag ett par arbetsdagar att se fram emot inom kort innan nästa storhelg knackar på dörren. Sedan trasslar det till sig på nytt eftersom fredagen den 2:a januari ägnas åt semester och horisontalläge i kökssoffan. Igen.

Jag trodde kanske att jag även idag skulle ha fotat några av fåglarna som besöker fågelbordet för att få energi ur de serverade solrosfröna. Av det blev det intet. Däremot tvingades jag att jaga bort grannens katt som satt mitt i plommonträdet där fågelbordet hänger. Innan katten förstörde fågelfriden hade två par domherrar hunnit visa sig. Kul eftersom de är så fina och starkt förknippade med vinter och juletid.

Under gårdagens promenad hörde jag ett fågelläte som jag inte kände igen i en av beteshagarna vid Skillra. När jag stått still och spanat en stund visade det sig komma från ett par steglitsar. De lät nästan som tofsviporna kan göra med ett artificiellt och högt ljud. Tyvärr gav Kisängsbesöket inte en enda fågelbild och de två fåglar jag såg, talgoxar, satt långt borta i toppen av en björk.

Jag var långt ifrån ensam uppe vid Kisäng idag. Några bilar passerade och lördagsflanörer kom från stugorna för att njuta av vädret. De senaste dagarna har ovanligt många varit ute och gått på vägarna runt Stigtomta. Jag förstår dem.

Det är skönt att röra på sig och tiden vi i julhelgen ägnar oss åt stillasittande och ätande kräver nästan en bensträckare samt ny, frisk luft i lungorna. Dagar som denna är det en fröjd att ta del av vad naturen slänger åt oss. Att då få göra det med en kamera ger i alla fall mig en extra kick. Utmaningen att åtminstone försöka återge det fantastiska som naturen skapar är antagen!

Over and out

Jultrippel

I dagarna tre har det stått "jul" i almanackan. Dessa dagar har mer gemensamt än högtidsstämpeln. Solen har lyst, även om det var tveksamt på julafton, och jag har försett min lekamen med långpromenader. Gott så.

I förgrunden det gamla flygfältet utanför Stigtomta och kyrkan samt Klockarbol i bakgrunden

Jag har avstått från "morgonpromenader" även om soluppgångens ljus dessa vinterkalla dagar varit fantastiskt. När man går ut vid lunchtid har solen varit uppe 3 timmar och har 3 timmar på sig innan den ska gå ner igen.

Julgodistillverkning i det Janssonska köket på julaftons förmiddag

Lovisas snögubbe var god!

Jag ska inte fläka ut en massa julfirarbilder här på bloggen. De är mer lämpade som minnen i familjealbumet (om man nu hade ett sådant).

Termometern har pendlat runt -10 grader det senaste dygnet. Inte så farligt om man är rätt klädd. Däremot har den vind som blåst känts i de icke-härdade inomhuskinderna. Till och med småfåglarna runt fågelbordet burrar upp sig lite extra just nu. Och jag ser till att det hela tiden finns fågelmat (solrosfrön, blandfrön, jordnötter, hampafrön och talgbollar) för de små liven att äta.

Pilfinken ser lite frusen ut

Övriga familjemedlemmar sitter inne med sina nya surfplattor. Det var kanske dumt att ge dem sitta-still-grejor? Promenadskor eller toppluvor hade kanske varit lämpligare, i alla fall ur ett hälsoperspektiv?

De härdigaste blommorna får nu vika för kylan

Isen i bäckravinen nedanför Prästgården har frusit till is. Inte så konstigt. Nu är vintern etablerad även om det i stort sett endast är frost som gör att det är vitt lite här och där ute i naturen. Lättskottat än så länge!

Det är nu dags att göra sig redo för ännu en julmiddag. Denna gång i någon annans regi och inte med den klassiska småplocksmaten på bordet. Det vill till att öka längden på promenaderna en smula för att inte allt ätande ska bli för märkbart på vågen...

Björktrasten letar käk under fågelbordet

Tack för denna gång!