Odyssé genom blåsippseldorado

Tipset satt som en smäck. "Åk till Harhålet och gå upp på kullen borta i viken så ska du få se på blåsippor!" Sagt och gjort, två tredjedelar av familjen Jansson stuvades in som stötskydd runt kamerautrustningen (!) i bilen och iväg bar det. Inte med en hiskelig fart då Hallavägen är både smal och tämligen angripen av ojämnheter. Vi färdades i lagom söndagsutflyktsfart genom kulturlandskapet på vår väg mot landningsplatsen vid Yngarens strand.

Det är väldigt högt vattenstånd i Yngaren för närvarande.

Vi tog oss inåt i viken och hittade stigen upp till vänster. Rakt in i det mossbeklädda naturrummet. Solen hittade ner till oss över kullens nacke.

Solen i ansiktet på väg upp för kullen.

Jag kommer nu att plåga dig med en hel rad blåsippsbilder. Jag kan inte lova att jag sedan är färdig med dessa blomster för säsongen. Men jag erkänner att det börjar bli tämligen mättat. Jag fotade de allra första sipporna med vidvinkelobjektivet och då testade jag t.o.m. att skruva på en av de mellanringar jag investerade i härom veckan. Vet egentligen inte om jag kommer att ha någon större nytta av dem.

Det var tätt med blåsippor där uppe. Så tätt att det omöjligt gick att undvika att trampa på något enstaka exemplar. Jag letade blåsippor som stod fint i ljuset eller hade något annat som stack ut i mängden. Varje blomma är unik men snart har jag nog fotat dem i alla upptänkliga vinklar och varianter.

Redan på vägen upp på kullen förstod jag vilken lockelse vatten utgör för barn. De två yngsta döttrarna hittade på mycket skoj i vattenbrynet och var det inte stenar som skulle bada så var det pinnar vars flytförmåga som skulle testas. Jag är glad att de i alla fall är så klipska så att de inser att stenars flytförmåga är ointressant att pröva.

Döttrar på stranden under alarnas överhäng.

Ett par bilar med trailers hade stannat till vid parkeringen och de var nu på väg ut på sjön för fiskarfänge. Yngaren har ett fint bestånd av bl.a. gös, men dessa fiskar kommer man lättare till tals med när högsommarvärmen slår till. Där är vi inte ännu.

Båt på väg ut i Yngaren vid Harhålet.

Så fick det bli. Mars månads sista blogginlägg. Kanske blir april en vit månad, alltså vitsippstema?

Ett mer luggslitet inlägg

Här sitter jag med dåligt samvete för att så mycket av dagen redan hunnit gå och jag har inte gjort ett skapandes något. Eller rättare sagt har jag ju fixat med gårdagens bilder och dragit fram klockorna den där timmen som försvann någon gång i natt. Bilderna kunde jag inte jobba med igår eftersom datorn stod upptagen i över ett dygn med att göra en totalbackup och övergången till sommartid är inte så mycket att säga om, den kommer oavsett om jag vill eller inte.

Lördagen innehöll den sedvanliga fotbollsresan till Björkvik för tjejernas sista inomhusträning för denna vintersäsong. Jag fick se en annan sida av Björkvik tack vare ett stickspår jag valde under min promenad. En sida som inte är särskilt smickrande för Björkviksbygden. Men först hann jag en sväng inne i skogen där värmen och våren var påtaglig!

Jag nyser, ögonen rinner och svider och "nu är det vår".

En vacker citronfjäril har slagit sig ner på en tallpinne för att vila en stund.

Vinbärsfuxen är en vacker liten fjäril med fina, brutna vingkanter.

På väg ut ur skogen nådde jag en bäck och på dess motsatta sida stod ett litet torp som säkerligen har ett par sekel på sitt samvete. Synd på den bakre tillbyggnaden som ser ut att vara mer sentida. Nu kunde jag inte fota torpet från någon annan vinkel tack vare bäcken men hade annars gärna fångat en bild från ingångssidan.

Ett gammalt torp i utkanten av Björkvik.

Jag skrev inledningsvis att jag fick se en mindre smickrande sida av Björkvik. Det är nog snarare så att de återstående bilderna i dagens inlägg skulle kunna tolkas som en betraktelse av obygd och förfall. Det är nog inte riktigt sant när det gäller Björkvik även om det är en "håla" precis som många andra mindre orter runt om i vårt avlånga land.

Och där blev den stående. År efter år.

Vi tror men på vårt eget vis. / Var och en blir salig på sin tro.

Länge sedan senaste biltvätten.

Mossan har etablerat sig på framrutans nederkant.

Nu ska jag ut i våren och göra ännu ett nedslag i en blåsippsbacke. Tackar en kompis för tipset om en blåsippsbacke och kryper ner i floran med macro-objektivet framför ansiktet!

Alldeles förträffligt

Vilken underbar dag det varit! I alla fall vädermässigt (i övrigt har det väl varit som vilken annan dretdag som helst...)  Jag frös när jag åkte till jobbet eftersom jag valde bort vinterjackan men på lunchpromenaden visade det sig att vår/höst-jackan var i varmaste laget. Vindstilla, mysvarmt och fjärilarna trivdes som aldrig förr. Tyvärr lyckades jag inte fånga någon på bild men jag försökte verkligen med en synnerligen bildskön men Greta Garbo-skygg citronfjäril. Sorgmanteln missade jag helt men fick höra talas om den av en observant jobbarkompis.

Jag gjorde nog bort mig en del när jag kämpade med att avbilda de spirande lupinerna. De växer nämligen i dikeskanten på vägen utanför kontorsfönstren där även många flygresenärer passerar. Jag hade bestämt mig för att jag ville fota dem eftersom det kändes vår-angeläget. En medelålders gubbe på alla fyra i dikeskanten kan nog anses suspekt...

Lupinbladen är snygga. Tycker jag.

En något konstnärligare lupin-tolkning.

Jag lät mina steg styra mig mot Stora Berga ännu en gång. Jag visste att vintergrönan börjat blomma. Hela tomten i sydväst är täckt av denna marktäckare som behåller sina djupgröna blad vintern igenom. De blå blommorna är vackra och jag tittade djupt in i centrum på en av dem och lät skärpan stanna vid dess innersta.

Vintergrönans blå blomma är en prydnad på nära håll.

Blåsipporna tog vara på värmen och solskenet och blommade flitigt på andra sidan av Stora Berga. De har hållits i schack av det dåliga vädret men uppskattade det fina vädret precis som jag.

Ännu en blåsippa till kollektionen.

Kaprifolens blad har varit på gång länge nu. Denna slingrande växt har bråttom men brukar å andra sidan vissna tidigt på hösten. På den förvildade tomten runt det övergivna huset känns det logiskt att det sticker upp en och annan kaprifol.

Bråttom, bråttom har kaprifolen.

Jag såg att tussilagon i dikena tillbaka till kontoret flockades i dikeskanterna. Även dessa gula små solar har fått bråttom i solskenet. Inte alls oansenliga när man tar sig en närmare titt!

Tussilagon med sin gula färg i de smutsgrå dikena lyser verkligen upp.

Vi håller tummarna för att vädret håller i sig genom den stundande helgen!

Lindö, det är väl bara utfyllnad?

Bråviken har jag sett min beskärda del av. Sällan eller aldrig är jag däremot längst inne i Bråvikens spets där Motala Ström tar vid och sedan skär genom Norrköpings centrala delar. I lördags blev det ett sådant tillfälle och mitt under den fotbollscup som gick av stapeln på City Gross Arena ute på Lindö tog jag mig en promenad. Skönt att komma ut i friska luften och kul att se sig omkring. Jag kan däremot inte påstå att den tidiga vårdagen gjorde badplatsen jag hamnade vid full rättvisa. Och detta inlägg kan inte ses som särskilt mycket mer än utfyllnad i väntan på nästa skogsrunda! ;-)

Holmens pappersbruk ligger där framför oss.

Norrköpings yttre hamninlopp

Jag kan med uppriktighet och fullständigt ärligt hävda att Norrköping är en stad som är omöjlig att köra bil i om man vill hitta rätt. Det går inte. Punkt. Undrar hur förvirrade Norrköpingsborna själva är dagarna i ända? Det kan inte vara skoj att aldrig hitta hem... typ. Eller är det därför de har spårvagnar som tar folk från A till B oavsett korsningar, felaktiga eller helt uteblivna skyltningar? Så är det nog!

Inte nära att vara badvarmt ännu.

Joggaren höll sig varm i snålblåsten. Sämre ställen kan hittas för en joggingtur!

Jag strosade runt nere vid Lindö FF:s gamla klubblokal en stund. Hittade några detaljer runt den intilliggande badplatsen och det s.k. rekreationsområdet som var värda att spara på hårddisken och låta gå ut till offentligheten.

Tussilago vid strandkanten bland gammal vissnad vass.

En duschanläggning stod en bit från strandkanten. (Det är faktiskt en selfie!)

Jag såg några skyltar runt området som jag tror betyder att man inte får grilla kalkon på för små grillar. Det är bra med upplysning åt folket! Hade jag inte sett skyltarna hade jag säkert fortsatt köpa kalkon till min lilla engångsgrill...

Folkupplysning!

Jag och övriga familjen hittade hem efter lördagens Norrköpingsutflykt så helt omöjligt att hitta är det nog inte. Men nog sjutton körde jag fel big time även denna resa.

Stadsfjärdens höga hus

Mitt besök i Nyköping under måndagsmorgonen var så givande att det räcker till ytterligare ett blogginlägg. Denna gång är temat "höga hus" som inte behöver betyda "höghus" utan snarare att de är huvudet högre än sina kompisar vid sidan av.

Ett hus som genomgått en metamorfos från vrålful betongsilo till bostadshus återfinns inne vid hamnbassängens inre delar. Du har sett byggnaden här på bloggen förut men inte i den vinkel jag nu erbjuder.

Lantmännens gamla silo är nu bostadshus.

Lite längre bort finns det minsta av de höga hus jag nu erbjuder. En intressant byggnad som tillkom i samband med iordningställandet av kanotstadion. Vattensportens Hus har flera hyresgäster idag och ligger precis vid Stadsfjärdens strandkant.

Jag hittade ytterligare två höga hus som du redan härom dagen fick se i ett inlägg. Jag kallar dem "de två tornen" och de står vid Rosvallas stora idrottsanläggning. Bilden från andra sidan Stadsfjärden visar husen som dyker upp bakom en ridå av vass och björkar men denna gång får du se dem från rätt sida fjärden.

De två tornen fotade från piren.

Tydliga landmärken som sticker upp och ut i Nyköpings skyline.

Jag håller mig kort idag. Har mycket att stå i... :-)

Stadsfjärden

Måndag och ytterligare en lyx-semesterdag. En bokad servicetid för en av bilarna tog mig in till Nyköping redan tidig morgon. Och plötsligt stod jag i stan med kameran och en hel del tid att slå ihjäl. Jag hade redan i helgen bestämt att jag skulle lifta med äldsta dottern tillbaka till Stigtomta, och hennes arbetspass hos vår lokala Ica-handlare började klockan 10.00. Vädret var bra, jag kan kosta på mig att beskriva det som mycket bra till och med. Närheten från bilverkstaden till Nyköpings hamnområde och Stadsfjärden gjorde att mina steg styrdes mot vattnet.

Nyköpings småbåtshamn

Jag är inte mycket för stadslivet men när det är som i morse så kan jag inte klaga. Några hundägare som rastade sina jyckar gick längst fjärdens strandpromenad men i övrigt var det lugnt och prydligt. Gässen fattade däremot inte vinken utan skränade och bajsade ikapp med varandra...

Mitt 135 mm-teleobjektiv följde med i kameraryggsäcken och det blev mitt enda val idag (även om vidvinkel-zoomet också låg i ett fack.) Jag har framkallat dagens bilder på lite olika sätt men jag hoppas jag valt rätt utifrån motiv och ljus i bilderna. Det blev ganska många bilder på minneskortet så jag kommer att få ihop ett blogginlägg till från morgonpromenaden men då med temat "Stadsfjärdens höga hus".

En kanotist glider sakta fram innanför piren som utgör sida på kanotstadion.

Den långa piren är ett trevligt stråk att gå när det som i morse inte blåser någonting. Enda nackdelen är väl att man måste gå tillbaka samma väg som man kom ifrån då den annars endast erbjuder en simtur för att komma till bortre änden av Brandholmen.

Kanotstadion har ett slut där borta i fjärran.

En liten bro, ett lusthus och några torn för kanottävlingar finns på piren.

De sparsmakade färgskalorna i ovanstående bilder byttes raskt ut mot regnbågens alla färger när jag gick till de graffitiväggar som ställts i ordning. Här är det okej att måla men du ska inte tro att personerna med sprayburkar kunnat hålla sig borta från kringliggande "möblemang." Det kliar väl i fingrarna för mycket för att avstå.

Bänk och bakomliggande soptunna med skrank har fått sig en släng av sleven.

Bakom Vattensportens Hus och dess parkering stod några gamla växter vars översta delar precis nåddes av morgonsolens strålar. De lyste så fint så det fick bli några bilder även på något så oansenligt som torra växter.

Ljuset och formerna är viktiga komponenter.

Jag hade haft den goda smaken att brygga en termos kaffe innan jag åkte hemifrån och i solskenet satt jag och läppjade ett par muggar innan jag lät apostlahästarna ta mig till dotterns väntande bil och hemfärd till Stigtomta.

Ingen dålig rastplats för en lantis på stadsbesök.

Tack för ditt intresse!