Har storleken någon betydelse?

Under söndagens promenad hade jag sällskap av min 135 mm:s glädjespridare. Något annat val hade jag inte. Lördagens dimma hade ersatts av ett lätt dis samt en askgrå himmel så något var jag ju tvungen att ta till för att förhöja värdet av promenaden. 135 mm-pjäsen har en förmåga att skapa magi.

Klockarbol och 52:an in mot Nyköping

Trädraden framför Stigtomta Kyrka avslöjar var en tidigare väg lett upp mot kyrkbacken

Kyrkogård

I kyrkmuren sitter några gamla ringar. Jag blir nyfiken, för hästar?

Det gäller att använda 135 mm-pjäsen med omdöme och försiktighet. En bredbent hållning med ena foten framför den andra är att rekommendera. Allt för att inte kroppen ska svänga fram och tillbaka. För mycket rörelse och skakningar är inte bra för slutresultatet.

Vägen upp till Stora Ramshult

Givetvis hade jag kunnat använda 100-400 mm idag. Men den rackarn trivs ju inte så bra i dåligt ljus. 50 mm är för lite i vissa sammanhang, perfekt i andra.

Förgrunden till Stigtomta Kyrka avslöjar aktuellt snöläge

Marken framför Stentorp är också blottlagd

Vid Stordalen ligger enorma timmertravar och väntar på vidaretransport

Åsbys allé från andra hållet än det jag visade igår

Det är möjligt att långa promenader rensat huvudet och sorterar tankarna. Men jag vet inte jag...

Ha en fantastisk avslutning på helgen!

Landskapskliché eller stämningsgarant

Bredvid solnedgångar torde dimma vara en av de mest fotograferade ingredienserna i naturpaletten vi kameranördar håller oss med. Strunt samma, för mig är dimma en tokvälkommen gäst. Allra helst som barmarksjanuari inte har så vansinnigt mycket annat att erbjuda.

Jag gick över TGOJ-banan och tog sikte mot Åsby

Dimman hade samlats på nässlornas döda stjälkar

Vid vattenreningsverket

Efter några överbokade helger fanns det äntligen tid för en promenad under lördagen. Givetvis skulle först träningen med flicklaget genomföras, men sen så. Jag svidade om från träningsoverall till luffarklädseln, broddade skorna och riggade kameran.

Häst i en av Åsbys hagar

Åsby

Idag fick den gamla Canon 1D Mark III följa med. Den blev glad, sedan jag köpte 1D Mark IV har den bara luftats en eller två gånger. Det innebär 3/4-dels år i träda, stackarn. Efter noggrant övervägande blev det 70-200 mm-zoomen. Vidvinkel kunde kanske ha funkat, macro-objektivet hade absolut varit ett vettigt val. Nu blev det telezoom.

Vassvippa är också en kliché

Ensamt träd på åsens rygg

"Vägen" upp mot kohagen

I början av allén upp mot Åsby kan man vika av till höger och komma ut på den öppna ytan som är en sankmark i änden av Hallbosjön. Går man i kanten av skitdiket/bäcken så kan man komma till en kohage. Vid ett tillfälle för ett par år sedan var jag där en vårkväll och blev förtrollad av det ljuvliga kvällsljuset som nådde kossornas ekbacke.

Dimman fastnade på tistelns taggar

En liten vippa kopäls i taggtrådens fångenskap

Zoom-objektivet har en närgräns på 1,2 meter. Det räcker långt om man samtidigt zoomar in till 200 mm. Skärpan i den gluggen är det inget fel på vilket gör att man kan ta krispiga närbilder. Trots dimma och uteblivet solsken räckte det att fota på ISO 200 för att få tillräckligt bra slutartider (utan att riskera skakningsoskärpa). Bländaren är mellan f/2.8 till f/5.6 på bilderna i dagens inlägg.

Den enda av dagens bilder där jag ville behålla färgerna 

Ingen risk att bakgrunden skulle framträda för tydligt med tanke på dimman

Där borta i förlängningen ligger Hallbosjön

När dimman rullar in över terränglådan infinner sig ett lugn som är svår att ta miste på. Ljuden försvinner, stillheten råder. Givetvis bidrar den uteblivna vinden till den andäktiga stämningen. Av de alternativ som gavs inför dagens promenad kändes mitt val som inspirerande och varierande. Det mesta gör sig som sagt bra i dimslöjor men dagens promenadriktning var det länge sedan jag tog.

På gränsen mellan den plöjda majsåkern och vallen

Några kvarlämnade majsstjälkar med Åsbys fina allé i bakgrunden

Åsbys stallbyggnad bakom allén

Det gäller att passa på när tillfälle ges. Kanske kommer jag ut en sväng även under söndagen. Nästkommande helg blockeras av inomhusfotboll på både bredden och längden. Så är det och egentligen tycker jag det är helt OK.

Ha en fortsatt finfin helg!

Fotbollsbilder i brist på annat

Dagens blogginlägg avslöjar att jag inte varit ute på fotopromenad på ett tag. Helgen som passerade bjöd bl.a. på en helt magisk stund under söndagsmorgonen då soluppgången skedde i tät dimma och ljuset under några lyckliga ögonblick färgades av den uppgående solen. Tyvärr var jag i den stunden på vag till en samling med fotbollstjejerna eftersom vi skulle tillbringa hela dagen i en inomhushall och spela seriespel i futsal.

Lördagen ägnades också till 100% åt fotboll. Först en förmiddagsträning med fotbollstjejerna och sedan iväg till grannorten Katrineholm där en intressant 7-mannacup för damer avgjordes i Duveholmshallen. Värmbol Dam Cup har arrangerats många gånger men jag har tidigare aldrig haft möjlighet att bevaka den. Nu gjorde jag mig en lucka i mitt för övrigt hektiska schema och tittade till de två lokala damlagen IK Tun och Hargs BK när de spelade sina två avslutande gruppspelsmatcher. (Cupen började redan tidigt under lördagsmorgonen.)

Jag ska inte gå in på detaljer om resultat m.m. Om det är av intresse finns min bloggtext att läsa på Lokalsporten där även en länk till hela bildgalleriet (155 bilder) finns.

I detta inlägg klämmer jag in några av bilderna. Jag fotade med min Canon 7D Mark II och mitt Canon EF 70-200 mm/2.8L IS II USM. Vid ett tillfälle monterade jag på mitt Samyang-fisheye för att ta några "twistade" bilder av hallen. Jag fotade med manuella inställningar och eftersom jag ville fota med minst 1/640-dels sekunds slutartid krävdes ISO på 4000 alternativt 5000. Givetvis är bländaren på full öppning i dessa sammanhang, allt annat är att be om ännu högre ISO-tal och därmed ännu värre brus. Som vanligt när jag fotar sport är det jpg som gäller (inte råformat) och därför krävs att jag tar fram gråkortet och vitbalanserar kameran med det befintliga ljuset i hallen.

Elin Edberg i IK Tuns gröna matchställ

IK Tun mötte Forsby FF och förlorade med 0-2

Den bistra uppsynen på domaren är grejen för mig i denna bild

IK Tuns Ellen Ivehammar i kamp med Forsby-spelare

Arrangörsklubben DFK Värmbols lagkapten fastnade på bild också

Ytterligare en DFK Värmbol-spelare framför kameran

Fisheye-objektivets förvrängning är som den är

IK Tuns Emmelie Jönsson gjorde 1-0 mot IFK Norrköping DFK som sedan vände och vann med 3-1

Hargs BK:s Sofia Jansson (i blått) i närkamp mot Forsby-spelare som till denna match bytt matchställ

Hargs-målvakten Sofia Sundström gör sig redo att mota skottet som kommer från Forsby-spelaren

Forsby FF besegrade Hargs BK med 5-1

För övrigt har jag fotat ovanligt mycket på jobbet den senaste veckan. Inte bara miljö- och produktbilder utan även gruppbilder och porträtt. Men de bilderna har jag ju ingen glädje av i denna blogg...

Stallets omgivningar

Söndagens Ålspånga-besök innebar givetvis ett antal obligatoriska hästbilder. Vädret var dock så fint att jag inte kunde nöja mig med att gå mellan paddockar och hagar i anslutning till stallet. Det blev en sväng med apostlahästarna ner till den sjö som sträcker sina vindlingar mot säteriet.

Jag tog mig förbi boningshusen vid Ålspånga

Där nere vid vattnet ligger ett fint litet hus

Jag tittar på kartbilder och funderar på vad sjön kan heta. Nu kan jag få på näsan men det ser ut som om det skulle kunna vara Långhalsen. Det är ju en sjö som på olika sätt ringlar sig förbi både det ena och det andra. Smala sund och öppnare ytor, från centrala Södermanland och hela vägen ner till Täckhammar där den övergår i Nyköpingsån och hittar sin väg ut i Östersjön.

Ett fantastiskt läge

Jag höll mig på försiktigt avstånd från bryggor och bebyggelse och gick i sjökanten för att leta fotomotiv och vinklar. Isen låg spegelblank (nåja) framför mig men det lockade inte att testa dess hållfasthet. Detta påminner mig dessutom om att jag inte längre äger några skridskor. Behöver man sådana?

Alla bilder på hästarna i gårdagens inlägg och de bilder som syns i detta inlägg är tagna med min Canon 5D Mark II med objektivet EF 70-200 mm/2.8L IS II USM. Maken till zoom-objektiv har jag aldrig upplevt. Det är verkligen en absolut fullträff på många sätt. För mig och tydligen för många, många andra. En nackdel är priset, det kan man inte komma ifrån.

På vägen tillbaka från sjön

Blå is i spåren efter traktorn som åkt där i töväder

Svartvit konvertering av isformationerna på vägen

Jag tog mig tillbaka mot stallet. En titt ner längst allén och väg 221 som går mellan Bettna och Flen. Jag rundade ridhuset och gick upp mot den gamla länga som står i en skogsglänta.

Ålspångas stall och ridhus

Allén i riktning ner mot väg 221

Det fanns inget nytt att upptäcka. Jag har varit där tidigare och fotograferat. Utedasset stod där det skulle. Dörrar och fönster visade samma spår av tidens tand och årens slitage.

Denna bild har jag spegelvänt eftersom texten satt för att läsas från insidan

Så fick det bli denna gång. Det kommer fler tillfällen, hoppas jag. Hästarna får ju inte gå ofotade för länge!