Är 5 minuter för sent bättre än inte alls?

Idag slutade jag jobbet (som oftast) strax efter klockan 17. Ett mysko eftermiddagsväder gav en rejäl regnskur vid 16-tiden. Därefter kom det fram några solstrålar i en glipa mellan molnområdena. Hela vägen hemåt från Skavsta till Stigtomta hade jag den nedgående solens strålar i blickfånget. Det är vid såna tillfällen jag önskat att jag haft en systemkamera med mig och att jag utan hänsyn till trafik eller liknande kunnat stanna för att fotografera.

De senaste åren har kantats av tillfällen då jag kört bil och fått ett underbart sceneri utanför vindrutan. Jag tillhör inte de som "måste" fota solnedgångar men mitt fotohjärta smälter för dimma, höstfärger och intressant ljus. Ofta på den sketna vägen mellan hem och arbetsplats.

Innan jag hunnit hem hade solen gått ner. Den långsmala glipan mellan molnen gjorde dock att ett orangefärgat ljus färgade undersidan av molnen och allt som tecknande sig mot den turkosa molnfria remsan och de gulröda molnen blev häftigt. De kala trädgrenarna såg sååå intressanta ut.

Nåväl, jag parkerade bilen och rusade in för att slita fram ett par kameror och sedan stormade jag ut på husets balkong som vetter mot sydväst. Fem minuter för sent för den riktiga färgexplosionen och tyvärr i avsaknad av trädkronor som förgrund. Det jag fick var i alla fall några intressanta bilder där man ser ett moln som kastar skuggor på de övre liggande molnen. Intressant, i alla fall för mig.

Canon 5D Mark II, EF 17-40 mm på brännvidden 17 mm

Canon 5D Mark II, EF 17-40 mm på brännvidden 26 mm

Canon 1D Mark IV, EF 70-200 mm på brännvidden 70 mm

Canon 1D Mark IV, EF 70-200 mm på brännvidden 100 mm

Canon 1D Mark IV, EF 70-200 mm på brännvidden 140 mm (men därefter hårt beskuren)

Jag tränar vidare på min tajming. Kanske får jag till det bättre nästa gång. Eller annars får jag lära mig att alltid släpa på en systemkamera.

Motivjakt i bakslagslandskapet

Även om det är februari kände nog fler än jag att det var ett rejält bakslag när onsdagen bjöd på snöoväder och vinterelände. Därefter har det blivit kallt vilket innebär ishalkigt och knaggligt underlag på vägar och trottoarer. Inte ens snödropparna utanför farstukvisten tycker att det är särskilt muntert att få ett vitt snötäcke som mantel.

Snödropparna kämpar vidare

I skrivande stund är det lördagskväll och för första gången på drygt två veckor känner jag att jag är ifatt. Det har varit ett par större idrottsevenemang som tagit mycket av min tid, framförallt under helgerna, och plötsligt fick jag en stund över under lördagseftermiddagen och det gjorde underverk. Mina bilder under den halvtimmeslånga promenaden var dock inte några underverk...

En plöjd majsåker är väl vacker...? ;-)

Lördagsförmiddagen badade i solsken. Jodå, då var jag inomhus och bedrev fotbollsträning med flicklaget. När jag väl tog mig tid att gå utomhus hittade solen några molnslöjor som den nödvändigtvis var tvungen att gömma sig bakom. Man kan inte få allt.

Den ofta fotograferade vägen upp mot Prästgården

En tanke som fastande för ett ögonblick i mitt huvud var att jag efter några år av intensivt fotograferande ser bilder framför mig på ett helt annat sätt än när jag köpte min första digitala systemkamera år 2009. Vid det här laget har jag "fotat av mig" och vet förhoppningsvis lite bättre vad som fungerar och inte fungerar.

Solen bryter igenom bakom trädens siluetter

Nu för tiden är jag mer på jakt efter vinklar och ljus. Framförallt när jag är i bekant terräng där jag gått många gånger. Jag hoppas innerligt att min nyfikenhet består och att utvecklingen fortsätter. Fullärd finns det nog ingen som är men drivkraften att bli säkrare och tryggare i fotograferingen vill jag bibehålla.

Ponny i en av Åsbys hagar

Dagens promenadsällskap blev min Canon 5D mark II och mitt kära gamla macro-objektiv. 100 mm brännvidd var tyvärr inte tillräckligt till de tre bilder som kommer här nedan men när hästarna var så ystra och busiga fick jag ta vad jag hade i händerna och beskära ganska kraftigt i efterbehandlignen.

Jag gick vidare bakom Åsbys lada och kom till den lilla gångbro de gjort i ordning för att torrskodd komma över "skitdiket". De senaste dagarnas dagsmeja med svinkalla nätter hade satt sina spår i det trögflytande vattnet.

Isformationer

Nu tar jag kväller. :-)

Museibesök i Stockholm

Vecka 8 innebär sportlov för traktens skolungdomar. Vi i familjen Jansson tog fasta på detta, dock inte bokstavligen, och ägnade torsdagen åt museibesök i Stockholm. Det finns onekligen något fler museum i huvudstaden än i Nyköping. För närvarande är det väl ungefär 100 mot 0 i Stockholms favör. Vi ska få ett nytt länsmuseum i Nyköping och i väntan på det har vi kanske något dygnet-runt-stängt museum som jag inte känner till.

Nyköpings järnvägsstation

Stockholms Centralstation

Jag planerade och bestämde enväldigt att vi skulle ta oss till Djurgården och starta vår museiodyssé på Nordiska Museet. Alla vardagar med undantag av onsdagar stänger huvuddelen av Stockholms museum mellan klockan 16 och 17. Ett eller förhoppningsvis två besök tänkte jag mig att vi skulle hinna med. Utan att behöva gå upp i ottan.

Jag vägrar att köra bil i Stockholm och det är inget jag lidit för hittills. Till Stockholm åker man ju allra bäst med tåg. Förutsatt att de överhuvudtaget går. Under onsdagen snöade det och då gick självklart inte tågen som de skulle. Vi hade bättre tur på vår resdag och kom till Stockholm en stund efter 10 på förmiddagen. Strålande solsken men arktiskt kalla vindar.

Min koll på Stockholms innerstad är skral, dock visste jag hur vi skulle gå för att komma från Centralstationen till Nordiska Museet. Vi gick inte den genaste vägen utan följde strömmen och vattnet bort mot Djurgården. Det var trevligast så.

Utfodring (!?!) av sjöfåglar i Stockholms ström

Jag hade med mig min Canon 5D Mark II samt mitt helt outnyttjade Canon EF 28 mm f/2.8. Ett litet objektiv som har sina för- och nackdelar. Det saknar modernare fokusmotor vilket gör att det knarrar och gnisslar, det är mjukt och luddigt på största bländaröppning och är inte supervidvinkligt. Dock är det skarpt om man väljer något mindre bländare och tar ingen plats i packningen.

Promenaden mot Nordiska Museet bjöd på mycket av det vackra vår huvudstad har att erbjuda. Vattnet är den enskilt viktigaste beståndsdelen när man ska bedöma stadens skönhetsgrad. De många äldre byggnaderna en annan.

Den inbitne Stockholmskonnässören vet förmodligen vad husen heter och har för historia. Den kunskapen saknar jag. Jag nöjer mig med att titta, fascineras och eventuellt fotografera från höften. Det var en långpromenad i sällskap av hustrun och de två yngsta döttrarna, inte en fotorunda med syfte att få så bra och många bilder som möjligt.

Där i bakgrunden kan man se Nordiska Museet

Bogvisir

Slutligen hade vi halkat oss fram till vår destination. Urblåsta och en smula frusna klev vi inte på ståtliga Nordiska Museet. Mycket att titta på där inne och även barnen (11 och snart 14 år gamla) var nöjda.

Lovisa, Alva och Anita

Nordiska Museet

När vi kände oss nöjda sökte vi oss ut och upp mot Östermalm där Historiska Museet ligger. Här följde ännu ett intressant museibesök som gott hade fått pågå lite längre. En halvtimme innan stängningsdags klockan 17 insåg vi att vi hade hälften kvar och i mina ögon var det den mesta spännande delen med vikingar och forntida fynd.

Lovisa, Anita och Alva utanför entrén till Historiska Museet

Vi var helt slut i fötter och huvuden efter allt trampande och alla synintryck från två museum. Stegen mot Centralstationen tog oss förbi NK där vi också gled in för en kortare titt. Vi gick inte längst vattnet på tillbakavägen eftersom solen hade trillat ner under horisontlinjen.

Strindberg utanför Dramaten

Vi hade gott om tid på oss att äta middag och därefter softade vi en stund på Centralstationen innan tåget som skulle ta oss hem till Nyköping igen avgick klockan 19.40. En lärorik och rolig dag som gärna får återupprepas. Som sportlovsaktivitet var den faktiskt ganska aktiv, vi fick ihop nästan 1,5 mil under skosulorna denna dag.

Storpublik i februarisolen på Rosvalla

Så har ännu en helg passerat. Om du enbart läser av antalet blogginlägg från mig de senaste månaderna så är det lätt att tro att jag inte fotar särskilt ofta numera. Det är inte helt sant, jag håller i någon av kamerorna lika många timmar som tidigare. Det är bara det att jag inte fördelar fotograferandet på dagliga promenader särskilt ofta. För tillfället.

Precis som mitt senaste inlägg (om Gripendagen) är detta blogginlägg inte skrivet för att i detalj berätta om fotbollsmatchen mellan Nyköpings BIS och Hammarby IF. Den skriver jag om i ett annat forum, Lokalsporten.se, medan jag här tar upp det fotografiska perspektivet på händelsen. För övrigt vann Hammarby med 3-2 (3-1) och gruppspelet rullar nu vidare med ytterligare två matcher innan vi vet vilket lag som tar sig vidare i Svenska Cupen anno 2017. Här är i alla fall länken till bildgalleriet från matchen>>>

Svenska Cupens gruppspel inleddes för Nyköpings BIS med hemmamatch mot Hammarby IF (klicka på bilden!)

Lördagen den 18/2 var det dags för stormatch på hemmaplan för Nyköpings BIS. Vår division 1-klubb har lyckats med bedriften att ta sig till Svenska Cupens gruppspel, precis som 2013 då IFK Göteborg var på besök, och denna gång inleddes gruppspelet med match mot Hammarby IF. Bajen är nog den förening i landet som har de mest hängivna supportrarna. Det finns gott om Bajen-fans i Nyköping och det är dessutom nära mellan Stockholm och Nyköping.

Den temporära ståplatsläktaren på ena långsidan var proppfull

Bajen-klacken bjöd på härlig fotbollsstämning i Nyköping

Nyköpings BIS hade mycket att styra med innan denna cupmatch. Att bygga upp en tillfällig läktarkonstruktion bredvid en av Rosvallas konstgräsplaner var bara en del av arbetet. 2800 åskådare kunde man till sist erbjuda plats. Huvuddelen på ståplats, kompletterat med några hundratal sittplatser (också på temporära läktare).

Läktarsektionerna plockas ner efter Hammarby-matchen och skickas till VM i Lahti

Säkerheten med ett par tusen tillresta storstads-gäster var nog en av de större frågorna för arrangören. Nyköpings BIS ansvarar för det som händer på arenan i samband med en match på hemmaplan. Tyvärr är detta en stor fråga i dagens samhälle och element som inte har så mycket med idrott att göra tyr sig till fotbollsarrangemangen. Med barriärer, separata ingångar och förstärkt polisbevakning flöt det mesta på helt friktionsfritt under lördagen. Tack.

Rosvalla konstgräsplan A

Fascinerande med alla Bajen-supportrar som var på plats vi KGA (tyvärr sönderfrätt himmel...)

Det var inte givet att jag skulle bevaka denna cupmatch. För egen del gör jag hellre de mindre väntade nedslagen i den lokala idrotten. Det som annars inte skulle nå ut till allmänheten. Cupmatchen mot Hammarby IF hade både TV-bevakning (CMore), lokaltidningens uppmärksamhet, Bildbyrå-fotografer m.fl. som via alla tänkbara kanaler nådde alla intresserade.

Hammarby-klacken skanderade och hyllade på ett härligt sätt!

Efter matchen tackade publiken spelarna i Hammarby IF som vann med 3-2

När jag väl bestämde mig för att söka en ackreditering kom det önskemål från två olika håll om specifika bilder. Det färgade min bevakning till viss del men samtidigt så hade jag inte kunnat vara vid Rosvalla med kamerorna utan att ta dessa bilder oavsett. Publiken, arrangemanget, den tillfälliga förändringen av Rosvalla osv. var så pass anmärkningsvärt att det ändå skulle ha fastnat på kamerornas minneskort.

Inte okej

Klackens fanor var utmärkta motiv

De bilder du ser i detta blogginlägg är de jag valt ut som på ett eller annat sätt fastnat lite extra på mina egna näthinnor. Sånt jag aldrig annars skulle kunna fota vid något idrottsevenemang i Nyköpings-trakten. Det som gjorde lördagens arrangemang speciellt. Den inledande bilden är en panoramabild bestående av 4 bilder som jag låtit Photoshop skarva ihop.

Bajen-supporter som nöjd och glad fick se sitt lag vinna mot division 1-laget Bissarna

Givetvis var matchen mellan Nyköpings BIS och Hammarby IF intressant att dokumentera också. Fattas bara annat. Utöver spännande och roliga situationer ville jag gärna få med känslan av mycket publik på några av bilderna i alla fall. Tyvärr får man inte fota så långt upp på långsidorna i dessa sammanhang (troligtvis p.g.a. TV-sändningarna) och då är det kortsidorna samt en liten bit upp mot förlängningen av straffområdesgränsen som är OK.

Christoffer Hansebjer i Nyköpings BIS driver boll med Hammarbyklacken bakom sig

Nyköpings BIS-spelaren Ishmael Koroma

Bilderna under lördagen är tagna ur ett tydligt Nyköpings-perspektiv. Det innebär att jag i första hand fokuserade på vad Nyköpings BIS företog sig på planen. Någonstans måste man välja vilket av lagens anfallsriktning man ska följa om man dessutom inte kan vara vid mittlinjen och fota kampen ute på planen. Bildbyråns fotografer lär ha fler köpare på bilder där Hammarby IF:s spelare syns, kvällstidningarna gillar nog kända allsvenska spelare bättre än anonyma division 1-spelare, och det är helt okej. Mitt perspektiv är dock lokalt och då blir det vad mina bilder återspeglar.

I Nyköpings BIS är Suad Gruda välkänd men Bajenliraren Kennedy Bakircioglus ikonstatus har han inte. Ännu.

Här följer ett par bilder från en spelsekvens. Ibland är det fullständigt överflödigt att visa mer än en bild per händelse men ibland är flera bilder bra för att visa ett förlopp. Jag kan nog påstå att jag oftast nöjer mig med en enstaka bild per händelse i bildgallerierna jag skapar men undantagen är frekvent förekommande.

Enis Ahmetovic i Nyköpings BIS får upp Hammarby-spelaren Mats Solheim på ryggen

Och här är även bollen med samtidigt som vi alla kan se vad man anar i första bilden. Krasch.

Lördagen bjöd på solsken, dräglig temperatur och nästan vindstilla väder. Fantastiskt fint. Dock hade jag att kämpa med den lågt stående solen som emellanåt gav ett svårbemästrat motljus. De två höghusen vid fotbollsplanens kortsida kastade sina skuggor över planen på olika platser efterhand som eftermiddagen förlöpte. En trevlig detalj var i alla fall att solskenet fick en varmare ton i slutet av matchen. Matchstarten var kl. 14.00 och domaren blåste av ungefär klockan 15.45 när solen med nöd och näppe nådde in på planen.

Medljus och bollskugga på Hammarbys islänning Birkir Már Sævarsson

Eftermiddagssolens varmare ljus syns på Hammarbys Pa Dibba som vädjar till domaren  Nermin Cisic

Efter en lång period av sportfoto inomhus, eller utomhus i elbelysning, var det befriande skönt att ställa ISO på 200 och njuta av brusfria bilder i efterbehandlingen. När det är bra ljus sätter kamerornas fokussystem dessutom skärpan mycket snabbare och bättre. Det är i alla fall min erfarenhet.

Tyvärr var motljuset besvärande och avståndet till händelsen i tajtaste laget för mitt 300 mm-objektiv i denna bild

Självklart kittlar det lite extra med denna typ av stormatcher på hemmaplan. Det är inspirerande att bevaka. När jag får välja är det ändå den lokala division 6-matchen en ljummen augustikväll som vinner mitt hjärta. På något sätt.

Hammarbys Jiloan Hamad och Kennedy Bakircioglu drar från varsitt håll i Bissarnas Sal Jobarteh

Nu längtar jag efter finväder och en promenad i naturen med kameran. Stillsamt landskapsfoto utan krav och planering. Det är också kul.