Under vintermånaderna blir man tydligt medveten om solens närvaro de få gånger den behagar visa sig. Det känns som om någon lagt på ett grått, tjockt täckte över våra huvuden i november och att det ska ligga orört till någon gång i mars. Enstaka dagar, ibland en hel vecka, i samband med ett högtryck kan vi få en molnfri himmel att njuta av men då blir det ju galet kallt istället. Någon slags skev kompensation, typ.
 |
| Sol. Grönt. Udda för att vara i början av februari. |
I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag haft feber i ett par veckor. Det har fortsatt till skrivande stund. Inte så hög feber men likväl feber. Något är fel men jag vet inte vad. Höften har undersökts ännu en gång, de har gjort en punktion för att ev. hitta bakterier som orsakar en infektion. Jag tvivlar på att det är där felet ligger. På tisdag ska magen DT-röntgas och det är mer sannolikt i den trakten som något felar. Det onda i höfterna har klingat av sedan tre veckor tillbaka.
Vad det än är i kroppen som inte är som det ska så är jag galet trött. Daglig feber i fem veckor tar också på krafterna. Trots detta har jag i februari gått upp i tid och jobbar nu 75%. Några gymbesök är inte att tänka på, senast jag svettades på gymmet var på nyårsaftonen. Med en infektion eller inflammation i kroppen är det inte lämpligt på en fläck att ägna sig åt pulshöjande träning. Promenaden på 3 km förra helgen (då bilderna i detta inlägg togs) var mer än tillräcklig för att jag skulle se stjärnor framför ögonen ...
 |
| Trollskogen är numera enbart en sorglig syn för ögonen |
Nu känner jag att jag gnällt väldigt mycket, det börjar dock att bli jobbigt att hålla ångan uppe och humöret glatt. Den energi jag har går till fullo åt till jobbet som kräver mer och mer för varje vecka som går. Det är svårt att jobba deltid på en heltidstjänst, omgivningen matar på som om jag hade all tid i världen.
 |
| Ge kaprifolen någon plusgrad och den får bråttom att komma igång |
Jag biter ihop och krigar vidare i väntan på svar från vården. Vårdens fördelar är många men eftersom jag i första hand är en hematologi-patient är deras expertis inte alltid den som behövs. Visst, de remitterar mig hit och dit för att rätt diagnoser ska ställas och korrekta behandlingar ska sättas in och det är definitivt något som andra patienter också får finna sig i. Jag har tagit del av kompetensen hos bl.a. infektionskliniken, ortopeden, specialisttandvården, onkologin och radiologin. Man lär sig hitta på sjukhusen!
Den knäppa fasantuppen fortsätter besöka vår tomt och plommonträdet där fågelmataren hänger. Jag har inte sett den äta några solrosfrön men den kanske är sällskapssjuk och vill hänga med talgoxarna, pilfinkarna och blåmesarna?
