Lag- och porträttbilder för fotbollslag

Under inledningen av veckan fotade jag först flicklaget i Stigtomta IF där jag själv är en av ledarna. Det följdes av enskilda porträtt på spelarna. Med oss ledare blev det sisådär 33 personer. Tog hela träningstiden innan jag var klar. Gruppbilden är jag inte så där jättenöjd med då jag dumt nog valde att ta den med allt för solbelyst bakgrund. Jag kompenserade för detta i kameran men har fått efterbehandla bilden ganska mycket. Utöver detta fick jag också byta ut ett huvud på en spelare trots att jag tog mängder med bilder när alla var uppställda. Märkligt att det alltid ska vara någon som blunda eller göra något mindre smickrande på varenda bild man tar...

Stigtomta IF F02-04, 2016

Med gruppbilder har jag två grejor jag alltid försöker göra. Dels ta någon bild när inte en enda spelare är där de ska vara. Oordning och lätt kaos. Brukar kunna bli kul. Denna gång såg jag till att själva vara med på denna inför-bild eftersom jag också behövde fjärrutlösare då jag skulle vara med på den officiella bilden.

Herr Jansson i test-foto-tagen på Stigtomta IP

Den andra grejen jag gör är att be deltagarna om den värsta grimaschen de kan åstadkomma. Bilden med grimascher brukar inte vara lika bra som den efterföljande när alla skrattar åt varandra. Dessa bilder betraktar jag dock som interna så det tänker jag inte visa någon här i bloggen.

Under tisdagskvällen åkte jag till grannbyn Enstaberga där IK Tuns damlag håller till. Precis som ifjol hade jag lovat dem en gruppbild samt enskilda porträttbilder. Denna gång var det 32 spelare och 5 ledare. Mycket stora grupper vid båda fotograferingstillfällena med andra ord. Kul på många sätt!

IK Tun damlag, 2016

Gruppbilderna har jag tagit med mitt 50 mm-objektiv och bländare f/6.3. Det blir skarpt så att det räcker på det avstånd det handlar om. Tun-tjejerna var fler än jag räknat med och kanske skulle det funnits lite mer plats för ett par av ledarna uppe på den bänk där den bakre raden spelare står. På så sätt hade inte gruppen blivit så utdragen i sidled.

Inför-bilden på IK Tun är jag nöjd med. En Lars Norén-inspirerad scen.

Sedan ifjol har jag hittat ett koncept för de enskilda porträttbilderna där jag använder min 5D Mark II och mitt 135 mm-objektiv. Bländare f/4.0 och stående format där spelarna avbildas i halvfigur för att passa hemsidornas presentation som allra bäst. Mängden spelare som ska fotas på kort tid gör fotograferingen en aning industriell och tyvärr finns inte riktigt minuterna som behövs för att göra de mer obekväma foto-objekten lite mer avspända framför kameran. Den som är duktig porträttfotograf fnyser säkert åt min syn på detta men jag är inte varken duktig eller van att lotsa objektet vid porträtt-situationer.

Min egen dotter Lovisa får illustrera hur jag valt att ta de enskilda bilderna

Nu ska jag sitta en stund och redigera IK Tuns porträttbilder. Kvällsnöje!

På bara några dagar

Mycket har hänt i naturen sedan i söndags kväll då jag tog bilderna som kan ses i detta blogginlägg. Den plötsligt närvarande sommarvärmen har på bara några dagar fått klorofyllen att rusa genom varje stam, gren och kvist. Blommor har slagit ut, fruktträd har hunnit blomma färdigt, björkars löv har gått från musöron till kattöron (?) och häggen blommar för fullt i mina hemtrakter.

Magnolian stod i full blom i söndags och nu under onsdagen kan jag se att den blommat ut

Hysteriska mängder björkpollen stör i alla fall mig just nu

I söndags såg jag för övrigt vårens första svala över gärdena mellan Skillra och Åsby. Det tolkar jag som ett tecken på att sommaren är precis runt hörnet. Förvisso har det nu under onsdagen kommit in kallare väder och det är inget konstigt med det, vi är ju i maj och inte juli enligt kalendern.

Våra kaniner har nästan inte hunnit bli av med vinterpälsen

Jag var under söndagskvällen ivrig att fota med min Canon 1D Mark IV som jag tidigare under söndagen köpt begagnad av en säljare i Stockholm. Efter söndagskvällen har jag inte haft tid att leka vidare med mitt nya kamerahus. Därmed inte sagt att jag inte fotat. Måndagskvällen fylldes med lagfotografering och spelarporträtt för flicklaget jag själv är ledare i och tisdagskvällen innebar samma fotouppdrag men hos grannklubben IK Tun vars damlag önskade bli avbildade. Ett 30-tal människor vid varje tillfälle och massor av sprudlande glada fotbollsspelare att försöka få på bild.

Lönnskott som står i uppstartsläge inför sommaren

Jag har beställt minneskort, handlovsrem och kamerahuslock till min 1D Mark IV. Kommer nog om några dagar. Den kommande helgen innebär inomhusvistelse på jobbet eftersom vi ska genomföra ett större förändringsarbete i vår IT-miljö men därefter är jag mycket sugen att fota med den nya kameran under någon fotbollsmatch.

Ha en fortsatt förträfflig vecka!

En timmes väntan på Kungsholmen

Ja, jag har inte glömt att jag var i Stockholm så sent som förra helgen. Idag har jag varit där på nytt. Söndagens besök varade dock inte längre än 2,5 timmar.

Det var dit jag skulle, Kungsholmen

Jag bestämde mig under fredagens sena eftermiddag att jag skulle till Kungsholmen. Målet var att genomföra en begagnat-affär av ett kamerahus. Sedan mer än 1,5 år har jag bestämt mig för att få tag på ett Canon 1D Mark IV och därefter har jag dels väntat på att priserna skulle bli de rätta samt att ett tillräckligt välbevarat exemplar skulle dyka upp bland annonserna på Fotosidan.se.

Tulpaner på Kungsholmen

Jag känner att det finns flera saker att förklara i detta. Först och främst varför jag snöat in på ett gammalt Canon-hus som troligtvis de flesta skulle vända ryggen. Efter att ha ägt en 1D Mark III i fyra år har jag imponerats över bildfilerna som kommer ut ur denna lågupplösta stenålderskamera. Min gamla kamera är den näst sista generationen från Canon med sensorstorleken APS-H (inte crop-kamera som de vanligare APS-C och inte "fullformat"). Jag vill helt enkelt ha den sista generationen av denna sensorstorlek och mig gör det inget att allt i övrigt är lite omodernt med detta hus. Alltså suktar jag efter 1D Mark IV.

En modern vy av Stockholm

Jag räknar kallt med att ISO-egenskaperna ska räcka i 1D Mark IV för att fota i Nyköpings delvis dåligt belysta inomhusarenor kommande vinter. De borde vara ungefär där min avsevärt modernare 7D Mark II är men det är inget jag kommer att testa ordentligt förrän om många månader.

Kajakpaddlare i kanalen vid Kungsholmen

Jag hade hoppats att begagnatpriserna skulle kommit ner till 10-11000 kronor men så har det inte blivit ännu mer än på ruskigt slitna exemplar. Canon har ju släppt både 1D X och 1D X Mark II. Alltså har jag betalat liiiite mer än jag tänkt men tålamodet tog slut och jag klarade inte av att vänta när jag fick hugg på en välvårdad kamera som "bara" gått 32000 exponeringar.

Promenadstråket längst norra delen av Kungsholmen trafikerades av fler än undertecknad

Dagens Stockholms-resa kom hastigt på och innebar tyvärr inte tågresa utan buss. (Bil bara vägrar jag att köra i Stockholms centrala delar eftersom staden är ett konstant vägbygge sedan åtminstone 40 år tillbaka.) Jag bokade biljetter med Flygbussarna som går från Skavsta till Stockholms Cityterminal på 1 timme och 20 minuter. Ungefär samma pris som tåget och bara marginellt längre restid. Tågtiderna var ganska ruttna på söndagar mellan Nyköping och Stockholm så det fick bli bussalternativet istället.

Vy från Kungsholmen över kanalen

Jag kom till Stockholm en timme innan avtalad tid med säljaren av den begagnade kameran. Sommarvädret (!) tillät att jag utforskade Kungsholmen som jag inte kan minnas att jag varit på tidigare. Jag stretade iväg på norrsidans promenadstråk och njöt av både solen, värmen och de vackra omgivningarna. Förvisso svettades jag ymnigt om ryggen bakom kameraryggsäcken och vattnet i kanalen var skitigare än ett gödseldike på landet samt trängseln på gångbanan var mer än lovligt uthärdlig med alla mer eller mindre usla joggare som var ute på sin morgonrunda.

Fantastiskt mysigt koloniområde med fantastiskt fasansfull fond

Pittoresk förgrund och pitt-hemsk bakgrund

En halvtimme västerut på Kungsholmen följdes av en halvtimme tillbaka. Affären med kamerahuset gick snabbt och lätt (tack till både säljaren och Swish) och jag hade en timme på mig innan bussen skulle ta mig tillbaka till Skavsta utanför Nyköping. Hittills är bilderna i inlägget tagna med min 5D Mark II och mitt 50 mm-objektiv. Som jämförelse mellan "fullfomatssensorn" i 5D och sensorn i 1D Mark IV kan jag visa följande två bilder (inte tagna från exakt samma punkt men nästan i alla fall):

Stockholms Stadshus med 5D Mark II och 50 mm-objektiv

Stockholms Stadshus med 1D Mark IV och 50 mm-objektiv (ger ungefär x 1,3 i "förstoring")

Jag hann knäppa ett litet, litet antal bilder med min nya kamera på vägen mot Cityterminalen. Ett par av dem får avsluta detta inlägg. Senare på söndagskvällen hann jag ta en kortare promenad hemmavid med kameran men de bilderna sparar jag till ett kommande inlägg.

Kungsholmen bakom de nyknoppade bladen i majvärmen

Kungsholmens modernare bebyggelse i bakgrunden

Ett födelsedagskalas senare och åtskilliga tusenlappar fattigare sitter jag nu och ser i kors av trötthet framför datorn. En händelserik dag är till ända och en mastig vecka är att vänta. "Bit ihop och kom igen då" som Rally-gänget sjöng en gång för länge sedan :-)

Skogstorp en ledig torsdag

I torsdags på Kristi himmelsfärdsdagen så agerade jag fotbollsförälder då min näst yngsta dotter skulle spela match. Förvisso är jag ledare i laget men i detta fall var det redan tre ledare utsedda att coacha laget så jag och ytterligare en ledarkollega nöjde oss med att vara lidande föräldrar vid sidan av.

Orrlidens IP tillhör Skogstorps GoIF utanför Eskilstuna

Klubbhus och omklädningsrum vid Orrlidens IP

Det är lika bra att vi i fotbollslaget vänjer oss vid att åka till Eskilstuna denna säsong. Många kommer resorna att bli då ett av våra två serielag kommer att spela var och varannan bortamatch i eller straxt utanför denna ort. Jag kan efter många, många års försök inte förmå mig att gilla väg 53 till Eskilstuna. Det är stört omöjligt. En liten strimma hopp väcks vid Oxbron (eftersom det är vackert där) men sedan är det bara elände och krokig landsväg i viltrik skog. Omkörningsmöjligheterna är näst intill obefintliga om man skulle råka hamna bakom en buss, traktor eller kepsbärande Opel-pensionär.

Uppvärmning

Publik innanför 11-mannakanten men utanför 9-mannalinjerna

Kamp om bollen mellan Stigtomta IF och Skogstorps GoIF

Det visade sig att tjejerna i Skogstorp var jätteduktiga och de vann välförtjänt med 4-1. Jag tycker det är kul att t.ex. det mindre samhället Skogstorp kan visa upp ett lag som både är slagkraftigt och välutbildat när det annars brukar vara centralortens föreningar som på sätt och vis utarmar kransorternas verksamhet. Dessutom är Orrlidens IP en mysig anläggning som känns lagom stor, välskött och familjär.

En något ojämn och tuvig gräsplan vilket inte är ovanligt i början av säsongerna

Jag hade inte med mig kamerautrustning för att sportfotografera i egentlig mening. Min 5D Mark II är inte lämpad för actionfotografering (verkligen!) och sedan hade jag med mig mitt 24-70 mm- och 135 mm-objektiv. Kort skärpedjup är skog men med en kamera som inte hänger med när det rör sig framför kameran är bländare f/2.0 svårbemästrad...

En av ledarkollegorna

Jag strosade runt lite grann och njöt av vårvärmen som äntligen belägrat vårt land. Vetskapen om att helgen (inklusive en arbetsbefriad fredag) skulle fyllas av diverse måsten och husliga plikter gjorde att jag fann sinnesro i vitsippsbacken bakom klubbhuset. Man får fånga de små tillfällena helt enkelt.

Vitsipporna äger just nu. Totalt.

Som det ser ut just nu blir det en kort, kort tripp till Stockholm under söndagen. Jag skriver inte mer för jag vill inte jinxa möjligheten till komplettering av min fotoutrustning. Jag återkommer ifall det lyckas!

300 mm under en kväll

Om rubriken skulle antyda att det fallit 300 mm nederbörd under en kväll är det bara en olycklig slump. För mig innebar söndagskvällen en stund över som nyttjades till att traska över TGOJ-banan och gå längst en grusväg som löper parallellt med tågrälsen. Jag använde mitt 300 mm-objektiv som dessutom fick telekonvertern påmonterad vilket innebär att jag borde skriva rubriken så här istället; "420 mm under en kväll".

Osymmetriska tranor

Bättre synkade tranor

I solnedgång försvinner ljuset alltid så rackarns snabbt. Det är i alla fall känslan jag får de gånger jag är ute med kameran när solen är på väg ner. De inställningar som räckte minuten innan måste ändras. Jag skruvade bort telekonvertern efter stund och kunde då fota med bländare f/2,8 istället för f/4.0.

Med ett fast 300 mm-teleobjektiv är det inte alltid plättlätt att hitta motiv. Det snävar ner perspektivet men också vad som kan fotograferas. Kanske är det därför jag gillar mitt 100 mm-macroobjektiv så mycket, det räddar en annars motivfattig runda genom att låta mig hitta de små, små detaljerna som det bokstavligen kryllar av.

En liten rovfågel ryttlade med snabba vingslag över gärdena upp mot Åsby

Jag försökte mig på en landskapsbild med mitt teleobjektiv. Det var i detta läge jag också valde att skruva bort 1,4-konvertern.

När jag kom hem satt de två yngsta döttrarna utanför huset och lekte med sina två kaniner. Det gick inte att fota med teleobjektivet. Istället smög jag mig fram till grannkatten som tryckte under vår lavendel vid trappuppgången mot huset.

Grannkatten satt och tryckte under vår lavendel

Nu är det dags att ta ett tag ute i trädgården. Det har egentligen varit dags i flera veckor men det har ju varit så eländigt väder med kyla och nederbörd. Kristi himmelsfärdshelgens sommarvärme lockar i alla fall mig utomhus.

Att undvika ett kungligt födelsedagsfirande

Det krävdes trots allt en hel del ansträngning att lyckas undvika kungens 70-årsfirande i Stockholm den 30:e april. Vi hade ju hamnat i huvudstaden av helt andra anledningar än någon rojalistisk födelsedagsyra. I de centrala delarna av staden stod poliser i var och varannan gatukorsning och de avstängda gatorna var fler än de öppna. Vi tog oss fram till fots och drabbades inte i någon större utsträckning.

Säkerhetspådraget gick inte bara ut på att stänga av gator där kortegerna skulle rulla fram. Slottsbacken var bakom kravallstaket, helikoptrar hovrade uppe i luften, poliser var placerade på bl.a. Sheraton-taket och så vidare. Poliserna som stod i gatukorsningarna ägnade mer tid åt att vara turistinformatörer än de utövade sina polisiära sysslor.

Vi snirklade oss fram över asfalt och gatustenar och passerade Gamla stan för att komma fram till Slussen, denna knutpunkt och trafikpropp som förbinder den civiliserade världen med Söders höjder... Nåja, en ikonisk plats i huvudstaden är det och jag har vaga minnen av Slussen sen barn- och ungdomsbesöken i Stockholm. Katarinahissen hör också till landskapet vid Slussen och den syns verkligen på långt håll.

Jag kan sannerligen inte Stockholm. Är en direkt okunnig och sporadisk besökare som troligtvis uppskattar ett musei- eller parkbesök mer än kultur- och nöjeslivet. Lördagens mål var att bese de utställningar som för tillfället fanns på Fotografiska.

Fotografiska i Stockholm

Ett par timmar i den sobert belysta utställningslokalerna på Fotografiska räckte. Att titta på den stora mängden bilder gör att sinnena blir mättade, till slut går det inte att ta in och tolka allt man ser. De spektakulära och stora fotografierna vinner över de lågmälda och finstämda. Tyvärr. Jag var trots allt nöjd och fick denna gång se mängder av intressant material jag sällan annars tittar på. Det var varken sport- eller landskaps- och naturmotiv vilket innebar att jag vidgade mina vyer och gick utanför min egen lilla zon. Det är onekligen intressant.

Gröna Lund bakom pollaren i förgrunden

Tyvärr var det lång kö i Fotografiskas restaurang. Rekommendationer och rykten gjorde gällande att vi borde käka där men vi ansåg oss inte ha tid att stå länge i kö för att få i oss lunch innan tåget skulle ta oss hem till Nyköping igen. Det blev lunch på en asiatisk restaurang närmare Centralstationen istället.

Anita, resesällskapet vid Stockholmsbesöket

Allt vatten som flyter genom Stockholm tillför onekligen något speciellt till staden. Om jag kunde göra en tidsresa i steg om hundra år i taget skulle jag gärna vilja se hur staden växt fram och byggts upp. På håll ser t.ex. Gamla stan enormt charmig ut med sina gamla husfasader som ligger i en böjd form längst strandlinjen av den ön där de är byggda.

Gamla Stan i bakgrunden

Fortfarande Gamla stan i bakgrunden. Nu med en mås-på-tross i förgrunden.

Jag varvar svartvitt med färg i detta inlägg. Helt utan plan och tanke. Kanske skulle jag konsekvent hålla mig till svartvitt men jag litar inte riktigt på min förmåga att bedöma vad som passar allra bäst som svartvitt. Jag gillar ju detta uttryckssätt.

Vi strosade tillbaka från Fotografiska till området närmast tågstationen. När man har en tågtid att passa känns det som att man inte vill utsätta sig för en oplanerad språngmarsch för att hinna fram till perrongen i sista sekund.

Vi såg att den kungliga kortegen gått fram på gatorna bakom mängder av uppställda kravallstaket. All hästskit var en av bevisen. Alla filmfotografer var ett annat bevis. Och dessutom ett flertal fotografer med de riktigt långa teleobjektiven som sänts ut av diverse redaktioner för att få en eller annan bild på ett kungligt anlete.

Vid Stockholms ståtliga stadshus vajade de svenska fanorna på de enorma flaggstängerna. Ja, det rådde ingen tvekan om att det fanns något att fira för vissa denna dag.

Vi nöjde oss med att runda Centralstationen och därefter äta vår lunch innan vi hämtade ut vårt bagage och satte oss på tåget som tog oss söderut till Nyköping igen. Valborgsmässoafton firades på traditionellt sätt hemma i Stigtomta där orienteringsklubben OK Hällen ordnade festligheter vid Friluftsgården.

Ännu ett Stockholmsbesök är till ända och vem vet när det bli av härnäst.

Månadens bild: Maj 2016

Den svartvita flugsnapparhanen dök plötsligt upp utanför huset. Han lämnade oss inte på flera dagar och det envist lockande tjatet efter en hona gick inte att undgå. Emellanåt satt han på framsidan av huset och andra stunder på någon av utemöblerna på baksidan. Så vitt jag vet lyckades han aldrig kalla till sig någon hona, inte på vår tomt i alla fall. För några år sedan hade vi varje sommar ett häckande par i en av våra fågelholkar men de har inte synts till de senaste åren. Så icke heller sommaren 2015.

Bilden är tagen på morgonen den 1:a maj 2015. Beteendet hos flugsnapparen var så märkligt att jag var tvungen att läsa mig till vad sjutton han kunde tänkas hålla på med. Mellan varven flaxade han till med vingarna till synes okontrollerat där han satt och tjattrade. Vad gör man inte för en partner?

Svartvit flugsnapparhane på vår uteplats

Bilden är tagen med min Canon 7D Mark II och 300 mm-objektivet. ISO 400, bländare f/2.8 och slutartiden 1/500 sekund. Den molniga himlen och halvmörkret under plasttaket i norrläge gav kanske inte någon lyster i bilden men däremot gav rabatten i bakgrunden lite extra färg.