Början på en vit period?

Det var en tid sedan senast. Jag ställde undan vinterskorna den 20/4 enligt detta blogginlägg. De var i ett bedrövligt skick men till min glädje konstaterade jag, när jag nu tog fram dem igen, att jag smörjt in dem innan sommarförvaringen. Nu sjunger de nog på sista versen i alla fall eftersom sömmarna börjar ge sig.

Vinterväglag tarvar vinterskor.

Här i södra Södermanland blev Stormen Sven inte mer än Lill-Svempa eller Vindpusten Vilgot. SMHI hade utlovat en hel del snö under fredagen och det fick vi. I drivorna var det nog upp emot 3 centimeter...

Grillen på vår Skoda

Jag minns hur jag kände i ingången av april när jag tog med mig kameran utomhus. Jag var hjärtligt less på allt det vita som naturen var inbäddad i. Det handlade allra mest om att jag ville ha variation. Nu när snön åter gör sig påmind är den en välkommen variation ute i naturen.

Vägen mot Prästgården och Skillra utanför Stigtomta.

Nu tror jag inte denna lilla mängd snö kommer att ligga kvar så länge. Prognosen säger mildväder inom kort. Det kändes dock avlägset under dagens promenad för i de ganska bestämda nordvästvindarna var det kallt, väldigt kallt.

En flock flygande råttor, kajor alltså, ovanför mitt huvud.

Solen orkade inte riktigt titta fram idag men molnen sprack isär en aning i alla fall. Det svaga, svaga decemberljuset bjöd i alla fall en strimma hopp i horisonten.

Mellan den snötäckta marken och den blågråa himlen fanns en strimma ljus.

Jag kommer att envisas med att ta med mig det nyinköpta 135 mm-objektivet ett tag till. Behöver komma underfund med det. Kort skärpedjup är det bra på i alla fall även om det inte är ett macro-objektiv.

Snötäckt vippa

Röda bär av något slag med granskogen i bakgrunden.

Jag har hängt upp en del utomhusbelysning nu. Fåglarna har fått påfyllning i fågelborden. Laddar fortfarande för att inhandla en utomhusgran att ställa på gräsmattan framför köksfönstret. Men allra först har jag årets viktigaste tradition och syssla att göra, nämligen att putsa alla kopparpryttlar här hemma.

Ha en härlig andra advent-helg!

Rökelse men ingen myrra eller guld

Redan för flera veckor sedan smög jag lite skamset in på Indiska i Nyköping. Någon hade sagt att det salufördes rökelse på detta etablissemang. Av alla tänkbara klädaffärer går jag av princip endast in på Dressman, vartannat år vare sig det behövs eller inte, för att köpa två par jeans och en tröja. Nåväl, rökelse inhandlades och en hållare. Rökelsen visade sig levereras i form av avlånga pinnar på ca 20 cm. Jag valde en doft som jag trodde skulle vara så uthärdlig som möjligt (Lemon Grass) och en hållare utformad som en liten Buddha-figur. Varken doft eller Buddha-form var viktig för mitt kommande projekt!

Någonstans har jag läst att man kan fota rök. Och det kanske kan vara värt att testa? Jag har inte sett så många exempel men efter lite experimenterande och hostattacker i citrongräs-ångorna så fick jag i alla fall rökelsen att både bli belyst och någorlunda i skärpa.

Den lilla Buddha-gubben och en nästan utbränd (som jag alltså) rökelse.

Det svåraste var att få rökelsen att bilda något annat mönster än en lång och rak rökpelare rakt upp. Jag blåste, höll över handen, viftade med armarna m.m. för att sätta luften och röken i lagom rörelse. Tog jag i för mycket blev röken till en tunn och odramatisk dimma. Annars hamnade rökplymen under eller över kameraobjektivets förinställda skärpeområde. Det ska väl inte vara helt lätt...

Jag kunde "dra i spakarna" ordentligt i Lightroom och Photoshop. Men om den svarta bakgrunden blev belyst av studioblixtarna fanns inte så mycket att göra. Jag satte en tunn röd plast framför blixten för färgens skull. Testade även ett grönt filter.

Men sedan visade det sig att jag kunde ändra färg i efterhand i Photoshop så det kanske inte var värt ansträngningen att mixtra vid fotograferingen. Här kommer ett lila exempel.

Kul att testa och en aning lättare än att fota vattendroppar. Vi får se om jag utsätter mig för rökelseångorna någon mer gång.

Inomhus är det varmt och skönt!

I väntan på Blåsten Sven (eller vad de nu döpt rugg-vädret till den här gången) konstaterar jag att det åtminstone är hyfsat drägligt inomhus. Och så har det varit en längre tid. För att visa att jag lever och är foto-aktiv trots bristen på utomhusljus så slänger jag in ett blogginlägg om sportfoto. Ursäkta mig, ni som inte alls tycker om sport! För mig är det en rolig syssla och en gren av fotografin som jag finner ytterst rolig även om en blomma fångad med macrot fyller sina fotografiska mål också.

Fredagen den 29/11 var jag i Sporthallen i Nyköping och fotade handboll när IFK Nyköpings handbollsherrar förlorade mot HK Country i en av årets seriematcher i division 1. Resten av bilderna hittar du i ett bildgalleri som du kommer till via den här länken.

IFK:aren Hampus Asp försvarar tufft.

Lördag lunch var det dags att bege sig ner till grannkommunen Oxelösund och fota innebandy. Onyx damlag spelade division 2-match mot Hållsta-laget IK Standard. Kul, jag hade aldrig sett Onyx tjejer spela tidigare och jag hittade flera fotbollsdamer som uppenbarligen dubbelfuskar med innebandy under vintern. Bildgalleriet från denna match hittar du här.

Tuff situation straxt framför Standards mål.

Under onsdagskvällen den 4/12 spelades det ishockey på Rosvalla i Nyköping. Hemmalaget NH mötte serieledarna Huddinge IK. En match som slutade 1-1 och inte ens efter förlängning kunde lagen skiljas åt utan straffar fick avgöra. Gästande Huddinge strået vassare och båda lagen lär stöta på varandra i den kommande Allettan. Bilder från hockeymatchen hittar du här.

Sargsmak? NH-spelaren Christopher Lindholm får i alla fall chansen att känna på sargen lite.

Jag köpte ett begagnat lätt teleobjektiv för några veckor sedan. Detta 135 mm-objektiv har en största bländaröppning på 2.0 och jag hade för avsikt att använda det bl.a. i inomhussportsammanhang. Tyvärr har det inte riktigt "sjungit" för mig (ännu) men under gårdagens ishockey tog jag fram objektivet och började använda det efter en period. Efter ytterligare en period började jag komma underfund med utrustningen och kan nog ändå glädja mig åt att det bidrar en hel del till bilderna och det minskade bruset. Jag testar vidare!

Jag hoppas på utomhusklimatet i helgen. Vill gärna ta promenader i dagsljus men utan allt för mycket uppoffringar...

Fjällmossen

I djupet av Kolmårdsskogarna, på gränsen mellan Södermanland och Östergötland, hittar man Fjällmossen och det stora område som är ett naturreservat. En av Mellansveriges största myrkomplex. Jag googlade lite och hittade en karta på Sörmlandsledens hemsida och för mig som utgår från Stigtomta innebar det att jag tog sikte på Jönåker för att därefter fortsätta söderut på vägen ner mot Kvarsebo. Skylten mot Fjällmossen går inte att missa och som extrahjälp kan skylten som pekade ut Vrångsjö till höger också göra nytta. Därefter körde jag längst de krokiga och allt smalare grusvägarna, hela tiden ledd av skyltar som pekade ut naturreservatet, tills vägen bokstavligen tog slut. Jag hade kommit till vägs ände.

Vid kanten av myren fanns den stora parkeringsplatsen med tillhörande informationstavla.

Söndagen bjöd på solsken och flera plusgrader. Första advent och även den första dagen i december är kanske inte den livfullaste av tider på året ute i naturen. Är det inte visset så sitter det och fryser någonstans. Andra tider på året utlovas udda växter och rara arter i vår fauna vid Fjällmossen. Jag sökte frisk luft och det fick jag i överflöd ty det blåste något alldeles väldigt. Den förhållandevis korta promenaden jag valt för dagen (runt sjön Lilla Göljen) gick mestadels inne i skogen vilket skyddade mig någorlunda från allt för mycket frisk luft.

Naturreservatets gräns var tydligt uppmärkt.

Det första som hände när jag lämnat bilen bakom mig var att jag halvt skrämdes ihjäl av en tjädertupp. Nu var väl den kraken minst lika rädd som jag men det hade inte skadat om den flugit upp när jag inte var fullt så nära. Min puls gick så sakteliga ner igen och jag följde Sörmlandsledens utstakade färgmarkering.

Björnbären hade sett sina bästa dagar.

Jag kom fram till ett klapperstensfält uppe på en höjd. En gång i tiden har inlandsisen släppt av stenbumlingarna och de har sedan slipats runda av att ha legat i strandlinjen. En informationstavla berättade för mig att klapperstensfältet ligger på 85 meter över havsnivån idag men för 7500 år sedan var här en strandlinje. Häftigt! Liknande klapperstensfält, men i större skala, finns bl.a. på Gotlands nordkust och norr om Byxelkrok på Öland (Neptuni åkrar.)

Klapperstensfält nära Lilla Göljen

Jag närmade mig Lilla Göljen och kom fram till en kallvattenkälla som gjorts i ordning för vandrarna på någon av de närliggande vandringslederna.

Vatten till den törstige vandraren

Runt och igenom Fjällmossen går ett flertal stigar. Sörmlandsleden är en av dem men även östgötarna har sina leder som sammanstrålar på vissa ställen vid myrområdet. När jag kom fram till Lilla Göljen visade det sig att ett äldre vindskydd fått sällskap av ett nyare som skänkts av Östergötlands länsstyrelse till Sörmlandsleden som i år firar 40 år. Utöver eldstad, bord och vedbod fanns här ett dass. En finare rastplats får man leta efter!

Vindskydden vid Lilla Göljen

Vindskydden sedda från halvvägs upp backen bakom dem.

Jag satte mig tillrätta i 15 minuter och avnjöt ett par koppar kaffe. Passade på att byta objektiv, efter att uteslutande ha använt mitt vidvinkelzoom, till macrot som fick ta ett par bilder innan jag bytte tillbaka igen.

Vass vid Lilla Göljen

Ett ensamt lingon nere i lingonriset

Jag fortsatte min vandring och rundade sjöns ena spets. Det var tacksamt att kunna gå en slinga utan att behöva gå tillbaka i de egna fotspåren som annars kan vara fallet om man vill traska längst Sörmlandsleden. (Om man inte har någon som lämnar och hämtar upp på överenskomna platser.)

Lilla Göljen

Sista delen av stigen följde kanten på mossen. Det var värt att stanna då och då och titta ut över vidderna. Någon annan gång ska jag banne mig se till att hitta de spänger som går över mossen eftersom jag kan tänka mig att det ger ytterligare ett intressant perspektiv.

Fjällmossen 1:a advent 2013

Är du det minsta naturintresserad ska du besöka Fjällmossen! Jag kommer absolut att hitta tillbaka och ser fram emot besök där under vår och försommar. Vinter-fantaster kan hitta skidspår här men för mig kan det gärna dröja några månader.

Du kan läsa mer om Fjällmossen här:
Nyköpingsguiden
Länsstyrelsen Östergötland
Sörmlandsleden (del av etapp 34)

En efterlängtad långpromenad

Vad skönt det var att ge sig ut under den tidiga lördagsförmiddagen. Solen sken, det var ett par, tre minusgrader och luften var frisk. Jag längtade efter en längre promenad än den halvtimme jag brukar sno ihop under vardagsluncherna. Och sedan kom jag på att det var flera veckor sedan jag senast gick den s.k. Salingerundan. På med mössa, handskar och en rejäl jacka och sedan iväg. Kameran var med, förstås, och på den satte jag som vanligt mitt macro. Frosten och solskenet lockade till glimrande närbilder.

Grannens häck. Ja, precis, den sortens häck, den med höstfrost.

De fallna löven har tappat all färg som påminner om liv.

I hasseldungen lyckades en ros (?) hålla fanan högt fortfarande.

Jag märkte efter 20 minuter att jag klätt mig alldeles för varmt. Solen, så svag den än är i slutet av november, värmde en del och det var helt vindstilla. Av med mössa och handskar och ner med dragkedjan i jackan. Det tog ytterligare 20 minuter och sedan var handskar och mössa på igen och jackans dragkedja uppdragen. Solen gick i moln och det började blåsa. Inte hjälpte det att jag av promenaden fått upp värmen...

Den dikade bäcken skär genom gärdena bakom Stora Ramshult.

Frosten biter sig fast på grässtråna.

Jag var nöjd med de få bilder jag tagit. Lite läckert ljus, en del bilder nästan monokroma utan att jag fixat något med dem. När jag kom till Kavlinge så såg jag de fina höstastrarna som jag fotat för någon vecka sedan. Nu var de inte i sin bästa form längre!

Höstastrarna har tvingats kapitulera.

På en mur växte en murgröna (kan jag misstänka) som trots sin djupgröna färg får bli en svartvit konvertering idag. Jag tyckte frostens vita kanter och mönstret i bladen kom fram bra i svartvitt denna gång.

Murgröna i svartvit tappning.

Jag har en eftermiddags sportfoto kvar att redigera. Onyx innebandydamer spelade i Ramdalen under eftermiddagen och jag passade på att göra en matchfotografering till min blogg på lokalsporten.se. Vi nöjer oss här och jag tackar för denna gång.

Lunchrunda på Skavsta

Skavsta flygplats utanför Nyköping var på väg att bli ett renodlat industriområde på 90-talet. Flygflottiljen F11 lade ner i början av 80-talet och kvar fanns en anständig flygraka och ett vikande intresse för flygfrakt. Förutom något plan då och då som flög Ericsson-telefoner till omvärlden så hade Nyge Aero (numera Saab Nyge Aero) verksamhet på flygfältet och även något mindre flygbolag för persontrafik. Till denna samling bör även Nyköpings Flygklubb adderas.

När min arbetsgivare i mitten av 90-talet etablerade sig på Skavsta var det ett lugnt område några kilometer utanför stan. Industritomter fanns till salu och företagsetableringar var välkomna. Även om de inte hade med flygbranschen att göra. Idag är Skavsta Sveriges tredje största flygplats och det är ett himla surrande av lågpris-flyg tillsammans med Kustbevakningens plan och även de tidigare nämnda planen hos Saab Nyge Areo och flygklubben. Mycket märkligt och småroligt finns att berätta om de förvirrade resenärer som rör sig på området, oavsett om de är tyska älgskyltsfantaster, Wizz Air-passagerare med tillhörande felparkerande polacker och balter, handbagage-trimmande Ryanair-resenärer med tre lager ytterjackor på sig genom incheckningen eller fulla svenskar på väg till fotbollsmatch i England som stannar till och snor våra svenska flaggor på stängerna utanför kontorsfönstren mitt framför ögonen på oss...

Min arbetsgivare Lundbergs Produkter AB flyttade ut till Skavsta 1995.

De senaste veckorna har jag tagit en halvtimmeslång promenad runt flygplatsområdet på min lunchrast. Detta för att få lite frisk luft men också dagsljus på kinderna. Jag har fotat med mobiltelefonkameran vid några tillfällen men idag när solen sken tänkte jag att det kunde vara trevligt med några bilder på flygplatsområdet med systemkameran. Det är inte alltför vackert och jag har inte fotat in mot flygplatsen då det är skyltat med "Skyddsobjekt" på stängslet som löper runt hela flygfältet.

Flygflottiljens dagar är svunna och en del byggnader borde gått i graven för länge sedan.

Bakom den plomberade idrottshallen ligger det ett båtskrov som ändå ser rätt fint ut. Varför det ligger där bakom kan säkert någon svara på, men jag är inte den personen. (Idrottshallens tak har varit på väg att rasa in två gånger under de snörika vintrarna 2010/-11 och 2011/-12 så nu har de gamla träbjälkarna i taket bedömts som opålitliga och ingen har råd att byta dem vilket är synd på en annars väldigt fin träningsyta för fotboll, handboll m.m.)

Som en båt på torra land ligger den där.

Bredvid F11-museet finns den lilla utsiktskulle som är så populär att stanna till vid för att se flygplanen starta och landa. Varje lunch har det varit en ständig rörelse av bilar till och från kullen.

Utsiktskullen vid landningsbanan ute på Skavsta.

F11-museet är värt ett besök!

Promenaden stryker nederkanten på utsiktskullen och här är naturen hyfsat representerad. Småfåglar håller till här och idag fångade kameran lite växtlighet (med mitt 50 mm-objektiv.)

Bortanför museet står en gammal jetmotor med en noskon från ett flygplan på toppen. Kanske är noskonen placerad där för att det inte ska regna in i motorn (vad det nu spelar för roll.) Hur som helst ser det inte helt anständigt ut...

En sak som aldrig funkat bra ute på Skavsta sedan det blev en stor och etablerad lågprisflygplats är trafikflödena och parkeringslogistiken. Parkeringar finns det, både flygplatsbolaget och privata aktörer erbjuder lång- och korttidsparkeringar, men bilar hamnar ta mig tusan precis var som helst. Och framför terminalingången är det absolut inte tillåtet att ens stanna till för att lämna av eller hämta upp passagerare. Jo jo, om man ska bedöma trafikanarkin efter hur regler och trafikskyltar framgår är detta kaos inte konstigt. Betänk att biltrafikanterna sitter och kör i sina bilar när de ska se och hinna läsa nedanstående skyltar:

Minimal text på trafikskylt framför Flyg- och fordonstekniska gymnasieskolan.

Ännu en stor och tydlig skylt framför Tullverkets och Polisens hus på Skavsta.

Ett tredje exempel på läsvänlig skylt utanför långtidsparkeringen på Skavsta.

Vad då "Stoppförbud"? Den där skylten betyder väl Av- och påstigning?

För några år sedan byggdes ett lågprishotell på Skavsta. En ganska spännande hotellbyggnad som består av 5 huskroppar som är placerade som i en solfjäder och deras gavlar möts i mitten av en stor glasfasad där entrén är.

Entré till Connect Hotel på Skavsta.

För ett par år sedan gjordes en ny väg upp till flygplatsområdet. Detta har gjort att trafiken utanför våra kontorsfönster minskat rejält vilket är befriande. Inte lika många bilar ner i dikena och på lyktstolparna när vintern och halkan nu kommer, men den underhållningen kan jag klara mig utan. I änden av den nya vägen placerades tidsenligt en rondell. Rondellhunden är i detta fall ett konstverk som faktiskt är ganska snyggt!

Rondellkonst på Skavsta.

Så mycket roligare blir det inte i dagens blogginlägg. Inte särskilt naturfoto-nära, kanske inte ens intressant men likväl en liten nutidsdokumentär om Skavsta flygplats anno 2013. Kanske har just du rest därifrån ut i världen? (Själv har jag på alla år endast flugit från Skavsta med Ryanair EN gång trots att det bilvägen bara tar mig 12 minuter att ta mig till flygplatsen...)