April april min dumma sill

Hade jag vetat i förväg att promenadens avslutande halvtimme skulle bli en väderprövning av episka mått hade jag troligtvis aldrig kommit iväg överhuvudtaget. Någorlunda sunt förnuft och uppmärksamhet på himlens tecken borde också räckt för att förstå att jag skulle ha stannat inomhus. Tydligen är jag varken uppmärksam eller förnuftig.

Detta borde ha varit ett tillräckligt varningstecken

Min dumdristighet grundades i att jag redan för flera dagar sedan bestämt mig för att ta en långpromenad direkt efter jobbet på torsdagskvällen. SMHI-prognosen var inte svår att missförstå, regn vid 19-tiden. Jag trodde jag skulle hinna hem och jag trodde i min enfald att regnet slaviskt skulle följa SMHI:s tidsschema.

Tulpaner vid Klockarbol

Inledningen av promenaden var toppen. Varmt och soligt. Mina bilder förde tankarna till en rubrik liknande "Grönskans tid är här". Plötsligt knoppas allt och klorofyllen breder ut sig. T.o.m. grannens häck lockade. Den sista meningen fick mig att stanna upp i tankarna för en sekund. En gift familjefar bör vara en smula återhållsam i intresset för grannens häck. Nåja.

Grannens häck grönskar

Min Canon 5D Mark II fick normalzoom-objektivet Canon EF 24-70 mm f/2.8 som sällskap. Tungt och klumpigt men ett mycket trevligt objektiv med en ganska tillåtande närgräns. Någon direkt macro-fotografering blir det kanske inte men inte långt ifrån med detta objektiv.

Hushållets krusbärsbuske trivs i vårsolen

Maskrosorna, dessa gula små solar, trivdes i gröngräset

På hasseldungens golv härskar vitsipporna just nu

Björkarnas hängen visar tydliga livstecken

Forsythian har snart klätt sig i gul överrock

Jag trodde att jag hade tid på mig för en extra tur runt kyrkogården. Med facit i hand hade jag inte tid. Jag kan dock inte ångra mig eftersom jag trots allt fick några bilder som inte var så usla att jag raderade dem. Alltid något.

Stigtomta kyrka i aprilkvällens solsken

Varvängs ladugård i fokus

Solen tittade fram runt sidan av kyrkan

Baksidan av Stigtomta kyrka

I norr och österut såg himlen inbjudande och bekymmersfri ut. Det var lite kärvare i väster och åt sydväst. "Som vanligt" kommer det riktigt dåliga vädret västerifrån.

Norrut över Stora Ramshult ar det inte sååå himla tokigt väder

När jag stod vid Salinge och tittade åt sydväst såg det avsevärt tjurigare ut på himlen

Anledningen till att jag var så angelägen att hinna med Salingerundan under torsdagen var att jag inte ville missa veckans fråga vid Tallstugan. Nog hoppas jag på tur när dragningen genomförs så att jag kan hämta något litet pris då Valborgsmässofirandet genomförs vid Friluftsgården nästa lördag.

Platsen för frågetävlingens epicentrum

Några hundra meter efter Tallstugan började det regna. Därefter var det en enda prövning för att komma hem. Temperaturen föll med många grader, regnet som piskade mot pannan isade och gav mig hjärnfrys. Kameran klämdes in under den genomsura jackan. Som variation haglade understundom. Alltid något.

Jag kravlade mig hem och har efter några timmar både torkat och återfått normal kroppstemperatur. Det man inte dör av härdar.

En helg med blöta fotbollsstrumpor

Att väderprognoser visar sig slå fel är inte ovanligt. Enda gången de är 100% säkra är när de hotar med dåligt väder och man verkligen, verkligen vill att det ska bli drägligt väder. Som nu i helgen. Träningsläger med fotbollstjejerna. Inte sjutton vill man bli genomsur i samband med att man går ut på fotbollsplanen när man vet att det följer flera träningstimmar under två dagar då man ska dra på sig fotbollsgrejor och skor.

Dimman låg tät över Bygd

Nåja, vi överlevde. Och jag fick onekligen en dramatisk dimma på bilderna under framförallt lördagen. Jag var inte med på träningslägret för att fotografera men inte kan jag låta tillfället gå förbi att dokumentera laget och platsen. Jag har kamera. Jag har oftast en del luckor då jag inte deltar i övningarna på lagets fotbollsträningar. Blir bra.

Grusvägen som tog oss upp till Nynäs IP

Jag plockade ännu en gång med mig utrustning jag både kan ha och mista. Min gamla Canon 50D, objektiven 50 mm f/1.8, 28 mm f/2,8 och 85 mm f/1,8 (som är en ruskigt skarp glugg men billig och möjlig att ersätta om den skulle förstöras eller försvinna). Grejor som inte var tänkta att fota action och matchsekvenser med. Däremot utmärkt då de utgjorde en smutt liten packning i en av mina ryggsäckar.

Nynäs IP, en liten bit utanför Tystberga

Omgivningarna var toppen. Nynäs IP, eller Bygd IP, är en av alla fotbollsanläggningar i Sverige där ingen verksamhet längre bedrivs. Nynäs IK har ingen fotboll på programmet längre och planerna underhålls för uthyrning samt emellanåt av närliggande Tystberga GIF då deras fina Tyrsvallen inte är i spelbart skick. Det sistnämnda kan gälla nu på våren och jag vet att grabbarna i TGIF gick ut på Nynäs IP i mitten av förra veckan med sina träningar.

Söndag morgon och tidig promenad med laget innan frukost

Nedanför den plan vi tränade på hittade jag en övergiven fotbollsplan där mål och när fortfarande var intakta. Däremot var gräsmattan av det oklippta slaget. Tämligen långhårig...

En gång för länge sedan...

Jag är trött så att ögonen går i kors. En helg med 23 spelare och en handfull ledarkollegor inpå sig blir oerhört intensivt. Jag vet också att när det får sjunka in har energinivåerna stigit eftersom detta är så vansinnigt roligt och givande. Barn- och ungdomar, breddidrott och möjligheten att komma tillsammans i ett lag är något jag inte kan se som annat än positivt.

Träningsmoment på Nynäs IP

Nu ska jag sjunka ner i TV-soffan. Inte somna direkt, helst. Wish me luck!

Udda dubbel

Under tisdagskvällen uppstod en lucka som kunde nyttjas på ett vettigt sätt. En promenad runt Salinge företogs och därmed har även veckans nya tipspromenadfråga klarats av. Gött väder var det också, det var behövligt med både frisk luft och möjligheten att rensa skallen under 1,5 timmar.

Asphängen

Jag sitter nu och skriver detta blogginlägg ett dygn efter att bilderna togs. Med den värsta nackspärr jag någonsin haft. Värktabletter, Voltaren-gel och alla tänkbara ställningar har prövats utan större framgång. Aj. Jag tror jag vet vad jag gjorde igår på jobbet som fick nacken att ge upp men det tog några timmar innan dumheten blommade ut.

Vitsippornas tid är nu här

I trädgårdarna härskar scillan

Jag tog mitt gamla Canon 1D-hus samt 100-400 mm-objektiv som promenadsällskap. Utan att egentligen inte ha någon vettig tanke med valet. Fåglar? Ja kanske, om någon behagade visa sig. Det går att få tajta landskapsbilder också med denna kombo, 100 mm är inte så snävt trots allt.

Kvistdelarpar

Oförtrutet kvittrar lärkorna i skyn

Inte bara djurlivet fotograferades. Jag plåtade också toppen av en skorsten och röken från eldningen av en halmbal bakom Stora Ramshult. Det är knappast ett motiv att gå igång för...

En svag liten rökstrimma

Tisdagskvällens mest udda dubbel blev bilden på sångsvanarna och rådjuret. Svanarna spatserade i rapsåkern, de har varit där i en vecka nu, medan rådjuret var lite nervösare och hade dragit sig bortåt när jag kom gående på grusvägen. Det var hundratals meter mellan oss men rådjur är väl skygga av en anledning. Hur som helst räknar jag in denna bild till de med något sällsynt innehåll. I framtiden kanske jag lyckas överträffa kombinationen men något ännu mer udda. Vem vet.

En udda dubbel, rådjur och sångsvanar

Vid Kavlinge lade jag mig platt på ängen för att fota dagens sista bild. Den får bevisa att det verkligen börjar grönska och knoppas nu. De stora träden dröjer ännu ett tag men buskar och mark övergår i rask takt i allt fler gröna nyanser. Vi får tacka de senaste dagarnas solvärme för detta.

Juvenila lupiner i motljus

Jag letar vidare, i någon ställning borde inte nacken värka lika mycket.

April-solnedgång vid Pilgrimsbo

Fredagskvällen närmade sig sitt slut efter stoppet vid Harhålet, blåsippsexkursionen, rundturen på Hallavägen och räknandet av alla rådjur. När jag svängt upp på Katrineholmsvägen och åkte österut insåg jag att jag lika gärna kunde göra ett stopp till. Solen var på väg ned men jag skulle likväl hinna med några solstrålar på Pilgrimsbo. Platsen mellan Hallbosjön och Långhalsen där Vrenaån rinner förbi.

Bortanför bryggan går solen ned över Hallbosjön

Jag tog några bilder med min 7D som fick fisheye-objektivet som kompis samt min 5D som hade 17-40 mm-objektivet i fronten. Mycket mer har jag egentligen inte att berätta... Spegelblankt vatten, solnedgång, några blommor kan skänka harmoni till sinnena. De vårglada fåglarnas sång i träden bidrog i och för sig till stämningen men denna skönsång fastnade inte på bild.

På andra sidan bryggan med Vrenaåns sträckning genom landskapet

Vackert blommande slänter vid Pilgrimsbo

Stubbe, det röda huset som numera är ett sommarkafé och den gamla landsvägsbron

Ytterligare en brygg- och solnedgångsbild

Så har jag kommit till vägs ände när det gäller att avhandla och rapportera mina bilder från fredagskvällen. Det var ju bra för mig att jag fick några olika slags motiv eftersom lördagen och söndagen inte inneburit något fotograferande överhuvudtaget. Om man undantar en handbollsmatch under söndagskvällen men de bilderna hör hemma i ett annat forum.

Speglingar i Vrenaån

Nu stundar en ny hektisk vecka. Håll i hatten så kör vi!

Blåsipporna vid Harhålet

Länge hade jag levt med vetskapen om blåsippsbacken i närheten av Harhålet innan jag häromåret besökte platsen för första gången. Ifjol var jag bara där en gång och då hade inte blomningen tagit riktig fart ännu. Fredagskvällens besök var bättre planerat då blåsipporna stod tätt och i full blom. Dock visade det sig att solen hunnit gå ner lite för långt och endast ett fåtal solstrålar hittade genom ridån som de stora kringliggande träden bildade.

Blåsipporna vid Harhålet är definitivt värda ett besök

Dagens blogginlägg är helt till blåsippornas ära. Det har blivit så här i bloggen under de senaste vårarna, något inlägg är enbart blått. En absolut favorit bland alla våra blommor och jag kan egentligen inte riktigt förklara varför jag håller blåsippan så högt. Dess uppenbara skönhet är inte hela sanningen, tror jag.

Blåsipporna bildar kö (jag borde ha petat bort det irriterande grässtråt innan jag fotade...)

Jag blev "tvungen" att fota vissa blåsippor trots att de stod i skugga. Kvällsljuset räckte till men givetvis blir det mer bett och lyster i de bilder där solen når hela vägen fram.

Jag låg bokstavligen platt på mage när jag fotade de blå skönheterna. Inte för att de är skygga och lättskrämda utan för att få rätt perspektiv. När bilderna tas på så nära håll och för att få en bakgrund som inte enbart består av den löv- och grästäckta marken måste kameran ner på en decimeters höjd.

Minstingen tittar fram lite blygt längst bak i kön

Det har blivit åtskilliga blåsippsbilder de senaste vårarna. Jag kämpar med att hitta variation och presentationssätt. Den perfekta blåsippsbilden kommer jag aldrig att ta, men nog har jag sett andras alster som är helt ljuvliga. Jag kämpar vidare, det är kul att ha något att sträva efter. :-)

Jag lämnade blåsippsbacken då de sista solstrålarna långsamt klingade bort

Mina avslutande bilder från fredagskvällen kommer i ett tredje blogginlägg. Motiven är från Vrena som kan sägas finnas i Hallavägens förlängning när man som Stigtomtabo försöker åka hela varvet runt.

På återhörande!

Safari längst Hallavägen

Man ska inte ta för mycket. Inte slösa med superlativ. Vad har man då att ta till när man upplever något alldeles extraordinärt? När egendriven ordinflation förminskat värdet av varje kvarvarande bokstavskombination och man kommer fram till att de enda förstärkningsord som återstår är skit, bauta eller svin. Hur som helst och när allt kommer omkring var fredagskvällens sväng till Harhålet och därefter runt hela Hallavägen näst intill magisk, naturupplevelsebelönande, enormt rogivande och hyfsat fotografiskt stimulerande.

Redan på vägen till Harhålet blev det några tranfotografier

Jag hade riggat en av kamerorna med teleobjektivet samt telekonvertern och lagt bredvid mig på passagerarstolens säte. Kanske skulle något dyka upp som jag kunde stanna och fota från bilen. Mycket riktigt, tranorna gick och spatserade på inte allt för långt håll från vägen. När jag kom fram till vändplanen vid Harhålet tog det inte många sekunder innan nästa udda iakttagelse gjordes i kanten av Yngarens guppande vatten. Under en flyktig sekund såg det ut att komma en enorm flytande bajskorv (ursäkta det vulgära ordvalet, fekalier kan anses som ett lindrigare ord men inte lika slagkraftigt).

En mink kom glidande nära mig 

Efter att ha slingrat sig upp bland all vass blev den medveten om min närvaro och pep iväg igen

Redan några minuter efter att jag lämnat hemmets lugna och trygga vrå hade jag med råge fått ta del av vad naturen kan erbjuda. Ett äkta safari med bil längst en av Södermanlands absolut vackraste vägsträckor, Hallavägen.

Alkvistar speglar sig i kvällssolens glitter på Yngarens vattenyta

Eftersom det hade varit för mycket begärt att även få se bäver så bjöds jag endast på tydliga spår av en sådan. Därefter kom det en gräsand flygande, och det är också precis lagom ospännande om man nu ska gradera fåglar. Ungefär som den extremt pratglada talgoxen som satt i en tall och omöjligen kunde hålla snattran inför sin tilltänkta vårflört.

Halvt genomtuggad al vid Yngarens strand

Inte så spännande men desto mer and-ligt

Talgoxarna är extremt talföra just nu

Huvudanledningen till mitt fredagskvällsbesök vid Harhålet spar jag på att avslöja till ett kommande inlägg. Jag kan bara meddela att jag inte villa försitta chansen och de kommande helgerna är ytterst uppbokade.

På hemvägen fick jag stanna till ett par gånger för att fortsätta dokumentera min safariresa genom den sörmländska myllan. Givetvis efter en noggrann koll i backspegeln så att ingen bakomvarande bil skulle ränna in i mitt kombinerade foto- och safariekipage.

Ett rådjur

Två rådjur

Jag ber att få återkomma med inte bara ett utan två inlägg från denna kalasfina kväll längst Hallavägen i vårskrud.