På spaning efter trädgårdsfåglar

I grund och botten har jag aldrig varit särskilt intresserad av fåglar. Lika bra att erkänna detta. Jag kan inte artbestämma särskilt många småfåglar, rovfåglar eller ugglor. Samtidigt har jag upptäckt att det är lite kul att sikta på de små rackarna när teleobjektivet sitter på någon av kamerorna. Och självklart blir det lite sport att fånga någon av alla småfåglar som sitter på tomterna runt om i Stigtomta med kameran. Är man i skogen tycks det som om fåglarna både är skyggare och förekommer lite glesare.

Om bilder på dessa trädgårdsfåglar är intressanta att titta på är mer tveksamt. Kanske kan de vara det utifrån det faktum att vi nog aldrig tar oss tid att titta riktigt ordentligt på de små liven när de besöker våra fågelbord under vinterhalvåret. Även en "simpel" pilfink eller talgoxe kan faktiskt sägas vara en fascinerande liten varelse. Och nog blir man lite avundsjuk över det faktum att de med sin flygförmåga är fria att ta sig i princip vart som helst.

Blåmes som blänger länge mot fotografen.

Talgoxen hade sällskap och de tjattrade mer än ivrigt i trädet.

Björktrasten hoppade runt för att ta reda på det som de andra tappat på marken.

Pilfinken är inte direkt ovanlig men riktigt fin trots sin alldagliga kostymfärg.

Kråkan spanade efter något där borta i horisonten.

Här var det skorstenshäng på morgonkvisten.

Jag ägnade morgonen åt en ganska kylig promenad runt Salinge. Solen var vänlig nog att lysa men någon hade satt på fläkten ty det blåste en obehagligt kall vind över fälten. I kanten av grusvägen har solens värme frätt på snödrivorna och det har bildats små konstverk av smältande snö som sedan åter frusit. I mina ögon vackert, men inte säkert att jag kan förmedla det till dig.

Smältande snö som formats till isskulpturer i vägkanten.

Vägrens-konst.

Tack för din tid!