Söndagspromenad i våren

Mina promenader tenderar till att ta allt längre tid. Man ska inte ha bråttom i naturen. Titta, lyssna och ta in blir allt intressantare oavsett om det är en bild som ska tas eller inte. Samtidigt är det bara så att det händer så mycket just nu i naturen så jag hinner inte riktigt med i svängarna. Annat var det i mitten av februari när allt var täckt av snö, himlen var gråmulen och ett luddigt lugn rådde över nejderna.

Dagens bildskörd, som blev ganska omfattande, innehåller synbara vårtecken. Några är milstolpar, t.ex. svalornas ankomst och att björkarnas löv nu brutit sig fria, andra är bekräftelser på det vi redan visste och ytterligare några är mer subtila påminnelser om vårens status.

Jag monterade teleobjektivet med en ambition att det idag minsann skulle bli småfågelbilder. När jag kom utanför dörren insåg jag att det blåste mycket kraftigt och då föll genast drömmen eftersom fåglarna gärna drar sig in i skogen för att söka lä när det tutar i för mycket. Och andra motiv, såsom växtligheten, fladdrar och far i vinden så att det avsevärt försvårar fotokonsten. Men med en gnutta tålamod blev det bilder även idag!

Hemma har vinbärsbuskarna fått sina gröna blad.

Lärkträden börjar få nya kottar och barren slår ut.

Alien-växterna börjar så smått likna "vanliga" växter.

En liten syrén-liknande växt blommade i skogskanten, tibast, giftig som attan!

När jag kommit en god bit på vägen mot skroten såg jag några välbekanta siluetter i skyn som for fram och tillbaka över ladutaket. Åtskilliga blev mina försök att fota svalorna, de flesta bilder slutade med enbart blå himmel då de visade sig vara rackarns snabba i sin flykt. (Jag fick en chans till borta vid Skillras stora lada men bommade där alla försök att fota de vackra fåglarna.)

Ha, jag fick dig till sist. Rakt över mitt huvud flög ladusvalan.

Någon gång runt valborgsmässoafton måste traktens bönder ha ledsnat på att sitta inne och tälja kratt-pinnar och istället gett sig ut för att sköta vårbruket. Nu dammar det på vart och vartannat gärde när det harvas och sås.

-"Asta-Märta, var ställde jag harven nu igen...?"

Några liljor stod och såg felplacerade ut på andra sidan vägen där det stora växthuset med vinrankor är placerat.

Vi växer här för att vi kan.

När träden tätnade runt vägen vid skroten hittade jag en bofink som höll sig fast i en stor gran. Den hade i alla fall hittat lite lä för de sydvästliga vindarna.

Bofink på grangren.

Häromdagen var det en markägare som tyckte att det skulle brännas gräs (eller lunta som det fackmannamässiga uttrycket lyder.) Det gick naturligtvis över styr och Räddningstjänsten fick rycka ut och släcka när boningshuset plötsligt var i fara.

Den lilla golfbanan klarade sig i alla fall...

Vid strutsfarmen hittade jag en pilfink som satt på ett fönsterbleck. Kanske sökte den lä? Nej, det var nog så att den lilla fågeln satt och gruvade sig för hur himla ont i rumpan det skulle göra att värpa fram ett ägg i den storlek som strutsägget på insidan av fönstret antydde. Stackars pippi...

Ägg-sjuk pilfink?

Björkarnas lövknoppar har senaste dygnet/dygnen spruckit ut. Jag såg många exempel på detta både på små och stora träd och oavsett var de stod placerade. På bilden nedan var det en stor björk som stod lite extra bra till och hade hunnit lite längre än sina artfränder.

Björklöv stora som musöron, dags att klippa ner rosorna hemma i rabatterna!

Vid Åsby såg jag ett vårtecken i form av en flugsnappare. Under flera år har vi haft ett par som häckat i en av våra fågelholkar men tyvärr har de inte dykt upp de senaste två åren. Nu får jag glädja mig åt dem på annat håll i stället.

Flugsnapparen är här!

Innan jag kommit hem fotade jag en liten blåmes vid Stigtomtas avloppsreningsverk. Den satt så fint på sin pinne så jag kunde inte motstå att höja kameran en sista gång för denna gång.

Blåmes.

Med dessa bilder önskar jag dig en fortsatt förträfflig söndag!