Jag smyger in ett inlägg till idag...

Gårdagens stadspromenad gav dagens första inlägg. Men jag var ju ute och gick i morse också och eftersom solen sken följde kameran med macroobjektivet med på rundan. Jag insåg dock direkt att det inte var helt perfekta förhållanden för macro-fotografering eftersom det blåste en hel del. Varje liten rörelse i blommor och gräs blir ett problem när man kommer riktigt nära med optiken.

Kossorna svajade INTE i vinden! Däremot stirrade de ut mig totalt...

Allt blommar inte utan en del har redan hunnit blomma ut.

Jag traskade förbi Skillra och runt skroten och strutsfarmen. Kanske trodde jag att jag skulle se några blåklint, men det finns helt enkelt inga sådana längst den rutten. Jag går nog bet på den blomman i år. Men mister du en står dig tusen åter.

Jo, det är förskräckligt eländigt just nu för oss gräspollenallergiker!

Det blev några insekter också framför linsen. Skalbaggen gjorde inte många knop medan fjärilar som vanligt är svåra att fota utan att skrämma iväg dem.

Hemma utanför ytterdörren fångade jag dagens sista två motiv. Igår slog de första stora blåklockorna ut och inom kort kommer en av mina trädgårdsfavoriter, lavendeln, att slå om till blått.

Detalj av de stora blåklockor som nu blommar på tomten.

Det är nära nu. Lavendeln kommer snart att slå ut.

I och med detta inlägg kommer det att dröja en dryg vecka innan något nytt kommer upp här i bloggen. Kanske skulle man kunna kalla det semester, vilket inte är helt korrekt, eller annars säger vi att det är en paus för att inhämta mer fotomaterial. Jag tror jag håller fast vid det sistnämnda alternativet.

Ha det gott!

Nyköping, en stadsvandring med objektivtest

Torsdagens promenad förlades till Nyköping där jag gick genom de centrala delarna, via N A Svensson där jag handlade ett par småsaker, för att sedan hamna vid hamnen därifrån jag sedan sökte mig upp längst Nyköpingsån och tillbaka till Storgatan och torget. En fin tur i strålande vackert väder och med nya vidvinkelzoomen på kameran. Läge att testa mer vad det går för och gärna i miljöer skilda från omgivningarna runt hemmet i Stigtomta.

Ett av Nyköpings nyaste bostadsområden som ligger på Spelhagen.

Nyköpingshus med Svandammen i förgrunden sett från Hamnvägen.

Den fula silon i hamnen är på väg att omvandlas till bostadshus. Cool!

När jag sökte mig till ena kanten av ån i min vandring upp mot centrum igen kunde jag konstatera att det hölls en fotoutställning med äldre foton från Södermanland. Riktigt intressant och väl värt att dröja på stegen för om man går längst ån.

Fotoutställning utmed Nyköpingsån.

Hotell Kompaniet

Nyköpingshus

Nicolaiskolans huvudbyggnad. Där gick man på högstadiet i skiftet 70/80-tal.

Westerlingska gården

Jag kom till Smörtorget som ligger bakom Rådhuset och bredvid Stadshuset. Det gamla rådhuset står i skarp kontrast med det avsevärt modernare stadshuset som med sina linjer och sin vita marmor utmanar och provocerar många än idag. (Jag är nöjd med hur mitt objektiv hanterade motljuset och solen som jag lät stråla in i bilden.)

Smörtorget, gammalt möter nytt.

Jag gick tvärs över torget och upp på Klockberget där jag inte varit många gånger i mitt liv. Ganska fin utsikt åt alla håll och jag tog några breda vyer innan jag var nöjd med dagens fotopromenad. Objektivet verkar sköta sig bra och kommer säkert att sitta på kameran regelbundet framöver när landskapet jag har framför mig ska dokumenteras!

Utsikt åt nordväst från Klockberget.

Jag tackar för stunden och återkommer senare idag med några macrobilder!

Bredare synfält, ett test!

Bara för att man får ett bredare synfält behöver man inte gå omkring och tro att man fått vidgade vyer. Nåja, jag har sedan igår, efter ett par år av funderingar och förhoppningar, ett nytt objektiv i kameraarsenalen. Ett vidvinkel-zoom som bär Canons röda ring men tillhör de billigare objektiven i det segmentet. På begagnatmarknaden är priset överkomligt, och efter mycket vridande och vändande gick skatteåterbäringen till detta ändamål.

TGOJ-banan, ISO 400, 20 mm, f 22, 1/30 s

Objektivet ger naturligtvis mest vidvinkel på min "fullformatskamera" så det var den kombinationen jag tog med mig för att göra ett första test. Objektivet ger 17-40 mm så det erbjuder alltså bred vidvinkel till "nästan" normalbrännvidd. Det som talar emot objektivet är att det som störst har bländare 4, vilket kan ställa till det om man fotar i dåligt ljus eller är ute efter väldigt kort skärpedjup. Jag har grubblat över för- och nackdelar och även på utbudet av begagnade objektiv och sedan bestämt mig. Om inte annat så tvingas jag ta hänsyn till rent ekonomiskt aspekter.

Här nedan kommer exempel på vad bländare 4 gör med skärpedjupet men också ytterlägena i zoomen.

Grässtrå vid Skillra, ISO 400, 40 mm, f 4, 1/2500 s

Samma grässtrå vid Skillra (och från samma plats som ovan), ISO 400, 17 mm, f 4, 1/3200 s

Objektivet sägs vara väldigt mjukt i ytterkanterna på en s.k. fullformatskamera. Det är inget som jag testat ännu och i den nedre av grässtrå-bilderna är det inget som märks. Men visst kan det spöka till det beroende på motiv. En annan detalj som det talas om och som jag även märkte i vissa lägen (men inte alltid) är att distortion (förvrängning) förekommer en hel del. Raka huslinjer lutar betänkligt i 17 mm-läget, framförallt beroende på var motivet är i förhållande till mig när bilden tas.

Lada vid Åsby, ISO 400, 17 mm, f 18, 1/50 s

Man kan också räkna med en del vinjettering på fullformatskameran i 17 mm-läget. Både distortion och vinjettering kan korrigeras i efterhand och faktum är att det fortfarande råder en trend att lägga till vinjettering i hörnen så dessa egenheter går att leva med.

Jag avslutar med en bild tagen rakt-upp-och-ner på min näst äldsta dotter som var på vag till årets Fotbollsskola i Stigtomta där hon varit ledare. Bilden är med av två anledningar, dels för att hon inte förekommit här i bloggen tidigare (tror jag) dels för att visa på objektivets egenskaper. Jag tycker att 40 mm-läget med största bländare och en bild tagen på nära håll ger en hyfsad bakgrundsoskärpa och väldigt bra skärpa där det ska vara det. Dessutom känns färghanteringen i objektivet acceptabel, ja t.o.m. skitbra i jämförelse med mitt fasta 28 mm-objektiv som varit det vidvinkligaste jag haft tidigare.

Min dotter Ida framför huset, ISO 400, 40 mm, f 4, 1/1000 s

Jag skulle kunna visa 3 porträtt tagna på döttrarna med vidvinkel på för nära håll. Men det gör jag inte! Jag tog bilderna för att se förvrängningen som uppstår (det blev riktigt skoj) men gör sig knappast i offentlighetens ljus...

Jag vet av tidigare erfarenheter att det tar lite tid att vänja sig med ett nytt objektiv. Dess styrkor och svagheter, användningsområden m.m. så jag har bara börjat mitt experimenterande. Jag vet i alla fall att jag nu har ett objektiv som passar för landskapsbilderna som ska tas på ett regnigt Öland den kommande veckan. Tänk vad kul för barnen och hustrun att gå i en hel vecka på Alvaret med mig och titta när jag fotar... ;-)

Lite till av talgoxens bestyr

Jag drar till med en fortsättning på gårdagens dokumentation av talgoxen och dess holk-bestyr. Jag gör det dels för att jag under tisdagseftermiddagen, då solen nästan hittade fram till holken, gjorde några nya försök att fota talgoxen och dels för att det idag är regnigt och gråmulet vilket istället hållit mig inomhus framför datorn (där jag roat mig med att betala räkningar m.m.)

Du får här några bilder på talgoxens farande in och ut ur fågelholken.

I och med detta finns det inte mycket mer att berätta om hur det är att vara talgoxe och nybliven förälder. Möjligtvis om jag hade bilder inne i holken, men det kommer inte att ske. Och sådan tur så att jag får se ungarna när de är mogna att flyga ur holken lär jag knappast ha (vilket annars vore häftigt.)

Vi sätter punkt här helt enkelt. Mot nya äventyr!

Talgoxens vedermödor

Redan igår eftermiddag blev jag varse att talgoxen har bosatt sig i en av fågelholkarna på tomten. Ibland betalar det sig att vara lat och ta en tupplur i hängmattan som är uppspänd mellan björkarna. När jag låg där och filosoferade hörde jag det omisskännliga tjattret av hungriga fågelungar som intensifierades med jämna mellanrum då en av de vuxna fåglarna kom med en näbbfull käk.

Igår kväll, i kvällssolens sken ställde jag mig på pass vid holken men lyckades i det knappa ljuset bara få en bild på talgoxen när den försiktigt kikade ut innan den gav sig ut på ny jakt.

Försiktigt och med koll på mig innan talgoxen gav sig iväg.

Jag tänkte att jag kunde invänta dagens förmiddagsljus och förhoppningsvis få några fler bilder på den flitiga talgoxen med de krävande ungarnas ständiga tjat som drivkraft. Nu visade det sig inte vara så mycket bättre ljus på förmiddagen under björkarnas täta grenverk. Kameran ställdes på ISO 1600 (min gamla "sportkamera") och sedan monterade jag på mitt 70-200-objektiv som i alla fall öppnar så pass som 2.8. Allt detta för att kunna få mellan 1/500 till 1/1000 sekunds exponeringstid. Sedan gällde det att smattra på när fågeln lämnade holken...

En saftig insekt på väg att levereras. Försiktig koll på mig först.

In i holken och de väntande ungarna.

Och ut med ungarnas spillning för att hålla boet rent.

Igår kväll passade jag också på att ta ett par macrobilder med mognande gräs i motljus. Det är inte kul just nu att vara gräspollenallergiker, men jag kan ju knappast klandra de vackra grässorterna som pryder skogsdelen på tomten...

Ha en fantastisk dag!

Fotbollsfoto i Västerås

Söndagen veks i sin helhet åt fotbollsfotografering och bevakning av en dammatch i Västerås. Att hela dagen gick åt kan förklaras med att jag följde med i spelarbussen och därmed tickade timmarna iväg både före och efter själva matchen. Det visade sig dessutom att jag var ensam bland de lokala medierna att bevaka matchen vilket är lite ovanligt då både lokaltidningen SN och lokalsporten.se annars brukar ha koll på IFK Nyköpings division 1-damer (även på bortamatcherna.)

Min bevakning bestod i en "inför-text" där jag rapporterade de avgörande händelserna i kommentarsfältet. Jag fotar sedan inte bara under matchen utan försöker hinna med något twitter-inlägg samt för anteckningar på papper till den efterföljande matchrapporten. Men primärt är att hinna fota så mycket som möjligt och gårdagens match gav ca 600 bilder på minneskortet varav hälften gick i papperskorgen vid granskning och ungefär 70 stycken publiceras på bloggen och i bildgalleriet.

Jag har valt ut några av bilderna även till denna fotoblogg. Några är med i mitt tidigare urval, andra är med bara här. Jag tycker de är representativa för mitt fotbollsfotograferande eller representativa för matchen igår (som för övrigt IFK Nyköping lyckades vinna med 2-0 över Västerås BK 30.) Matchen utspelade sig huvudsakligen i molnigt väder även om solen då och då tittade fram.

IFK Nyköpings Hanna Persson i blått.

IFK Nyköpings Sofia Sjöberg vinner nickduell.

BK 30-spelaren med fokus på bollen.

IFK Nyköpings mittfältare Edina Begovic framför publiken.

IFK-spelaren kom sent in i situationen. Gult kort, jo tack.

Mål-jubel-bilder blir det en del av vid fotbollsfotografering. Inte alltid dåligt.

Jag försöker alltid fånga några bilder runt matchen också. De kan vara bra för att beskriva omgivningarna eller omständigheterna runt själva fotbollsmatchen. Eller annars är de bara roliga att plåta helt enkelt. Är någon annan media på plats brukar jag i regel alltid försöka ta någon bild på dem för bloggens skull. Igår var jag alltså ensam från Nyköpings-området men VLT hade skickat ut en fotograf som var på plats under hela matchen.

VLT:s utsände fotograf Rune Jensen gömmer sig bakom Canon-utrustningen.

Konstnärligt utsmyckad konstruktion nedanför planen.

Jag avrundar med en bild, för övrigt den allra första jag tog när jag kom på plats vid Ringvallen, som jag tycker är lite intressant. Åtminstone intressant utifrån det perspektivet att förbudsskyltarna måste ha satts upp av någon anledning men att det kanske bara är den som satt upp skyltarna som sett problemet...?

Föredömligt kort

Idag kan jag i bästa fall gå i land med att kalla inlägget rumphugget. Den korta promenadslingan som tar mig runt Skillra och Åsby (som tar knappt 30 minuter att gå) brukar i regel erbjuda några fotomotiv i form av fåglar men idag gick jag fullkomligt bet. De för tillfället täta molnen erbjöd bara murrigt halvljus och fåglar som satt och sjöng långt inne bland trädens lövverk. Jag stod visserligen vid Skillra och beundrade svalorna i deras jakt efter mat, men de har visat sig väldigt svåra att fota och med morgonens ljusförhållanden lade jag snabbt undan tanken på att lyckas.

En liten blomma fick mitt teleobjektiv avbilda i alla fall. Det växte 4-5 stycken små stänglar i diket och jag kan inte påminna mig om att jag sett dem tidigare. Blommorna var inte mycket större än lingonblommor.

En liten blomma på stängel.

Mot Åsby, längst husraden som kantar vägens vänstra sida, satt ett par kaniner framför ett garage. Jag såg dem där för en dryg vecka sedan och tänkte att de väl hade rymt från sin bur. Särskilt långt har de inte tagit sig på den dryga veckan eftersom de satt kvar på i stort sett samma ställe i morse.

Kanin, kanin, kan-ni-inte sluta skjuta...

Kaniner må vara söta som husdjur men jag har aldrig begripit mig på dem då de i regel alltid tycks rädda och är helt främmande för allt vad sällskap heter. I bästa fall blir man sparkad och riven när man lyfter dem. De här två exemplaren var i alla fall gulliga och tämligen orädda (även om jag höll mig på behörigt avstånd för att inte skrämma iväg dem.)

Dagen efter

Gårdagens fest, fröjd och gamman är idag ersatt av tungsint melankoliskt svårmod. Du tycker att molnen över ditt huvud sluter sig allt tätare.

Tunga moln över våra huvuden...

Din glans från gårdagen har nötts bort mot kudden under natten.

Du kanske känner dig ovanligt vissen idag. Vetskapen om att skutan nu vänt och stävar mot mörkare tider gör inte saker lättare.

Vägen framåt känns mörk och osäker.

Hav förtröstan! Det är dagen efter. Det ska vara så här! Och imorgon går solen upp på en betydligt klarare himmel, allt känns lättare och de negativa vibbarna i efterdyningarna av midsommarnattens fröjder har klingat av. När det gäller det faktum att vi nu passerat årets zenit får vi istället tänka oss att den hektiska tillväxtperioden nu är avklarad och vi går istället in i en tid av mognad med tid för eftertanke.

Jag hade en mycket behaglig promenad genom ett ovanligt tyst och lugnt samhälle idag. I skogen var det däremot samma aktiviteter som vanligt. Hoppas du får en bra dag! :-)