En liten blomma fick mitt teleobjektiv avbilda i alla fall. Det växte 4-5 stycken små stänglar i diket och jag kan inte påminna mig om att jag sett dem tidigare. Blommorna var inte mycket större än lingonblommor.
 |
| En liten blomma på stängel. |
Mot Åsby, längst husraden som kantar vägens vänstra sida, satt ett par kaniner framför ett garage. Jag såg dem där för en dryg vecka sedan och tänkte att de väl hade rymt från sin bur. Särskilt långt har de inte tagit sig på den dryga veckan eftersom de satt kvar på i stort sett samma ställe i morse.
 |
| Kanin, kanin, kan-ni-inte sluta skjuta... |
Kaniner må vara söta som husdjur men jag har aldrig begripit mig på dem då de i regel alltid tycks rädda och är helt främmande för allt vad sällskap heter. I bästa fall blir man sparkad och riven när man lyfter dem. De här två exemplaren var i alla fall gulliga och tämligen orädda (även om jag höll mig på behörigt avstånd för att inte skrämma iväg dem.)
Tackar för kaniner också, enligt mig lika fina fotomotiv som fåglar.
SvaraRaderaOch att de skulle vara främmande för sällskap är inte sant. Du har nog helt enkelt inte haft förmånen att träffa en tam kanin som inte blivit skrämd av ivriga och kanske hårdhänta barnhänder. De kaniner vi hade när dottern var yngre sprang oss alltid till mötes oavsett om han var i sitt hus eller ute lös i trädgården.
Att de stannar i trädgården är inte heller så konstigt. De är nämligen av naturen revirtrogna och trivs de och känner sig trygga i sin bur så springer de inte iväg.
Tack för förklaringen av hur kaniner egentligen funkar! :-) Familjen har haft kaniner i ett par olika omgångar och de har bara haft förtroende för sin "lill-matte" medan vi andra i hushållet verkat som luft för dem. Att man skulle våga ha dem lösa har aldrig föresvävat mig. Tur att jag inte jagade ifatt de jag fotade i morse (i tron att de smitit) och började leta rätt på ägaren... ;-)
Radera