En helt ordinär februarisöndag. Eller?

Egentligen skulle jag varit med näst yngsta dottern och hennes lag på en inomhuscup i fotboll nere i Krokek idag. Men förkylningen envisas med att hänga kvar och jag vill inte riskera att inte klara av att ta mig till jobbet imorgon så fotbollsledar-Lasse fick tillfälligt abdikera och överlåta ansvaret till de redan involverade ledarna i laget.

Alva på söndagspromenad

Solen skiner utanför fönstren. Varför gör den det förresten? Nu ser man ju hur in i helskotta skitiga fönsterrutorna är. En knapp minusgrad borgar för ett stabilt vinterväder. Vore det inte för den elaka vinden skulle jag kunna påstå att dagens promenad var bekymmersfritt skön. Ack vad det blev kallt i skuggan och motvinden mellan Skillra och Åsby.

Det är ljus mot den vita snön

Yngsta dotterna och jag bestämde oss för att ta en halvtimmespromenad. Vi tyckte båda att lite frisk luft och rörelse skulle bryta av det tråkiga inomhushäng vi ägnat hela förmiddagen åt. Jag skruvade på ett polarisationsfilter på 135 mm-objektivet. Både Alva och jag kom på att vi nog borde skruvat på polarisationsfilter framför våra ögon också. Med starkt solsken på den reflekterande snön blir det långt mycket ljusare än under en reguljär sommardag.

I bäckravinen visar alarna att det finns liv i deras hängen som börjar bli lila

Trots att polarisationsfiltret stjäl en del ljus kunde jag fota på ISO 200 och bländare uppåt 8-11 beroende på motiv. Det är inte alltid jag söker kort skärpedjup och därmed använder stora bländaröppningar...

Tisteln som sticker upp ur snön är fotad med bländare f/7.1

Min hästintresserade dotter tyckte säkert det var extra okej med promenaden eftersom vi skulle passera hästhagen vid Skillra. Sedan de skaffat en fjärde häst (någon gång i höstas tror jag) har det varit ett himla liv på hästarna. Jag tror de är ganska kinkiga med rangordningen i flocken och den nyast anlända hästen får så den vet att den lever. Mest ilsken är den lilla ponnyn.

Ponnyn har bitit den vita hästen i gumpen så många gånger att täcket gått sönder

Hästarna fick en laddning hö utburet till hagen när vi stod och tittade på dem. Den vita hästen fick äta på egen hand medan de tre ursprungliga haginneboende åt i grupp.

Utfodring

När Alva och jag närmade oss Åsby slog det mig hur stor skillnad det blivit i landskapet sedan den jättelika ladan rivits. Nu ser man den vackra gårdsbyggnaden på ett helt annat sätt.

Åsby i kanten av samhället Stigtomta

Vi halkade oss hem de sista hundratal meterna på en isig grusväg och över TGOJ-banan. En uppfriskande promenad som knappast förvärrar en förkylning. Solen skiner fortfarande från en helt molnfri himmel och jag undrar lite stillsamt varför det inte kunde vara ett sånt här väder igår när jag var i slalombacken och fotade. (Minus vinden förstås eftersom den hade varit äckligt plågsam där uppe.)

Over and out!