Mulet kvällsbesök vid Harhålet

Jag gjorde vad jag kunde. Försökte verkligen skynda mig hem från jobbet, slutade t.o.m. lite tidigare än den normala tiden 17.00, men det hjälpte föga. Det mycket gråmulna vädret i kombination med en nedgående sol gjorde inte dagens bilder särskilt upplyftande. De flesta är fotade med ISO 1600 eller 800.

Rådjur vid Yngarens kant

Jag ska erkänna att jag "fuskat" med dagens bilder. Min 7D Mark II fick det nya 300 mm-objektivet monterat och sedan lade jag utrustningen på passagerarstolen bredvid mig i bilen. Jag har tagit flera av bilderna utan att stiga ur bilen... Ursäkta, inte särskilt naturnära. Samtidigt ska jag erkänna att jag sällan sett så många rådjur som idag och genom att stanna till och veva ner en sidoruta kunde jag fota utan att rådjuren blev allt för bekymrade.

Många gäss på slåttervallarna längst Hallavägen

Jag bestämde mig för att åka den vackra, krokiga och smala Hallavägen mot Harhålet. Badplatsen vid Yngaren som jag besökt och skrivit om flera gånger tidigare. När jag parkerat bilen gick jag tillbaka upp mot vägen för att fota ytterligare en flock gäss. Dessa individer lyckades jag naturligtvis skrämma till flykt. Värt att notera är att huset i bakgrunden på de två bilderna heter Tallsäter. Där har min svärfar växt upp och därefter har huset använts sommarstuga. Sedan ett 10-tal år är den såld och upprustad till det skick den har idag.

Gäss på det böljande fältet framför Tallsäter

Och här gav de sig iväg p.g.a. mig

Vattenståndet i Yngaren var högt. Mycket högt. Jag kunde inte gå på stranden mer än bitvis. Mitt mål för denna kvällspromenad var blåsipporna på kullen vid den stora viken längre bort längst stranden. Där förlorade jag mig fullständigt ifjol då familjen var på blåsippsexkursion för första gången och kunde se ett helt hav av de allra vackraste små blommorna. Den gången var det 31:a mars och våren hade kommit betydligt längre. Skulle det visa sig. Om du är nyfiken kan du alltid jämföra med fjolårets bilder som du hittar HÄR.

En tanig al vid strandkanten sett ur fisheye-objektivets perspektiv

Samma al men med teleobjektivets synsätt

Jag valde att gå med teleobjektivet hela vägen upp på blåsippskullen. På tillbakavägen bytte jag till fisheye-objektivet för att få leka lite med en mycket annorlunda brännvidd. Det är sannerligen inte lätt att komma underfund med ett så vidvinkligt och förvrängande objektiv men ibland kan man ju ha tur och få med sig någon vettig bild ur kameran.

I den bukt-liknande viken låg några isflak kvar och smälte i strandkanten

Is eller snarare slush i kanten av Yngaren

Mina förväntningar var inte jättehögt ställda när jag närmade mig åsens topp där blåsipporna stod så tätt ifjol. Det kändes för kallt, blött och senvintrigt för att blåsipporna skulle ha skjutit i höjden ur skogens mylla. Jag hade rätt, vilket mitt macro-objektiv får bevisa för dig som läsare.

En äkta trollskog på väg mot blåsipporna...

Hela åsryggen var full med små, korta blåsippsstjälkar med knoppar i ljusblått

De kommer att blomma men den kyliga våren håller dem tillbaka

På väg tillbaka till bilen riktade jag kameran med fisheye-objektivet rakt uppåt på utsträckt arm mellan några tätt stående och stendöda trädstammar. Om det går att se på bilden? Nja, kanske inte så effektfull trots allt...

Döda träd vid Harhålet

Jag åkte inte tillbaka samma väg som jag kom utan fortsatte Hallavägen bort mot Halla kyrka. Innan dess fick jag stanna flera gånger för att fota. Kanske borde jag också stannat för flocken med starar som satt tätt packade på ett par telefonledningar. Men det gjorde jag inte.

Tranorna började trumpeta när jag stannade till med bilen

Jag har hört en bofink för några dagar sedan. Tyvärr har jag inte sett någon med blotta ögat ännu. Tofsviporna sveper över fälten, sånglärkorna fyller vårluften med sitt drillande och fågelbordets vintergäster har fått sällskap av ytterligare några arter. Det gäller att passa på att titta på alla fåglarna nu eftersom de snart kommer att vara upptagna med annat än att överleva och äta och då blir de mer osynliga.

Ett par rådjur längst Hallavägen

Tyvärr ett lite för suddigt rådjursexemplar...

Innan man kommer upp på Katrineholmsvägen (väg 52) så passerar man över en bro. I vattnet simmade det ett par fåglar som jag, dumt nog, fick för mig att försöka fota. Ljuset var vid det här laget minst sagt sparsamt. Jag klev ur bilen (för en gångs skull) och lutade mig över broräcket. Det var tillräckligt för att sätta eld i arslet på de stackars fjäderfäna.

Och där springer vi igång maskineriet...

...för att komma bort från gubben uppe på bron!

Det kunde ha blivit en stor samling riktigt trevliga bilder av denna utflykt. Tyvärr gjorde det murriga ljuset och den gråtrista himlen sitt bästa för att slipa bort lystern och glansen i det jag hoppats skulle bli schyssta naturbilder. Nåja, det kommer fler dagar, fler utflykter, fler motiv och bättre väder. Så småningom.

Ha det bäst!

På rätt spår igen

Efter helgens snö och rysligt kalla nordanvindar har vi hoppat upp på spåret igen. Det spår som leder oss vidare in mot vårens varma perronger. Räkna dock med ytterligare förseningar då signalfelen ser ut att dugga tätt den närmaste tiden. Regn, snö och modesta temperaturer är att vänta.

Lupinerna börjar bryta fram i dikeskanterna på Skavsta

När jag lufsade ut på lunchen igår (utan kamera) konstaterade jag att det kanske inte var jättevarmt i luften men ändå gav solstrålarna ifrån sig en värme som de inte klarade av för någon månad sedan. Att dagens lunchrunda kunde ske i solsken var dessutom en bonus som prognoserna inte tagit höjd för. Tack vare detta blev det några Skavstafoton till samlingen, denna gång tagna med den lilla vidvinkelgluggen (24 mm/2.8).

Kaprifolen kämpar oförtrutet vidare mot grönska

Sökmotorer på internet är bra att ha, eller hur? Jag använder själv Google flitigt, både privat och i jobbet. Att bloggen fångar upp en och annan sökmotoranvändare tycker jag är fascinerande. Antingen för att någon bildsökning styrt ner personen mot bloggen eller för att någon sökt på något ord jag en gång skrivit i texten. Det är ju inte alltid det blir "rätt" men jag tycker det är häftigt att det inte bara är återkommande och trogna läsare här. Den som letar den söker.

Raden av stora kastanjeträd vid Stora Berga har långt kvar till grönska

Jag kan till viss del se varifrån besökare kommit till denna blogg. Likaså kan jag i bakgrunden se om någon speciell sökning lett fram till min källa (av oändlig kunskap, skönhet och ödmjukhet...) Tyvärr är det sällan som någon lämnar ett bestående minne av besöket i form av en kommentar eller ett par ord i gästboken. Synd, det piggar upp så förbaskat mycket!

Ett par dörrar på sidan av hönshuset

Jag känner att mitt naturfoto gått i stå. Det var länge sedan jag gjorde någon naturnära utflykt. Sanningen är tidsbrist, många saker är prioriterade och även om fotograferingen ligger mig varmt om hjärtat går det inte att alltid att sätta den i första rummet. För att slippa samma blåsippsbacke på Skavsta dag ut och dag in på luncherna skulle jag behöva ge mig iväg någonstans. Stendörren är en av platserna dit jag först vill åka om jag får några timmar över. Och Gamla Oxelösund. Och Linudden (nu när det är blåsippstider). För att inte tala om Harhålet.

Blåsippor fotade med vidvinkelobjektivet

Det står två halvklippta fruktträd hemma på tomten och glor på mig när jag passerar. Kanske borde jag se till att göra dem fina innan jag tar kameran på utflykt. Vi närmar oss påskhelgen och då borde det väl för sjutton gubbar finnas lite reservtid att disponera. Jag vet ändå inte hur man firar påsk. Jag är säker på att jag skrivit om detta tidigare år, vår familj står ungefär lika frågande för påsk som t.ex. pingst och trettondedag jul.

Vidvinkelns generösa närgräns gör denna typ av bilder möjlig

För några månader sedan gick mina tankar åt photowalk-hållet tillsammans med andra fotointresserade. Jag har inte direkt varit nära att förverkliga denna idé men det innebär inte att jag förkastat den. Passar det bara ska jag nog kunna puffa in det i kalendern. Å andra sidan börjar snart fotbollsserierna för mina två yngsta döttrar och då vet jag av erfarenhet att kalendern plötsligt blir helt fulltecknad...

Over and out

Invaggade i bedräglig vår-feeling

Så kom då vårens stora bakslag. Efter ett par veckor med schysst väder, varma dagar (men kalla nätter) så vaknade vi idag upp till ett snötäckt och vackert vinterlandskap. De första morgontimmarna var annars ganska sköna men när sedan nordanvindarna tog i var det svårt att ta våren på allvar.

Så fick vi tillbaka vintern

Ingen torde ha blivit särskilt överraskad av väderomslaget då prognoserna varit tämligen tydliga med detta flera dagar i förväg. Jag hade också bestämt att jag skulle åka till Rosvalla inne i Nyköping för att provskjuta sport med det nya teleobjektivet. Kosta vad det kosta ville.

Pilfink hemma i plommonträdet

Medveten om att Rosvallafälten håller ett arktiskt klimat året runt klädde jag mig äckligt väl för uppgiften att fota den pågående ungdomscupen i fotboll. Långfillingar, tjockaste jackan, mössa, handskar och en sittlapp att vila knäna på då marken rimligtvis borde vara ganska blöt av snöfallet. Jag har varit med om en del och går inte på så enkla finter som Rosvalla-klimatet bjuder på längre...

Precis som förväntat var objektivets egenskaper finfina för fotboll. Och exakt lika lurigt att fota med som jag trodde. Jag är så van att fota fotboll med mitt 100-400 mm zoomobjektiv och nu ska jag vänja mig vid en fast brännvidd och dessutom fatta var jag har lämpligaste avståndet för objektivet. Det kommer att ta lite tid. Däremot var det oerhört tryggt att åter få fota utomhusfotboll, här vet jag ungefär vad som ska hända till skillnad från alla inomhussporter jag besökt denna vinter.

Vårcupens klass P00 bjöd bl.a. på möte mellan IF Brommapojkarna och Råsunda IS

Grabbarna i svartröda BP visade klass och vann med 2-0

Innan jag åkte hemåt slank jag in i Multihallen där Nyköpings BIS Friidrott arrangerade friidrottstävling. Det var precis proppfullt med folk i hallen och jag skruvade bara upp min gamla 1D:s ISO till 3200 utan att byta objektiv (vilket jag borde gjort efter 300 mm var i längsta laget inne i hallen.)

Friidrottstävling i Multihallen på Rosvalla

Eftermiddagen har bjudit på födelsedagskalas för en liten kusin till mina barn. Full fart och sedvanlig fika med tårta. Och jag tog med mig en kamera och 50 mm-objektivet eftersom jag insett att jag har alldeles för få familjebilder. Alltså, oftast sådant som inte visas i bloggar eller på Facebook. Nu blev det några mer neutrala bilder också och de dyker naturligtvis upp här... ;-)

Nu har jag "bara" ett drygt 80-tal fotbollsbilder att redigera innan jag kan slå mig till ro...

Ha en fantastisk fortsättning på helgen!

Repris på tisdagen

Jag tycks har varit den ende i hela världen som inte kände till att natten mellan tisdagen och onsdagen skulle erbjuda goda chanser till iakttagelser av norrsken. Somnade som en stock ovanligt tidigt och missade därmed chansen att för första gången få se detta mäktiga himlafenomen. Som sörlänning är man inte bortskämd med det som norrlänningarna tar för självklart. Lite småsint har jag också gått omkring med känslor av avundsjuka på de som kunnat fotografera detta. Nu har jag ansträngt mig med att vifta bort de tankarna då jag ju inte är någon vidare nattfotograf och dessutom landar i andra sorters motiv när jag fotar.

Dagens fotografier är i mångt och mycket en repris på tisdagens. På lunchen gick jag till Stora Berga, igen, och fotade med macro-objektivet. Denna gång försökte jag variera mig genom att gå ifrån konceptet "kortast möjliga skärpedjup". På några blombilder funkade det, på andra blev det mest oroligt och virrigt med alla grässtrån och annat som också hamnade i fokus. Syftet var att visa lite mer av blåsippornas omgivningar i ekbacken.

Kaprifol som tagit som upp längst nyponrosens taggiga gren

Påfågelögat satt snällt helt stilla när jag fotade

Vintergäcken är snart utblommad men påskliljorna är på väg upp runt den

Tussilago i vägrenen utanför kontorets fönster

Efter jobbet, och ackompanjerad av en solnedgång bakom moln, tog jag ut mitt 300-kanonrör igen. Denna gång var det dags att testa det på min 5D Mark II. Det korta skärpedjupet på ett tele med 2.8 som största bländaröppning blir ännu kortare med en s.k. fullformatskamera. Jag hoppas givetvis på att kunna fota med objektivet i vettigt ljus någon gång i framtiden...

Ett litet torp som tillhör Åsby gård utanför Stigtomta

Alen blandar och ger med både kottar och hängen

En av hästarna vid Åsby var mycket nyfiken på mig och min kamera

Snödroppar på järnvägsbanken bredvid TGOJ-banan

Idag gällde att passa på att fota när sol och värme fortfarande satte sin prägel på marsklimatet. Regn på fredag och därefter uppklarnande men en tämligen svinkall helg. Synd, jag som tänkte fota lite fotboll med 300 mm-objektivet.

Peace out!

Spännande fotodag i 2 akter

Det sägs att man ska passa på att smida så länge järnet är varmt. Så länge mobiltelefonens väderapp envist håller fast vid att det ska snöa på fredag och vara arktisk kyla i helgen så gäller det att passa på. Nu när jag hittat blåsippor. Och skaffat ett nytt objektiv.

Akt 1
En lunchexpedition till blåsippsbacken bakom Stora Berga. Idag med macro-objektiv till skillnad från gårdagens lätta teleobjektiv. Även om det varit torrt och blåsigt den senaste tiden har det inte torkat upp i marken. Med lätt blöta byxknän tog jag mig igenom fotosessionen utan att låta mig nedslås. På vägen till den utrymda gården fick jag ytterligare ett par motiv att lägga till vårsamlingen.

Kaprifolens blad tvekar inte

Vide med små tassar mot den blå himlen

Varje liten blåsippa utgör ett eget och unikt motiv. Jag lär inte ha publicerat den sista blåsippsbilden för året i och med dessa bilder. Givetvis är det praktiskt att ha en samling växandes ute på Skavsta men ambitionen är att titta till något mer ställe till innan trädens lövkronor förmörkar sippornas växtplatser.

Akt 2
Ivrig att komma hem så snabbt som möjligt från jobbet. Med lite vilja skulle jag få ungefär en halvtimme utomhus innan solen gick ned. Det nyinköpta (ja, visserligen begagnade) objektivet skulle få en första riktig luftning av sin nya husse. Något walkaround-objektiv är det knappast, snarare en stor kluns. Objektivet är i första hand tänkt som ett sportobjektiv för mig. Någon fågel kan komma att fastna också men då behöver jag nog skaffa mig en eller annan telekonverter. 300 mm är lite för kort för att fota vilda djur och fåglar med. Allra minst borde Canons 300 mm-objektiv användas till landskapsfoto men det var så jag testade det under tidig tisdagskväll...

Någon slags skarvar i oorganiserad flykt över mitt huvud

Motljus med flares i de översvämmade betesmarkerna vid Hallbosjön

Härliga färger i kvällssolens ljus

Ett par gäss på den översvämmade ängen

Alarna vid Hallbosjön står oftast delvis under vatten

Ett flyktande rådjur efter solnedgången

Att objektivet uppvisar flares och en viss kontrastlöshet i rakt motljus på kvällskvisten är inget jag tycker är konstigt. Mitt 70-200 mm-objektiv är ännu värre i dessa situationer. Den avslutande bilden är en "nödbild" som inte håller tekniskt men när nu rådjuret var där, långt ute på gärdet, så kunde jag inte låta bli att försöka fota trots att jag skruvade upp ISO-talet rejält. Att fota med det tunga objektivet handhållet funkade fint och med hjälp av bildstabiliseringen kunde jag ta skarpa bilder trots relativt långa slutartider. Det finns mycket mer att klura ut vad gäller objektivet och jag ser fram emot varje försök.

Ha en god kväll!