Vad är vår?

Vad är vår egentligen? "Inte er utan allas" skulle ett svar kunna vara. Det var inte så jag menade. Idag tänkte jag försöka beskriva vad våren kan vara. För mig, i ett ytterst subjektivt perspektiv. Efter den senaste tidens fotografiska äventyr i form av porträtterande av människor, filmning, produktbilder med hästar som aktörer och mingelbilder var det oerhört skönt (och tryggt) att hänga kameran runt nacken med det macro-objektiv som jag håller av så mycket. En riktig långpromenad som fick ta så lång tid den ville. Mini-äventyret jag skrev om igår blev avblåst sent under fredagskvällen då säljaren av objektivet ringde och berättade att han noterat att hans bank skulle ha systemunderhåll hela helgen och då skulle bl.a. Swish-betalningar inte fungera. Tack för det, bankusling. Ny träff bestämd på måndagskvällen i Strängnäs. Blir bra.

Min runda gick där jag gått så många gånger förut och redan hemma på gatan såg jag en stor förändring. Den trädridå som kantat Frubäcksvägen ner mot TGOJ-banan är nu skövlad på det mest fula sätt man kan tänka sig. Begåvningsreserven som jobbat med detta får inte godkänt på en enda punkt då de också stått i vägen både morgon och kväll på den smala gatan. Att de allt större lövträden behövt kapas kan förmodligen förklaras i att de inte ska behöva riskera att välta ner över tågledningarna. Det kan jag köpa även om jag kommer att sakna den naturliga trädridå som blivit allt vackrare med åren.

Schyssta stubbar... NOT.

Så här såg samma gata ut i höstas.

På ännu ett ställe såg jag en tydlig förändring. Det gamla ruckel jag fotat och skrivit om flera gånger i bloggen var nu nedbränd. Det förklarar också varför den gamla otjänliga halmen lagts framför den halvt rasade byggnaden i vintras.

Kvar av det gamla garaget (med kopplingar till flygfältet) finns nu bara aska

Så här såg det ut på julafton vid det gamla rucklet

Tro nu inte att jag tycker att allt ska vara som förr. Nej då, förändringar behövs för att vi ska komma någonstans här i livet. Just nu är det påtagligare än någonsin. Aldrig annars blir naturens förändring så tydlig som i skarven mellan vinterhalvårets kyla, vila samt mörker och sommarhalvårets frodiga, fryntliga och livsbejakande värmeyra.

Hemma på tomten är hortensians knoppar alltid mer eller mindre redo

För mig kan våren vara

• promenader med uppknäppt jacka
• fraset från tusentals myror när man lutar sig över en myrstack
• gula små solar i dammtorra vägrenar
• överlevande snöfläckar i trädens skugga
• plöjda åkrar som går från fuktigt mörkbruna till torrt grå
• knoppar som brister
• trädhängen som ger allergibesvär
• vinterfåglarnas glada vårkvitter
• grusvägar som torkar upp

Kirskålen kan nu åter växa till sig

Hängen i alträdet

Den senaste tidens blåst har tagit knäcken på ett träd i kohagen vid Prästgården

Grusvägarna börjar torka upp

De mystiska buskarna börjar snart slå ut

Myrorna kryllar

Vägkäpparna ska snart samlas in

Tussilago i vägrenen

De kalla nätterna låter skuggornas vatten förbli fryst långt in på dagarna

Öppen ladugårdsdörr nära Stigtomta skrot

Kanadensiskt gullris framför snöfläckar

Videung mot klarblå himmel

Vintergäck vid Mårtenstorp

Snö i skuggorna och ett upptorkande gärde

Ladugårdstak vid Skillra

Nu är jag inne på andra dagen med en nackspärr sänd till mig från helvetet. Med tigerbalsam och Voltaren försöker jag råda bot på eländet. Kanske, kanske släpper det något till söndagens fotbollscup då fotbollstjejerna kommer att irra runt mig. Det är ju en fördel om jag slipper vända på hela kroppen om någon vill mig något...

Ha en fortsatt förträfflig helg!