Ett första test av telekonverter

En utrustningsdetalj som jag genom åren hållit mig ifrån är telekonvertern. Jag har sett det som en framtida utvecklingsmöjlighet, en mojäng som kompletterar befintlig objektivpark och ökar potentialen. Efter att ha tittat på en del tester och svept av begagnatmarknaden har jag lärt mig vad jag behövde göra innan köpet. För mig som Canon-systemägare finns flera olika märken att välja på och brännviddsförlängningen är 1,4 respektive 2,0. Canons egna konvertrar är inte testvinnare när det kommer till skärpa och kontrast men kanske tryggast när det kommer till att förlora så minimalt med autofokus-hastighet som möjligt. Det sistnämnda är viktigast för mig när jag fotar sport så valet blev Canons egna konverter.

Canon har kommit ut med en tredje version av sina konvertrar för något år sedan och där har det varit stört omöjligt att hitta något begagnat. Samtidigt har jag inte velat köpa äldre versioner begagnat. Prisskillnaden har inte varit så stor mellan en begagnad äldre version eller en sprillans ny konverter så valet föll på en ny 1,4-konverter. Jag vill utvärdera denna innan jag ger mig i kast med att även köpa 2,0-konvertern. Där vet jag att jag tappar i fokus-hastighet så den lockar inte riktigt lika mycket men skulle ge mig bra brännvidd för t.ex. fåglar med mitt 300 mm-objektiv.

Canons konvertrar funkar inte till alla deras objektiv. Det är endast teleobjektiv, av vissa sorter, som är kompatibla. Att använda telekonverter är också att ge avkall på största bländaröppning. Tyvärr tappar man ett respektive två steg med 1,4- respektive 2,0-konvertern. För min del skulle de kunna användas till objektiven 135 mm, 70-200 mm, 100-400 mm samt 300 mm. Jag skippar att testa 135 mm-objektivet för stunden då det skulle bli ett "189 mm"-objektiv med ljusstyrkan f/2,8, och det täcker ju mitt 70-200 mm-objektiv in.

Jag har valt att redovisa bilderna med min Canon 7D Mark II. Jag har även testat att använda konvertern med mitt 1D Mark III-hus. Det sistnämnda kamerahuset har en något udda sensor-storlek som dessutom dog ut i och med att 1D Mark IV slutade tillverkas. (Även om det huset är mycket intressant för mig att köpa i framtiden.) 7D Mark II har en sensorstorlek som ger en upplevd brännviddsförlängning med 1,6. Sensorn fångar alltså in en snävare vy jämfört med en "fullformatssensor" och där anges talet 1,6 som effekt.

Jag är inte djupduktig på fototeknik. Vill ändå redovisa mitt första lilla ovetenskapliga test med min nya 1,4-konverter. Praktiskt test bredvid fotbollsplanen kommer att ske i eftermiddag och då som först får jag veta vad jag gett mig in på. På allvar. Bilderna här nedan är tagna med JPG direkt i kameran och jag har inte gjort någonting annat än minskat storleken från 5472x3648 pixlar till 2048x1365 pixlar i Photoshop. Bilderna är tagna handhållet och jag har siktat på ett ungefär för att bilderna ska vara så snarlika som möjligt.

Jag börjar med 70-200 mm-objektivet. Det har största bländaröppning f/2.8 vilket alltså blir f/4.0 med konvertern.

Utan konverter, 70 mm, f/2.8, ISO 200

Med konverter, 98 mm, f/4.0, ISO 200

Utan konverter, 200 mm, f/2.8, ISO 200

Med konverter, 280 mm, f/4.0, ISO 200

Sedan kommer bilder med mitt 100-400 mm-objektiv. Det har, tyvärr, varierande maximal bländaröppning och börjar på f/4.5 vid 100 mm och slutar på f/5.6 vid 400 mm. Detta objektiv visade sig bli lite för svepande och osäkert i fokusen på max-brännvidd med konvertern och när ljuset var halvdåligt. Detta märkte jag inte av med något av de andra objektiven.

Utan konverter, 100 mm, f/4.5, ISO 200

Med konverter, 140 mm, f/6.3, ISO 400

Utan konverter, 400 mm, f/5.6, ISO 200

Med konverter, 560 mm, f/8.0, ISO 800 (observera att jag tvingades höja ISO rejält)

Slutligen mitt 300 mm-objektiv. Den glugg som är orsaken till att jag börjat fundera på telekonvertrar överhuvudtaget. Det är så ljusstarkt i grunden, f/2.8, att det inte får allt för dålig ljusprestanda med en konverter, oavsett om det är 1,4- (ger f/4.0) eller 2,0-konvertern (ger f/5,6).

Utan konverter, 300 mm, f/2.8, ISO 200

Med konverter, 420 mm, f/4.0, ISO 200

Jag känner inte att jag behöver visa motsvarande bilder tagna med 1D Mark III. Kanske skulle det vara mer intressant för någon med bilder tagna med min Canon 5D Mark II men för mig är inte den kameran tillräckligt rapp för att ta telebilder på något som rör sig och då struntar jag i den för stunden.

Mitt äppelträdet och grannens garagetak har fått tillräckligt med uppmärksamhet för denna gång.