Och så var det hästarnas tur vid Ålspånga

Söndagsbesöket vid Ålspånga Säteri har jag delvis redan redogjort för. De krispiga vinterbilderna där frostkristallerna gjorde skillnad är avklarade. Jag hotade i det sammanhanget med en uppföljare eftersom jag hade några hästbilder att bjuda på också.

Gavelfönster på ridhuset vid Ålspånga Säteri

Loftingång på stallet vid Ålspånga Säteri

Det är lätt att falla pladask för Ålspånga. Jag har ju ingen relation till hästar överhuvudtaget, de ser väl trevliga ut men bits i en ände och sparkas i den andra, de är dock onekligen ståtliga djur. Ålspångas byggnader och omgivningar är det som i slutänden får mig att ta till överord.

Kallvatten i badkaret inne i hästhagen

En något klen upphängaranordning

Min yngsta dotter Alva och även storasyster Lovisa har järnkoll på varenda häst i stallet. Jag ser möjligtvis skillnad på storlek och färg. De namndroppar hästarna ideligen och det är Mulle hit och Pixie dit. I hagen kunde jag i alla fall träffa på några fina fjordingar, en hästmodell utöver ardennerhästar som jag i alla fall känner igen. Hjälpligt.

Kanske ser fjordingen tillräckligt under pannluggen

Vinterpälsen på hästarna kommer till pass nu i vinterkylan

Jag var gladast över att få fota de hästar som var utomhus. Inne i ridhuset var det visserligen ganska ljust men det är långt ifrån optimala förhållanden när man måste skruva upp kamerans ISO till 3200 eller liknande.

Alva inne i ridhuset

Häst, Alva, Lovisa och medföljande kompis i Ålspångas ridhus

Ponnyridning är populärt bland yngre deltagare

Alva har satt sig tillrätta på hästryggen

Ridhuset vid Ålspånga är fantastiskt fint invändigt

Ännu en selfie i spegelväggen inne i ridhuset

Även om det var några grader varmare i ridhuset så sökte jag mig utomhus igen. Ännu en gång lockade hästhagen i ekbacken ovanför ridhuset. Och varför inte, jag fick tiden att gå under den timme Alvas ridlektion pågick.

Fjordingarna lät sig väl smaka från höbalen

Nu under vintermånaderna kan man bäva lite för vägen mellan Bettna och Flen. Ålspånga Säteri ligger en bit in på denna kostig till landsväg och den är varken rak eller bred. Lite halka på det så har man fullt upp att framföra sitt fordon. Det återstår att se huruvida jag gör Alva sällskap några fler gånger den närmaste tiden. Om det blir fler besök lär det också bli fler selfies i spegelväggen. Just sayin'...