28 mm mellandagsvandring i Linköping

På juldagen hamnade vi i Norrköping för att ordna med en julklappsretur. Lördagen den 29:e december tog vi oss ännu djupare in på östgötaslätten då yngsta dottern skulle spela futsalcup i Folkungahallen i Linköping. Vilken av dessa två metropoler som är att föredra lär vara en smaksak för var och en att bedöma. Det finns förmodligen inte något entydigt svar på den frågan.

Svampstället var ju inte så pjåkigt

Eftersom cupen drog ut något alldeles enormt på tiden så fick jag mer än ett tillfälle att dra några lovar i närområdet. Första svängen blev till ett park- och skogsområde bredvid Folkungaskolan och det var både fantasifullt och allmänt småtrevligt trots det ocharmiga väder som rådde.

Folkungahallens exteriör

Folkungahallens interiör där BK Derbys Jullovscup arrangerades

Av historiska anledningar känner jag mig mer bekväm med Linköping än med Norrköping. Det var i Linköping på I4 som jag gjorde mina 15 månaders värnplikt. Det var dock på 80-talet och sedan dess har jag nog definitivt varit betydligt fler gånger i Norrköping.

På grund av ett helt sjukligt uselt spelschema så hade vår dotter Alva ett 6 timmar långt uppehåll i väntan på kvartsfinalmatchen och familjen valde att gå till centrum för att käka. Det blev någon slags lunch-middag på New York Legends (där vi varje år brukar äta när Jullovscupen spelats klar). Eftersom det blir mörkt tidigt på eftermiddagarna fick vi se vad Linköping hade att erbjuda vad gäller prydande julbelysning.

Vi gick till Stora Torget och konstaterade att Linköping på många sätt hade förmågan att konkurrera med Norrköping vad gäller belysning. Må så vara att Motala Ström och det gamla industrilandskapet är starka argument för att hålla sig väl med Norrköping. Det är i alla fall tydligt att våra grannorter i Östergötland slår Nyköping med hästlängder.

Stora Torget i Linköping

En lek med oskärpa där det billiga 28 mm-objektivets enkla konstruktion avslöjas av de kantiga bokeh-bollarna

Det gick att kliva in i den stora ljusbollen på torget

På vår väg tillbaka till Folkungaskolan och dess idrottshall så passerade vi Domkyrkan och de gamla byggnaderna i närliggande kvarter. Snacka om att kyrkan utgör ett blickfång i staden med sin imponerande storlek. Dimman tätnade och det högsta tornet kämpade för att hålla sig synligt från marknivå.

Domkyrkan i Linköping

Efter den långa väntetiden var det äntligen dags för match. Tjejerna fick stryk i kvartsfinalen och vi kunde åka hem. 6 timmars väntan för att spela 12 minuter och därefter åka bil i en timme. Emellanåt är det svårare än annars att vara fotbollsförälder. Stigtomtas F05-06 var dock duktiga och förhoppningsvis blev de lite bättre och någon portion erfarnare av denna cup. Och lunch-middagen var precis så god som den alltid brukar vara.