En sak som verkligen är nedslående är att som gammal Stigtomtabo gå i det som en gång i tiden var Trollskogen. Jag har beskrivit detta flera gånger tidigare i min blogg och under onsdagen tog jag en ny runda i området. Naturreservatet som blivit fullskaligt invaderat att granbarkborrar.
Mängder av riktigt grova granar har behövt fällas och mängder av granar återstår att kapa. Barrskogen är nu ytterligt gles med enstaka tallar som enda bevis på att det varit en skog. Markvegetationen lär förändras drastiskt, den inbjudande gröna mossmattan får nog svårt att överleva. Jag hittade dock tydliga bevis på att sippornas tid råder just nu, alltid något.
Idag känner jag tacksamhet för att jag hittills sluppit biverkningarna efter den senaste lymfom-behandlingen. Den cocktail av antikroppar och cytostatika som jag fått vid två tillfällen bjöd mig efter första omgången på några dygn på sjukhus. Jag ska nog inte ropa "hej" riktigt ännu men det ser onekligen bättre ut än efter första behandlingen. Nu håller jag givetvis tummarna för att behandlingarna gör det de är avsedda för och att tumören i halsmandeln ska reduceras och försvinna. En tredje behandling är planerad nästkommande fredag innan en ny röntgen med isotoper ska göras för att analysera effekterna.
Dagar och veckor går och emellanåt känner jag mig ganska less på att vara i min sjukbubbla. Behandlingar, kontrollbesök i Uppsala och blodprover avlöser varandra. Det har pågått länge nu och det definierar mig som person; "den där sjuke snubben". Å andra sidan finns det inget annat än att kämpa vidare och att ha tålamod. Om det inte vore för den kryckkrävande och svaga höften skulle jag känna mig lite friare. Hur mycket jag än nöter på med rehabiliteringen så får den ingen riktig effekt, jag gissar att all energi i kroppen går åt till virusinfektionerna och lymfomet.
Mina kameror har i alla fall fått lite TLC i och med att jag underhållsladdat alla batterier. Det är ju inte bra att batterierna sitter i kamerorna helt urladdade. Tyvärr dröjer det innan det blir frågan om någon sportfotografering, kanske hinner jag till och med köpa in ett sensorrengöringskit för att bli av med dammkornen i min Canon R6 innan jag kan samla in nya dammkorn vid något motorsport-evenemang ...
Jag har inte besökt Häringe naturreservat sedan förra året. Samma problem där med granbarksborren. Din bild på eken påminner mig om att jag borde cykla ner till Häringe/Hammersta igen. Skönt att slippa de väntade biverkningarna för en gångs skull. Hoppas det fixar sig med höften också, så småningom, och att du då kan fylla minneskorten med en massa sportbilder.
SvaraRaderaGranbarksborren är verkligen ett gissel. Tänk att vara så liten men ändå ställa till så stor skada ...
RaderaI skrivande stund (fredag lunch) är jag fortfarande fri från biverkningar efter förra fredagens behandling. Positivt utifrån perspektivet att jag förväntat mig samma reaktion som efter första behandlingen. Vi får se om jag klarar mig eller om det är fördröjt denna gång.
Den svaga höften har överraskat mig negativt under nästan hela sjukdomstiden. Nu när jag trodde att jag skulle ha rehabiliterat den till "normalfunktion" är jag inte ens nära att vara i bra skick. Synd, det begränsar min möjlighet att röra mig fritt och lite längre sträckor än 3 km. Med mer tålamod och nya tag på gymmets motionscykel och crosstrainer blir det nog bra till sist.