Med en stor portion tålamod belönas den som väntar tillräckligt länge. Efter två prövande månader har vindarna äntligen vänt. Januari och februari kan läggas bakom mig, rackarns skitmånader, och nu är äntligen kroppen och sinnet inställt på mer än bara sömn och vila. Febern som började dagen innan trettonhelgen gav sig i mitten av februari och därefter har saker och ting sakta men säkert pekat i positivare riktning. Orsaken till denna långa ökenvandring hittades aldrig, febern och de höga CRP-värdena var symptom som kom och gick utan att presentera sig ordentligt.
 |
Kalmar i slutet av september -24 |
 |
Kalmar slott |
Söndagen den 2:a mars vågade jag mig tillbaka till gymmet för första gången sedan nyårsaftonen då jag senast tränade. Välkommen träningsvärk, nu kör vi igen! Med tilltagande krafter ger jag mig i kast med ett allt hårdare tryck i arbetet. Jag är sjukskriven på 25% t.o.m. april, jobbar alltså 30 timmar i veckan, och det är rejält knepigt att få omgivningen i regionen att förstå att jag inte är tillbaka till 100%. Det var lättare när jag jobbade 50%, då var det mer uppenbart att jag inte var på plats hela dagarna.
 |
Norra Öland, stranden där vraket Swiks tar sin sista vila |
Trots att det gått månader och t.o.m. år sedan min leukemibehandling befinner jag mig fortfarande i en normaliseringsprocess. Allt blir inte exakt som före diagnosen, omkalibreringen av själen tar tid och känslorna bearbetas fortfarande. Då och då påminns jag mer konkret om vad som hänt, de allt glesare läkarkontrollerna och tidsbokningarna för vaccinationer "hjälper" mig att inte glömma. Igår gjorde jag mig en otjänst när jag tittade in i bildgalleriet på min surfplatta som gjorde mig sällskap när jag var inlagd på sjukhus. Jag tog regelbundet självporträtt där jag låg i sjuksängen, en skägg- och hårfri gubbe som emellanåt var lite kortisonsvullen och vissa gånger såg sliten ut men emellanåt ändå kunde dra på mungiporna.
 |
Neptuni åkrar vid Byxelkrok på norra Öland |
Bilderna i detta blogginlägg är tagna i samband med en liten tripp till Kalmar och Öland som gjordes i höstas. Då var det oerhört välgörande att komma iväg några dagar, byta miljö och känna sig lite fri och normal. Höstens sista varma dagar innan skiftet kom och vi inte längre kunde förneka vilken årstid vi hade att förhålla oss till. Jag hade bara varit på Öland en gång tidigare (sommaren 2013) medan Anita varit på den långsmala ön några gånger tidigare. Vi hittade de uppenbara utflyktsmålen som jag redan besökt men Neptuni åkrar fick jag nu se för första gången. En höjdare!
 |
Byrums raukar |
De allra bästa timmarna blev när vi besökte Ölands södra udde med Ottenby fågelstation och fyren Långe Jan som uppenbart blickfång. Där fick jag äta stekt strömmingsflundra med potatismos, skirat smör och rårörda lingen. Kungsfåglarna irrade runt i ett träd bredvid oss, flyttfåglarna drog söderut. Vi träffade bekanta från Stigtomta och pratade oss igenom ett par timmar i det sommarvarma solskenet. En energi-boost som räckte länge efter hemkomsten.
 |
Metallskarv nedanför Långe Jan |
 |
Ölands södra udde |
Hur fångar vi dagen på bästa sätt? Hur lär man sig att leva i stunden? Svaren på dessa fråga bär var och en på och de är olika för varje individ. Många med mig har inte ens svar på dessa frågor, det blir som det blir typ. Denna helg ska jag försöka ta mig iväg och fota handboll för första gången på väldigt länge och sedan ska jag ge mig i kast med redskapen på gymmet innan söndagen är över. Det är också ett sätt att tillbringa sina dagar.
Jag förstår det härliga i att känna hur kroppen reagerar positivt. Fina bilder från Öland. Vår gemensamma vän, Jimmie Sten, har lagt ut nya bilder från ön. Kanske dags att åka dit när Gotland nu är utforskad.
SvaraRaderaDet finns många smultronställen och guldkorn på Öland. Jag föredrar Gotland men det är smidigare att ta sig till Öland i och med att man slipper den ganska långa färjesträckan. En ska jag uppskattar allt mer är att åka till våra svenska turistmål utanför högsäsong. Förvisso är många matställen stängda och antagligen de flesta loppisarna också men det är lugnare och man kan röra sig fritt utan att behöva trampa någon på hälsenorna.
RaderaÅkte över bron med mamma och pappa sommaren 1974. En magisk ö. Firade en regnig midsommarhelg på ön bland en massa raggare tidigt 80-tal. Skönt att höra att febern är besegrad och att du är tillbaka på gymmet för Beach 2025!
SvaraRaderaExakt, det är av vikt att ha ordning på sina prioriteringar. Beach 2025 eller ännu ett år i vassen. :-)
RaderaÖland är givetvis ett resmål jag gärna väljer igen. Ön konkurrerar med andra resmål såsom Österlen, Gotland, de svenska sommarfjällen, väskusten m.fl.