Att damma av en gammal klenod

Med åren har det blivit ett och annat kamerahus till samlingen. Eller ja, en samling är det ju inte alls frågan om utan snarare en trave orsakad av oviljan att sälja de gamla trotjänarna. Både av känslomässiga skäl och en strävan efter att bibehålla den mentala hälsan. Vem vill utsätta sig för gökarna genom att sälja på Blocket eller Facebook? Inte jag i alla fall!

Kisäng med Långhalsens vatten en söndagskväll i slutet av augusti

Jag blev kontaktad av en ung sportfotoentusiast via ett direktmeddelande på Instagram och han undrade om jag hade något gammalt kamerahus jag kunde avvara. Antingen genom att sälja det billigt eller skänka det till honom. Efter en stunds funderande kom jag fram till att jag har några kamerahus som numera aldrig används varav endast ett av dem i praktiken är helt slut (min Canon 1D Mark IV). När han undrade om han kunde få min Canon 1D Mark III kände jag att det var en "kompis" som skulle bli svår att skiljas från. Han får helt enkelt leta vidare på annat håll. Inte för att jag är snål utan snarare för att jag har större glädje av ett urgammalt kamerahus än vad en yngling kommer att ha av nästan 20 år gammal teknik.

Canon 1D Mark III lanserades i februari 2007. Den var enligt en recension i Kamera & Bild en "ultrakompetent yrkesmaskin". Jag köpte kamerahuset begagnat 2011 av en person i Helsingborg. Värt resan! 10 friska megapixel och Canons udda APS-H-sensor. Denna sensor var ett mellanting mellan s.k. fullformat och APS-C och hade cropfaktorn 1,3 (till skillnad från Canons APS-C-sensor som har cropfaktorn 1,6). Den hanterade ISO upp till 3200 med möjlighet att pressa den upp till 6400. Det gick verkligen inte att fota med kameran i dålig belysning, varken inomhus eller på dåligt upplysta utomhusplaner. Det dynamiska omfånget var med dåtidens mått mätt acceptabelt men skulle falla platt i ett race mot dagens moderna sensorer.

Inspirerad av påminnelsen om min gamla kamera letade jag fram den ur gömmorna och laddade batteriet. Skruvade på mitt 16-35 mm-objektiv och åkte upp till badplatsen vid Kisäng. Söndagskvällen närmade sig 19-snåret och himlen var mulen men inte helt igentäppt. Nu jäklar skulle den gamla kameran få jobba! Det blev en aning mörka bilder och nog spricker det lite när man tittar på de ljusa partierna där solen försöker lysa genom molnen, det dynamiska omfånget räcker nog inte riktigt till för att hantera detta.

Faktum är att min Canon 1D Mark III är det äldsta kamerahuset jag har. Som första digitala kamerahus köpte jag en Canon 50D och när jag köpte den kameran 2009 hade den lanserats ett år tidigare i augusti 2008. Det andra kamerahuset jag köpte var Canon 5D Mark II och den kameran lanserades i september 2008. Den kameran slog igenom på bred front bland filmarna, de kunde äntligen filma med en systemkamera och få den där kvalitén som annars krävde dedikerade filmkameror som var mångdubbelt dyrare.

Att manövrera min Canon 1D Mark III var välbekant men när jag tittade in i menysystemet så såg jag hur mossigt gränssnittet var jämfört med hur det ser ut idag. Canon har ändå lyckats behålla menystrukturen vilket underlättat när nyare kamerahus successivt har införskaffats. Mina objektiv jag köpt under åren passar än idag nu när jag gått över till spegelfria kamerahus tack vare en adapter. Tack för det men det är också sådant som gör att man verkligen gräver ner sig i ett kamerasystem och ett byte till ett annat kameramärke skulle bli både dyrt och omständligt.

Det är nog bara två av alla mina kamerahus från Canon som jag aldrig riktigt trivts med eller tyckt att de hållit måttet när det gäller bildkvalitén. Det är dels den första digitala systemkameran jag köpte, alltså Canons 50D, och sedan Canon 1D X. Den sistnämnda var Canons första "sportkamera" med fullformatssensor. Usch, jag har aldrig riktigt gillat bildfilerna från den modellen. Tunna på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara i ord.

Jag behåller min 1D Mark III. Kanske kommer den fram igen om några år. Faktum är att jag tycker att den gamla kameran nästan producerar bildfiler som ger en analog känsla. 10 megapixel ger inget direkt utrymme för att beskära bilderna men man får väl se till att planera fotograferingen så att man inte behöver beskära ...

Mot nya fotografiska äventyr!