torsdag 2 september 2021

Dit kryckan bär

De senaste veckorna har jag varit så trött efter lunchen att det oftast blivit en tupplur på soffan. Och behovet av denna gubbvila har tilltagit vilket fick mig att under torsdagen bege mig till skogs istället. Det är trots allt rimligt att anta att jag inte slumrar till när jag knatar runt i terränglådan.


Mitt val föll på Kisäng dit jag tog bilen. Tanken var att gå den grusade stigen till udden norr om badplatsen. Men allra först skulle fåren fotograferas, något som inte gjordes utan ansträngning eftersom gubben behövde ta sig upp för en dikesslänt modell brantare.



Jag testade min gräns vad gäller hur tung kamerautrustning jag skulle klara av att bära runt nacken när ena armen var upptagen med att hålla i en krycka. Dagen till ära blev det mitt 1D X-hus med min 70-200 mm-zoom och telekonvertern. I tyngsta laget, åtminstone när hänsyn tas till vad jag hamnade på för stigar innan promenaden var överstökad.



Promenaden från badplatsens parkering till udden gick hur bra som helst. En bred och grusad stig som passade gubbe-med-käpp på ett alldeles förträffligt sätt. Sedan blev det värre, mycket värre, och med facit i handen skulle jag aldrig drömma om att gå i så oländig terräng som kryck-beroende.



Över stock och sten, rötter och branta backar kom jag längre och längre in på den stig som dessutom förde mig längre än vad jag trodde beroende av ett gravt navigeringsfel. En korrigering fick göras vid nästa karta för att inte promenaden skulle bli milslång. Det hade jag INTE klarat under nuvarande omständigheter.



Vid ett tillfälle kom jag till en passage som var omöjlig att klara som hyfsat nyopererad. Det fick bli en tålmodig omväg för att komma förbi den lilla branten. När man går i skogen bör man titta ordentligt var man sätter fötterna och just nu är jag så fokuserad på marken att jag antagligen skulle missa om en mastodontisk älg stod mitt framför mig. Nåväl, ingen älgpäls i munnen efter dagens skogsrunda men jag missade i alla fall inte den fina kopparödla som låg nere på stigen.


Nu är det dags för dagens andra omgång med de 14 rehabiliteringsövningarna. Lagom mör i benen efter skogsäventyret men det kommer antagligen att gå bra. Wish me luck!

4 kommentarer:

  1. Lite vilse i skogen, låter som när undertecknad är ute och förvirrar sig. Lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fördelen med att gå vilse på en landtunga omgiven av vatten i de flesta riktningar är att man inte kan gå bort sig totalt. De dagliga rehab-övningarna är en prövning och jag har numera konstant träningsvärk.

      Radera
  2. Jobbigt med all träningsvärk, det kan jag förstå. Om jag glömmer att stretcha efter en extralång cykeltur kommer jag knappt ur sängen nästa morgon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick lära mig av sjukgymnasten i onsdags att man tydligen behöver återhämtning också. Hon tyckte att jag kanske körde lite för hårt med mina övningar och skulle ge mig själv en vilodag då och då. Smart. Jag har nog sett det som min huvuduppgift att träna, träna, träna just nu.

      Radera