På utflykt med kameran och kryckan

Tvärtemot vad väderprognosen sa så regnade det en liten stund på min bilresa mellan Stigtomta och Koppartorp under onsdagsförmiddagen. Nåväl, vad gör väl lite regn i Bränn-Ekeby när det är så hiskeligt vackert ute i naturen? Överraskningen att ha tillgång till en av hushållets bilar gjorde att jag gavs möjlighet att vara geografiskt flexibel vilket innebar att jag tog sikte på Nävekvarn via Koppartorp. Det senaste året har jag inte kört bil på daglig basis och kanske var det därför jag denna onsdag valde vägsträckor som krävde aktiv bilkörning (men i tämligen beskedliga hastigheter). Från Koppartorp till Nävekvarn är det smalt och slingrigt på grusunderlag. Från Nävekvarn till Stigtomta valde jag att ta vägen via Gälkhyttan och där handlar det om en ännu slingrigare väg men dock på jämn och fin asfalt.

Bikupor av modernare modell vid Tunabergs kyrka

Som resesällskap hade jag min krycka och en kameraryggsäck fylld med alldeles för många objektiv. När dagens bilder hade tagits visade det sig att jag enbart hade använt mig av mitt simpla men smidiga 28 mm-objektiv. Kanske var det av bekvämlighet som jag aldrig skiftade objektiv men ambitionen när jag packade ryggsäcken var uppenbarligen högre än vad verkligheten senare visade.

Att jag svänger förbi Tunaberg och Koppartorps fina träkyrka någon gång per år är något jag berättat om tidigare här i bloggen. Att mina morföräldrars gravplats finns på kyrkogården är en orsak och numera är även minneslunden och mina föräldrars sista viloplats något som gör att platsen får återkommande besök. Kyrkan och dess omgivningar är dock så pass fina att platsen lockar även utan de personliga kopplingarna.

Den senaste veckan har jag upptäckt att rapsfälten lyser gula. Till min förvåning insåg jag under min lilla utflykt att rapsen redan är på väg att blomma ut. Jag har väl inte varit ute i omgivningarna tillräckligt mycket för att hänga med i svängarna. Min värld är fortsatt begränsad och utöver den egna tomten, villagatorna i Stigtomta samt vägarna till och från Uppsala respektive Eskilstuna så är det inte mycket mer jag får synintryck av. Något jag i alla fall har noterat är att syrenerna blommar och de är en fröjd för både ögon och näsa.

I nästkommande inlägg får du följa med mig till Nävekvarn och besöket ute på Skäret. Ytterligare några bilder som precis som i detta inlägg är snarlika många av de bilder som jag redan har tagit. Nåväl, rör man sig enbart inom sin komfortzon så hamnar man i de hjulspåren ...

Flugsnappare inreder holken

Igår (den 16:e maj) fyllde jag år. 59 år är för de allra flesta ingen bedrift att uppnå. För mig har det däremot varit ett hyfsat motsträvigt och utmanande år sedan jag fyllde 58. Därför kändes det som en ynnest att faktiskt få fira den 59:e födelsedagen.

Gullvivorna på vår gräsmatta blommar för fullt

Finvädret har infunnit sig och därmed har det blivit mer lockande att tillbringa tid utomhus. I helgen som var satte jag mig på parkbänken som är placerad uppe i skogsbacken på bakre delen av vår tomt. Det tog inte lång tid förrän småfåglarna avslöjade sig bland trädgrenarna. Livet runt en av fågelholkarna dominerades av ett flugsnappar-par som med frenesi försökte hålla andra fåglar borta. Det är inflyttningstider och holkarna ska inredas med småkvistar m.m.

Svartvit flugsnappare

Under måndagsförmiddagen bestämde jag mig för att försöka fota flugsnapparna. Jag riggade min Canon R6-kamera med telekonvertern och mitt 400 mm-objektiv. Det gamla objektivet är tungt och något jag med nöd och näppe lyckades bära med min onda och strulande höft. Jag valde att använda mitt enbensstativ eftersom mitt trebenta stativ i kombination med gimbalhuvudet hade blivit några kilo för mycket för mig just nu.

Jag satte mig tillrätta på parkbänken och behövde inte vänta länge på att mina tilltänkta motiv visade sig. En rödstjärt satte sig på en björkgren för en kort stund, tyvärr hann jag inte få någon skarp bild på den lille rackaren. Jag kände ringrosten när jag skulle ställa in kameran och dessutom fota motiv som inte ville hålla sig blickstilla framför kameran.

Canons R6-kamera är absolut en trevlig och kompetent kamera men den hade gärna fått vara något mer högupplöst. Canon har tagit utvecklingen vidare och i R6:ans Mark II-modell har de gått från 20 till 24 megapixel. För ett år sedan var jag på vippen att köpa en R6 Mark II men sedan kom leukemin i vägen och min investeringsiver stannade av. Vi får se var jag landar i allt detta så småningom.

Nu fortsätter vi njuta av vad maj har att erbjuda!

Årets bästa månad är nu!

Sköna maj - nu är det gudagott att vara. Sippornas tid, lövsprickning med skir grönska och allehanda blommor som ivrigt signalerar sin existens. Med bakslags-april i backspegeln, sommarvärme som gör sig påmind, hösnuva och studentstress dröjer till juni. Jag fyller år i maj, med tanke på vad jag har genomgått och fortfarande kämpar med känner jag än mer tacksamhet för att jag har förmånen att faktiskt bli äldre.

Maj är bäst!

Lövsprickningen har exploderat i inledningen av maj

Bilderna i detta inlägg är tagna torsdagen den 2:a maj med min Canon 5D Mark IV samt macroobjektivet Canon EF 100 mm f/2,8. Längre än till vår trädgård gick jag inte. Björkarna är förvisso prydnader men de är också till besvär när de drar både vatten och näring ur gräsmattan som de gränsar till. Sedan bidrar de med en hel del fallna löv när hösten kommer. En liten bonus är de lätträknade blåsipporna som växer glest i skogsdelen av tomten. Några enstaka sippor på ett par ställen där den tidigare lekstugan var placerad.

Nu har maj rivstartat med sol och värme. Svalare väder är på ingång men vi har alla blivit påminda om vad årets bästa månad kan leverera. Inom några dagar är landskapet inte längre kalt, skogskanterna kommer istället att kantas av gröna lövträd. Jag behöver det och gläds i år lite extra, det gör gott för själen. Dessutom blir de ständiga sjukresorna till Uppsala och Eskilstuna något mer uthärdliga när det är vackert utanför taxibilarnas rutor.

Promenad i en före detta skog

En sak som verkligen är nedslående är att som gammal Stigtomtabo gå i det som en gång i tiden var Trollskogen. Jag har beskrivit detta flera gånger tidigare i min blogg och under onsdagen tog jag en ny runda i området. Naturreservatet som blivit fullskaligt invaderat att granbarkborrar.

Mängder av riktigt grova granar har behövt fällas och mängder av granar återstår att kapa. Barrskogen är nu ytterligt gles med enstaka tallar som enda bevis på att det varit en skog. Markvegetationen lär förändras drastiskt, den inbjudande gröna mossmattan får nog svårt att överleva. Jag hittade dock tydliga bevis på att sippornas tid råder just nu, alltid något.

Idag känner jag tacksamhet för att jag hittills sluppit biverkningarna efter den senaste lymfom-behandlingen. Den cocktail av antikroppar och cytostatika som jag fått vid två tillfällen bjöd mig efter första omgången på några dygn på sjukhus. Jag ska nog inte ropa "hej" riktigt ännu men det ser onekligen bättre ut än efter första behandlingen. Nu håller jag givetvis tummarna för att behandlingarna gör det de är avsedda för och att tumören i halsmandeln ska reduceras och försvinna. En tredje behandling är planerad nästkommande fredag innan en ny röntgen med isotoper ska göras för att analysera effekterna.

Dagar och veckor går och emellanåt känner jag mig ganska less på att vara i min sjukbubbla. Behandlingar, kontrollbesök i Uppsala och blodprover avlöser varandra. Det har pågått länge nu och det definierar mig som person; "den där sjuke snubben". Å andra sidan finns det inget annat än att kämpa vidare och att ha tålamod. Om det inte vore för den kryckkrävande och svaga höften skulle jag känna mig lite friare. Hur mycket jag än nöter på med rehabiliteringen så får den ingen riktig effekt, jag gissar att all energi i kroppen går åt till virusinfektionerna och lymfomet.

Mina kameror har i alla fall fått lite TLC i och med att jag underhållsladdat alla batterier. Det är ju inte bra att batterierna sitter i kamerorna helt urladdade. Tyvärr dröjer det innan det blir frågan om någon sportfotografering, kanske hinner jag till och med köpa in ett sensorrengöringskit för att bli av med dammkornen i min Canon R6 innan jag kan samla in nya dammkorn vid något motorsport-evenemang ...

Vänd, vindar vänd!

Den senaste tiden har olyckligtvis varit tämligen stökig. När jag har önskat medvind har jag fått motvind. De återkommande virusinfektionerna, som startade i mitten av december, ledde i skiftet februari/mars till att jag fick lymfom i en av mina tonsiller. En virusframkallad tumör i halsmandeln samt i närliggande vävnad nere i svalget är inte vanligt bland patienter som genomgått benmärgstransplantation men det förekommer.

Resterna efter påskfirandet

Under mars hann jag med tre sjukhusvistelser på Viktoriaenheten i Eskilstuna. Det inkluderade även påskhelgen då jag på grund av biverkningar efter en behandling fick läggas in via akutintaget på Mälarsjukhuset. Behandlingen jag reagerade på ska ges med tre veckors mellanrum och det är sannolikt att jag kommer att reagera likadant nästa gång det är dags för en dos (fredagen den 12/4).

Rogsmo med TGOJ-banan och Frubäcksvägen i nederkant och Fabriksvägen uppåt

Den där ideala återuppbyggnaden efter fjolårets cellgiftsbehandlingar och stamcellsbyte har verkligen inte blivit som jag hoppats. Det går trögt att hämta nya mentala och fysiska krafter, det är som om all energi i kroppen går åt till virus och numera också tumörer. Lite energi har jag i alla fall för att hålla modet och humöret uppe, det är viktigt.

Nu äntligen gror och knoppas det i naturen

För några veckor sedan blev jag kontaktad av Tobiasregistret som önskade att jag via mina kanaler i sociala medier skulle sprida en kampanjfilm för att få fram fler stamcellsdonatorer. Kampanjen har fotbollsanknytning och målgruppen är personer (främst killar) i åldern 18-35 år. Jag tänker fortfarande hålla mitt löfte till dem men jag har kommit av mig tack vare strulet som nu uppstått för mig i min återhämtning efter leukemibehandlingen.

Den översvämmade Hallbosjön gör sig fortfarande påmind i Stigtomta

Med nuvarande status får jag finna mig i att fortsätta hålla mig på min kant och i min lilla bubbla. Det nya men uppenbarligen trögstartade immunförsvaret bör inte prövas av allt för mycket smittor som finns där ute bland folk. I helgen kunde jag i alla fall äntligen ta ett par kortare promenader för att få njuta av frisk luft. Söndagen bjöd på det utlovade väderomslaget och plötsligt fick vi både solsken och vårvärme.

Sippornas tid är här

Jag tar en dag i taget och återkopplar regelbundet till vården. Tisdagen den 9/4 lämnar jag blodprover på Nyköpings lasarett, fredagen den 12/4 får jag den andra behandlingen (antikroppar och cellgifter) på Mälarsjukhuset mot lymfomet och måndagen den 15/4 är jag i Uppsala för diverse undersökningar samt ännu ett benmärgsprov (6-månaderskontroll sedan stamcellstransplantationen).

Jag kämpar vidare!

Rasta Asta

Hundvalpen Asta är ett riktigt energiknippe med massor av spring i benen. Med omättlig nyfikenhet och sylvass alligatorkäft tar hon sig an omgivningarna även om de emellanåt blir lite läskiga. Häromdagen sammanstrålade jag med Asta när hon tillsammans med sin matte luftade lungorna på allmänningen ner mot Tängstaområdet i Stigtomta.

Kryckkäppar är läskiga grejor!

Med långlinan hängandes efter sig visade Asta att det finns tusen sätt att sno in sig när man rusar fram och tillbaka över det beigegröna underlaget. Det vårtrötta gräset gick för övrigt bra ihop med Astas päls, hon föreföll tämligen bra kamouflerad.

Till detta hundmöte hade jag plockat fram mitt Canon 5D Mark IV-hus samt telezoom-objektivet 100-400 mm. Inte den mest snabbfotograferande kombon vilket märktes på de bilder jag försökte ta då Asta kom springandes rakt emot mig. Där hann inte kamerahuset med att sätta skärpan. Tyvärr hade inte någon av mina "sportfotokameror" laddade batterier så kameravalet blev som det blev.

Så här i mitten av mars kan vi notera att våren har anlänt men att den ännu inte är så pålitlig. Några fina solskensdagar har vi fått samtidigt som väderprognosen utlovar snö under den kommande helgen. Precis som det ska vara i mars med andra ord.

Yes, gäss!

Jag kämpar vidare i takt med vårens intåg!