Iakttagelser vid det gamla rucklet

Dagens promenad blev mer än tidigare en fotopromenad med betoning på foto. Trevligt sällskap hade jag också så vi höll oss kvar på några ställen lite längre än vad jag brukar göra annars. Faktum är att dagens bildskörd i stort sett är från ett och samma ställe längst promenadrundan som tar mig förbi Stigtomta-skroten. Jag har skrivit om ett fallfärdigt ruckel tidigare i det här inlägget. Det ligger i anslutning till det gamla flygfältet i Stigtomta, och efter lite funderingar och iakttagelser börjar jag misstänka att det är ett gammalt mobförråd.

Vi bestämde oss för att titta lite närmare på rucklet och redan på långt håll såg jag att det satt en ekorre uppe på taket. Den stelnade till när den såg oss ute på vägen, och ju närmare vi kom desto fler skutt upp i en asp tog ekorren. Till sist vände den tillbaka till taket och försvann med några långa hopp ner bakom nocken och bort ur vårt synfält. Jag bjuder en liten bildserie på ekorrens förehavanden här nedan:

Ekorrar är söta men sägs vara ganska elaka och tuffa i sin jakt på föda. Oppurtionist är kanske ordet jag söker. Den här individen var i alla fall rolig att följa under ett par minuter!

Jag fotade några detaljer på det fallfärdiga huset.

Långt från räddning.

Gångjärn.

-"Stäng dörren efter dig när du går!"

Utanför ena gaveln står en stor tall som fungerat som fästpunkt för telefonkabeldragning. I alla fall tror jag det utifrån det porslinsförsedda fäste som fortfarande sitter i stammen. Även om det ser ut som om fästet är på väg att växa in i tallstammen.

Stammen har tråd lindad runt sig. Allt hårdare spänd.

När vi lämnade byggnaden såg jag ett par små och ganska oansenliga fåglar på en trädstam. Hade de inte rört sig hade de varit omöjliga att upptäcka. Deras kamouflage var mycket effektivt. Jag hann fota den ena individen och nu när jag söker på Google efter arten så lär jag mig att det är en trädkrypare. Dess namn ger definitivt en ledtråd till dess egenskaper.

Trädkryparen satt helt stilla när jag närmade mig.

Till sist hoppade trädkryparen runt stammen i säkerhet.

Promenaden hade inte varat länge när alla ovanstående bilder togs. Och den avslutande bilden är även den från början av rundan. Solskenet erbjöd en behaglig värme men tyvärr gjorde de hårda vindarna att det bitvis var omöjligt att se annat än en och annan kaja som kom drivandes på tvären genom luften. Många småfåglar valde nog att sitta inne i skogens skyddande grenverk.

Tussilago i väggruset.

Tack för denna gång!