Lång dags färd mot... kväll

Det var några timmar sedan jag genomförde den dagliga promenaden. Och därmed lika länge sedan jag tog bilderna som dyker upp i detta inlägg. Det var ovanligt mycket frisk luft i luften i morse. (Hur blev den där meningen egentligen?) Solen orkade titta fram en del men sedan började det naturligtvis att blåsa ganska mycket och det var inte odelat behagligt. Hem kom jag och kameran hade lyckats fånga några små ögonblick. Att dagen rusat ifrån mig och att jag nu på sena eftermiddagen sitter med urblåst huvud och stirrar tomt framför mig av trötthet är nog som det ska vara.

Jag börjar med dagens i särklass fulaste bild. (Kanske den fulaste bilden jag tagit på hela månaden.) Lika bra att få det gjort, liksom. Finns det någon som kan förklara för mig varför det med exakt 60 meters lucka (jag har stegat) i vägkanten längst riksväg 52 ligger ett par svarta, utochinvända finstrumpor? Två dagar i rad har jag kämpat med denna fråga utan att komma framåt i tankarna!

Vem? Och hur? Kanske också varför? Tusan vet!

De stackars luggslitna blåsipporna på gångvägen vid NTO-lokalen har inte blommat ut ännu. Nedanstående exemplar vände sig solhungrande mot ljuset.

God morgon och var hälsad ljuva sol.

När jag passerat Stora Ramshult på min väg runt Salinge morsade jag på ett par änder som var på väg ner i krondiket som går tvärs över åkrarna. (Det är detta dike som sedan släpps fri och blir bäcken vid Skillra jag skrivit om någon gång tidigare.) Lite oroliga var de nog, de där änderna, för jag kom väldigt nära innan de hunnit ner i diket.

Herr och fru And.

Vid Tallstugan kom jag till min stora glädje i närheten av ett sädesärlepar och jag tilläts ta några bilder.

Pratglad ärla i arla morgonstund.

Jag jagade ännu en gång en humla men lyckades inte sätta skärpan den här gången heller. Nu fick det bli en bild på humlan när den slagit sig till ro, men jag ska banne mig försöka fota flygande humlor (och andra insekter också) nu när värmen fått fart på insektslivet. Har man inget annat att göra så är det en sysselsättning god som någon...

Humla som tagit rast.

Jag avslutar med en katt. Igen. Det slog mig att det under den snöiga perioden inte visat sig särskilt många katter ute. Jag gissar att de bara var ute korta stunder och låg hellre inne i stugvärmen och myste. Nu när värmen kommit så inbjuder omgivningarna till bl.a. sorkjakt och det kan nog inte en kisse med självaktning motstå.

Ganska söt liten katt (enligt mig i alla fall.)

Tack för idag!